Haha, denna blogg firar ett år nu! Det ni! Nunc est bibendum, nunc pede libero pulsanda...
Den har emellanåt legat nere, den har ändrat karaktär åtskilligt och den har sett mig gå från frustrerad skuggdoktorand till frustrerad äkta, antagen doktorand.
Latinbloggen (trademark) var från början tänkt att hålla reda på mina studier och som en slags anteckningsbok över länkar och funderingar, samt ett medel för mina fina vänner och min rara familj att hålla ett öga på mig.
Det verkar dock som andra än närmast sörjande har kikat på den, jag har fått spännande kommentarer och mail. Hisnande egentligen.
Sålunda, causa diei natalis,tänkte jag skänka bort en gåvor till en av dessa beökare som bara vandrat in hit av en slump. Jag tänkte ge bort ett exemplar av Lucretius de Rerum Natura (eller liknade om den redan finnes i bokhyllan), då jag kommit på att den är särdeles läsvärd.
Vill du ha den? Skriv då ett litet mail eller en kommentar där du berättar hur du hittade hit, samt varför du ska ha denna donum.
Den 3:dje mars plockas någon slumpvis från de tusentals svaren.
P.S Jag har nu fixat länkarna. Tusen ursäkter att det inte funkat. D.S
Tuesday, February 28, 2006
Saturday, February 25, 2006
Abortus provocatus
Då jag helt allvarligt håller på att få ett nervöst sammanbrott av situationen i South Dakota (eller den i Mississippi, eller i Polen, eller i Portugal eller...) har jag ett visst behov av att kasta ner några anteckningar, mest för egen del, om detta. Jag vill försöka sätta detta i en först antik och sedan kyrofaderlig kontekt. Alltså källor som kan tänkas vara på klassiska språk och sålunda relevanta för denna blogg.
Jag vill bara börja med att påpeka att jag är för abort och inte anser ett tidigt foster vara ett barn.(Där försvann den katolska läsekretsen...)
Ska även ta tillfället i akt att säga att jag respekterar de som har motsatt åsikt, jag förstår de moraliska betänkligheterna.
I en perfekt värld skulle inte abort behöva finnas som alternativ, men vi lever, såsom de flesta troligen konstaterat, inte i en perfekt värld.
Under antiken dominerar Aristoteles syn på själen, och när den "inträder":
"In ancient times, the "delayed ensoulment" belief of Aristotle (384-322 BCE) was widely accepted in Pagan Greece and Rome. He taught that a fetus originally has a vegetable soul. This evolves into an animal soul later in gestation. Finally the fetus is "animated" with a human soul.
This latter event, called "ensoulment," was believed to occur at 40 days after conception for male fetuses, and 90 days after conception for female fetuses.
The difference was of little consequence, because in those days, the gender of a fetus could not be determined visually until about 90 days from conception, and no genetic tests existed to determine gender. Ultrasound devices were millennia in the future. Thus contraception and abortion were not condemned if performed early in gestation. It is only if the abortion is done later in pregnancy that a human soul is destroyed.
By coincidence, this 90 day limit happens to be approximately equal to the end of the first trimester, the point at which the US Supreme Court decided that states could begin to restrict a woman's access to abortion."
I Rom sägs det ha praktiserats ofta att man satte ut nyfödda barn, och detta var accepterat i vissa perioder så länge som det inte var knätaget, dvs upptaget i familjen.
Den tidiga kristna kyrkan var mycket human och vände sig emot bla detta. Diskussionen om abort var dock inte homogen.
Några av de främsta kyrkofäderna går på Aristotels linje:
"St. Augustine (354-430 CE) reversed centuries of Christian teaching in Western Europe, and returned to the Aristotelian concept of "delayed ensoulment." He wrote 7 that a human soul cannot live in an unformed body. Thus, early in pregnancy, an abortion is not murder because no soul is destroyed (or, more accurately, only a vegetable or animal soul is terminated). He wrote extensively on sexual matters, teaching that the original sin of Adam and Eve are passed to each successive generation through the pleasure generated during sexual intercourse. This passed into the church's canon law. Only abortion of a more fully developed "fetus animatus" (animated fetus) was punished as murder.
[...]
St. Jerome wrote in a letter to Aglasia: "The seed gradually takes shape in the uterus, and it [abortion] does not count as killing until the individual elements have acquired their external appearance and their limb"
[...]
Early in the 13th century, Pope Innocent III stated that the soul enters the body of the fetus at the time of "quickening" - when the woman first feels movement of the fetus. After ensoulment, abortion was equated with murder; before that time, it was a less serious sin, because it terminated only potential human life, not human life.
[...]
St. Thomas Aquinas (1225-1274) also considered only the abortion of an "animated" fetus as murder.
[...]
Pope Sixtus V issued a Papal bull "Effraenatam" in 1588 which threatened those who carried out abortions at any stage of gestation with excommunication and the death penalty. Pope Gregory XIV revoked the Papal bull shortly after taking office in 1591. He reinstated the "quickening" test, which he said happened 116 days into pregnancy (16½ weeks)."
Citaten från:
http://www.religioustolerance.org/abo_hist.htm
Och vad säger Bibeln? Bibeln diskuterar ej abort, inte på någon enda liten plats. Man har hänvisat till passager om missfall eller bestraffning vid misshandel av gravida, men har inget att säga om ett frivilligt terminerande av en tidig graviditet.
Ja, mitt urval är selektivt, men det finns tusentals sajter därute, som ni lätt kan googla fram, som på alla vis kan ge er antika och kyrkofaderliga citat om att abort är mord, jag vill bara ge en liten motvikt till allt detta.
Detta är hastigt hopplitat i irritation och pga mycket kaffe, men jag kan inte sluta tänka på South Dakota.
Heroes et Heroinae:
http://www.plannedparenthood.org/pp2/portal/(Donera om ni kan!)
http://www.imnotsorry.net
Jag vill bara börja med att påpeka att jag är för abort och inte anser ett tidigt foster vara ett barn.(Där försvann den katolska läsekretsen...)
Ska även ta tillfället i akt att säga att jag respekterar de som har motsatt åsikt, jag förstår de moraliska betänkligheterna.
I en perfekt värld skulle inte abort behöva finnas som alternativ, men vi lever, såsom de flesta troligen konstaterat, inte i en perfekt värld.
Under antiken dominerar Aristoteles syn på själen, och när den "inträder":
"In ancient times, the "delayed ensoulment" belief of Aristotle (384-322 BCE) was widely accepted in Pagan Greece and Rome. He taught that a fetus originally has a vegetable soul. This evolves into an animal soul later in gestation. Finally the fetus is "animated" with a human soul.
This latter event, called "ensoulment," was believed to occur at 40 days after conception for male fetuses, and 90 days after conception for female fetuses.
The difference was of little consequence, because in those days, the gender of a fetus could not be determined visually until about 90 days from conception, and no genetic tests existed to determine gender. Ultrasound devices were millennia in the future. Thus contraception and abortion were not condemned if performed early in gestation. It is only if the abortion is done later in pregnancy that a human soul is destroyed.
By coincidence, this 90 day limit happens to be approximately equal to the end of the first trimester, the point at which the US Supreme Court decided that states could begin to restrict a woman's access to abortion."
I Rom sägs det ha praktiserats ofta att man satte ut nyfödda barn, och detta var accepterat i vissa perioder så länge som det inte var knätaget, dvs upptaget i familjen.
Den tidiga kristna kyrkan var mycket human och vände sig emot bla detta. Diskussionen om abort var dock inte homogen.
Några av de främsta kyrkofäderna går på Aristotels linje:
"St. Augustine (354-430 CE) reversed centuries of Christian teaching in Western Europe, and returned to the Aristotelian concept of "delayed ensoulment." He wrote 7 that a human soul cannot live in an unformed body. Thus, early in pregnancy, an abortion is not murder because no soul is destroyed (or, more accurately, only a vegetable or animal soul is terminated). He wrote extensively on sexual matters, teaching that the original sin of Adam and Eve are passed to each successive generation through the pleasure generated during sexual intercourse. This passed into the church's canon law. Only abortion of a more fully developed "fetus animatus" (animated fetus) was punished as murder.
[...]
St. Jerome wrote in a letter to Aglasia: "The seed gradually takes shape in the uterus, and it [abortion] does not count as killing until the individual elements have acquired their external appearance and their limb"
[...]
Early in the 13th century, Pope Innocent III stated that the soul enters the body of the fetus at the time of "quickening" - when the woman first feels movement of the fetus. After ensoulment, abortion was equated with murder; before that time, it was a less serious sin, because it terminated only potential human life, not human life.
[...]
St. Thomas Aquinas (1225-1274) also considered only the abortion of an "animated" fetus as murder.
[...]
Pope Sixtus V issued a Papal bull "Effraenatam" in 1588 which threatened those who carried out abortions at any stage of gestation with excommunication and the death penalty. Pope Gregory XIV revoked the Papal bull shortly after taking office in 1591. He reinstated the "quickening" test, which he said happened 116 days into pregnancy (16½ weeks)."
Citaten från:
http://www.religioustolerance.org/abo_hist.htm
Och vad säger Bibeln? Bibeln diskuterar ej abort, inte på någon enda liten plats. Man har hänvisat till passager om missfall eller bestraffning vid misshandel av gravida, men har inget att säga om ett frivilligt terminerande av en tidig graviditet.
Ja, mitt urval är selektivt, men det finns tusentals sajter därute, som ni lätt kan googla fram, som på alla vis kan ge er antika och kyrkofaderliga citat om att abort är mord, jag vill bara ge en liten motvikt till allt detta.
Detta är hastigt hopplitat i irritation och pga mycket kaffe, men jag kan inte sluta tänka på South Dakota.
Heroes et Heroinae:
http://www.plannedparenthood.org/pp2/portal/(Donera om ni kan!)
http://www.imnotsorry.net
Culmina
Dessa eviga bokrekommendationer...
En söt en, som jag snubblade över på biblioteket häromdagen, som skulle vara utmärkt att ha liggande på toan för de där ensamma, tråkiga små stunderna är Allan och Cecilia Klynnes "Antika Rekordboken".
Förlagets beskrivning:
"Vem var den snuskigaste kejsarinnan? När inträffade det värsta läktarbråket? När avslöjades för första gången fusk vid olympiska spelen? Hur mycket kostade en flaska av romarnas dyraste vin? Vilket var det högsta priset som betalats för en tavla, en frukt, en burfågel? Vad vägde den största spindelnätssamlingen? Vad tjänade den mest välavlönade gladiatorn?
I Antika rekordboken har arkeologerna Allan och Cecilia Klynne listat över 800 fantastiska fakta, makalösa rekord och hårresande berättelser från den grekisk-romerska antiken."
