Tuesday, April 12, 2011

non enim res gestae versibus comprehendendae sunt


Firandet av Italiens 150års jubileum rullar på och här i Valle Giulia märker vi det särdeles, då piazzan framför Rumänska helt byggts in och omvandlats till museum, likaså har den nedanför Brittiska Institutet, och trappan från villa Borghese-parken ner mot Via delle Belle Arti har också byggts om till museum, vari det ena huserar en utställning om järnvägen i Italien, vilket medfört att det framför Galleria Nazionale d'Arte Moderna nu står inte bara ett modernt lok utan även ett ÅNGLOK! Fullkomlig extas från omgivningens tågnördar, som även i något mindre grad njuter av de anrika Carabinieri-bilar och flygplan som står uppställda på piazza Thorvaldsen, samt de skogsmaskiner som italienska skogsdepartementet (eller motsvarande) ställt upp inne på Rumänskas tomt. Vi lever alltså i en maskinpark.

Vädret har blivit fantastiskt, en kurs har gott och en annan anlänt, och själv stressar jag runt som en galning då det inte är så många veckar kvar här i paradiset, utan måste återvända till det väldigt jordiska Uppsala. Kanske har jag dock tid att bjuda på en och annan notis:

- Det viktigaste först, det är ju snart dags att söka till högskolan. Vill göra särskild reklam för denna kurs i Lund; "Kejsar Augustus Res gestae. Text och kontext", som jag fått beskriven på detta vis:

"Hösten 2011 ger latinet i Lund i samarbete med Antikens kultur och samhällsliv en kurs med fokus på Augustus egen text Res gestae, som inte utan anledning kallats ”Inskrifternas drottning”. Under kursen kommer textens kontextuella aspekter att studeras; vi studerar den som inskrift, dess funktion, genre m.m., och vi kommer förstås även att relatera den till Augustus och hans historiska roll. Texten läses på latin varvid även stil och språkliga aspekter behandlas."

Låter otroligt spännande, och vad roligt att den ges i samarbete mellan latinet och AKS, sådana samarbeten är inte vanliga. Enda sådana kursen i landet?

- Och Kandidatprogrammet i Liberal Arts vid GU!

- Glömde helt att rekommendera sommarkursen "Egyptens hieroglyfer" vid UU när det begav sig, men man kanske kan snacka sig in?

- På tal om Nordupplands bästa universitet så pågår där kårvalet. Det eminenta underdog partiet Rädda Carolina ställer upp igen, då det biblioteksfrågorna fortfarande är sorgligt eftersatta.

- Evenemangstips! Ars edendi inbjuder till föreläsningen “What to do as an editor with a text like Michael Psellos, Chronographia?” (en titel som man, om man knör lite, eller ja, mkt, kan sjunga till melodin "How do you solve a problem like Maria") av Professor Diether Roderich Reinsch (Freie Universität, Berlin, Germany) 2 Maj, 2011, kl 17.00 William-Olssonsalen, Stockholm universitet.

- Vi lyfter blicken något. Om man händelsevis alltjämt är vill begripa ngt om situationen i Libyen rekommenderas högeligen Kristian Göranssons två UnderStreckare om Benghazi.

- Är som alltid enormt lättlockad av Penguins smarta marknadsföringsknep, och faller sålunda pladask för deras ny Great Food Series.

- Det är inte de enda i bokväg jag suktar efter. Malte Perssons Underjorden väntar hemma i Sverige, och om ett par veckor kommer antologin G(l)ömda historier, som lär inkludera texter om bland annat antikens ställning idag (antikbruk och antikvetenskapen), grekisk samkönad kvinnlig kärlek, eventuell existens av pornografi i antiken, nakna greker, samt Iliaden och betongen.

Tuesday, March 15, 2011

Caesaris ultor


Visste ni att man som klassikerbloggare är svuren att faktiskt skriva något på Idus Martiae? Dagens sanning! Vi högtidlighåller sålunda med bilden ovan, en temporary tattoo från Academic tattoos, och en djärv och särdeles snabb titt ner i frågelådan, laddad med funderingar, som, såsom alltid, får en att ifrågasätta livet, drinking before three o'clock, och överhuvudtaget tatueringens ideologi, natur och permanens.

"Hejsan, jag undrar om det finns någon latinsk motsvarighet till "Jag är bäst". Jag har tänkt att tatuera in det på kroppen och vill inte gärna gå runt med en tatuering som inte stämmer. Enligt google translate så är det närmaste jag kommer "Sum Optimus" som enligt google betyder "Jag är mycket bra", fast det kanske du redan vet :) "

Optimus är ett så kallat superlativ, alltså det högsta/mesta i den skala som adjektiv böjes. I latinet kan superlativ (t.ex bäst) vara absolut, alltså den bäste, men det kan också uttrycka att något är väldigt mycket någonting. Optimus sum kan alltså betyda "jag är bäst" ELLER" jag är mycket bra", men bara om du är av hankön, och se hur jag närapå lyckas hålla mig från att ta upp Optimus Prime. Om du är av honkön, Arcee eller så, skulle det bli Optima sum.

"Hejsan! Jag antar att jag inte är den första som säger att man ska tatuera sig och behöver hjälp med en översättning. Jag vill skriva in "Älskade Syster" på engelska eller latin. Jag vore väldigt tacksam för hjälp med en bra översättning till latin.
Har sökt runt på olika hemsidor men får olika svar. Det känns bättre att få det översatt av en person! Tack på förhand!"

Skriva in?? Frågan verkar jag ha fått förut, och då ansåg jag att Soror carissima var en bra översättning. Och inte ska jag väl motsäga mig själv!

"Förmodligen får ni hundratals frågor om översättningar till det latinska språket,tyvärr har även jag en sådan fråga.
Om ni finner tid, ork och lust skulle lilla jag vilja veta om Omnia Causa Fuint är
utan stavfel,har korrekt meningsbyggnad och betyder "Allt händer för en mening"?

Nog betyder det typ det, "allt sker av en orsak". Den mening som korrespondenten själv lyfter fram "Allt händer för en mening" är väl antagligen en direktöversättning av "Everything Happens For a Reason", ty om man bara tittar på det svenska är det ruskigt mystifierande. Av denna får man snarare intrycket av att allt händer för att mans ska få en god historia, en fin one liner till mening att drämma till med vid tillfälle.
Är lite skeptisk till latinet, det verkar dock ha en väl etablerad nätnärvaro, då jag tycker att detta snarare drar åt "orsak" än det "mening/mål" som jag misstänker kanske är den tänkta tanken bakom. Men, Omnia Causa Fuint verkar vara så accepterat numera i den bemärkelsen att alternativ är överflödiga, för att inte säga meningslösa.

