Epistolarum perferendarum

Och ansökningarna är iväg! Jag vill inte riktigt prata om portokostnaden, men den var absurd. Vidare blev gubbarna vid trav-disken hemskt irriterade på när jag spred ut mig för att ålocka ihop allt i lagom buntar inne på pressbyrån.
Varför kan man inte maila uppsatser och ansökningar?

pudor

Oh, jag klarar verkligen inte, det är så plågsamt och skamfyllt, att läsa mina gamla ansökningar och mina uppsatser. De är i det närmast tragiska.

Är det nog att älska något, att verkligen vilja, eller borde man inte uppvisa någon slags briljans för att få förkovra och fördjupa sig? Jag letar förtvivlat och förgäves efter tecken på någon gudagnista i såväl mitt skrivna som mina betyg, men hittar intet. Vad har jag att erbjuda i denna passion, är min kärlek obesvarad?

Det är verkligen dags att gå och lägga sig.

nihil petitionis

Nej, jag arbetar inte.
En otroligt rar latinblogg som man kan njuta av och ha nytta av:

http://www.livejournal.com/community/latin/

Det är inte bara jag som bloggar om latin!

petitio

Skrivandet av ansökan går vidare. Det sker inte så mycket faktiskt arbete, utan vi cirklar mest runt varandra, rökandes små filterlösa cigaretter, medan vi blänger hotfullt genom smalnade ögon, muttrande "Hein" och smuttandes espresso. Det hela sker naturligtvis i svartvitt, med en stilfull bakgrundsdekor och svarta yllekappor i duggregn:

Ego: Avec quoi veux-tu que je pense?
Petitio: Quand on la saute, mon pote, c'est pas avec sa tëte, qu'on pense.
Ego: C'est faux!
Petitio: Vous entendez? Eh bien, reseignez-le.
Ego: Il y en a beaucoup qui sén arrangent trés bien.....
Petitio: Comme je m'ennuyais de toi, ma petite abeille!
Ego: Je n'ai pas le temps de jouer!
Petitio: Quoi, ca?
Ego: Tu veux bien faire un effort?
Petitio: Je ne peux pas!
Ego: Chut!
Petitio: Zut!
Ego: Merde!
Petitio: Alors!
Ego: Baugette!
Petitio: Pain Riche!
Ego: Pont Neuf!
Petitio: Huit!
Ego: Brie! Fromage!
Petitio: Garcon!Poubelle!
Osv, osv......

Många, många ursäkter till Sartres "Les mains sales"

defatigatio

Så trött, så trött. Lidit av sjukdom och obehag under längre tid, morbus influenzae, och när man äntligen börjar känna sig redo att möta världen, så uppsnappar man förjande på radion, än värre på ett program som man faktiskt gillar;...carpe diem, som det ju heter på grekiska....

Vad har jag sagt om att misshandla det döda språket? Det är som att se en elak scout peta i ett skönt rådjurskadaver.

Borde skriva ansökan och trygga min försörjning, men drabbas av akut depression då jag tittar på sådant jag skrivit tidigare, har jag verkligen varit så ung och dum?

Wilsoniana

Se här vilken tragedi det är att våra författare och kritiker inte längre är klassiskt skolade:

"Wilson several times called himself a man of the eighteenth century, and one can hear in the balanced periods, the long semi-colons, and the finely paradoxical compression -- "plays host in the mansion where he is not long to be master"; "returned to the treasury of the Union the little that he had to leave" -- both Gibbon and Johnson. And behind them is the Latin of Tacitus and Cicero: this is how, until quite recently, if not with such eloquence, English classics teachers of the old school used to write their term reports, and Wilson, almost uniquely among American literary journalists, had a solid training in Greek and Latin, languages which he maintained throughout his life. The tendency to defer the verb and object, to wave them on to the middle or end of the line, to interrupt the shapely sentence with subordinate and prepositional clauses, is clearly Latinate: "The abstractions of German philosophy, which may seem to us unmeaning or clumsy if we encounter them in English or French, convey in German, through their capitalized solidity, almost the impression of primitive gods. They are substantial, and yet they are a kind of pure beings; they are abstract, and yet they nourish."

Vilken elegans!
Stor biografi över legenden Edmund "Bunny" Wilson ute i dagarna. Se gärna:
http://www.powells.com/review/2005_09_22

Kuriosa: Donna Tartt har i "Den Hemliga Historien" lånat smeknammet Bunny för Edmund, från just Edmund Wilson.