En recension, lite mer kritisk än ovan:
http://www.dagensbok.com/index.asp?id=840
Själv så är jag alltjämt en gnutta frånvarande, tänker för mycket på South Dakota, Plautus, Early Romance language, äckel i diskhon och Lucretius. Oro i magen. Anxietas in ventre
En söt en, som jag snubblade över på biblioteket häromdagen, som skulle vara utmärkt att ha liggande på toan för de där ensamma, tråkiga små stunderna är Allan och Cecilia Klynnes "Antika Rekordboken".
Förlagets beskrivning:
"Vem var den snuskigaste kejsarinnan? När inträffade det värsta läktarbråket? När avslöjades för första gången fusk vid olympiska spelen? Hur mycket kostade en flaska av romarnas dyraste vin? Vilket var det högsta priset som betalats för en tavla, en frukt, en burfågel? Vad vägde den största spindelnätssamlingen? Vad tjänade den mest välavlönade gladiatorn?
I Antika rekordboken har arkeologerna Allan och Cecilia Klynne listat över 800 fantastiska fakta, makalösa rekord och hårresande berättelser från den grekisk-romerska antiken."
En recension, lite mer kritisk än ovan:
http://www.dagensbok.com/index.asp?id=840
Själv så är jag alltjämt en gnutta frånvarande, tänker för mycket på South Dakota, Plautus, Early Romance language, äckel i diskhon och Lucretius. Oro i magen. Anxietas in ventre
Citius, Altius, Fortius
Då OS avslutas imorgon, så kanske det är dags att säga något om latinet i dessa spel.
De Olympiska spelens motto är inte "att kämpa väl", "det är viktigare att deltaga än att vinna", utan just ovan nämnda fras; Citius, Altius, Fortius
Dessa komparativ betyder "snabbare, högre, starkare", och kan väl sägas visar att det alltid har handlat om bättre resultat, inte internationellt broderskap.
Baron de Coubertin, spelens grundare, lånade motto från Fader Henri Martin Dideon, föreståndaren för Arcueil College i Paris. Fader Dideon ansåg att mottot beskrev de fantastiska resultaten som idrottarna vid hans skola uppnådde.
Coubertin tyckte det även kunde beskriva målen för alla stora athleter i världen.
Även flamman ska ha någon slags klassisk anknytning:
"The tradition of lighting an Olympic Flame comes from the ancient Greeks. During the Ancient Olympic Games, a sacred flame was lit from the sun’s rays at Olympia, and stayed lit until the Games were completed. This flame represented the "endeavor for protection and struggle for victory." It was first introduced into our Modern Olympics at the 1928 Amsterdam Games. Since then, the flame has come to symbolize "the light of spirit, knowledge, and life."
The Torch Relay also began in the Ancient Olympics and was revived at the 1936 Berlin Games. Originally, the torch was lit at Olympia in Greece and then carried by relay to the host-city of the games. The last runner carries the torch into the Olympic Stadium during the Opening Ceremony. The flame is then lit from the torch and will remain lit until it is extinguished during the Closing Ceremony. The Torch Relay symbolizes the passing of Olympic traditions from one generation to the next!"
http://www.janecky.com/olympics/flame.html
Men visst är det kul med alla guld!
De Olympiska spelens motto är inte "att kämpa väl", "det är viktigare att deltaga än att vinna", utan just ovan nämnda fras; Citius, Altius, Fortius
Dessa komparativ betyder "snabbare, högre, starkare", och kan väl sägas visar att det alltid har handlat om bättre resultat, inte internationellt broderskap.
Baron de Coubertin, spelens grundare, lånade motto från Fader Henri Martin Dideon, föreståndaren för Arcueil College i Paris. Fader Dideon ansåg att mottot beskrev de fantastiska resultaten som idrottarna vid hans skola uppnådde.
Coubertin tyckte det även kunde beskriva målen för alla stora athleter i världen.
Även flamman ska ha någon slags klassisk anknytning:
"The tradition of lighting an Olympic Flame comes from the ancient Greeks. During the Ancient Olympic Games, a sacred flame was lit from the sun’s rays at Olympia, and stayed lit until the Games were completed. This flame represented the "endeavor for protection and struggle for victory." It was first introduced into our Modern Olympics at the 1928 Amsterdam Games. Since then, the flame has come to symbolize "the light of spirit, knowledge, and life."
The Torch Relay also began in the Ancient Olympics and was revived at the 1936 Berlin Games. Originally, the torch was lit at Olympia in Greece and then carried by relay to the host-city of the games. The last runner carries the torch into the Olympic Stadium during the Opening Ceremony. The flame is then lit from the torch and will remain lit until it is extinguished during the Closing Ceremony. The Torch Relay symbolizes the passing of Olympic traditions from one generation to the next!"
http://www.janecky.com/olympics/flame.html
Men visst är det kul med alla guld!
Wednesday, February 22, 2006
Depressio post examen
Jag lider lider av så kallad post-tenta depression. Man har arbetat och varit så intensivt fokuserad mot ett enda mål, och då det avklarats känner man sig tom och disträ. Det har vissa likheter med såväl post-production depression (inträder då man genomfört ngt, kanske en dramatisk uppsättning eller en fest) och förstås post-partum varianten.
Nåväl, googlade runt lite och det rekommenderade botemedlet var antingen pornografi eller shopping. Då det förstnämnda är intressant för mig blott om det är på latin, fick jag ägna mig åt det sistnämnda.
Ni förstår, iuvenes, Penguin har kommit ut med en underbar serie som de kallar "Great Ideas", små förtjusande pocketböcker, med så underbara omslag att man blir stum, och i denna serie finns åtskilliga av våra klassiska latinska författare, såsom Cicero, Seneca och Augustinus.
Även moderna författare har nu givits ut i "Great Ideas"-serien, t.ex. Freud, Paine, Woolf, Marx, Swift, Orwell, Arendt, Camus, Pizan, Kempis osv. (Frater fick Hazlitts "On the pleasure of hating" i julas)
Har jag sagt hur bedårande och stiliga desa böcker är?
Ni hittar hela serien på Penguins hemsida, sök på just "Great Ideas" i deras lilla sökfunktion. http://www.penguin.co.uk/
Jag bestämde mig för att beställa en bunt i det medicinska syftet att minska nedstämdheten, de var dock en smula knepiga att hitta på våra kära internetboklådor, men sök på ISBN nummret så finner man dem.
Jag bestämde mig för att begränsa mig till 5, och jag köpte sålunda dessa:
SWIFT, JONATHAN:TALE OF A TUB
LUCRETIUS CARUS, TITUS:SENSATION AND SEX (Den pornografi jag behöver?)
CICERO, MARCUS:ATTACK ON AN ENEMY OF FREEDOOM
SENECA:ON THE SHORTNESS OF LIFE
ORWELL, GEORGE:WHY I WRITE
Jaa, jag vet att jag redan äger större delen av dessa, men har jag påpekat hur oändligt snygga och behändiga de är?
Nåväl, googlade runt lite och det rekommenderade botemedlet var antingen pornografi eller shopping. Då det förstnämnda är intressant för mig blott om det är på latin, fick jag ägna mig åt det sistnämnda.
Ni förstår, iuvenes, Penguin har kommit ut med en underbar serie som de kallar "Great Ideas", små förtjusande pocketböcker, med så underbara omslag att man blir stum, och i denna serie finns åtskilliga av våra klassiska latinska författare, såsom Cicero, Seneca och Augustinus.
Även moderna författare har nu givits ut i "Great Ideas"-serien, t.ex. Freud, Paine, Woolf, Marx, Swift, Orwell, Arendt, Camus, Pizan, Kempis osv. (Frater fick Hazlitts "On the pleasure of hating" i julas)
Har jag sagt hur bedårande och stiliga desa böcker är?
Ni hittar hela serien på Penguins hemsida, sök på just "Great Ideas" i deras lilla sökfunktion. http://www.penguin.co.uk/
Jag bestämde mig för att beställa en bunt i det medicinska syftet att minska nedstämdheten, de var dock en smula knepiga att hitta på våra kära internetboklådor, men sök på ISBN nummret så finner man dem.
Jag bestämde mig för att begränsa mig till 5, och jag köpte sålunda dessa:
SWIFT, JONATHAN:TALE OF A TUB
LUCRETIUS CARUS, TITUS:SENSATION AND SEX (Den pornografi jag behöver?)
CICERO, MARCUS:ATTACK ON AN ENEMY OF FREEDOOM
SENECA:ON THE SHORTNESS OF LIFE
ORWELL, GEORGE:WHY I WRITE
Jaa, jag vet att jag redan äger större delen av dessa, men har jag påpekat hur oändligt snygga och behändiga de är?
Tuesday, February 21, 2006
Duo plane Latine
Är nu tentad och klar, det intensiva tentapluggnadet har varit orsaken till min frånvaro. Ska plöja igenom den mail-skörd som samlats och återkommer strax.
Istället några rekommendationer som ni kan roa er med.
Den sköna k-zine sände in denna länk. Hon rekommenderar framförallt den 7 februari (instämmer helhjärtat):
http://caelestis.info/sauvagenoble
Denne kallar sig "The mad latinist". Småtråkig, men länkarna är bra och det South Park inspirerade porträttet är magnifikt! (Om ni inte förstår texten på tröjan, do ask!):
http://jdm314.livejournal.com/
Och en som, precis som jag, håller ett öga på det klassiska i vår kultur (bra länkar):
http://semperegoauditor.typepad.com/ccc/
En helt på latin (och pojken är bara 17! Men italienare...)
http://tadwelessar.blogspot.com
Ytterligae en på latin, dock från USA och särdeles katolsk till sin natur:
http://commentariumiospehi.blogspot.com
Ska jag börja formulera mig på det klassiska språket? Jag tror jag kanske skulle klara av det.
Istället några rekommendationer som ni kan roa er med.
Den sköna k-zine sände in denna länk. Hon rekommenderar framförallt den 7 februari (instämmer helhjärtat):
http://caelestis.info/sauvagenoble
Denne kallar sig "The mad latinist". Småtråkig, men länkarna är bra och det South Park inspirerade porträttet är magnifikt! (Om ni inte förstår texten på tröjan, do ask!):
http://jdm314.livejournal.com/
Och en som, precis som jag, håller ett öga på det klassiska i vår kultur (bra länkar):
http://semperegoauditor.typepad.com/ccc/
En helt på latin (och pojken är bara 17! Men italienare...)
http://tadwelessar.blogspot.com
Ytterligae en på latin, dock från USA och särdeles katolsk till sin natur:
http://commentariumiospehi.blogspot.com
Ska jag börja formulera mig på det klassiska språket? Jag tror jag kanske skulle klara av det.
