Glad Internationell Kvinnodag på er alla!
Vivant mulieres mundi!
Dels inspirerad av denna dag, dels av att Camilla hade namnsdag igår och det namnet nyss diskuterats här, ska vi titta lite på de stridande kvinnorna i Aeniden. (Visst har Vergilius blivit lite eftersatt på senaste tiden?)
Vi börjar väl med den flickan. Hon dyker upp för första gången precis i slutet av bok VII i en förtjusande skildring:
VII:803-817:
Hos super aduenit Uolsca de gente Camilla
agmen agens equitum et florentis aere cateruas,
bellatrix, non illa colo calathisue Mineruae
femineas adsueta manus, sed proelia uirgo
dura pati cursuque pedum praeuertere uentos.
Illa uel intactae segetis per summa uolaret
gramina nec teneras cursu laesisset aristas,
uel mare per medium fluctu suspensa tumenti
ferret iter celeris nec tingueret aequore plantas.
Illam omnis tectis agrisque effusa iuuentus
turbaque miratur matrum et prospectat euntem,
attonitis inhians animis, ut regius ostro
uelet honos leuis umeros, ut fibula crinem
auro internectat, Lyciam ut gerat ipsa pharetram
et pastoralem praefixa cuspide myrtum.
Och här Björkesons översättning (Ni har saknat honom! Erkänn!):
Följd av en ryttartrupp och skaror som glänser av koppar
kommer till slut från volskernas land den unga Camilla,
sköldmön som aldrig vant sin kvinnohand vi Minervas
slända och korgar och garn; men i hårda strider är jungfrun
tränad, springer med vinden ikapp och slår den med lätthet.
Snabbt över oskördad säd skulle också hon flugit på strånas
toppar, utan att spröda ax toge ringaste skada,
eller hon kunde i havets mitt på den svällande vågen
hastigt ha svävat fram och ej fuktat fötternas sulor.
Skaror av unga män strmmar till ifrån fälten,
kommer ur husen ut och begapar i häpen beundran
henne som vandrar förbi; de ser hur den kungliga purpurn
höljer lenhyllta skuldror mjukt och ett gyllene spänne
uppsamlar skönt hennes hår, hur gracilt hon bär en herdinnas
stav av myrten med järnskodd spets och sitt lykiska koger.
Hon rör alltså inte handarbete utan springen snabbare än alla och går i krig med männen. Björkeson översätter det vackra ordet bellatrix (en feminin form av bellator-krigare) med sköldmö, vilket naturigtvis är helt korrekt och här passande, detta ord kan dock även användas såsom adjektiv i betydelsen stridbar, så vackert!
Camillas historia fortsätter i bok XI men stycket är mycket långt och jag kan visserligen ge er den latinska texten utan problem (leve virgil.org!) men det blir gagnlöst då jag inte riktigt orkar sätta mig och knappa in Björkesons översättning, och ska sålunda här kort återberättas vad som sker. (Annars kan ni slå upp XI:432 i eran egna fina Björkeson-översättning av Aeneiden som ni inhandlat för blott 40 pix på adlibris. Om ni ännu inte gjort det, fy skäms!)
Den sköna Camilla kämpar alltså på Turnus sida mot Aeneas och erbjuder sig då han anfaller att vara den första som möter faran. Hennes egna ord:
XI:501-506:
Turne, sui merito si qua est fiducia forti,
audeo et Aeneadum promitto occurrere turmae
solaque Tyrrhenos equites ire obvia contra.
me sine prima manu temptare pericula belli,
tu pedes ad muros subsiste et moenia serva.'
Och den magnifike Björkeson:
Turnus, har tappra rätt att blott på sig själva förtrösta
tvekar jag ej: jag lovar att gå mot Aeneas' skvadroner
enam, och möta i strid tyrrhenska ryttare ensam.
Tillåt mig och min trupp bli de första att utmana faran;
dröj med itt fotfolk här och försvara muren och staden.
Turnus imponeras av hennes mod och kallar henne decus Italiae virgo, och lägger själv försåt för Aeneas trupper och sänder henne att möta dem.