Och så till slut, en icke tatueringsinriktad fråga!!!

"Hejsan,
du får förlåta denna antagligen mycket dumma fråga, MEN mycket går att googla fram förutom det här som många refererar till:
"horatiansk" anda, fabula etc...
vad, när är horatiansk?"

"Horatiansk" syftar på, skulle jag gissa den romerske poeten Horatius. Hans poesi är mycket vitfrejdad och har inspirerat inte bara latinska poeter utan även utövat inflytande på dikter på de så kallade folkspråken.

Jag skulle även gissa att det emellanåt kan syfta på något mer specifikt, t.ex ett visst metriskt format. (Titta, "Horatian ode" är tydligen ett begrepp! Och likaså satir; "The speaker holds up to gentle ridicule the absurdities and follies of human beings, aiming at producing in the reader not the anger of a Juvenal, but a wry smile. ")

Sålunda avslutar vi med ngra horatianska rades som anknyter till dagens tema. Horatius anslöt sig som bekant till konspiratörerna i det inbördeskrig som följde på Caesarmordet, och berättar följande om den tiden, vid återförening med en vapenbroder (od.2.7, översättning här):

O saepe mecum tempus in ultimum
deducte Bruto militiae duce,
quis te redonauit Quiritem
dis patriis Italoque caelo,

Pompei, meorum prime sodalium,
cum quo morantem saepe diem mero
fregi, coronatus nitentis
malobathro Syrio capillos?

Tecum Philippos et celerem fugam
sensi relicta non bene parmula,
cum fracta uirtus et minaces
turpe solum tetigere mento;

sed me per hostis Mercurius celer
denso pauentem sustulit aere,
te rursus in bellum resorbens
unda fretis tulit aestuosis.

[...]

Addendum:

Två pers har under dagen skickat dagens inlägg från Historiebloggen till mig, och frågat om latinet. Då jag har en enmansbojkott mot den bloggen, så tog det mig emot att kika in, men anything for my fans va, och kan sålunda konstatera att Wikipedia är vad historikern antagligen läst som källa (eller undertecknad). Vidare, kommentaren som förklarar att:

"Om det ska heta "Martiae" eller "Martii" lär ha diskuterats redan under senantiken. Under det så kallade guldålderlatinets tid var månadsnamnet ett adjektiv (Martius), vilket i sammanhanget böjs Martiae. Senare blev det ett substantiv och böjdes då Martii. Bara äkta gamla latinare bryr sig om vilket, och såvitt jag förstår beror valet av böjningsform på vilken sorts latinare man är."

skulle jag nog ta med en nypa salt, ty, och jag har inte tid att slå upp det, jag tror att martii i vidare bruk frö månad är än senare än senantiken. Det vore dock intressant att se en sådan senantik diskussion, så om någon vet vad som åtsyftas, do tell! (Och vilken sorts latinare man är? Den sorten som uppskattar att formuleringar har sin historiska kontext och resonans intakt? I.e. den tråkiga sorten, gissningsvis.)

Hursomhelst så skulle inte Caesar tyckt det var snyggt, utan föredragit Idus Martiae.

Wednesday, March 02, 2011

quod imber pluvia iugis est

Efter en blixtvisit i Sverige, och sedan återfärd till ett regnigt, regnigt Rom, har jobbmoralen knappast förbättrats av den mest dundrande av förkylningar. Har de senaste dagarna varit övertygad om att jag inte bara är tuberkulär, utan även eventuellt har en parasit boende strax under sternum som sänt ut eldflammor i bröstkorgen. Nu verkar det dock som jag inte längre är värddjur och att min Harriet-diktning nog får dröja ett slag, ty jag sitter återigen vid datorn.

Jag önskar att jag egentligen bums skrivit om orsaken till hemlandsbesöket; en alldeles lysande disputation i latin. De är ju så sällsynta, och denna var än mer speciell, då det var den första på ungefär 5 år vid Stockholms universitet. Stämningen var sålunda på topp den kyliga lördagen, och värmen påtaglig. Avhandlingen, "stabil och av hög klass", försvarades med bravur, även om respondenten tydligen var något besviken på att jag inte medfört termos. Opponenten var en gammal bekant från GU, man känner igen oss med sådan pedigree på the wearing of pearls, och i betygsnämnden fanns man en lundensisk professor, så flertalet universitet med klassiska språk var representerade vid denna illustra disp. Annat värt att notera är att det är den första disp jag varit på där deltagarna tecknats under akten, det är så saker ska dokumenteras. Ett elegant försvar, ett ruskigt trevligt mingel därefter mellan pompejiröda väggar (och känt ansikte med heavy pour vid flaskorna), och slutligen en fantastisk fest sammanfattar dagen, något övergripande men precist. Och nu sitter man här i det romerska regnet och undrar om den gnistrande dagen bara var en dröm. Därav, länkdump och ngn notis:

- Ingen har väl missat att man återigen, och kanske, vilket sägs var gång, för sista gången ger en av de bästa kurserna i Sverige; Latinsk paleografi med kodikologi vid UU? Börjar i nästa vecka!

- I annat latinrelaterat, så kan vi med stor sorg berätta att sökandet efter lämplig person att fylla lektoratet i latin vid Högskolan på Gotland, som ju "utlystes" under väldigt speciella former, nu har avbrutits. Det mailades ut till de som sökt tjänsten, de flesta gjorde det efter att ansökningstiden förlängts, då den enligt ryktet först blott anslagits på Högskolans egen anslagstavla, mycket kortfattat, att rektor beslutat avbryta rekryteringen. (HGOs hemsida visar att de har en sådan redan, är det möjligtvis därför rekryteringen avbröts?)

- Mera Brenner! UnderStreckare i SvD om Wår lärda skalde-fru. Sophia Elisabet Brenner och hennes tid:

"Av betydelse för Brenners framgång var att hon växte upp under gynnsamma förutsättningar. Hon fick till exempel tidigt lära sig latin, vilket var ovanligt för flickor. År 1680 gifte hon sig med den tolv år äldre Elias Brenner, och i familjen föddes femton barn, av vilka endast några nådde vuxen ålder. Makarna hade ett stort umgänge, och i det brennerska hemmet, känt för sin gästfrihet, etablerades en svensk salongskultur."