Wednesday, February 15, 2006
Phaedra
Racines "Fedra" har nyligen haft premiär på Dramaten. Jag surfade in där för att skaffa mig biljetter, och häpnade över den konstiga och dåligt skrivna presentationen av denna pjäs:
"Drottning Fedra har bekänt sin kärlek till styvsonen Hippolytos då budet kommit om kung Theseus död. Men Hippolytos älskar den unga Aricia och kungen kommer levande tillbaka. Alla slits mellan plikt och passion, viljan att säga sanningen och driften att hemlighålla.
Historien om Fedra har inspirerat dramatiker från den gamle greken Euripides till vår tids Sarah Kane. Kändast av dem alla är Racines vackert skrivna tragedi från 1677. Ett drama med närmast Hamletstatus hemma i Frankrike"
http://www.dramaten.se/default.asp?id=10509
Den gamle greken? Kändast?
Jag är medveten om att mina formuleringar är emellanåt under all kritik, men detta är ju bara en sketen blogg och det där, det är vår nationalscen!
Phaedra är en klassisk myt, Euripides beskriver dramat i pjäsen Hyppolitos, Seneca i Phaedra och så Racine i sin Phèdre.
Det finns flera versioner av denna myt och jag orkar inte berätta just nu:
http://www.in2greece.com/english/historymyth/mythology/names/phaedra.htm
http://www.pantheon.org/articles/p/phaedra.html
http://homepage.mac.com/cparada/GML/Phaedra.html (Fina bilder)
"Drottning Fedra har bekänt sin kärlek till styvsonen Hippolytos då budet kommit om kung Theseus död. Men Hippolytos älskar den unga Aricia och kungen kommer levande tillbaka. Alla slits mellan plikt och passion, viljan att säga sanningen och driften att hemlighålla.
Historien om Fedra har inspirerat dramatiker från den gamle greken Euripides till vår tids Sarah Kane. Kändast av dem alla är Racines vackert skrivna tragedi från 1677. Ett drama med närmast Hamletstatus hemma i Frankrike"
http://www.dramaten.se/default.asp?id=10509
Den gamle greken? Kändast?
Jag är medveten om att mina formuleringar är emellanåt under all kritik, men detta är ju bara en sketen blogg och det där, det är vår nationalscen!
Phaedra är en klassisk myt, Euripides beskriver dramat i pjäsen Hyppolitos, Seneca i Phaedra och så Racine i sin Phèdre.
Det finns flera versioner av denna myt och jag orkar inte berätta just nu:
http://www.in2greece.com/english/historymyth/mythology/names/phaedra.htm
http://www.pantheon.org/articles/p/phaedra.html
http://homepage.mac.com/cparada/GML/Phaedra.html (Fina bilder)
Infelix mulier in academia
Intressant artikel i dagens GP.
"En mans möjlighet att bli professor är dubbelt så stor som en kvinnas. Endast fyra procent av de kvinnor som doktorerade i början av 90-talet hade lyckats bli professorer 12 år senare. Bland männen är det åtta procent. Männens chanser är alltså dubbelt så stora.
På torsdag presenterar Högskoleverket en rapport som slår fast den klara brist på jämställdhet som råder då det gäller tillsättningen av de mest statusfyllda tjänsterna inom högskolan."
Och man har ju valt helt fel område dessutom:
"Särskilt stor är bristen på jämställdhet inom humaniora och naturvetenskap/matematik. Minst är könsskillnaden bland samhällsvetare och jurister."
Matematik och naturvetenskap antar jag lider av detta då de är traditionellt "manliga" ämnen, men humanioran? Visserligen är även det av hävd "manliga" domäner (jo, faktiskt), men än idag? Är det att det numer närapå ses som ett kall?
"År 2004 var 16 procent av landets professorer kvinnor. Bland nybörjardoktoranderna är fördelningen mellan könen i dag jämn.
Helen Dryler tror inte att detta automatiskt på sikt kommer att leda till ett mer jämställt förhållande bland professorerna. Kvinnor har en tendens att försvinna på vägen mot professorstiteln."
Artikeln:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=259079
Lustigt nog finns idag en artikel på salon.com om hur pojkar eventuellt kan komma att börja kvoteras in på amerikanska college, då kvinnodominansen bland de nyantagna börjar bli överhängande.
Vad håller på att hända? Hur kommer detta sluta?
"En mans möjlighet att bli professor är dubbelt så stor som en kvinnas. Endast fyra procent av de kvinnor som doktorerade i början av 90-talet hade lyckats bli professorer 12 år senare. Bland männen är det åtta procent. Männens chanser är alltså dubbelt så stora.
På torsdag presenterar Högskoleverket en rapport som slår fast den klara brist på jämställdhet som råder då det gäller tillsättningen av de mest statusfyllda tjänsterna inom högskolan."
Och man har ju valt helt fel område dessutom:
"Särskilt stor är bristen på jämställdhet inom humaniora och naturvetenskap/matematik. Minst är könsskillnaden bland samhällsvetare och jurister."
Matematik och naturvetenskap antar jag lider av detta då de är traditionellt "manliga" ämnen, men humanioran? Visserligen är även det av hävd "manliga" domäner (jo, faktiskt), men än idag? Är det att det numer närapå ses som ett kall?
"År 2004 var 16 procent av landets professorer kvinnor. Bland nybörjardoktoranderna är fördelningen mellan könen i dag jämn.
Helen Dryler tror inte att detta automatiskt på sikt kommer att leda till ett mer jämställt förhållande bland professorerna. Kvinnor har en tendens att försvinna på vägen mot professorstiteln."
Artikeln:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=259079
Lustigt nog finns idag en artikel på salon.com om hur pojkar eventuellt kan komma att börja kvoteras in på amerikanska college, då kvinnodominansen bland de nyantagna börjar bli överhängande.
Vad håller på att hända? Hur kommer detta sluta?
Tuesday, February 14, 2006
Dies Valentini
Jag tilhör den där tydligen ganska lilla minoriteten som faktiskt gillar Alla Hjärtans Dag, det är alltid roligt med jippon som livar upp vardagen. Jag blir rörd då jag kliver in på lunchresturangen (jodå, idag äter jag lunch) och de har stencilerat in små hjärtan med florsocker på semlorna.
Vidare är jag enormt svag för kärlekslyrik, och detta är en dag då man formligen kan frossa i det. Visserligen behöver man väl kanske ingen ursäkt för att dra fram Catullus, men jag tänker mig att ni, iuvenes, kanske får nytta av dessa dikter idag.
Catullus dikter till sin Lesbia är något av det bästa man kan läsa inte bara som förälskad, men även som sviken, så även ji bittra kan hitta något här.
Vu börjar med vad som kan anses vara en slags följedikt till den otroliga "Vivamus, mea Lesbia atque amemus". Den som jag drog i sin helhet häromdagen, ni vet den där han ber om basia mille, tusen och åter tusen kyssar?
Dikt 7
Quaeris, quot mihi basiationes
tuae, Lesbia, sint satis superque.
quam magnus numerus Libyssae harenae
lasarpiciferis iacet Cyrenis
oraclum Iovis inter aestuosi
et Batti veteris sacrum sepulcrum;
aut quam sidera multa, cum tacet nox,
furtivos hominum vident amores:
tam te basia multa basiare
vesano satis et super Catullo est,
quae nec pernumerare curiosi
possint nec mala fascinare lingua.
(Min hastiga översättning: Du frågar Lesbia, hur många av dina kyssar som skulle vara nog och övernog för mig. Så stort antal av lybiska sandkorn som ligger mellan silfiumbärande Cyrene och glödande Juppiters orakel och gamle Battus heliga grav, eller så många som stjärnorna, de som, då natten tiger, ser människornas hemliga kärlekar. Att kyssa dig så många kyssar, som varken de nyfikna kan räkna eller de onda tungorna förbanna, det är nog och övernog för din galne Catullus.)
Oh! Något för de nyförälskade?
Om relationen inte funkar fullt så bra, ni gör ständigt slut men åtrförenas aggressivt, kan jag rekommendera en av catullus mest kända dikter, och då den bara är på 2 rader låter nog Interflora det få plats på kortet då du skickar via nätet:
Dikt 85
Odi et amo. Quare id faciam, fortasse requiris.
nescio, sed fieri sentio et excrucior.
(Som vanligt, en översättning gjord i all hast: Jag hatar och jag älskar. Varför jag gör detta, kanske du frågar. Jag vet ej, men jag känner det ske och jag lider)
Just denna dikt sjungs mycket vackert i Orffs Catulli Carmina, en något fri bearbetning och tonsättning av Carl Orff (jodå, han med Carmina Burana).
Librettot:
http://www.karadar.com/Librettos/orff_catulli.html
Glad Valentin på er! Basia Mille!
Andra länkar:
http://www.vroma.org/~abarker/catulluslinks.html
Understreckare från 2002:
http://www.svd.se/dynamiskt/Kultur/did_2750105.asp
Som alltid, Wikipedia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Catullus
På svenska:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Catullus
Vidare är jag enormt svag för kärlekslyrik, och detta är en dag då man formligen kan frossa i det. Visserligen behöver man väl kanske ingen ursäkt för att dra fram Catullus, men jag tänker mig att ni, iuvenes, kanske får nytta av dessa dikter idag.
Catullus dikter till sin Lesbia är något av det bästa man kan läsa inte bara som förälskad, men även som sviken, så även ji bittra kan hitta något här.
Vu börjar med vad som kan anses vara en slags följedikt till den otroliga "Vivamus, mea Lesbia atque amemus". Den som jag drog i sin helhet häromdagen, ni vet den där han ber om basia mille, tusen och åter tusen kyssar?
Dikt 7
Quaeris, quot mihi basiationes
tuae, Lesbia, sint satis superque.
quam magnus numerus Libyssae harenae
lasarpiciferis iacet Cyrenis
oraclum Iovis inter aestuosi
et Batti veteris sacrum sepulcrum;
aut quam sidera multa, cum tacet nox,
furtivos hominum vident amores:
tam te basia multa basiare
vesano satis et super Catullo est,
quae nec pernumerare curiosi
possint nec mala fascinare lingua.
(Min hastiga översättning: Du frågar Lesbia, hur många av dina kyssar som skulle vara nog och övernog för mig. Så stort antal av lybiska sandkorn som ligger mellan silfiumbärande Cyrene och glödande Juppiters orakel och gamle Battus heliga grav, eller så många som stjärnorna, de som, då natten tiger, ser människornas hemliga kärlekar. Att kyssa dig så många kyssar, som varken de nyfikna kan räkna eller de onda tungorna förbanna, det är nog och övernog för din galne Catullus.)
