Legifer

Legenden Stig Strömholm har i UNT recenserat boken "Johan Stiernhöök i sin samtid", vari bland andra den store Hans Helander medverkar. Johan Olofsson Dalkarl, adlad Stiernhöök, som levde mellan 1596 och 1675 och som kort före sin död utgav det stora och grundläggande rättshistoriska verket De jure Sveo­num et Gothorum vetusto, Om svearnas och göternas gamla rätt. Han var då blind sedan femton år men hade lyckats fullfölja det väldiga arbetet med hjälp av sina söner.
Detta sägs om Helanders parti:

"Hans Helander utger, översätter och kommenterar det ganska långa sorgekväde som Stiernhööks frände rikshistoriografen Johannes Widekindi skrev till hans jordafärd och därutöver de bevarade grekiska och latinska dikter som Stiernhöök själv författat. Det handlar inte om några stora textmängder, och dikterna hör hemma i en genre som intellektuellt rörliga studenter vid denna tid odlade flitigt, som hade sina givna lagar och konventioner och som knappast medgav poetisk högflykt även om sådan hade fallit sig naturlig och lockande för författaren. Flertalet dikter är korta hyllningar till kamrater eller lärare i samband med akademisk befordran. Ett latinskt skaldestycke om 24 rader är dödsklagan över en svensk studiekamrat som drunknat i floden Gouda i Holland år 1632. En dikt på modersmålet skulle ha givit den jämförande litteraturforskningen ett idealiskt studieobjekt: fem år senare tillkom Miltons Lycidas, också ett sorgekväde över en drunknad jämn­årig ... Om de latinska dikterna kanske kan betecknas som ganska rutinmässiga, väcker de grekiska svårare frågor. Var och en som länge bemödat sig om att med allehanda hjälpmedel och i kammarens frid någorlunda hantera detta överrika språk passivt, som läsare, grips av undran och beundran införde visserligen få och korta men som det förefaller både grammatiskt och metriskt riktiga rader som denne resande student kunde prestera vid behov. [Andas, Stickan, andas] Vilka skolor och vilka lärare hade bibragt honom detta, vid sidan av all annan lärdom som blev hans?"

Se alltihopa:
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=5-AV_ID=410758,00.html?from=fromcontentbox

Läser Cicero, förbereder min avfärd, som sker på lördag.

Quercus

Idag tycker jag vi helt utan särskild anledning minns och högtidhåller Johan Gustaf Ek, lundensisk professor i latin eller som det då hette, i romersk vältalighet och poesi (1842-1862), som på sina lediga stunder översatte Tegnérs Frithiofs Saga till latin. Jodå!

Han har en del synpunkter om inlärandet av latin:

"Många år senare skriver han att han, som gymnasist, stoltserat med att kunna tala och skriva på felfritt latin. Som professor i latin, efter att ha studerat språket i hela sitt liv, anser han att man aldrig blir fullärd. "

Det var en tung post på den tiden:

"Det var kanske universitetets mest arbetstyngda befattning. Tentamensbördan var tung. Alla som läste vid universitetet måste kunna latin. Trots detta var han, på det vetenskaliga planet nydanare. Han orienterade latinämnet mot den jämförande språkforskningen och gjorde trots bristande tid, resurser och med ett bristfälligt bibliotek betydande forskningsinsatser."

Och hans fantastiska barnuppfostransmetod:

"När döttrarna började bli stora tyckte de om att gå på baler. Fadern, som var rädd att de skulle ägna sig alltför mycket åt ytliga nöjen, kom ibland med invändningar. De unga flickorna kom då på ett knep. Om de bad om lov på latin blev fadern så stolt att han inte kunde neka dem."

Mer om professor Ek:
http://www.folkbibliotek.lund.se/html/lundasaml/forelasning3.htm

Själv var jag betydligt mer ödmjuk under min gymnasietid, men instämmer i att man nog aldrig blir fulllärd, och ej heller jag skulle neka mina barn något som utbeds på latin.

Sneglar på Cicero, avslutade en bibliografi i torsdags.

Dux

Jag har en väninna, även hon latinist, som får ett lättare sammanbrott var gång vi passerar butiken Duxiana. Hon vrålar, eller kvider, då att det ju, enligt alla regler i latinet, då det ska bildas på stammen, ska heta Duciana.

Hoppas det någon dag blir så.

Libri

Några axplock ur senaste tidens utgivning på svenska av böcker med klassisk/latinsk anknytning:

Sture Linnér, Grekisk Gryning

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=&a=420016&sb1424i0=1_420016

Kommentar överflödig.


Steven Saylor, Romarblod

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=413869

"Äntligen stod Cicero på Rostra, plattformen för oratorer och advokater på Forum Romanum. Runt honom: en mängd tvivlande medborgare, misstänksamma mot nykomlingen med det underliga namnet. Herr Kik­ärta från provinsen, vad gör han hos oss? Tar sig an det otäcka fallet där Sextus Roscius anklagas för fadermord, ett fall som ingen ansedd advokat vill ta i med tång."

Ohhhhh!

Owen Gingeric, Boken som ingen läste. I spåren av Copernicus Revolution

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=403368

En bok om Nikolaus Copernicus "De revolutionibus orbium coelestium libri VI" (1543) och jakten på de spridda exoemplaren.

Tacitus, Germania

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=374169

suecia

Och så är det ju nationaldagen.... Det ovan är inte en ost, utan vårt tjusiga fosterland.
Jag är suecica, och denna blogg är conscriptus Suetice.

Floreat, crescat et vivat patria mea in aeternum. Eller nåt.

Virtus redux

Jag såg häromdagen en bil med registreringsskylten "virtus". Varför? Är ägaren en synnerligen dygdig man, och i så fall, varför vill han då påtala detta på sådant manér?

Min virtus är som bortblåst. Spenderar all min tid med att stirra tomt framför mig. Detta är inte bra. Om jag hade bil, om jag hade körkort skulle min registreringsskylt utläsa "exsanguis".