Sedan kommer en utvikning om Camillas uppväxt och om hur hon är mer älskad än andra av sin beskyddare, gudinnan Diana.
Camilla var dotter till tyrannen Metabus som då han fördevs tog med sig "mitt genom krigets brand" den nyfödda dottern. Hon var uppkallad efter modern Casmilla, "blott en bokstav lät han falla"., och då han flyr hinns han upp vi en skumande flod och detta är för bra för att inte återge:
XI:549-556
...ille innare parans infantis amore
tardatur caroque oneri timet. omnia secum
uersanti subito uix haec sententia sedit:
telum immane manu ualida quod forte gerebat
bellator, solidum nodis et robore cocto,
huic natam libro et siluestri subere clausam
implicat atque habilem mediae circumligat hastae;
quam dextra ingenti librans ita ad aethera fatur:
...
XI:561-563
dixit, et adducto contortum hastile lacerto
immittit: sonuere undae, rapidum super amnem
infelix fugit in iaculo stridente Camilla.
Man kan aldrig få för mkt Björkeson:
Simma vill han-hålls dock igen av sin kärlek till barnet,
räds för sin älskade bördas skull, går genom i tanken
varje utväg som finns, och blixtsnabbt har han bestämt sig:
Vid det oantliga spjut han bär i sin krigarenäve
-knotigt, massivt, av ek som härdats i eld- gör han dotten
fast, se han insvept den lilla först i bark från en korkek
surrar henne fast vid skaftets mitt så att lansen får jämvikt,
prövar på kraftfull arm dess tyngd och anropar himlen:
...
Med dessa ord drar han bakåt sin arm och slungar det böjda
spjutet: vågorna brusar, och över ilande strömmar
flyger, fäst vid vinande lans, den arma Camilla.
(Detta är ett motiv som man träffar på ibland i konst)
Jodå, pappa hinner undan och rycker loss spjutet med dottern och de flyr vidare. Hon uppfostras i vildmarken, ett otämjt sto får ge di, hon bär tidigt ett koger och istället för mantel en tigerfäll och "flickans späda hand kan redan kasta små jaktspjut" (förlåt, har Björkeson i knät).
Camilla viger tidigt sitt liv till Diana men drivs ut i krig av "krigisk lust".
Nåväl, jag kan skriva hur mycket som helst om denna bellatrix, men jag ska göra en del andra saker idag (tvätta, bekämpa patriarkatet, plugga) så en snabb sammanfattning av Camillas vidare öde:
(Från Bulfinch:)
"Another battle ensued, in which Camilla, the virgin warrior, was chiefly conspicuous. Her deeds of valor surpassed those of the bravest warriors, and many Trojans and Etruscans fell pierced with her darts or struck down by her battle-axe. At last an Etruscan named Aruns, who had watched her long, seeking for some advantage, observed her pursuing a flying enemy whose splendid armour offered a tempting prize. Intent on the chase she observed not her danger, and the javelin of Aruns struck her and inflicted a fatal wound. She fell and breathed her last in the arms of her attendant maidens. But Diana, who beheld her fate, suffered not her slaughter to be unavenged. Aruns, as he stole away, glad but frightened, was struck by a secret arrow, launched by one of the nymphs of Diana's train, and died ignobly and unknown."
http://www.sacred-texts.com/cla/bulf/bulf32.htm
Wikipedias torftiga sida:
http://en.wikipedia.org/wiki/Camilla_%28mythology%29
Jag vill även hinna säga några ord om en annan krigardrottning i Aeneiden, och en av mina favoriter, Penthesilea. Hon förekommer dock bara i tillbakablickar då hon avled i det Trojanska kriget under dramatiska förhållanden. Penthesilea dyker upp i bok I, då Aeneas står och betraktar en fris som avbildar händelserna vid Troja:
I:490-493
Ducit Amazonidum lunatis agmina peltis
Penthesilea furens, mediisque in milibus ardet,
aurea subnectens exsertae cingula mammae
bellatrix, audetque viris concurrere virgo.
Wooho, Björkeson!:
[...]
ser amazonernas här med halvmåneformade sköldar,
tusenhövdad, ledd av den rasande Penthesileia
somunder naket bröst har bunnit en gyllene gördel;
stridbar räds hon ej, fast kvinna, att kämpa mot männen.