Oh! Något för de nyförälskade?
Om relationen inte funkar fullt så bra, ni gör ständigt slut men åtrförenas aggressivt, kan jag rekommendera en av catullus mest kända dikter, och då den bara är på 2 rader låter nog Interflora det få plats på kortet då du skickar via nätet:
Dikt 85
Odi et amo. Quare id faciam, fortasse requiris.
nescio, sed fieri sentio et excrucior.
(Som vanligt, en översättning gjord i all hast: Jag hatar och jag älskar. Varför jag gör detta, kanske du frågar. Jag vet ej, men jag känner det ske och jag lider)
Just denna dikt sjungs mycket vackert i Orffs Catulli Carmina, en något fri bearbetning och tonsättning av Carl Orff (jodå, han med Carmina Burana).
Librettot:
http://www.karadar.com/Librettos/orff_catulli.html
Glad Valentin på er! Basia Mille!
Andra länkar:
http://www.vroma.org/~abarker/catulluslinks.html
Understreckare från 2002:
http://www.svd.se/dynamiskt/Kultur/did_2750105.asp
Som alltid, Wikipedia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Catullus
På svenska:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Catullus
Monday, February 13, 2006
Rete tramviarii
Under visst slösurfande (fy mig) fann jag denna fantastiska spårvagnskarta över min (snart) nya hemstad. Den verkar som gjord för förvirrade, nyinflyttade latinister, hållplatserna är prydligt översatta till latin.
Några exempel:
Hammarkullen - Collis clivo lapidoso
Handelshögskolan - Academia mercatoria
Kungsportsplatsen - Platea portae regis
Nordstaden - Locus septentrionalis.
Spårvagnsnätet på latin, en mycket tjusig karta:
http://www.hule.harryda.se/pp/Latin/retetram.htm
Den fina hemsidan fråm start:
http://www.hule.harryda.se/pp/Latin/latinsidan.html
Några exempel:
Hammarkullen - Collis clivo lapidoso
Handelshögskolan - Academia mercatoria
Kungsportsplatsen - Platea portae regis
Nordstaden - Locus septentrionalis.
Spårvagnsnätet på latin, en mycket tjusig karta:
http://www.hule.harryda.se/pp/Latin/retetram.htm
Den fina hemsidan fråm start:
http://www.hule.harryda.se/pp/Latin/latinsidan.html
Sunday, February 12, 2006
Invidia Neronis
Innan jag glömmer, den bästa repliken fån Lucanusseminariet i torsdags (visserligen fälld i pausen, men ändå):
"Om Nero var avundsjuk på detta, hur usel måste inte hans egen poesi då ha varit!"
(Min handledare stack precis in huvudet och berömde mig för att jag jobbar helg. If only she knew...)
"Om Nero var avundsjuk på detta, hur usel måste inte hans egen poesi då ha varit!"
(Min handledare stack precis in huvudet och berömde mig för att jag jobbar helg. If only she knew...)
Saturday, February 11, 2006
Mox in librario?
Jag sitter med Akademibokhandelns reakatalog i handen, borde egentligen arbeta som en galning för att ta igen lättjan under veckan, men det är väl min plikt att upplysa er om de klassiska fynd ni kan göra i år.
De rear ut Juvenalis satirer för 99 futtiga kronor, man kan likaså få Livius Roms konungatid eller hans Den romerska republikens äldsta tid för detta futtiga pris. Hesiodos Theogonin (underbar!) finnes även den för 99 pix, likaså Quintilianus Den fulländade talaren (småtråkig). Arranos finns i billig pocket på adlibris, köp den där istället för att punga ut de 79 kr som Akademibokhandeln vill ha.
Även Suetonius kejsarbiografier (halvtaskig översättning) och Lucretius Om tingens natur (så passande! Och fin översättning...) reas för hundralappen styck, men de finns är nästan hälften så billiga på adlibris bokrea, gå dit och beställ dem där istället och lura systemet!
I övrigt rekommenderas från reakatalogen Tore Frängsmyrs Svensk Idéhistoria i 2 band (99 kr styck), Petrarcas Min hemlighet (även den 99 kr), Per Wästbergs flådiga och vagt pornografiska Resa i tysta rum (hutlösa 229 kr) Fredrika Bremers Brev (även detta 2 volymer, men blott 69 kr styck!) och Beevors Kreta (99 kr)
Beskrivningarna av böckerna är emellanåt anskrämliga och stundom helt felaktiga. Och adjektiven "fantastisk", "färgstark" och "storslaget" missbrukas flitigt. Vem skriver dem egentligen?
De rear ut Juvenalis satirer för 99 futtiga kronor, man kan likaså få Livius Roms konungatid eller hans Den romerska republikens äldsta tid för detta futtiga pris. Hesiodos Theogonin (underbar!) finnes även den för 99 pix, likaså Quintilianus Den fulländade talaren (småtråkig). Arranos finns i billig pocket på adlibris, köp den där istället för att punga ut de 79 kr som Akademibokhandeln vill ha.
Även Suetonius kejsarbiografier (halvtaskig översättning) och Lucretius Om tingens natur (så passande! Och fin översättning...) reas för hundralappen styck, men de finns är nästan hälften så billiga på adlibris bokrea, gå dit och beställ dem där istället och lura systemet!
I övrigt rekommenderas från reakatalogen Tore Frängsmyrs Svensk Idéhistoria i 2 band (99 kr styck), Petrarcas Min hemlighet (även den 99 kr), Per Wästbergs flådiga och vagt pornografiska Resa i tysta rum (hutlösa 229 kr) Fredrika Bremers Brev (även detta 2 volymer, men blott 69 kr styck!) och Beevors Kreta (99 kr)
Beskrivningarna av böckerna är emellanåt anskrämliga och stundom helt felaktiga. Och adjektiven "fantastisk", "färgstark" och "storslaget" missbrukas flitigt. Vem skriver dem egentligen?
Friday, February 10, 2006
Octo pedes
En intressant kommentar på mina hastigt klottrade pluralfunderingar av venanzio:
"Som ett inlägg i den "engelska" stridsfrågan om hur octopus skall stavas måste följande argument nämnas. Octopus är, liksom schema och tema, inte ett latinskt ord, utan ett grekiskt, sammansatt av októ (ὀκτώ)- åtta, och poús (πούς) - fot. Härav följer att den som eftersöker "rätt" pluralform skall finna sitt mål i octopodes och ingen annan stans. Vi andra kan väl fortsätta med vårt invanda octopuses eller octopi för den delen.
Grekiska ord som slutar -ous blir oftast -us i latiniserad form, vilket torde förklara förvirringen kring dessa ords pluraländelse. Andra exempel på samma fenomen inkluderar Oedipus (Οἰδίπους - den svullenfotade) och Jesus (Ἰησούς - i sig en grecisering av hebr. yēshūă, "Jah är räddning").
Bläckfisk kallades lolligo eller sepia på latin. Linné var troligen den förste att använda sig av ordet octopus."
Jag står med huvudet böjt av blygsel. Pudet stultitiae meae. Hade inte tänkt efter alls.
Stort tack för inlägget!
"Som ett inlägg i den "engelska" stridsfrågan om hur octopus skall stavas måste följande argument nämnas. Octopus är, liksom schema och tema, inte ett latinskt ord, utan ett grekiskt, sammansatt av októ (ὀκτώ)- åtta, och poús (πούς) - fot. Härav följer att den som eftersöker "rätt" pluralform skall finna sitt mål i octopodes och ingen annan stans. Vi andra kan väl fortsätta med vårt invanda octopuses eller octopi för den delen.
Grekiska ord som slutar -ous blir oftast -us i latiniserad form, vilket torde förklara förvirringen kring dessa ords pluraländelse. Andra exempel på samma fenomen inkluderar Oedipus (Οἰδίπους - den svullenfotade) och Jesus (Ἰησούς - i sig en grecisering av hebr. yēshūă, "Jah är räddning").
Bläckfisk kallades lolligo eller sepia på latin. Linné var troligen den förste att använda sig av ordet octopus."
Jag står med huvudet böjt av blygsel. Pudet stultitiae meae. Hade inte tänkt efter alls.
Stort tack för inlägget!
Terrorum linguae latinae auctor
(Tusen ursäkter, detta skrevs i slutet av januari men blev liksom aldrig klart)
Hr. Verkmäster öser stiliga komplimanger i kommentarsfunktionen och uppskattar min språklista:
"Och listan min känns väldigt skamsen så här i efterhand. Men, det är något jag får finna mig i nu. Gjort är ju faktiskt gjort. Hade jag fått skriva om min lista idag hade den i alla fall varit mer lik din, för din lista är verkligen jättebra!"
Jag tackar ödmjukast och välkomnar din fortsatta närvaro på latinbloggen!
Han förklarar sitt ungdomliga oförstånd på följande vis:
"Latin är ett så intressant språk att jag blev helt till mig när jag fann din blogg, och kände att jag var tvungen att skriva en kommentar; vad som helst, med detsamma!"
Kan man ha en bättre orsak? Men, hur hittade du denna blogg?
Samma fråga ställs till den ännu icke (?) tatuerade unge mannen som trevligt nog sänt ytterligare frågor:
"Åh, kom på en till fråga att irritera dig med. Oh yes...Hmm.. var vad det jag funderade över... visstfan. "Excelsior" betyder enligt källor "högre" eller "mot höjden" och är ett motto som New York ska ha annammat.
Undrar vem som sa det? Om nån... Och vilka associationer får du av det?Har googlat lite men hittar typ långfärdsskridskor och hotell....(?!?)
//Latinterroristen"
Pro primo, om inte "latinterroristen" är den roligaste signatur jag sett, ska jag äta upp min gröna regnhatt.
Excelsior är mycket riktigt komparativ av excelsus, som betyder "framstående, höjande sig, hög, upphöjd". Excelsior är sålunda, såsom du säger, "högre, mer framstående, än högre".
Sålunda är det ett utmärkt namn på långfärdsskridskor och motorcyklar, det implicerar väl att just detta märke är snabbare och bättre. Såsom hotellnamn sak det väl kanske antyda att detta hotell håller en bättre klass än de omgivande.
jag kommer inte på något klassiskt citat just nu, men jag ska hålla ögonen öppna.