- Och så sist, Mary Beard undervisar i vad som typ är Storbritanniens motsvarighet till Klass 9A (har aldrig sett någotdera, så blint gör jag den analogin):

"So why take it on? The truth is, I didn't feel I had much choice. I spend a lot of my life banging on about how important it is to get Latin back on to the school curriculum. It would have been cowardly to refuse this chance to try it out. Besides, a Jamie Oliver series might bring Latin to a different kind of audience. You can make excellent documentaries about the ancient world, but by and large it's those already converted to classics who will switch on. Dream School is likely pick up viewers who would never think of watching a programme about the Romans.

[...]

What I hadn't expected was how keen many of them were on etymology and where English place names came from. The idea that the word "ambulance" comes from the Latin word to walk, "ambulare", proved particularly intriguing, as did the fact that the months July and August were named after the first two Roman emperors, Julius Caesar and Augustus. And I don't think many of them will forget that English towns ending in "-chester" or "-caster" (Manchester, Doncaster etc) were once Roman forts, going back to the Latin word castra, or "camp". It's what, in the trade, we call the "culturally empowering" effect of knowing Latin."


Tuesday, February 15, 2011

illum turbat amor figitque in uirgine uultus

Såsom långtida läsare vet, så har jag en grej för Alla Hjärtans dag. Jag gav mig till och med iväg till det avlägsna American School här i Rom igår med visst hopp att någon Valentines-tematik skulle finans där, men besvikelsen var blott det jag fann, inget sådant fans (ok, en liten lögn var det allt, det fanns hjärtformade kakor att tillgå i baren). Jag började på hemvägen i alla fall fundera hur jag skulle kunna göra dagen lite mer romantisk, lite mer kärleksfull, lite mer hjärtlig. Insåg att om jag ville sprida glädje och skratt så var det bästa jag kunde göra att börja rensa i frågelådan, som har varit så sorgligt eftersatt.

Sålunda, en radda besvarade frågor (och likt SJ börjar jag med att skicka iväg de senaste, för att ge en illusion om att tidtabellen hålls) , som är min Valentin till er alla, och vi börjar förstås med något relaterat till l'amour:

"Jag läste på din blogg att man skulle skicka mail åt dig om man ville ha svar på någon översättning till latin t.ex, och min fråga är om du vet vad "Älskar av hela mitt hjärta" eller något liknande, är på latin?

Även "Mirakel kan hända", "Under kan ske" eller liknande skulle vara intressant att veta vad det är på latin.Och "Äkta kärlek övervinner allt"?

Skulle gärna ha något av det jag föreslog, som tatuering, därav min fråga. Hoppas på svar av dig nu bara, vore väldigt tacksam om du tog dig tid att svara - vill få det rätt innan jag tatuerar mig.
"

För frasen "Älskar av hela mitt hjärta" så är en bit mycket enkel, det vill säga "av hela mitt hjärta" eller variant därpå. En ganska ordagrann version av det skulle vara ex toto corde meo. Annars kan även varianter såsom toto pectore, ab imo pectore eller toto animo. (Jo, det har undrats åtskilliga gånger.) "Älskar" är betydligt svårare, då jag inte har någon aning om vem som älskar. Jag? Du? Han/hon/den/det? Vi? Ni? De? Så nog vet jag, om jag bara visste vem som vill uttrycka dessa känslor!

"Mirakel kan hända", "Under kan ske" borde väl vara ganska enkelt översatt; miracula fiant. Det ser ju nästan snyggt ut.

Den sista frasen får mig återigen att hejda mig, och börja fundera över vad betydelsen egentligen är: "Äkta kärlek övervinner allt". Finns det "falsk kärlek"? Falsk kärlek är väl inte kärlek? All kärlek är väl per definition äkta? Eller finns det en finare och bättre sorts kärlek, den "äkta", som jag lyckats missa? (Jag ska inte ge mig i kast med frågelådan innan kaffe har druckits.)

En snabb googling av amor verus, vilket väl borde vara typ "äkta kärlek", visar att man mest får upp Harry Potter- Fanfic vid sådan sökning. Dock, titeln på en av dessa alster (nej, tänker inte länka) ger den utmärkta frasen Quos Amor Verus Tenuit, Tenebit (ungefär:" de som äkta kärlek gripit/omslutit, kommer fortsätta omslutas av den") som faktiskt är ett Seneca-citat, och sålunda särdeles klassiskt, omfattande innebörden, med det ack så viktiga "äkta kärlek", utan att vi behöver omarbeta Omnia vincit Amor som är ett alltför överanvänt och misstolkat citat.

Moving on:

"Såg din sida om latin där. Jag går rakt på sak, jag ska tatuera mig och vill ha en skrift på latin men osäker på om översättningen är rätt och rättstavad. Skulle du vilja hjälpa mig med detta så vore jag mycket tacksam?! :) Fraserna är "Över himlen" och "Bortom helvetet" mer korrekta uttrycket för innebörden tycker jag är engelskans "Above heaven" och "Beyond Hell". Det jag hittat och kunnat pussla mig till blir i så fall: "Super Caelum" och "Extra Infernum"
Är det rättstavat och har det rätt innebörd?
Tackar på förhand hoppas du inte tar illa upp att jag frågar dig, men man känner ju inte tyvärr direkt någon som kan latin."

"Över himlen" i betydelsen "Above Heaven", och "Bortom helvetet" likalydande med "Beyond Hell", hmm... Återigen går min kork-artade lilla hjärna bet på vad som menas. Är det något som är helt enkelt över himmelen? Är det en geografisk platsbeskriving? Eller är det liksom något som är bättre än himmelen?
Som ni alla vet är google min bästa vän, och jag får reda på att det kanske är detta som åsyftas. Inte för att jag blir så mycket klokare av "...it’s a way telling people that we don’t belong or believe in neither heaven nor hell. So if we go beyond hell, we will make heaven look like hell, and if we go above heaven, we will make hell look like heaven. Heaven and hell is something we create in our minds and personal self-created demons come out of that." (Men om man inte erkänner begreppen, varför nyttja dem?)
Hursomhaver, kanske supra caelum och ultra infernum? Om det får skrivas ihop vore kanske ultra caelum infernumque snyggt, men det kanske ska vara en tatuering på vardera arm.

"Mitt namn är F[...] och jag är väldigt intresserad av det latinska språket och är nu ute efter lite hjälp angående en tatuering jag tänker mig att göra.
Jag vill tatuera orden "dåtid, nutid, framtid" - alltså "past, present, future" men tycker att varken engelska eller svenska kan understryka meningen ordentligt. Därför undrar jag om du har några tips på vart jag kan hitta en ordentlig översättning på dessa ord? Jag vill ju inte att det ska stå något helgalet på min kropp för resten av livet."