Notera hur även hon kallas bellatrix. Börjar ni se sambandet, iuvenes?
Penthesilea dödades i strid med Akilles, men just som han ger henne det dödliga hugget, ser de på varandra för första gången och blir hopplöst förälskade, men ack, det är försent, hon är redan döende. Akilles släpar sålunda runt på hennes döda kropp i dagar (det antyds viss nekrofili, men det ska vi inte tala om en dag som denna).
Detta hittar ni dock inte skildrat hos Homeros, utan är en sådan där berättelse som bara dyker upp i kommentarer och dylikt.
Heinrich von Kleist (1777-1811), en av de stora tyskspråkiga pjäsförfattarna skrev ett drama om Penthesilea:
"Penthesilea, likewise begun at Königsberg, also lays bare the innermost depths of a woman's heart. Again a new content is given to a Greek legend, which to our modern feeling is scarcely comprehensible. By endowing the heroine with a supreme need for love and at the same time with an unconquerable desire to gain the mastery over her lover, the poet creates an extreme type, a strange mixture of attractive and repulsive features, but after all grand and symmetrical. all the charm of his language, melodious and yet not cloying, of his images full of feeling and picturesque effects, Kleist poured out in Penthesilea as in no other work; and yet it is just the very one which is most difficult to comprehend."
http://www.theatrehistory.com/german/kleist001.html
(Och jag kan inte låta bli att ta med detta: "Kleist finally found a willing partner in his suicide pact, Henriette Vogel, a young married society woman suffering from terminal ovarian cancer. He burned the remainder of his works (including an autobiographical 'novel' The Story of My Soul, which supposedly astonished those few who read it) and set out on his final trip. The couple, after writing their good-byes, checked into a hotel and appeared to be as serene and giddy as couple on honeymoon. On November 21, 1811, Heinrich and Henriette went over a hill and had tea. Kleist then shot his companion in the chest and himself in the mouth.
http://www.littlebluelight.com/lblphp/intro.php?ikey=14)
En särdeles bra sida om Penthesilea:
http://www.stanford.edu/~plomio/penthesilea.html
Wikipedia som för en gångs skull är usel:
http://en.wikipedia.org/wiki/Penthesilea
Och nu tar ni eran Aeneid och slår upp XI:648 så knytes säcken ihop!
XI:648-663
At medias inter caedes exsultat Amazon
unum exserta latus pugnae, pharetrata Camilla,
et nunc lenta manu spargens hastilia denset,
nunc validam dextra rapit indefessa bipennem;
aureus ex umero sonat arcus et arma Dianae.
illa etiam, si quando in tergum pulsa recessit,
spicula converso fugientia dirigit arcu.
at circum lectae comites, Larinaque virgo
Tullaque et aeratam quatiens Tarpeia securim,
Italides, quas ipsa decus sibi dia Camilla
delegit pacisque bonas bellique ministras:
quales Threiciae cum flumina Thermodontis
pulsant et pictis bellantur Amazones armis,
seu circum Hippolyten seu cum se Martia curru
Penthesilea refert, magnoque ululante tumultu
feminea exsultant lunatis agmina peltis.
Björkesons utmärkta översättning säger:
Men som en ung amazon drar Camilla, väpnad med koger
jublande fram i slaktningens mitt; ena bröstet är blottat.
än strör hon ut med sin hand en skur av smidiga pilar,
än svingar outröttlig arm en tveeggad yxa;
Trivias vapen, bågen av guld hörs klinga vid skuldran.
Gör hon ibland helt om och tvingas dra sig tillbaka
sänder hon dock sn flyende pil från den omvända bågen.
Utvalda stridskamrater har hon omkring sig: Larina,
Tulla, Tarpeia med yxan i hand, italiska jungfrur
vilka hon utsett själv, den gudalika Camilla
till tjänarinnor och hedersvakt i krig och i fredstid.