Det är mycket riktigt New Yorks motto, bestämt 1778 (beskrivning av delstatens flagga):
"The state motto "Excelsior" on a white ribbon expresses the idea of reaching upward to higher goals. "
http://www.50states.com/newyork.htm
Fina bilder på flaggan och vapnet, samt dess historia:
http://www.atlasgeo.net/FOTW/flags/us-ny.html
"The excelsior state" ska tydligen vara ett smeknamn på delstaten i fråga (har själv aldrig hört det):
"This nickname comes from the motto of New York; "Excelsior." New York's motto means "ever upward."
http://www.netstate.com/states/intro/ny_intro.htm
Det är sålunda även mottot för University of the State of New York:
www.nysed.gov/">http://">www.nysed.gov/
Även andra skolor nyttjar naturligtvis detta motto.
Vilka associationer jag får av det? Det finns två som slår mig omedelbart när jag ser det ordet.
Den första är så töntig att jag knappt vågar skriva det, men vi är alla vuxna och förstående människor, inte sant?
Tankarna irrar nämligen genast till Sulus första kaptensbefattning vilket var ombord på just U.S.S Excelsior.
Här kan ni läsa allt om det fina skeppet och dess hjältemodige kapten:
http://www.ridgenet.net/~curtdan/Excelsior/SuluPages.cgi?FILE=Ship_x
Min andra tanke går till Longfellows dikt med namnet "Excelsior":
The shades of night were falling fast,
As through an Alpine village passed
A youth, who bore, 'mid snow and ice,
A banner with the strange device,
Excelsior!
His brow was sad; his eye beneath,
Flashed like a falchion from its sheath,
And like a silver clarion rung
The accents of that unknown tongue,
Excelsior!
osv. osv
Ni hittar den i sin helhet här:
http://www.americanpoems.com/poets/longfellow/12213
En förklaring:
http://en.wikipedia.org/wiki/Excelsior_(Longfellow)
(Hmm, ska sålunda ha givit namn åt ett schackproblem)
I samband med detta tänker jag genast på Thurbers underbart roliga illustrerade version av denna dikt:
http://www.flicklives.com/Glossary/Excelsior/excelsior.htm
(Ungefär mitt på sidan hittar ni bilderna som man kan klicka på och göra större, sidan är dedicerad till radiomannen Jean Shepherd, som tydligen hade "Excelsior! You fathead" som någon slags catchphrase. Tänk!)
Jag vet inte om detta var ett svar så mycket som en skrämmande insikt i min hjärna. Ytterligare frågor?
Hr. Verkmäster öser stiliga komplimanger i kommentarsfunktionen och uppskattar min språklista:
"Och listan min känns väldigt skamsen så här i efterhand. Men, det är något jag får finna mig i nu. Gjort är ju faktiskt gjort. Hade jag fått skriva om min lista idag hade den i alla fall varit mer lik din, för din lista är verkligen jättebra!"
Jag tackar ödmjukast och välkomnar din fortsatta närvaro på latinbloggen!
Han förklarar sitt ungdomliga oförstånd på följande vis:
"Latin är ett så intressant språk att jag blev helt till mig när jag fann din blogg, och kände att jag var tvungen att skriva en kommentar; vad som helst, med detsamma!"
Kan man ha en bättre orsak? Men, hur hittade du denna blogg?
Samma fråga ställs till den ännu icke (?) tatuerade unge mannen som trevligt nog sänt ytterligare frågor:
"Åh, kom på en till fråga att irritera dig med. Oh yes...Hmm.. var vad det jag funderade över... visstfan. "Excelsior" betyder enligt källor "högre" eller "mot höjden" och är ett motto som New York ska ha annammat.
Undrar vem som sa det? Om nån... Och vilka associationer får du av det?Har googlat lite men hittar typ långfärdsskridskor och hotell....(?!?)
//Latinterroristen"
Pro primo, om inte "latinterroristen" är den roligaste signatur jag sett, ska jag äta upp min gröna regnhatt.
Excelsior är mycket riktigt komparativ av excelsus, som betyder "framstående, höjande sig, hög, upphöjd". Excelsior är sålunda, såsom du säger, "högre, mer framstående, än högre".
Sålunda är det ett utmärkt namn på långfärdsskridskor och motorcyklar, det implicerar väl att just detta märke är snabbare och bättre. Såsom hotellnamn sak det väl kanske antyda att detta hotell håller en bättre klass än de omgivande.
jag kommer inte på något klassiskt citat just nu, men jag ska hålla ögonen öppna.
Det är mycket riktigt New Yorks motto, bestämt 1778 (beskrivning av delstatens flagga):
"The state motto "Excelsior" on a white ribbon expresses the idea of reaching upward to higher goals. "
http://www.50states.com/newyork.htm
Fina bilder på flaggan och vapnet, samt dess historia:
http://www.atlasgeo.net/FOTW/flags/us-ny.html
"The excelsior state" ska tydligen vara ett smeknamn på delstaten i fråga (har själv aldrig hört det):
"This nickname comes from the motto of New York; "Excelsior." New York's motto means "ever upward."
http://www.netstate.com/states/intro/ny_intro.htm
Det är sålunda även mottot för University of the State of New York:
www.nysed.gov/">http://">www.nysed.gov/
Även andra skolor nyttjar naturligtvis detta motto.
Vilka associationer jag får av det? Det finns två som slår mig omedelbart när jag ser det ordet.
Den första är så töntig att jag knappt vågar skriva det, men vi är alla vuxna och förstående människor, inte sant?
Tankarna irrar nämligen genast till Sulus första kaptensbefattning vilket var ombord på just U.S.S Excelsior.
Här kan ni läsa allt om det fina skeppet och dess hjältemodige kapten:
http://www.ridgenet.net/~curtdan/Excelsior/SuluPages.cgi?FILE=Ship_x
Min andra tanke går till Longfellows dikt med namnet "Excelsior":
The shades of night were falling fast,
As through an Alpine village passed
A youth, who bore, 'mid snow and ice,
A banner with the strange device,
Excelsior!
His brow was sad; his eye beneath,
Flashed like a falchion from its sheath,
And like a silver clarion rung
The accents of that unknown tongue,
Excelsior!
osv. osv
Ni hittar den i sin helhet här:
http://www.americanpoems.com/poets/longfellow/12213
En förklaring:
http://en.wikipedia.org/wiki/Excelsior_(Longfellow)
(Hmm, ska sålunda ha givit namn åt ett schackproblem)
I samband med detta tänker jag genast på Thurbers underbart roliga illustrerade version av denna dikt:
http://www.flicklives.com/Glossary/Excelsior/excelsior.htm
(Ungefär mitt på sidan hittar ni bilderna som man kan klicka på och göra större, sidan är dedicerad till radiomannen Jean Shepherd, som tydligen hade "Excelsior! You fathead" som någon slags catchphrase. Tänk!)
Jag vet inte om detta var ett svar så mycket som en skrämmande insikt i min hjärna. Ytterligare frågor?
Thursday, February 09, 2006
Lucanus
Då jag måste läsa på om den ovannämnde idag, måste även ni:
M. Annaeus Lucanus föddes den 3.dje november år 39 e.Kr. Hans fader var M. Annaeus Mela, broder till filosofen Seneca. han fick en dyr och fin utbildning, och var även vän med poeten Persius. Han begav sig på någon slags akademisk resa till Athen, men hemkallades därifrån av kejsar Nero. Denne kejsare överöste honom med titlar, Lucanus utnämndes till questor innan han hade åldern inne och även augur.
Lucanus lär ha debuterat som poet vid neronia-festivalen år 60. Sedan han publicerat en mängd verk som gått förlorade, utgav han de 3 första böckerna av sitt magnum opus; Pharsalia. Detta var hans eget namn på verket, det kallas även Belli Civilis Libri.
Dessa 10 böcker behandlar inbördeskriget mellan Pompeius och Caesar, fram till att Caesar, efter Pomepeius död, besöker Cleopatra i Egypten. Pharsalia är oavslutat, man har spekulerat i om det var tänkt att sträcka sig ända fram till mordet på Caesar. Det antas att det skulle bli 12 böcker, såsom Aeniden.
Källor och inspiration till detta verk kan a varit Asinius Pollio, Seneca och Ovidius. Han är för sin tid en personlig poet(Quintilianus kallar honom ardens och concitatus), han känner starkt för de händelser han beskriver, och låter sina åsikter lysa igenom. Han försändrade även epiken som genre, då han har gjort sig av med gudars ingripande och handlande, han tar istället upp naturvetenskap och geografi.
Nero blev svartsjuk, trots att det dedicerats till honom, och förbjöd honom att publicera ytterligare och att uppträda i domstolarna. Lucanus anslöt sig sålunda till den Pisonska sammansvärjningen mot kejsaren, men avslöjades och angav, innan han tvingades begå självmorg, sina medsvurna, däribland sin egen moder.
Lucanus var övertygad att hans verk skulle bli odödligt.
Quintilianus rekommenderar honom till retoriker snarare än poeter, Statius beundrar honom och Martialis påpekar att han alltjämt säljer bra. De senantika kristna tyckte om att läsa Lucanus, han hade ju, som sagt, rensat bort mycket av de antika gudrana ur berättarnarrativet, och hans hjältar utgjorde goda förebilder. Prudentius härmade honom i martyrskildringar.
Umder medeltiden var han en klassiker. Heloise (Abelards flicka) läser honom, Geoffrey of Monmouth citerar honom.
Dante rankar honam i klass med Homeros, Vergilius, Horatius och Ovidius, och många av Lucanus karaktärer dyker upp i Den gudomliga komedin. Såväl Tasso som Chaucer och Montainge beundrade Lucanus.
Marlowe överrsatte den första boken till engelska och Milton lånade från Pharsalia till Paradise Lost.
Voltaire kallade honom ett geni, men såväl Fredrik den store som Ludvig XIV ogillade honom. Shelley , Hölderlin och Baudelaire älskade Lucanus.
Och, som en fin slutkläm, under franska revolutinen var rad 4.579 ingraverad på nationalgardets klingor (datos, ne quisquam serviat, enses; ungefärlig översättnig- " svärd har givits för att ingen ska tjäna/slava", och jag tror jag har sett denna slogan nyttjas hos amerikanska vapenfanatiker)
Och nu rapas han upp på denna blogg, så visst är han odödlig.
Wikipedias sida:
http://en.wikipedia.org/wiki/Lucan_(poet)
Hans texter:
http://www.forumromanum.org/literature/lucanusx.html
Översättning av Pharsalia:
http://omacl.org/Pharsalia/
The right to bear arms (längst ner i första (lååånga) inlägget):
http://www.thehighroad.org/archive/index.php/t-18813.html
M. Annaeus Lucanus föddes den 3.dje november år 39 e.Kr. Hans fader var M. Annaeus Mela, broder till filosofen Seneca. han fick en dyr och fin utbildning, och var även vän med poeten Persius. Han begav sig på någon slags akademisk resa till Athen, men hemkallades därifrån av kejsar Nero. Denne kejsare överöste honom med titlar, Lucanus utnämndes till questor innan han hade åldern inne och även augur.