Men är du säker på att latin gör det? Eller håller latinet på att tappas in kraft genom tatueingar och Harry Potter-slash fiction?
Jag föreslår det följande, och märk hur jag sett till att allt slutar på samma vokal: praeterita, praesentia, futura, vilket betyder typ "det förflutna, det nuvarande och det framtida".

"Jag undrar om du skulle kunna hjälpa mig med en översättning till latin.

You are my life
Du/ni är mitt liv

Jag har försök få detta översatt utan resultat så jag hoppas att du kan hjälpa mig"

Oh, en enkel och tydlig fråga! Jag är en sådan anhängare av förtydligande personliga pronomen.
"Du är mitt liv" = Vita mea es
"Ni är mitt liv"blir ordagrannt översatt vita mea estis, men här börjar min kongruens-varnare att pipa ivrigt, vill minnas att det inte är så bra med ett substantiv i singular och verb i plural. Det må väl gå, pga stående uttryck, men det känns lite obekvämt.

Och så slutligen, en trippel:

"Hej, jag har sedan länge velat gjort en latinsk tatuering eftersom min mammas favorit språk var latin innan hon gick bort. Jag jobbar även på sjukhus och där jobbar vi mycket med latinska ord så detta språk står mig varmt om hjärtat. Dessvärre har jag inga stora kunskaper av att bilda korrekta meningar själv och skulle behöva hjälp med meningen "Jag flyger med mina egna vingar" Jag vet att Oregon har ungefär det mottot fast dom har "hon flyger med egna vingar"
och det är inte det jag är ute efter. Jag skulle bli väldigt tacksam för hjälpen!!

Jag upptäckte precis din blogg och blev jättefarscinerad och glad att hitta någon som faktiskt KAN latin. Jag ska nämligen göra en minnestatuering för min häst Harry och vill gärna ha frasen "han flyger med egna vingar" och jag undrar om du kan hjälpa mig med översättningen till latin så det faktiskt blir rätt. Jag har läst att frasen "hon flyger med egna vingar" blir Alis volat propriis på latin. Men du har även skrivit att det inte direkt finns något som skiljer hon och han emellan t ex som i spanskan där orden slutar med A om det är feminint eller ett O om det är maskulint.

Hej jag skulle vilja veta vad "Han flyger med egna vingar" heter på latin?
jag har hittat på internet där det står såhär: Alis volat propriis & det står att det betyder hon/han/den/den flyger med egna vingar.
Sen tog jag google translator , där står det såhär: Ille volat propriis alis & enligt översättarden då så betyder det han flyger med egna vingar.
Men jag liter inte riktigt på internet, så har kollat rundor lite efter någon som kan & så kom jag in på din blogg.
Jag skulle vara jätte tacksam för svar för detta är som jag ska tatuera in som minne åt en väldigt nära person till mig som gick bort."

Det här är nog den absolut vanligaste frågan, och jag är numer fullständigt fascinerad av frasen. Vad kommer den ifrån? är det någon särskild källa som ligger bakom detta? Hur blev den en kommemorativ högtidsfras för ihågkommande av avlidna? Den verkar inte ha haft ngt sådant från början i sig( ialla fall inte om man tittar på Oregon), och jag tolkar uttrycket spontant såsom något slags uttryck för självständighet. Sålunda en enkel guide för alla konstellationer och personer som vill flyga med egna vingar:

"Jag flyger med mina egna vingar" Alis volo propriis
"Du flyger med mina egna vingar" Alis volas propriis
"Han flyger med egna vingar" Alis volat propriis
"Hon flyger med egna vingar" Alis volat propriis
"Den/det flyger med egna vingar" (häst nomine Harry) Alis volat propriis
"Vi flyger med egna vingar" Alis volamus propriis
"Ni flyger med egna vingar" Alis volatis propriis
"De flyger med egna vingar" Alis volant propriis

Sunday, January 30, 2011

Från Cicero till Zlatan - perspektiv på italienskan

Trots att vi aldrig setts IRL har undertecknad fått blogg-ägarinnans förtroende att bidra till denna humanismens försvarare - Latinbloggen. En kort presentation är kanske på sin plats: Jag är lärare på en gymnasieskola i Borås, där jag undervisar i svenska, svenska som andraspråk, lingvistik och latin. Förra sommaren fick jag en massa stipendiepengar på kontot, vilka jag raskt och utan att tveka omvandlade till en tre veckors vistelse i Rom. Resans syfte var tudelat - jag skulle lära känna den antika romerska kulturen och jag skulle lära mig italienska. Med utgångspunkt i en delad lägenhet (6 tjejer, ett badrum) tog jag mig på ömmande fötter runt mellan ruinerna av det antika Rom och Via Marghera, där språkskolan Dilit ligger. Studierna gav upphov till språkjämförande betraktelser och dessa tänkte jag låta Latinbloggens läsare ta del av.

Denna spännande gravinskrift från Musei Capitolini får tjäna som språngbräda in i grammatikens och ortografins föränderliga värld:


En läsare från vårt årtusende kanske tycker att man ska ha mellanrum mellan orden – särskrivning var inte direkt någon risk för Fortunatus som beställde den här stenen! Men i detta 500-talsdokument har man hyggligt nog huggit in punkter mellan orden. Betydelsen är:


Här är Forunatus och Lucias gravplats, i vilken vilar deras dotter Gemmula, som levde i 10 år och den som våldför sig på denna plats må ha samma lott som Judas.



Två föräldrar, som mist sitt barn – hur gripande blir det inte!

Utöver de innehållsliga aspekterna, finns det en del språkliga egenheter i denna text - ortgrafiska/fonetiska och grammatiska. Om man jämför latinet med dess sentida döttrar, kan man t.ex. konstatera att ett -b- mellan vokaler ofta övergått till ett -v- (taberna – taverna, laborare - lavorare etc.) Ljudövergången syns redan här som en felstavning; där det borde stått violaverit står det biolaberit och den feminina genitivändelsen -ae har redan här monoftongerats (Lucie). En annan assimilation är vixit, som här blir visit och h i habet är tydligt stumt, då man utelämnat det. Det maskulina qui syftar här på dottern, kanske ett bevis på en grammatik i upplösning.