Så på Thermodons ström kan man se amazoner från Thrakien
stolt spränga fram och utfämpa strid med målade vapen,
än kring Hyppolyte tätt, om än när dottern till Ares,
Penthesileia, styr hem sin vagn; hela hären av kvinnor
tjuter då, skakar i fröjd sina halvmåneformade sköldar.
Ni ser hur dessa drottningar knyts samman!
Kvinnodagen:
http://www.un.dk/Swedish/Kvinnor/vold/Internationella_kvinnodagen.htm
(Lysistrate nämns!)
Tuesday, March 07, 2006
Verba allata et alata
SvD har senaste dagarna recenserat åtskilliga citatböcker (vilket har en särdeles klassisk anktnytning, då det ofta är verk på de döda språken som uttrycken hämtas från)och de verkar ha varit av varierande kvalitet.
Se bara denna recension av Stora Citatboken, bitskt författad av Carl-Johan Malmberg:
"Här slår man inte på ingångsord utan antingen på författare eller på ämne eller tema, typ Lycka och olycka, Kärlek, Klokhet och dumhet.
Låt mig säga att även om uppställningsprincipen är gammal och beprövad - det finns ett otal visdomssamlingar i form av citat alltsedan boktryckarkonstens begynnelse, den mest berömda är Erasmus av Rotterdams "Adagiorum chiliades" från 1508 - är Åbergs bok både enfaldig och snål.
Enfaldig för att den har en tendens att visa upp kulturhistorien som en samling one-liners, bornerade plattityder och vitsigheter, snål för att den visserligen talar om vem som sagt vad men aldrig i vilken bok eller i vilket sammanhang. Skandalöst! Varför har man valt att undanhålla denna för läsaren oumbärliga och för ett seriöst citatlexikon självklara information? Man anar ett läsarförakt bakom denna halvdana publikation."
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_12010898.asp
Carl-Johan Malmberg, marry me!
Min potentielle fästman Carl-Johan har även recenserat Bevingat, ytterligare en citatsamling, och han skriver så vackert:
"En bekännelse, för vad den är värd: mitt huvud är fyllt av citat. Dikter och psalmverser, romanfragment och repliker från filmer och teaterpjäser trängs därinne och beter sig ofta som en manisk bisvärm, instängd i sin kupa: den vill ut. Ibland tänker jag att jag skriver bara för att släppa lös bisvärmen, bli fri från citaten som trängs i huvudet. Men samtidigt har jag en kärlek till dem. Det har alltid varit roligt att lägga citat på minnet, ett samlande i det inre utan annat syfte än nöjet att då och då kunna erinra sig en vacker, elegant eller tänkvärd formulering.
Mina minneskunskaper har också en viss vardagsnytta. Som middagsunderhållning kan jag citera de första sidorna i Strindbergs "Svarta fanor", den i särklass roligaste romaninledning jag vet: "Det skulle bli spökdiné hos professor Stenkåhl..." [Åh vilket partytrick! Jag skulle kunna ta vid med de bitar jag kan ur Ad Catilinam då han tröttnat. Skulle vi inte vara förtjusande?]
Jag kan titta på de dammiga bokhögarna i mitt arbetsrum och hitta tröst i Joyce utrop i "Finnegans Wake", "ah dust oh dust!". [Vi har samma intresse för heminredning!]Eller hemkommen från London eller Paris och drabbad av Stockholms underliga folktomhet: "Hab ich den Markt und die Strassen doch nie so einsam gesehen", inledningen till Goethes "Herrmann und Dorothea".
Kanske är min citatkärlek ett arv, från en mor som älskade att citera just Goethe, men också latinska sentenser. Var man tjatig som barn kunde mamma säga: Gutta cavat lapidem, non vi, sed saepe cadendo - droppen urholkar stenen, inte genom sin tyngd, utan genom att ofta falla. [Vilken moder!]
Jag hittar orden i den förträffliga uppslagsboken Bevingat. Jag får veta att de kommer från "Ex ponto", Ovidius brev från förvisningen vid Svarta havet. Jag får också veta att meningens senare del ("inte genom sin tyngd...") är ett tillägg från 1100-talet. "
Och slutligen:
"De förmedlar också källan till själva uttrycket bevingade ord; man hittar det hos Homeros, som talar om ord "så kraftfulla att de flyger från mun till mun"."
