Wednesday, July 19, 2006

Facito aliquid operis, ut te semper diabolus inveniat occupatum

Jag befarar, att det är sant som mina medskribenter säger, att dagen då våra tidsbegränsade privilegier faller, börjar att närma sig. Dessvärre jobbar jag dagarna i ända, och den lilla dyrbara fritid man får över efter ett halvt jordsnurr spenderar jag helst på annat än Internet. Men att icke nyttja detta gyllene tillfälle vore något man senare skulle få ångra, det vill jag lova. Här kommer alltså fler tankar från en förvirrad tonåring.

Varje gång en diskussion om latinkurser dyker upp tillsammans med jämnåriga, brukar jag förståeligt nog inte vara sen med att påpeka hur mycket undervisningen har givit mig och hur mångsidig den faktiskt är. För nog är det då rakt inte endast ett rabblande av deklinationer och konjugationer (givetvis inte rent termmässigt) upp och ner som ständigt står på schemat.

Bland det viktigaste i undervisningen vill jag påstå är läran om lingvistik över huvud taget - inte bara latinsk sådan. Det är nämligen skrämmande hur många av samtliga gymnasiestuderande i Sverige som inte kan definiera vad ett ackusativobjekt är. Jag minns t.ex. tyskalektionerna för några månader sedan, då pluggisen i klassen (nej, jag är bara språknörd; vem orkar studera?) inte visste ens vad ett subjekt var. Var dock lugna, jag skämdes såklart i hans ställe.

Att lingvisttermer är en av de vackraste guldnycklarna till valfritt språks bemästring går ej att blunda för. Okej, i latin är det A och O, men nog förstår jag mig på mången språkläroböcker betydligt bättre då jag faktiskt vet vad ett demonstrativt pronomen är. För jag må erkänna att mina kunskaper om detta var mycket vaga innan jag gick Latin A (jag hoppas att andra skämdes för mig då), och ljuger gör jag ej när jag påstår att samtliga i min latingrupp inte hade särskilt imponernade kunskaper om det dylika. Men detta skall ni veta: Det är icke heller konstigt!

I det svenska skolsystemet idag får eleverna lära sig om språkets (logiska) syntax under en alldeles för kort tid under skoltidens gång. När jag tänker tillbaka på det fick vi inte lära oss det mest grundläggande (subjekt, predikat etc.) förrän i totalt en månad under senare delen av grundskolan. Hörjde jag någon utropa "skandal" nu? Att det är den valfria(det är i alla fall garanterat skandal!) latinkursen som skall lära ut sådant till Sveriges elever strider i alla fall mot mitt förnufts mekanism.

Vad som bör göras åt detta problem är enligt min mening att lära ut grundläggande lingvistik redan från tidig ålder och ständigt måla på det i svenskaundervisningen genom hela ens skolgång. På så sätt tror jag även att man löser problemet med det tydliga avståndet som dagens ungdom gärna tar från att lära sig främmande språk. Det är jag övetygad om. Sedan borde också åtminstone Latin A vara av obligatorisk art för samtliga förstaårsgymnasister. Vi skulle då ha en klokare och även lyckligare tillväxt att se fram emot.

Förhoppningsvis på återseende, amici!

1 comment:

ChW said...

Jag håller med om att en del grundläggande lingvistiska termer borde bankas in i allas huvuden. Folk tycker om att påpeka att de hatar grammatik och lär sig språk genom att lyssna och höra om det "låter rätt". Det är ju en fin tanke, men om man fick en vettig grund skulle de flesta nog märka att grammatik inte är så svårt och tråkigt i alla fall.