Att förstå hur dylika processer verkat och kunna förklara vissa skillnader mellan latinet och italienskan är ett av mina mål med nybörjarkursen i italienska. Skolan tar emot språkstudenter från hela världen, vilken också är representerad i vår klass som består av två ryssar, tre amerikanskor, två polskor, en kines, en holländska, en venezuelan, en engelska, en kanadensiska, en svenska samt en kille från Malaysia, som hoppar av efter första lektionen. Han håller på att lära sig ett helt nytt alfabet och det går inget vidare för honom i "hänga gubbe". Gruppens sammansättning ger mig också tillfälle att studera till exempel fonetiska egenheter i de olika språken genom att lyssna på deras brytning (i smyg förstås).


Vi startar som sagt med alfabetet och får stava till våra namn och kasta boll på varandra. Sedan några praktiska frågor: Var ligger hållplatsen (la fermata)? Vi övar tillsammans muntligt och jag sneglar på min grannes skrivblock. Hon skriver fellimata. Med mandarin som modersmål blir tremulanten r stört omöjlig, eftersom de inte har ett sådant ljud i sitt språk. Det ljud de har som ligger nära vårt r kan våra öron tolka som både r och l, vilket inte gör saken lättare. Det finns en rolig historia som handlar om en japan som inte hör skillnad på supplies och surprice, som driver med deras uttal, men det finns säkert även vitsar om svenskar som inte skiljer på sheep och cheap.


H en klassmarkör?

Catullus skriver en dikt om en kille vid namn Arrius, som har en löjlig egenhet i sitt uttal: han aspirerar vissa ljud:


Chommoda’ dicebat, si quando ’commoda’ vellet

dicere, et ’insidias’ Arrius ’hinsidias’,

et tum mirifice sperabat se esse locutum,

cum, quantum poterat, dixerat ’hinsidias’.

Credo, sic mater, sic liber avunculus eius,

sic maternus avus dixerat atque avia.

Hoc misso in Syriam requierant omnibus aures:

audibant eadem haec leniter et leviter,

nec sibi postilla metuebant talia verba,

cum subito affertur nuntius horribilis,

Ionios fluctus, postquam illuc Arrius isset,

iam non ’Ionios’ esse sed ’Hionios’.


Catullus driver här med vännen, som med sitt plebejiska uttal, nedärvt från enkla släktingar och en frigiven morbror, med h-inslag gör sig till åtlöje i Roms mondäna kretsar. När väl Arrius blivit sänd till Syrien får allas öron slappna av, men en fruktansvärd nyhet når dem sedan Arrius farit förbi de joniska böljorna, som då inte längre är joniska, utan hioniska.


H bildas genom en förträngning i larynx, stämläpparna, och är svår för dem som inte har ljudet i sitt modersmål. Antikens latin har h, men det är mer eller mindre valfritt att uttala det. I inskriften över Gemmula ovan saknas h i habet, vilket föreslår att skribenten inte själv uttalar bokstaven. I det moderna italienska verbet avere (lat. habere) uttalas inga laryngaler, men de finns stundom med i skrift:


io ho - jag har

tu hai - du har

lui ha - han har

noi abbiamo - vi har

voi avete - ni har

loro hanno - de har


Italienskan brukar annars vara ganska snabb med att anpassa stavningen efter uttal, men i sådana vanliga verb som att ha brukar förändringar gå långsammare. Språkexemplet uppvisar även ljudförändringen b>v, som omnämndes ovan.


Nutida talare av latinska dotterspråk har extrema svårigheter att säga h. Om en fransos frågar dig vad du gjort i älgen, avser de troligen helgen och min lärare i kursen kallar mig Anna. Troligen svalde de helt ned laryngalen med vin och ost någon gång under medeltiden.


Var sitter il petto?

Från tiberstranden får jag syn på Ponte Rotto, den trasiga bron, som på latin kallas Pontus Ruptus. När ett ljud anpassar sig efter ett annat eller helt försvinner upp i ett annat, kallas det assimilation. Det sker på grund av människans lättja och ovilja att artikulera och det är vad som skett mellan formen ruptus och rotto - p har assimilerats till den efterföljande klusilen t. En klusil är ett konsonantljud som bildas genom en total förträngning av luften på väg ut genom munnen. P och b bildas med båda läpparna, t och d bildas med tungan mot tänderna och k och g med bakre delen av tungan mot gommen. P och k tenderar att försvinna när de står tillsammans med ett t eller ett s.


En eftermiddag på skolan är det tänkt att vi ska lära oss kroppsdelarnas namn och vi grupperar våra svettklibbiga plaststolar i fyra lag. Nu ska vi tävla! Vart och ett av lagen får en bild föreställande Michelangelos David i all sin nakna prakt. Några är lätta; la testa, l'orecchio och il naso fattar vi direkt, men andra begrepp förvirrar oss. Il petto är svår, men när jag såhär i efterhand jämför med latinet, så kan ovanstående assimilation hjälpa mig - petto kommer förstås från pectus, bröst. Det är ju inte riktigt där mitt lag väljer att placera il petto, utan i stället markerar vi platsen där Davids löv skulle ha suttit, om han hade något...


Ytterligare ett skojigt exempel på assimilation är pomeriggio, som betyder eftermiddag, men som snarast ger associationer till något slags exotisk frukt. Latinet ger mig åter nyckeln; det är inget annat än uttrycket post meridiem, vilket ordagrant översätts efter halva dagen och återfinns i engelskans p.m.


Caesar och le ragazze

Assimilation finner vi även bland vokalerna; ett tidigt och tydligt exempel på detta är ändelsen -ae som i latinet återfinns i första deklinationens substantiv, där vi framför allt har feminina ord. Singular genitiv, singular dativ och plural nominativ har denna ändelse. Vi tar som exempel ordet puella (flicka): stylus puellae betyder flickans penna (latinet liksom italienskan har attributet efter huvudordet) och puellae in horto vinum bibunt betyder flickorna dricker vin i trädgården (en anakronism, det medges, eftersom det icke gick för sig att kvinnor förtärde alkohol, men nu är det jag som hittar på exemplen).


Jämför vi med italienskan kan vi för övrigt se att genitiv uttrycks med preposition: la penna della ragazza medan pluraländelsen genomgått en assimilation: le ragazze bevono del vino nel giardino. -ae har blivit -e. Den lingvistiskt uppmärksamme noterade måhända denna assimilation i Gemmulas gravinskrift - locus Fortunati et Lucie, där det borde stått Luciae, åtminstone om du frågar en grammatikfascist som mig!