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_12009302.asp
Allt kommer från grekerna, iuvenes!
Tandem et finally bevisar han i sin recension av The Oxford Dictionary of Quotations att vi faktiskt är gjorda för varandra:
"Slår man exempelvis på orden quotation och quotations (citat) får man en både rolig och tänkvärd utdelning. Dorothy Sayers låter i boken "Drama kring ung dansör" sin detektiv Lord Peter Wimsey säga: "Jag har alltid ett citat till hands för allting. Det befriar mig från att tänka själv." Är man bekant med Sayers lysande och lärda deckarromaner [Alla som följt denna blogg vet min passion för Sayers]vet man att de får en hel del av sin charm tack vare alla citaten - och att den skarpsinnige Wimsey med sin förmåga att i tid och otid citera de mest obskyra författare är självironisk när han säger som han gör; hans självständiga tänkande är det inget fel på."
Carl-Johan tar även upp Greene och Kipling i denna recension, ytterligare några av mina gullegrisar, så det är uppenbart att han försöker sända mig ett tecken. Jag hörsammar blint.
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_12010909.asp
Det finns en uppsjö böcker och hemsidor med latinska citat, men jag ger er ändå en liten quiz att roa er med på förmiddagen:
http://epi.skola.gavle.se/gp/gp_sidauh.asp?id=3891
En lite svårare med inriktning på amerikanska delstatsmotton (ett slags tema här):
http://www.funtrivia.com/trivia-quiz/World/Latin-Mottos-Quotes-and-Abbreviations-139826.html
Och detta är visseligen inte citatfrågor, men ändå allmänbildande (Kroppsdelar! Något för medicinaren! Hej frater, har du kul i Värmlands Arboga?):
http://www.hypography.com/quiz.cfm?id=32941
Se bara denna recension av Stora Citatboken, bitskt författad av Carl-Johan Malmberg:
"Här slår man inte på ingångsord utan antingen på författare eller på ämne eller tema, typ Lycka och olycka, Kärlek, Klokhet och dumhet.
Låt mig säga att även om uppställningsprincipen är gammal och beprövad - det finns ett otal visdomssamlingar i form av citat alltsedan boktryckarkonstens begynnelse, den mest berömda är Erasmus av Rotterdams "Adagiorum chiliades" från 1508 - är Åbergs bok både enfaldig och snål.
Enfaldig för att den har en tendens att visa upp kulturhistorien som en samling one-liners, bornerade plattityder och vitsigheter, snål för att den visserligen talar om vem som sagt vad men aldrig i vilken bok eller i vilket sammanhang. Skandalöst! Varför har man valt att undanhålla denna för läsaren oumbärliga och för ett seriöst citatlexikon självklara information? Man anar ett läsarförakt bakom denna halvdana publikation."
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_12010898.asp
Carl-Johan Malmberg, marry me!
Min potentielle fästman Carl-Johan har även recenserat Bevingat, ytterligare en citatsamling, och han skriver så vackert:
"En bekännelse, för vad den är värd: mitt huvud är fyllt av citat. Dikter och psalmverser, romanfragment och repliker från filmer och teaterpjäser trängs därinne och beter sig ofta som en manisk bisvärm, instängd i sin kupa: den vill ut. Ibland tänker jag att jag skriver bara för att släppa lös bisvärmen, bli fri från citaten som trängs i huvudet. Men samtidigt har jag en kärlek till dem. Det har alltid varit roligt att lägga citat på minnet, ett samlande i det inre utan annat syfte än nöjet att då och då kunna erinra sig en vacker, elegant eller tänkvärd formulering.
Mina minneskunskaper har också en viss vardagsnytta. Som middagsunderhållning kan jag citera de första sidorna i Strindbergs "Svarta fanor", den i särklass roligaste romaninledning jag vet: "Det skulle bli spökdiné hos professor Stenkåhl..." [Åh vilket partytrick! Jag skulle kunna ta vid med de bitar jag kan ur Ad Catilinam då han tröttnat. Skulle vi inte vara förtjusande?]