Lucanus lär ha debuterat som poet vid neronia-festivalen år 60. Sedan han publicerat en mängd verk som gått förlorade, utgav han de 3 första böckerna av sitt magnum opus; Pharsalia. Detta var hans eget namn på verket, det kallas även Belli Civilis Libri.
Dessa 10 böcker behandlar inbördeskriget mellan Pompeius och Caesar, fram till att Caesar, efter Pomepeius död, besöker Cleopatra i Egypten. Pharsalia är oavslutat, man har spekulerat i om det var tänkt att sträcka sig ända fram till mordet på Caesar. Det antas att det skulle bli 12 böcker, såsom Aeniden.
Källor och inspiration till detta verk kan a varit Asinius Pollio, Seneca och Ovidius. Han är för sin tid en personlig poet(Quintilianus kallar honom ardens och concitatus), han känner starkt för de händelser han beskriver, och låter sina åsikter lysa igenom. Han försändrade även epiken som genre, då han har gjort sig av med gudars ingripande och handlande, han tar istället upp naturvetenskap och geografi.
Nero blev svartsjuk, trots att det dedicerats till honom, och förbjöd honom att publicera ytterligare och att uppträda i domstolarna. Lucanus anslöt sig sålunda till den Pisonska sammansvärjningen mot kejsaren, men avslöjades och angav, innan han tvingades begå självmorg, sina medsvurna, däribland sin egen moder.
Lucanus var övertygad att hans verk skulle bli odödligt.
Quintilianus rekommenderar honom till retoriker snarare än poeter, Statius beundrar honom och Martialis påpekar att han alltjämt säljer bra. De senantika kristna tyckte om att läsa Lucanus, han hade ju, som sagt, rensat bort mycket av de antika gudrana ur berättarnarrativet, och hans hjältar utgjorde goda förebilder. Prudentius härmade honom i martyrskildringar.
Umder medeltiden var han en klassiker. Heloise (Abelards flicka) läser honom, Geoffrey of Monmouth citerar honom.
Dante rankar honam i klass med Homeros, Vergilius, Horatius och Ovidius, och många av Lucanus karaktärer dyker upp i Den gudomliga komedin. Såväl Tasso som Chaucer och Montainge beundrade Lucanus.
Marlowe överrsatte den första boken till engelska och Milton lånade från Pharsalia till Paradise Lost.
Voltaire kallade honom ett geni, men såväl Fredrik den store som Ludvig XIV ogillade honom. Shelley , Hölderlin och Baudelaire älskade Lucanus.
Och, som en fin slutkläm, under franska revolutinen var rad 4.579 ingraverad på nationalgardets klingor (datos, ne quisquam serviat, enses; ungefärlig översättnig- " svärd har givits för att ingen ska tjäna/slava", och jag tror jag har sett denna slogan nyttjas hos amerikanska vapenfanatiker)
Och nu rapas han upp på denna blogg, så visst är han odödlig.
Wikipedias sida:
http://en.wikipedia.org/wiki/Lucan_(poet)
Hans texter:
http://www.forumromanum.org/literature/lucanusx.html
Översättning av Pharsalia:
http://omacl.org/Pharsalia/
The right to bear arms (längst ner i första (lååånga) inlägget):
http://www.thehighroad.org/archive/index.php/t-18813.html
Wednesday, February 08, 2006
Graece
I senaste nummret av Axess har professor Eva-Carin Gerö en underhållande och lång artikel om Diogenes.
Artikeln i fråga finns tyvärr inte ute på nätet, men om ni ramlar på tidskriften i fråga på biblioteket eller på toan hemma hos er mer högervridna bekantskapskrets, tveka inte att läsa den.
Det är mycket lätt att göra sig lustig över denna tidning, men jag motstår, ty den har vissa försonande drag, men jag måste bara påpeka att la Gerö benämns såsom "professor i antik grekiska", vilket är väldigt talande för den där pseudopretentiösa publikationen.
Det heter, av tradition, hävd och ren halstarrighet, grekiska, det där som de gamble skrev och filosoferade på, och det som talas i Athen idag, kallas, av samma skäl som ovan, nygrekiska.
I sin iver att visa hur fantastiskt bildade och litterära de är, men ovetandes om kutym, avslöjar Axess sig rejält.
Det är för sorgligt för att jag ska skratta åt det.
...
(Här censurerar jag mig själv nu, det var för elakt, och kanske en smula sjävbelåtet)
http://www.axess.se/svenska/aktuellt.php
"Läser" Lucretius, gömmer mig från mina demoner i biblioteket.
Artikeln i fråga finns tyvärr inte ute på nätet, men om ni ramlar på tidskriften i fråga på biblioteket eller på toan hemma hos er mer högervridna bekantskapskrets, tveka inte att läsa den.
Det är mycket lätt att göra sig lustig över denna tidning, men jag motstår, ty den har vissa försonande drag, men jag måste bara påpeka att la Gerö benämns såsom "professor i antik grekiska", vilket är väldigt talande för den där pseudopretentiösa publikationen.
Det heter, av tradition, hävd och ren halstarrighet, grekiska, det där som de gamble skrev och filosoferade på, och det som talas i Athen idag, kallas, av samma skäl som ovan, nygrekiska.
I sin iver att visa hur fantastiskt bildade och litterära de är, men ovetandes om kutym, avslöjar Axess sig rejält.
Det är för sorgligt för att jag ska skratta åt det.
...
(Här censurerar jag mig själv nu, det var för elakt, och kanske en smula sjävbelåtet)
http://www.axess.se/svenska/aktuellt.php
"Läser" Lucretius, gömmer mig från mina demoner i biblioteket.
Plurifariam
Det borde vara perfekt läge för att arbeta och slita sig sönder och samman, jag är i en främmande stad (dvs få social distraktioner), jag har ett tjusigt arbetsrum och just idag är inte handledaren här, så jag behöver inte ens känna mig blyg, men ändå sitter jag bara och stirrar ut genom förnstret.
Igår kväll, då jag borde läst seminariematerial, satt jag och läste en brittisk bok och träffade där på pluralformen stadia för ordet stadium, vilket i och för sig är korrekt, men det fick ändå mitt armhår att resa sig. Mitt språköra grinar illa, vilket det även gör då man emellanåt hör väldigt snobbiga människor pluralisera datum till data (befängt, faktiskt).
Det är för övrigt en evig stridsfråga i det engelska språket hur man ska skriva octopus i plural. De finns de som strider för rtt latinskt plural; octopi, och andra kämpar för den lätt komiska engelska varianten; octupuses (säg det högt och snabbt!).
Generellt anser jag dock att man ska göra ett svenskt plural av ett inlånat latinskt ord, på något vis låter det bättre.
De grekiska orden däremot, där kan det emellanåt vara en smula stilfullt me att nyttja ett grekiskt plural. Jämför de två pluralvariantern av schema; scheman och schemata. Visst är det stiligare med det grekiska här? (För övrigt, hörde jag med egna öron på radion häromdagen, säger Elisabeth Tarras-Wahlberg temata, och då är väl frågan så gott som avgjord?)
Läser Lucretius.
Igår kväll, då jag borde läst seminariematerial, satt jag och läste en brittisk bok och träffade där på pluralformen stadia för ordet stadium, vilket i och för sig är korrekt, men det fick ändå mitt armhår att resa sig. Mitt språköra grinar illa, vilket det även gör då man emellanåt hör väldigt snobbiga människor pluralisera datum till data (befängt, faktiskt).
Det är för övrigt en evig stridsfråga i det engelska språket hur man ska skriva octopus i plural. De finns de som strider för rtt latinskt plural; octopi, och andra kämpar för den lätt komiska engelska varianten; octupuses (säg det högt och snabbt!).
Generellt anser jag dock att man ska göra ett svenskt plural av ett inlånat latinskt ord, på något vis låter det bättre.
De grekiska orden däremot, där kan det emellanåt vara en smula stilfullt me att nyttja ett grekiskt plural. Jämför de två pluralvariantern av schema; scheman och schemata. Visst är det stiligare med det grekiska här? (För övrigt, hörde jag med egna öron på radion häromdagen, säger Elisabeth Tarras-Wahlberg temata, och då är väl frågan så gott som avgjord?)
Läser Lucretius.
Tuesday, February 07, 2006
Tabulae collegae
Ignosce mihi neglectionem, cara k-zine, jag har bara inte hunnit lägga ut din fina lista över favoritspråk:
"Med en något mer geografiskt begränsad spridning, och väl föga förvånande:
1. Latin - ju äldre desto bättre
tätt följt av mina kära små:
2. Oskiska och Umbriska (kan inte skilja på dem, lika förtrollande bägge två)
3. Venetiska (uppslukad hela eftermiddagen)
4. Faliskiska (dessa otroliga kockar!)
5. Pre-Samnitiska
Tja, finns hur många som helst, egentligen. "
Låt oss betänka att de flesta (?) här finns bara belagda i någon enstaka liten inskription, så detta är en finsmakares kärlek.
På många sätt den vackraste, än så länge. Andra?
Frågelådan återkommer också snart, ligger lite efter i allt.
"Med en något mer geografiskt begränsad spridning, och väl föga förvånande:
1. Latin - ju äldre desto bättre
tätt följt av mina kära små:
2. Oskiska och Umbriska (kan inte skilja på dem, lika förtrollande bägge två)
3. Venetiska (uppslukad hela eftermiddagen)
4. Faliskiska (dessa otroliga kockar!)
5. Pre-Samnitiska
Tja, finns hur många som helst, egentligen. "
Låt oss betänka att de flesta (?) här finns bara belagda i någon enstaka liten inskription, så detta är en finsmakares kärlek.
På många sätt den vackraste, än så länge. Andra?
Frågelådan återkommer också snart, ligger lite efter i allt.
Vulnere amoris
Visst är det lite vår i luften? och vad hör våren till om inte förälskelse? För en gångs skull ska jag inte slänga ut Catullus, utan vi provar istället med det som jag är fördjupad i nu, Lucretius. Det är en kort beskrivning av förhållandet mellan Mars och Venus (Venus tilltalas) :
I:32-37
......... belli fera moenera Mavors
armipotens regit, in gremium qui saepe tuum se
reiicit aeterno devictus vulnere amoris,
atque ita suspiciens tereti cervice reposta
pascit amore avidos inhians in te, dea, visus
eque tuo pendet resupini spiritus ore.