En person som fått utstå många uttal är Caesar, vars antika fonologiska form var [kaisar]. Diftongen assimilerades efterhand till ett e, vilket vi känner igen i vårt uttal av namnet [sesar]. Framflyttningen av vokalljudet föranledde därefter palataliseringen, som "förmjukningen" av g- och k-ljuden kallas, och som även kan noteras i vissa norrländska dialekter (ittje/myttje i st. f. icke/mycket). Känner man till denna uttalshistoria kan man också förstå varför t.ex. tyskan och svenskan uttalar lånordet kejsare/Kaiser på så skilda sätt.


Vulgärlatin och falska vänner

Till sist ska vi ta en liten titt på italienskans lexikon, som är sprunget ur latinets vardagliga repertoar. Ordförrådet är den del av språket som är mest komplicerad att studera, eftersom det äger i det närmaste oändlig variationsrikedom. Man kan bl.a. tala om dialektal, social och stilistisk variation, vilket kan jämföras med de ganska lätt räknade grammatiska kategorierna.


De romanska språkens ordförråd är alltså i själva verket vulgärlatin (vulgus betyder vanlig). Man kan t.ex. hitta latinskt slang i Plautus teatermanus, vilket språkhistorikern sedan kan jämföra med de moderna språkens ordförråd. Plautus skrev komedi (eller buskis, skulle man nästan kunna kalla det) och vokabulären skiljer sig avsevärt från exempelvis Vergilius eller Horatius högtidliga språkdräkt. Man kan förstås finna en del glosor från regionen söder om bältet även hos Catullus.


Här är några exempel från det vulgära italienska tungomålet:


  • it. cavallo (häst) - lat. caballus (krake) - jfr. equus
  • it. testa (huvud) - lat. testa (kruka; jfr. it. testo) - jfr. caput
  • it. sedere (säte, ända) - lat. sedere (sitta) - jfr. nates
  • it. bocca (mun) - lat. bucca (uppblåst kind; storkäft) - jfr. os

Oftast är det de mer vardagliga orden som bygger på detta gatuspråk, medan abstrakta ord och ord med litet högre stilnivå går lättare att identifiera via latinet, även om assimilationer av skiftande slag påverkat dem. Sådana ord med latinska morfem som byggmaterial finns tusentals av i de flesta indoeuropeiska språk. Vi tar ett på måfå i en genomsnittlig svensk ordbok: produktion. Ordet återfinns med liten stavningsvariation i de flesta indoeuropeiska språk som berörts av det romanska språk- och kulturinflytandet och består av morfemen pro (för/fram), duc (föra/leda) samt det substantivbildande -tion.

Ett favoritord blir ricordo, som betyder komma ihåg. (re = åter; cor, cordis = hjärtat) och man återhämtar alltså det man minns ur just hjärtat enligt denna metafor, vilket också kan jämföras med engelskans by heart.


Ibland väljer språken lånord med olika bakgrund; om vi t.ex. tar det svenska ordet paraply, kan vi härleda det till franskan, som fått morfemen från latinet: para = mot; plui = regn. Engelskan däremot valde ordet umbrella, av latinets umbra (skugga) och morfemet -ella (liten). Jag skulle nog rekommendera engelsmännen att välja regnskyddet framför den lilla skuggan i det ganska fuktiga klimat de lever i!


Sannerligen kan man få mycket nytta av sin bevandring i romanska språk, men en varning måste också utfärdas för falska vänner. Se upp i klädaffären – om du frågar efter en slip får du inte en slips, om du trodde det. I stället leder dig expediten till kalsongavdelningen (kan i och för sig också funka till fars dag). Om piccolon på hotellet frågar dig om din camera ska du inte dra fram din Nikon, utan berätta vilket rumsnummer du har. Ordet kamera kommer från uttrycket camera obscura (mörkt rum), vilket ju faktiskt finns inuti kameran. En avvocato kan du inte äta, men om du hamnar i juridiskt trångmål kan den vara bra att ha. Blanda heller inte ihop spanska glosor med de italienska; costipato betyder förstoppad medan costipado på spanska betyder snuvig. Du tror att du kan lita på dem, men de leder dig på villospår; du skruvar och skruvar på kranen där det står caldo men det kommer bara varmvatten.


Nu återstår bara att tacka för uppmärksamheten. Skulle det vara så att du vill läsa annat jag skrivit, så håller jag i vanliga fall till här. MVH Hanna Nordlander


Om jag lärde mig någon italienska? Jorå, man kan ju beställa en öl och så...



Friday, January 28, 2011

conturbabimus

Januari, så snabbt du försvinner! Jag har haft semester, laddar inför vårens skrivande och sorger. Nu när man sakta återkommer så är det dags för ngra notiser, varav jag tjuvhållit alltför länge på de flesta:

-Först och främst, på resan mot ledigheten läste jag i SvD att den hyllade Björkeson kommit med ytterligare en översättning, denna gång "Aminta. Ett herdedrama" av Torquato Tasso. Nu är jag på intet vis nog bevandrad i denna genre för att säga något därom, men det finns en sak i recensionen som förbryllar mig en smula. Så här står det:

"Tasso är ingen dramatiker, men som lyriker hör han till renässansens förnyare, och hans bildspråk förebådar – som Anders Cullhed påpekar i sitt förord – den senare barockpoesin med dess häpnadsväckande metaforiska rikedom. Kanske kommer Tassos poetiska styrka tydligast fram i de körpartier som lagts in här och var i herdedramat, så till exempel i körens hyllning till den lyckliga guldålder i mänsklighetens barndom då kärleken var fri och ”mjölk har strömmat / i floderna och skogen dröp av honung.” Hyllningen avslutas med följande vackra variation av den klassiska formeln ”carpe diem”:

Ja, låt oss älska! Solen dör och födes

på nytt, men vi skall fråntas

dess korta ljus, och dödens natt är

evig.

Här förmår Torquato Tasso trots allt, med Ingvar Björkesons bistånd, att framstå som en stor poet också för dagens svenska läsare. Det är därför inte så egendomligt att just detta citat placerats på omslaget till denna vackra men kanske något lyxbetonade klassikeröversättning."


Men hallå, säger jag likt kidsen, är inte det Catullus? Dikt 5 för att vara mer precis, och antagligen hans mest kända? Följande verser känns väl hiskeligt bekanta när man läst dessa ovan:

Vivamus, mea Lesbia, atque amemus
...
soles occidere et redire possunt;
nobis cum semel occidit brevis lux,
nox est perpetua una dormienda.