Jag kan titta på de dammiga bokhögarna i mitt arbetsrum och hitta tröst i Joyce utrop i "Finnegans Wake", "ah dust oh dust!". [Vi har samma intresse för heminredning!]Eller hemkommen från London eller Paris och drabbad av Stockholms underliga folktomhet: "Hab ich den Markt und die Strassen doch nie so einsam gesehen", inledningen till Goethes "Herrmann und Dorothea".
Kanske är min citatkärlek ett arv, från en mor som älskade att citera just Goethe, men också latinska sentenser. Var man tjatig som barn kunde mamma säga: Gutta cavat lapidem, non vi, sed saepe cadendo - droppen urholkar stenen, inte genom sin tyngd, utan genom att ofta falla. [Vilken moder!]
Jag hittar orden i den förträffliga uppslagsboken Bevingat. Jag får veta att de kommer från "Ex ponto", Ovidius brev från förvisningen vid Svarta havet. Jag får också veta att meningens senare del ("inte genom sin tyngd...") är ett tillägg från 1100-talet. "
Och slutligen:
"De förmedlar också källan till själva uttrycket bevingade ord; man hittar det hos Homeros, som talar om ord "så kraftfulla att de flyger från mun till mun"."
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_12009302.asp
Allt kommer från grekerna, iuvenes!
Tandem et finally bevisar han i sin recension av The Oxford Dictionary of Quotations att vi faktiskt är gjorda för varandra:
"Slår man exempelvis på orden quotation och quotations (citat) får man en både rolig och tänkvärd utdelning. Dorothy Sayers låter i boken "Drama kring ung dansör" sin detektiv Lord Peter Wimsey säga: "Jag har alltid ett citat till hands för allting. Det befriar mig från att tänka själv." Är man bekant med Sayers lysande och lärda deckarromaner [Alla som följt denna blogg vet min passion för Sayers]vet man att de får en hel del av sin charm tack vare alla citaten - och att den skarpsinnige Wimsey med sin förmåga att i tid och otid citera de mest obskyra författare är självironisk när han säger som han gör; hans självständiga tänkande är det inget fel på."
Carl-Johan tar även upp Greene och Kipling i denna recension, ytterligare några av mina gullegrisar, så det är uppenbart att han försöker sända mig ett tecken. Jag hörsammar blint.
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_12010909.asp
Det finns en uppsjö böcker och hemsidor med latinska citat, men jag ger er ändå en liten quiz att roa er med på förmiddagen:
http://epi.skola.gavle.se/gp/gp_sidauh.asp?id=3891
En lite svårare med inriktning på amerikanska delstatsmotton (ett slags tema här):
http://www.funtrivia.com/trivia-quiz/World/Latin-Mottos-Quotes-and-Abbreviations-139826.html
Och detta är visseligen inte citatfrågor, men ändå allmänbildande (Kroppsdelar! Något för medicinaren! Hej frater, har du kul i Värmlands Arboga?):
http://www.hypography.com/quiz.cfm?id=32941
Monday, March 06, 2006
Victor et victrix
Detta blir en lite spattig posting, dels är livet en smula späckat för tillfället, dels strular berdbandet och har egna åsikter om när, var och hur man ska vara uppkopplad.
Nåväl, en stora födelsedagstävlingen är avgjord!
Då det finns två finalister som jag omöjligen kan välja mellan, nämligen Camilla och Venanzio tilldelas ni båda varsitt ex av Lucretius Om tingens natur.
Camilla, en enligt egen utsago "ständig halvklassiker", som skyltar med ett förtjusande klassiskt namn, (hon var en prinsessa som kunde springa så snabbt att hon ej krökte ett endaste strå då hon sprang över ett fält, eller fick fötterna blöta då hon rusade över havet, och må kanske för sitt mod vara förlåten att hon kämpade mot vår favorit Aenenas. Ni hittar henne i Aeniden VII:803 samt XI:435) belönas för frasen "TIMEO BLOGGOS ET DONA FERENTES", (mer Vergilius! Nämligen II:49) som förutom att den fick mig att blåsa ut halvljummet kaffe genom näsan, kombinerar en bildning med en hälsosam skepsis för moderna påfund.
