Iuppiter reveniens

Oh så roligt!
Tack till Venanzio för länken!

"Jupiter kommer hjem

Instituttet i Romas stjålne Jupiter-statuett er funnet i London. I dag vender han tilbake.Skulpturen har vært savnet i åtte år, etter at den forsvant etter et innbrudd på instittutet mai 2002. Tyvene tok med seg den antikke skulpturen uten hode.

I London
Italiensk politis spesialstyrke for kulturarv, Carabinieri del Comando Tutela Patrimonio Culturale (TCP), lokaliserte statuetten i et antikvariat i London allerede høsten 2009. Dette gjorde de ved hjelp av signalement gitt av The Art Loss Register i England.
Politiet har videre funnet ut at statuetten i 2005 ble kjøpt av et oljeselskap som så solgte den videre til antikvariatet sommeren 2009.

Kommer endelig hjem
Instituttleder Turid Karlsen Seim roser politiet for deres arbeid i saken og uttrykker stor gleder over at skulpturen nå kommer tilbake til Instituttet.
- Vi har ventet på ham i åtte år, og nå kommer han endelig hjem, sier Karlsen Seim.
Instituttet fikk først vite at statuetten var funnet 4. oktober, og at den befant seg i det italienske politiets varelager. Allerede dagen etter kunne professor Siri Sande identifisere den savnede Jupiter og bekrefte at statuetten ikke har lidd skader.

Seremoni i Roma
Torsdag 14. oktober 2010 overrekker det italienske politiet den stjålne Jupiter-statuetten til Det norske Institutt i Roma. Ambassadør Einar Bull og Instituttleder Turid Karlsen Seim tar imot statuetten på vegne av instituttet."

Resten av artikeln här.

ancilla honorum et historicorum dehonestamentum

Det är en grå tråkig dag, med omfattande förkänningar om en regnig höst (tänk, igår satt jag ute och åt middag), som dock muntrades upp av åsynen av tre påfåglar i parken, på rymmen från den zoologiska trädgården. (De rörde sig i tät formation, såg förskrämda och lite lyckliga ut.) Det händer visserligen saker här hela tiden, men det känns ändå som det mesta av tiden ägans åt att frustrerat stirra på en skärm fylld med ens eget nonsens. Dock, några saker som hänt:

- Jag har varit på konferens på Istituto Svissero, som är en överdådig och något skrämmande byggnad, det har en viss air of James Bond-villain-villa, med känslan av att total lock-down skulle kunna genomföras på runt 30 sekunder. Ämnet var Roms fall, 410 (se ovan, bilden som nyttjades på programmet), och även om det per se inte intresserar mig så mycket, är tidsperioden relevant, och så ville jag höra den legendariske Paschoud föreläsa.

- Denne var särdeles spjuveraktig, hade en slips med gäss på, och fintade vant bort den handfallne moderatorn, tog över sessionen genom att vandra bort från panelens bor, tillskansa sig mikrofonen som vandrade runt för frågande, och därefter hålla låda. En inspirerande och tjusande föreställning.

- Ett välförtjänt litteraturpris har utdelats. Latinbloggen har förstås redan läst det viktigaste.

- Jag hade tänkt skriva om utställningen om antiken i färg, men är som alltid scoopad av Venanzio (intressant diskussion i kommentarerna). Vid tillfälle ska jag rapportera från de kvällar som emellanåt inträffar här i den eviga staden då Ara Pacis färgläggs, det ska tydligen vara en syn för gudar, och Lovisa informerar mig njöt att Livia då ges en ljusblå stola.

- För den som ännu inte sett det, så kan vi berätta att grekerna nu är avslöjade, allt är bara fejk:

"According to Haddlebury, the idea of inventing a wholly fraudulent ancient culture came about when he and other scholars realized they had no idea what had actually happened in Europe during the 800-year period before the Christian era.

Frustrated by the gap in the record, and finding archaeologists to be "not much help at all," they took the problem to colleagues who were then scrambling to find a way to explain where things such as astronomy, cartography, and democracy had come from. Within hours the greatest and most influential civilization of all time was born.