Är jag väldigt tråkig om jag tycker att det borde ha lyfts fram i recensionen, då just denna vers får utgöra dess nav? Han kanske inte kände igen dem...


- Lysande och glädjande nyheter från Gu, där till hösten "en unik grundutbildning i klassisk humaniora " startas. Jag är våldsamt entusiastisk, då upplägget beskrivs sålunda (och hur går det med klassikerprogrammet vid UU egentligen?):

"– Programmet är enkelt uttryckt en spetsutbildning i analytiskt tänkande, säger Christina Thomsen Thörnqvist, koordinator för programmet och docent i latin.

Under de tre åren ägnar sig studenterna åt en rad centrala filosofiska frågor belysta från olika ämnen, bland annat filosofi, idéhistoria och litteraturvetenskap. De läser källtexterna i original och får löpande träning i latin, grekiska och arabiska. Även matematik, astronomi och biologi vävs in. Gamla ämnesgränser lämnas därhän och studenterna tar ut sin kandidatexamen i just liberal arts.
"


- Ytterst spännande kurs i papyrologi ges i U-a i vår (kursstart 1 mars), som antagligen inte kommer att upprepas och detta är alltså ett unikt tillfälle. Kursen heter Grekisk papyrologi:en grundläggande orientering (7.5 hp) och förkunskapskravet är Grekiska II (kontakta Denis Searby för intresseanmäran):

"Har du någonsin velat lära dig tolka grekisk-egyptiska papyrer? Papyrer kan ju innehålla allt från Aristoteles beskrivning av Atens författning, privatbrev, fragment av evangelierna, Kleopatras egenhändiga underskrift till magiska formler till frambesvärjande av de dödas andar …
...
Kursen ger en grundläggande orientering om hur man läser och beskriver grekiska papyrer och i mindre utsträckning grekiska ostraka. Kursen riktar sig främst till dem som vill ägna sig åt fortsätta studier i papyrologi, eller använda papyrologiskforskning i andra vetenskapliga sammanhang."


- Och så ytterligare en kurs, denna i Lund, 18 april – 30 maj 2011, som har en mkt illuster laguppställning av undervisande lärare (kontakt vid ev intresse, helst innan 2 februari):

"Doktorandkursen Tolkning av äldre texter vänder sig till forskarstuderande som arbetar med källor från tiden före 1800. Den utgör en fristående kurs i samarbete med Introduktionskurs till förmoderna studier I: Äldre texters förmedling, vilken uppmärksammade filologiska frågor och editionsproblem, och som gavs under höstterminen 2010. Den här kursen, som är tänkt att ges senvåren 2011, ger i stället en introduktion till de specifika tolkningsproblem som forskare med för- och tidigmoderna ämnen möter. Huvudvikten ligger på de genrer som var vanliga i det tidigmoderna Europa. I fokus står textproduktionens sociala och kulturella villkor, samspelet mellan medium och budskap, och retorikens grundläggande roll i all äldre textproduktion. Meningen är att ge redskap och metoder för tolkning och förståelse av äldrehistoriskt källmaterial. Som lärare har några av Sveriges allra främsta forskare på den tidigmoderna perioden engagerats."

Då jag ska flänga en hel del den närmsta veckan har jag tagit mitt ansvar och engagerat en gästbloggare (yay!), nu kommer nämligen den vittra Hanna från Nugae att ta över ett litet slag här!

Sunday, January 09, 2011

pretiosissimis cibis humana stercora miscuisse

Året är igång, med möten, önskan om tid till skrivande, ångestsug i magen, och förstås en och annan notis:

- I nästa vecka föreläser vinnaren av Arguspriset här i Uppsala, i Kungliga humanistiska vetenskaps-samfundets regi (som även delar ut priset). Titeln är "Alf Henrikson. Den humoristiske humanisten", och det hela sker i Ihresalen på SVC, torsdagen den 13 januari kl 18.00. Skulle gärna närvara, men är då, Deo volente, i Indonesien.

- En av mina mest förtjusande med-storstipendiater vid Institutet i Rom har en fantastiskt fin blogg med bilder och teckningar att bara gapa över. Man hittar den här.

- En norsk antikenblogg!!

- Vad som borde varit årets julklapp, boken Wår Lärda skalde-fru: Sophia Elisabet Brenner och hennes tid, finns att köpa på välsorterade boklådor, typ de virtuella, och på dess hemsida.

- Göteborg undrar om det finns något intresse för en kurs i romersk konst, då GU gästas av en "välkänd expert på romersk konst [...] en månad i vår, från en vecka in i maj till en vecka in i juni [och] har erbjudit sig att hålla en kurs för doktorander om just romersk konst". Get in touch, om så.

Thursday, January 06, 2011

quid ei toto anno posset evenire

Ja, här har det varit tyst, och så är det, då avhandlingen tar mer och mer tid, coh liksom även "mental space". det är naturligtvis på sitt sätt bra, det går framåt i vissa avseenden, men jäklar vad tråkig man blir. Därav den isande, kalla tystnaden, då man knappast kan uppdatera om sina göranden och havanden, då de varit att stirra på en skärm i timmar. Jag vägrar tro att det är intressant för någon att höra om de en eller två meningar jag lyckades klämma ur mig, att jag införde paginering etc., och att skriva om annat är svårt, då tankarna ständigt kretsar runt detta eller tankarna är vilande och slut. (Tro mig, det har förstör mitt sociala liv till viss grad, ta t.ex en mycket trevlig middag i höstas, då jag hade precis snöat in på skildringar av Mackabeiska martyrskapet under senantiken (ja, finns en Histora Augusta-parallel), och sålunda satt tyst större delen av kvällen, men tittade emellanåt upp ur min spagetti alle Vongole och pep ngt om de sju bröderna. Fun!)

Hursomhaver, även om jag nu är tråkig, så är detta ändå 2010 det år då avhandlingen tog sin form, och faktiskt större delen av de tänkta kapitlen formulerades i något slags utkast. Det har varit roligt och fullkomligt utmattande. Vad det gäller bloggandet så har jag aldirig haft så många träffar (I say this from the bottom of my heart; tack Totto!), vilket även skrämde mig (det är inte meningen egentligen att folk ska läsa här) och kanske bidrog till tystnaden. Jag tror inte jag stänger ner bloggen riktigt än, vi får se.