(Egen tafflig översättning: då nu den krigiske Mars (som) styr krigets hemska mödor, ofta kastar sig i ditt knä, sårad/genomborrad av kärlekens eviga sår, och så tittar han upp på dig, med den välformade nacken tillbakalutad, och föder sina ivriga ögon med kärlek, gapandes/snappandes/åtråendes dig, och den tillbakalutades andedräkt hänger vid din mun.)
En rolig kommentar på detta:
http://www.hps.cam.ac.uk/latintherapy/fun.html
Ack ja. Må vi alla gå en vår till mötes där vi är devicti aeterno vulnere amoris.
I:32-37
......... belli fera moenera Mavors
armipotens regit, in gremium qui saepe tuum se
reiicit aeterno devictus vulnere amoris,
atque ita suspiciens tereti cervice reposta
pascit amore avidos inhians in te, dea, visus
eque tuo pendet resupini spiritus ore.
(Egen tafflig översättning: då nu den krigiske Mars (som) styr krigets hemska mödor, ofta kastar sig i ditt knä, sårad/genomborrad av kärlekens eviga sår, och så tittar han upp på dig, med den välformade nacken tillbakalutad, och föder sina ivriga ögon med kärlek, gapandes/snappandes/åtråendes dig, och den tillbakalutades andedräkt hänger vid din mun.)
En rolig kommentar på detta:
http://www.hps.cam.ac.uk/latintherapy/fun.html
Ack ja. Må vi alla gå en vår till mötes där vi är devicti aeterno vulnere amoris.
Monday, February 06, 2006
Furtim
Man skulle kunna skriva om den första dagen på jobbet, den första riktiga dagen, då jag faktiskt gick upp och anlände till en arbetsplats. Jag sitter nu på denna arbetsplats, jag har ännu icke inte någon fast sådan, men den närmaste tiden har jag fått ta ett helt eget rum i besittning, doktorander delar annars oftast, och tro mig, iuvenes, det är tjusigt. (Hmm, jag kan inte kursivera med denna dator)
Jag har inte bara en soffa och en liten grupp med stolar och bord, utan även en hiskelig karmstol i någon slags otäck sen neo-barock stil och väggarna är täckta med volymer och hyllmeter av mustiga, åldrade läderband. En atmosvärrik studiekammare.
Läser Lucretius. Lär mig hitta i byggnaden.
Jag har inte bara en soffa och en liten grupp med stolar och bord, utan även en hiskelig karmstol i någon slags otäck sen neo-barock stil och väggarna är täckta med volymer och hyllmeter av mustiga, åldrade läderband. En atmosvärrik studiekammare.
Läser Lucretius. Lär mig hitta i byggnaden.
Saturday, February 04, 2006
In sacculo
I min handväska finns följande ting:
- Ahlbergs latinsk-svenska ordbok (inslagen i kraftigt brunt papper)
- Kommenterad utgåva av de 4 sista böckerna i Aeniden
- Ipren
- Rutigt (alltid!) A4-kollegieblock med Vergilius-anteckningar
- Näsduk (Herrmodell, vit men solkig)
-Tusentals hårnålar
- Hårborste
- En mandarin (Sett bättre dagar)
- Tusentals kvitton
- "Catullus in English Poetry" av Eleanor Shipley Duckett (Ruskigt njutbar)
- Nycklar
- Plånbok (trasig)
- Postafen
- Ett särtryck från Classica et Mediaevalia (vol. 55)
- En sådan där plastcitron med saften av dylik frukt
- 7 pennor (svart, pilot)
- Björkesons översättning av Aeniden
- Glasögonfodral
- Mobil
- En sjuttis Moskovskaya vodka (obruten)
Ja , det är en stor handväska. Jo, jag är helt sne i ryggen.
Och jo, så när som på spriten (och plastcitronen) är det vad jag ständigt har i väskan.
Jag var ute en sväng igår och fick då frågan av dörrvakten om jag alltid hade så mycket böcker i handväskan en fredagkväll. Jag svarade sanningsenligt att jag blir nervös om jag är utan mitt latinlexikon och så vet man ju aldrig om det blir tråkigt.
De kan även komma till användning i just krogsvängen, för några veckor sedan avspisade jag en raggande börsmäklare på Riche (hej Stockholmienne!) med att sticka Amphitruo av Plautus i handen på honom som svar på frågan vad jag gjorde. Han fattade då slutligen vinken.
- Ahlbergs latinsk-svenska ordbok (inslagen i kraftigt brunt papper)
- Kommenterad utgåva av de 4 sista böckerna i Aeniden
- Ipren
- Rutigt (alltid!) A4-kollegieblock med Vergilius-anteckningar
- Näsduk (Herrmodell, vit men solkig)
-Tusentals hårnålar
- Hårborste
- En mandarin (Sett bättre dagar)
- Tusentals kvitton
- "Catullus in English Poetry" av Eleanor Shipley Duckett (Ruskigt njutbar)
- Nycklar
- Plånbok (trasig)
- Postafen
- Ett särtryck från Classica et Mediaevalia (vol. 55)
- En sådan där plastcitron med saften av dylik frukt
- 7 pennor (svart, pilot)
- Björkesons översättning av Aeniden
- Glasögonfodral
- Mobil
- En sjuttis Moskovskaya vodka (obruten)
Ja , det är en stor handväska. Jo, jag är helt sne i ryggen.
Och jo, så när som på spriten (och plastcitronen) är det vad jag ständigt har i väskan.
Jag var ute en sväng igår och fick då frågan av dörrvakten om jag alltid hade så mycket böcker i handväskan en fredagkväll. Jag svarade sanningsenligt att jag blir nervös om jag är utan mitt latinlexikon och så vet man ju aldrig om det blir tråkigt.
De kan även komma till användning i just krogsvängen, för några veckor sedan avspisade jag en raggande börsmäklare på Riche (hej Stockholmienne!) med att sticka Amphitruo av Plautus i handen på honom som svar på frågan vad jag gjorde. Han fattade då slutligen vinken.
Friday, February 03, 2006
Reveni
Då jag fördjupat mig närapå löjligt mycket i Aenidens bok nio, borde jag väl säga något mer om den. Jag har nämnt något om dess beskrivningar av utspyende av liv (och vin), och tro mig, de finns mycket blod i denna bok, det slaktas till höger och vänster.
Det finns en episod som bitit sig fast och som jag inte kan sluta tänka på. Handlingen i dessa böcker drivs till viss del framåt av dygd och plikt och dessa ting hyllas även av den gode Vergilius. (Aeneas stående epitet är pius, han lämnar Dido p.g.a plikt, osv.)
Det är något som kallas Nisus och Euryalus episoden, ett elegant och välskrivet stycke på åtskilliga vers (176-502), om vilket det spekulerats att det kanske är något som Vergilius skrev såsom fristående och senare infogade i Aeniden.
Nåväl, en kort resumé: Nisus och Euralus är tvenne ynglingar som är älskande vapenbröder, de har en enorm lojalitet sinsemellan, men även en lust till ära och stordåd. (Jag tänker inte diskutera eventuella homosexuella aspekter då det inte är relevant (?) för mina funderingar) Det trojanska lägret är belägrat av latinierna med kung Turnus i spetsen, trojanerna har fått order av Aeneas (som är frånvaranade hela den nionde boken, den enda där han icke figurerar, också särdeles intressant) to stay put tills han återkommer, att vid anfall hålla lägret och inte inveckla sig i strid på det öppna fältet.
Nisus och Euryalus, frustrerade av denna skymfliga väntan och inaktivitet, erbjuder sig att göra ett utbryt och hämta Aeneas, detta godkänns av det nattliga rådet med den unge Ascanius i spetsen. De utlovas rikliga håvor om de lyckas, inte bara materiella sådana, utan även rang, beröm och andra fördelar. De ger sig av i hemlighet, Euryalus tar inte farväl av sin gamla mor som finns i lägret då han anser att hon inte skulle klara ett avsked, hugger sig genom de sovande och kanske lite rusiga latinierna (passim somno vinoque per herbam corpora fusa), plockar ett rejält byte från dessa lik, bl.a en lysande hjälm. De upptäcks p.g.a just denna hjälm av en återvändande hästpatrull och de två ynglingarna flyr in i skogen med förföljarna efter sig. Euryalus tillfångatas strax, och Nisus som ser detta från sitt gömställe i skogen, väljer då att störta in i den hopplösa striden och dö med sin kamrat, istället för att fullfölja det ack-så-viktiga uppdraget.
(En annan sammanfattning:http://www.rickwalton.com/authtale/bmyth106.htm
Ytterligare en: http://www.sparknotes.com/lit/aeneid/section9.rhtml )
Ingen konstig episod, tänker ni nu, ungdomliga follies är vanliga i dylika verk.
Vere, vad som är så konstigt och vad som håller mig vaken om nätterna är det generösa beröm som Vergilius öser över gossarna. De kallas fortunati och Vergilius lovar att deras minne ska leva så länge som det finns romare, med hjälp av hans sånger. (Intressant nog är det den enda gången i alla de tolv böckerna som Vergilius refererar till makten hos sin poesi)
De svek ju (eller i alla fall den ene) uppdraget! Detta brukar inte ses med blida ögon!
Jag funderade mycket på detta och i diskussion med min pater, en slags gammal militär eller åtminstone en slukare av militärhistoria, och vi utvecklade förljande hypotes; att detta är en mycket viktigt stycke militär propaganda, det visar att för romare går lojaliteten till medsoldaten över allt annat, uppdraget offras vid behov för kamraten, och detta ska, enligt den alltjämt krigsplacerade kedjerökaren (pater meus), vara det absolut mest effektiva sättet att skapa en enastående armé.
Lite som den amerikanska "leave no one behind"-principen. (Framgooglat citat: [...] I am told that should a fellow Marine or soldier fall on the battle field in the line of duty on foreign soil, we would send in a Battalion, or whatever else was required to rescue and bring that soldier back; …but under no conditions, would we leave him. Why? Because simply, he’s an American, and Americans leave no one behind. No -- one. ) En slags Vietnamfilm i latinsk tappning.
Det är som sagt, en omdiskuterad episod, vissa föreslår att det finns ironi i Vergilius hyllning, andra verkar ansluta sig till mina funderingar. Byron har skrivit om pojkarna, queerteoretikerna har sagt sitt och samtliga kommentatorer ägnar sidvis åt dem. Det är även ett vanligt uppsatsämne, det finns metervis skrivet.
Man kan säga att de blev odödliga genom Vergilius carmina, såsom utlovat.
Det finns en episod som bitit sig fast och som jag inte kan sluta tänka på. Handlingen i dessa böcker drivs till viss del framåt av dygd och plikt och dessa ting hyllas även av den gode Vergilius. (Aeneas stående epitet är pius, han lämnar Dido p.g.a plikt, osv.)