"One night someone made a joke about just taking all these ideas, lumping them together, and saying the Greeks had done it all 2,000 years ago," Haddlebury said. "One thing led to another, and before you know it, we're coming up with everything from the golden ratio to the Iliad."

...

"Emily Nguyen-Whiteman, one of the young academics who "pulled a month's worth of all-nighters" working on the project, explained that the whole of ancient Greek architecture was based on buildings in Washington, D.C., including a bank across the street from the coffee shop where they met to "bat around ideas about mythology or whatever."

"We picked Greece because we figured nobody would ever go there to check it out," Nguyen-Whiteman said. "Have you ever seen the place? It's a dump. It's like an abandoned gravel pit infested with cats."

- Slutligen, har precis ramlat över, i mitt avhandlingsskrivande, denna motivering till pretendenten Regilianus' (Regalianus) upphöjelse, och det värmer bättre än rödvin i det anstormande höstmörkret:

Mirabile fortasse videatur, si, quae origo imperii eius fuerit, declaretur. Capitali enim ioco regna promeruit. Nam cum milites cum eo quidam cenarent, extitit vicarius tribuni qui diceret: "Regiliani nomen unde credimus dictum?". Alius continuo: "Credimus quod a regno". Tum is qui aderat scolasticus, coepit quasi grammaticaliter declinare et dicere: "Rex regis regi Regilianus". Milites, ut est hominum genus pronum ad ea, quae cogitant: "Ergo potest rex esse?" Item alius: "Deus tibi regis nomen inposuit." Quid multa? His dictis cum alia die mane processisset, a principiis imperator est salutatus. Ita quod aliis vel audacia vel iudicium, huic detulit iocularis astutia.

Loeb översätter:

It may perhaps seem a matter for wonder if I relate the origin of his rule, for it was all because of a notable jest that he gained the royal power. For when some soldiers were dining with him and a certain acting-tribune arose and said, "Whence shall we suppose that Regalianus gets his name?" another replied at once, "I suppose from his regal power." Then a schoolmaster who was present among them began, as it seemed, to decline grammatically, saying, "Rex, regis, regi, Regalianus," whereupon among the soldiers — a class of men who are quick to express what they have in mind — one cried out, "So, then, can he be regal?" another, "So, then, can he hold regal sway over us?" and again another, "God has given you a regent's name." Why should I then say more? The next day after these words were spoken, on going forth in the morning he was greeted as emperor by the front-line troops. Thus what was offered to others through daring or reasoned choice was offered to him through a clever jest.

nec speraveris sine desperatione nec desperaveris sine spe

Några oktobernotiser:

- "Högskole- och forskningsfrågorna förs in i utbildningsministerns portfölj, samtidigt som vissa andra utbildningsfrågor förs över till den nya biträdande utbildningsministern och jämställdhetsministern." Forskning har ju, som vi alla vet, redan haft sina glansdagar, framtiden ligger ju i industrin. (Non vitae sed scholae discimus, är den alternativa titeln för dagens inlägg, återfinns på bootleg-versionen av bloggen.)

- En recension av Bo Lindbergs bok om Seneca:

"Lindberg går tålmodigt och pedagogiskt fram genom hela Senecas tankerepertoar och visar hur denne satte förnuftet och dygden i första rummet och lärde att man med förnuftets hjälp kan hålla känslorna i schack och uppnå den sinnesjämvikt eller ”apati” som är målet för stoikernas kognitiva terapi. Ty i grunden handlar Senecas stoicism just om att bota själens oro, särskilt i tider av kris och stora omvälvningar. ”En stadig man”, för att tala med Kellgren, bör hålla samhällets oro på distans och lugnt invänta döden, eftersom döden i sig själv inte är farlig utan bara de tankar vi knyter till den. Över huvud taget skall vi betrakta alla motgångar och olyckor som likgiltiga, vad som betyder något är den egna själsfriden"

- Massor av roligt grekiskt hos LRB! Såsom längre essä om A Lexicon of Greek Personal Names, Vol. V.A Coastal Asia Minor: Pontos to Ionia, samt än mer om den evigt diskuterade sköna Helena.