Och framtiden? Det kommande året ska domineras av skrivande. Detta ska göras i Rom först och sedan på plats i Uppsala. Någon enstaka konferens eller dylikt blir det säkert, men skärmstirrande är ändå huvudsaken, tyvärr. Det gångna året sammanfattas, såsom tidigare år, här:

Årets...

Poet: Vergilius, Claudianus
Prosa: Historia Augusta, Apuleius
Omvälvning: Ny rumskamrat, faktiska resultat i avhandlingsfilen, gasspis
Tv-serie: Party Down, Veronica Mars
Dokusåpa: Autonomiutredningen, turerna kring min finansiering (vet inte om jag orkar blogga om det, men låt oss säga att jag nu förstått vad jag anses vara värd här vid institutionen)
Raringar: Vitterhetsakademien, Makthavare.se, S.W, C.O, K.D, A.G, L.H, L.B
Grönsak: morot, tomat, gurka (old school!)
Färg: Rött, Teubner-blått
Sammanhängande månader i Sverige: 3
Hatbok: vågar inte avslöja här, men lär bli uppenbart i avhandlingen
Hobby: Anthropologie-suktnade
Bok: Die Sortes Astrampsychi
Pepp: Kaffe, alla fina kollegor
Skandal: Visumregler för doktorander,Gotland, Lund, "rutinerna" vid min kära arbetsplats, det faktum att Björklund inte vet vad aritmetik betyder
Cocktailparty: "Kreativitet och kvalitet i forskningen", PSU, Nationell konferens for samverkan på forskarutbildningen i klassiska språk
Glädjeämnen: bäbisar! Framgångar så där i allmänhet..., sol
Artikel: Aeneas the Vampire Slayer
Festivalupplevelse: Brittiska Institutet
Stad: Rom
Tekniska hjälpmedel: Netbook, post-its
Lyckligaste plats: Washington D.C, Vatikanbiblioteket, Arlanda, Pattee-Paterno Library
Accessoar: koftor, hårspännen
Tankenöt: "grekiska" verser i latinsk "översättning". Why?
Dryck: kaffe, vitt vin, campari, öl
Fest: alla bröllop
Utflykt: Brooklyn, EUR

Sunday, November 21, 2010

Quia Romae mures molas lingunt

Efter en liten utflykt i massmedia (får jag bara säga hur innerligt jag längtar efter Littorins bidrag till InJo-bloggen!), återvänder sålunda latinbloggen till sitt vanliga, ordinära bludder; vilket såsom oftast består av några notiser:

- Ett sista ord om bloggandet nu i veckan, att det som jag egentligen verkar ha fått flest reaktioner på är fördömandet av användandet av "impact" såsom ett verb. Notera att det aldrig påståtts att det inte skulle vara korrekt, utan snarare antytts sådant användande är en tydlig markör att texten inte är värd att ta på allvar.

- Världens bästa förening, Klassiska föreningen i Uppsala, har möte nu på i veckan, och inbjuder till en föreläsning tisdag den 23 november 2010,kl. 18.30 (precis), varvid den gästas återigen av Jesper Blid, fil.lic, Stockholm, som fortsätter sin exposé över kyrkoarkitekturens utveckling, denna gång under titeln ”Kyrkoarkitekturens utveckling under senantiken och tidig medeltid”. Lokal: Engelska Parken. Humanistiskt Centrum Hus 6 sal K-1031. Enklast att nå från kyrkogårdssidan, ingång 3 L. Tag korridoren till vänster (märkt "Hus 7"), fortsätt fram till den öppna ytan framför Ihresalen. Snett mittemot Ihresalens ingång finns en dörr till hus 6 (skylt i taket: "Erik Gustaf Geijer-salen"). Salen K-1031 finns innanför denna dörr, omedelbart till höger på samma plan. Efter föreläsningen sedvanlig lätt supé till självkostnadspris. ALLA INTRESSERADE HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!

- Man hittar mer om Seneca, så ju denne är à la mode för närvarande i denna UnderStreckare.

Dock undrar jag en smula över formuleringen här "Efter en tid skriver Seneca en satir som förlöjligar den döde Claudius och liknar honom vid en pumpa." Jag gissar att det Apocolocyntosis som åsyftas här, men jag kan inte påminna mig att Claudius liknas vid en pumpa i texten. Titeln, på svenska oftast återgiven såsom "Förpumpningen" eller "Förkurbitsningen" kommer nämligen inte från pump-liknelser, utan från en grekisk ordlek hos Cassius Dio (återgiven av dennes epitomator, 60.35), som i Loebs översättning lyder: "Seneca himself had composed a work that he called "Pumpkinification" - a word formed on the analogy of "deification [...]", och det är omdiskuterat om just denna är identisk med stycket om Claudius. Sådant kan vara bra att ha lite koll på när man skriver om Senecas författarskap.

- Och slutligen, lite institutsporr. Som ni alla vet lever vi fullkomligt idylliska liv här vid instituten i Rom, och en del än mer så, som t.ex de vid det amerikanska, vilket visas i följande artikel från NYT (American Academy är en av mina favoriter likaså, trots att det ligger på andra sidan staden, då det har det mest välsorterade och uppdaterad biblioteket i filologi jag någonsin besökt, samt att de faktiskt har en egen bar, vilket onekligen uppskattas tråkiga eftermiddagar):

"To describe the academy, which was founded in 1894, as an idyllic incubation chamber for study and creative thinking would be something of an understatement. The Renaissance-inspired main building was designed by McKim, Mead and White and partly financed by J. P. Morgan, who helped find a site for the academy that stood higher above Rome than its French counterpart on the opposite side of the city. The building rises stoically around an interior courtyard, its plaster walls inlaid with lapidary from archaeological digs. Inside is a sitting room with a grand piano and a billiard room dominated by a black-and-white painting by Chuck Close, a trustee and former resident, as well as the library, which contains more than 140,000 volumes, from literary classics to rare books from the 16th century.
...
Dinners at the academy are languid affairs, with the meals whipped up by a kitchen that Alice Waters retooled in 2007. Not long ago, after one such meal, Ersela Kripa, a New York-based architect and current fellow, asked her dinner companions if they had heard about the Roman aqueduct that runs under the building. ‘‘It’s amazing,’’ she said. ‘‘You open this little hatch in the floor of the basement, and suddenly you’re in another universe.’’ Jeremy Mende, a graphic designer from San Francisco, then surprised everyone with a bottle of grappa. Once it was finished, Kripa led some fellows to the hatch, which was located in the floor of a basement corridor known as the Cryptoporticus. They spent the rest of the evening wandering through a plumbing system barely younger than Jesus.
"