Det är något som kallas Nisus och Euryalus episoden, ett elegant och välskrivet stycke på åtskilliga vers (176-502), om vilket det spekulerats att det kanske är något som Vergilius skrev såsom fristående och senare infogade i Aeniden.
Nåväl, en kort resumé: Nisus och Euralus är tvenne ynglingar som är älskande vapenbröder, de har en enorm lojalitet sinsemellan, men även en lust till ära och stordåd. (Jag tänker inte diskutera eventuella homosexuella aspekter då det inte är relevant (?) för mina funderingar) Det trojanska lägret är belägrat av latinierna med kung Turnus i spetsen, trojanerna har fått order av Aeneas (som är frånvaranade hela den nionde boken, den enda där han icke figurerar, också särdeles intressant) to stay put tills han återkommer, att vid anfall hålla lägret och inte inveckla sig i strid på det öppna fältet.
Nisus och Euryalus, frustrerade av denna skymfliga väntan och inaktivitet, erbjuder sig att göra ett utbryt och hämta Aeneas, detta godkänns av det nattliga rådet med den unge Ascanius i spetsen. De utlovas rikliga håvor om de lyckas, inte bara materiella sådana, utan även rang, beröm och andra fördelar. De ger sig av i hemlighet, Euryalus tar inte farväl av sin gamla mor som finns i lägret då han anser att hon inte skulle klara ett avsked, hugger sig genom de sovande och kanske lite rusiga latinierna (passim somno vinoque per herbam corpora fusa), plockar ett rejält byte från dessa lik, bl.a en lysande hjälm. De upptäcks p.g.a just denna hjälm av en återvändande hästpatrull och de två ynglingarna flyr in i skogen med förföljarna efter sig. Euryalus tillfångatas strax, och Nisus som ser detta från sitt gömställe i skogen, väljer då att störta in i den hopplösa striden och dö med sin kamrat, istället för att fullfölja det ack-så-viktiga uppdraget.
(En annan sammanfattning:http://www.rickwalton.com/authtale/bmyth106.htm
Ytterligare en: http://www.sparknotes.com/lit/aeneid/section9.rhtml )
Ingen konstig episod, tänker ni nu, ungdomliga follies är vanliga i dylika verk.
Vere, vad som är så konstigt och vad som håller mig vaken om nätterna är det generösa beröm som Vergilius öser över gossarna. De kallas fortunati och Vergilius lovar att deras minne ska leva så länge som det finns romare, med hjälp av hans sånger. (Intressant nog är det den enda gången i alla de tolv böckerna som Vergilius refererar till makten hos sin poesi)
De svek ju (eller i alla fall den ene) uppdraget! Detta brukar inte ses med blida ögon!
Jag funderade mycket på detta och i diskussion med min pater, en slags gammal militär eller åtminstone en slukare av militärhistoria, och vi utvecklade förljande hypotes; att detta är en mycket viktigt stycke militär propaganda, det visar att för romare går lojaliteten till medsoldaten över allt annat, uppdraget offras vid behov för kamraten, och detta ska, enligt den alltjämt krigsplacerade kedjerökaren (pater meus), vara det absolut mest effektiva sättet att skapa en enastående armé.
Lite som den amerikanska "leave no one behind"-principen. (Framgooglat citat: [...] I am told that should a fellow Marine or soldier fall on the battle field in the line of duty on foreign soil, we would send in a Battalion, or whatever else was required to rescue and bring that soldier back; …but under no conditions, would we leave him. Why? Because simply, he’s an American, and Americans leave no one behind. No -- one. ) En slags Vietnamfilm i latinsk tappning.
Det är som sagt, en omdiskuterad episod, vissa föreslår att det finns ironi i Vergilius hyllning, andra verkar ansluta sig till mina funderingar. Byron har skrivit om pojkarna, queerteoretikerna har sagt sitt och samtliga kommentatorer ägnar sidvis åt dem. Det är även ett vanligt uppsatsämne, det finns metervis skrivet.
Man kan säga att de blev odödliga genom Vergilius carmina, såsom utlovat.
Cephalalgia
Någon har en post-cervesiam huvudvärk. Det kanske inte är ölen så mycket som den elektriker som dunsade in vid 8 i morse som orsakar smärtan, men jag tror ändå alkoholen har ett finger med i spelet.
Jag är nu ialla fall, sedan i onsdags officiellt tillträdd och alldeles äkta doktorand. Semesterdagar, föräldrarledighet, friskvårdsbidrag, allt detta är nu mitt, mitt, mitt.
Stort tack för alla lyckönskningar, erbjudanden om champagne och extra tack till ryssofilen som erbjöd en firande fotmassage. Any time!
Även ett gratiam tibi ago till Hr Werkmäster som just nu kallar this humble blog for sin favorit.
Tänkte ta upp diskutera böcker, några volymer med klassisk anknyting som kommit ut i dagarna:
Helen of Troy : Goddess, Princess, Whore av Bettany Hughes
"Helen of Troy has been a part of the Western cultural consciousness for thousands of years, an often troubling figure of female sexual power. [Wow!] Now British historian Hughes investigates the history and myth of Helen, using a mix of archeological evidence, literary sources and personal observation [Oh nej!] to flesh out this archetypal creature. Acknowledging that Helen has long served as a lens through which male thinkers [Alltid dessa 'male thinkers'. Förstår de vad de är ansvariga för?] have projected their views of women, Hughes traces the uses to which the ancient princess has been put, from the prehistoric Mycenaean world, in which she would have been admired for her beauty and strength, through the Elizabethan age, when she was reviled as a demonic harlot [Varför är det ingen som kallar mig det? Om inte annat skulle det bli ett hemskt bra bandnamn, något sådant där riot-grrl band]."
http://www.amazon.com/gp/product/1400041783/104-1385173-7835939?v=glance&n=283155
Jag tänker nog inte läsa den.
A Compulsion for Antiquity: Freud and the Ancient World av Richard H. Armstrong
Någonsin undrat varför det heter Oedipus-komplex?
"A Compulsion for Antiquity fully explores how Freud appropriated figures and themes from classical mythology and how the theory and practice of psychoanalysis paralleled contemporary developments in historiography, archaeology, philology, and the history of religions.[...] Armstrong shows how Freud turned to the ancient world to deal with the challenges posed by his own scientific ambitions and how these lessons influenced the way he handled psychic "evidence" and formulated the universal application of what were initially isolated clinical truths. [...] A Compulsion for Antiquity offers fresh insights into the roots of psychoanalysis and fin de siecle European culture, and makes an important contribution to the burgeoning discipline of mnemohistory [?]. "
http://www.cornellpress.cornell.edu/cup_detail.taf?ti_id=4242
Cleopatra and Rome av Diana E. E. Kleiner
"Cleopatra and Rome reveals how these iconic [Ett ord jag hatar!] episodes, absorbed into a larger historical and political narrative, document a momentous cultural shift from the Hellenistic world to the Roman Empire. In this story, Cleopatra's death was not an end but a beginning--a starting point for a wide variety of appropriations by Augustus and his contemporaries that established a paradigm [Ytterligare ett hatord!] for cultural conversion [Ett tredje!]. "
http://www.amazon.com/gp/product/0674019059/qid=1138962490/sr=1-6/ref=sr_1_6/104-1385173-7835939?s=books&v=glance&n=283155
TLS hatade dessutom denna, så jag lär inte läsa den.
Mer om någon timme då jag druckit thé och jagat iväg elektrikern.
Jag är nu ialla fall, sedan i onsdags officiellt tillträdd och alldeles äkta doktorand. Semesterdagar, föräldrarledighet, friskvårdsbidrag, allt detta är nu mitt, mitt, mitt.
Stort tack för alla lyckönskningar, erbjudanden om champagne och extra tack till ryssofilen som erbjöd en firande fotmassage. Any time!
Även ett gratiam tibi ago till Hr Werkmäster som just nu kallar this humble blog for sin favorit.
Tänkte ta upp diskutera böcker, några volymer med klassisk anknyting som kommit ut i dagarna:
Helen of Troy : Goddess, Princess, Whore av Bettany Hughes
"Helen of Troy has been a part of the Western cultural consciousness for thousands of years, an often troubling figure of female sexual power. [Wow!] Now British historian Hughes investigates the history and myth of Helen, using a mix of archeological evidence, literary sources and personal observation [Oh nej!] to flesh out this archetypal creature. Acknowledging that Helen has long served as a lens through which male thinkers [Alltid dessa 'male thinkers'. Förstår de vad de är ansvariga för?] have projected their views of women, Hughes traces the uses to which the ancient princess has been put, from the prehistoric Mycenaean world, in which she would have been admired for her beauty and strength, through the Elizabethan age, when she was reviled as a demonic harlot [Varför är det ingen som kallar mig det? Om inte annat skulle det bli ett hemskt bra bandnamn, något sådant där riot-grrl band]."
http://www.amazon.com/gp/product/1400041783/104-1385173-7835939?v=glance&n=283155
Jag tänker nog inte läsa den.
A Compulsion for Antiquity: Freud and the Ancient World av Richard H. Armstrong
Någonsin undrat varför det heter Oedipus-komplex?
"A Compulsion for Antiquity fully explores how Freud appropriated figures and themes from classical mythology and how the theory and practice of psychoanalysis paralleled contemporary developments in historiography, archaeology, philology, and the history of religions.[...] Armstrong shows how Freud turned to the ancient world to deal with the challenges posed by his own scientific ambitions and how these lessons influenced the way he handled psychic "evidence" and formulated the universal application of what were initially isolated clinical truths. [...] A Compulsion for Antiquity offers fresh insights into the roots of psychoanalysis and fin de siecle European culture, and makes an important contribution to the burgeoning discipline of mnemohistory [?]. "
http://www.cornellpress.cornell.edu/cup_detail.taf?ti_id=4242
Cleopatra and Rome av Diana E. E. Kleiner
"Cleopatra and Rome reveals how these iconic [Ett ord jag hatar!] episodes, absorbed into a larger historical and political narrative, document a momentous cultural shift from the Hellenistic world to the Roman Empire. In this story, Cleopatra's death was not an end but a beginning--a starting point for a wide variety of appropriations by Augustus and his contemporaries that established a paradigm [Ytterligare ett hatord!] for cultural conversion [Ett tredje!]. "
http://www.amazon.com/gp/product/0674019059/qid=1138962490/sr=1-6/ref=sr_1_6/104-1385173-7835939?s=books&v=glance&n=283155
TLS hatade dessutom denna, så jag lär inte läsa den.
Mer om någon timme då jag druckit thé och jagat iväg elektrikern.
Subscribe to:
Posts (Atom)