Mer om denna doctissima puella:http://lasdagboken.blogdns.com/
Venanzio förtjänar priset för sin stridbarhet här i kommentarerna och såsom varande den absolut äldste deltagaren (104 år!). Men ändå mest för en motivering som inte bara är poetisk utan faktiskt är ren och skär prosalyrik: "Jag känner strandens sandkorns antal och havets rymd; jag hör och förstår den stummes tal. Således kunde ryktet om latinbloggen aldrig gå mig förbi. Visserligen undgår ingenting ett orakel, men även ett sådant kan behöva friska upp kunskaperna om tingens natur." Jag blir knäsvag.
Gå och öva tyskan, iuvenes:http://extispicium.blogspot.com/
Maila mig era adresser (full diskretion utlovas) så kommer boken komma illa kvickt.
Fasces, du ska dock inte sörja, du kommer att erbjudas ett tröstpris strax. Du ska nämligen ha något som har med Catullus att göra, anser jag bestämt. Jag vet vad latinfrustration vill säga och lider med dig. Hör av mig strax om detta. Ni hittar honom här annars:http://mosaskiten.blogspot.com/
Vill slutligen bara tipsa om Dramatens uppsättning av Fedra som jag såg i veckan, den var bitvis helt otrolig, Stina Ekblad var som alltid lysande. Fares Fares, lite otippat, spelade hennes styvson.
Ytterligare ett tips är Hedengrens otroliga bokrea, de rear ut Paul Åströms Förlags publikationer, ni vet de där svenska klassikerutgåvorna i bjärt gröna omslag.
De kostar i vanliga fall 200-300 kr styck men jag fyndade Tibullus för 25 kr, Epiktetos för 35 kr, Ovidius mindre kända verk såsom Ibis och Nux för 25 kr och en hel del annat tjusigt. Rusa dit!
Ni kan kika i reakatalogen här:
http://www.hedengrens.se/
Nåväl, en stora födelsedagstävlingen är avgjord!
Då det finns två finalister som jag omöjligen kan välja mellan, nämligen Camilla och Venanzio tilldelas ni båda varsitt ex av Lucretius Om tingens natur.
Camilla, en enligt egen utsago "ständig halvklassiker", som skyltar med ett förtjusande klassiskt namn, (hon var en prinsessa som kunde springa så snabbt att hon ej krökte ett endaste strå då hon sprang över ett fält, eller fick fötterna blöta då hon rusade över havet, och må kanske för sitt mod vara förlåten att hon kämpade mot vår favorit Aenenas. Ni hittar henne i Aeniden VII:803 samt XI:435) belönas för frasen "TIMEO BLOGGOS ET DONA FERENTES", (mer Vergilius! Nämligen II:49) som förutom att den fick mig att blåsa ut halvljummet kaffe genom näsan, kombinerar en bildning med en hälsosam skepsis för moderna påfund.
Mer om denna doctissima puella:http://lasdagboken.blogdns.com/
Venanzio förtjänar priset för sin stridbarhet här i kommentarerna och såsom varande den absolut äldste deltagaren (104 år!). Men ändå mest för en motivering som inte bara är poetisk utan faktiskt är ren och skär prosalyrik: "Jag känner strandens sandkorns antal och havets rymd; jag hör och förstår den stummes tal. Således kunde ryktet om latinbloggen aldrig gå mig förbi. Visserligen undgår ingenting ett orakel, men även ett sådant kan behöva friska upp kunskaperna om tingens natur." Jag blir knäsvag.
Gå och öva tyskan, iuvenes:http://extispicium.blogspot.com/
Maila mig era adresser (full diskretion utlovas) så kommer boken komma illa kvickt.
Fasces, du ska dock inte sörja, du kommer att erbjudas ett tröstpris strax. Du ska nämligen ha något som har med Catullus att göra, anser jag bestämt. Jag vet vad latinfrustration vill säga och lider med dig. Hör av mig strax om detta. Ni hittar honom här annars:http://mosaskiten.blogspot.com/
Vill slutligen bara tipsa om Dramatens uppsättning av Fedra som jag såg i veckan, den var bitvis helt otrolig, Stina Ekblad var som alltid lysande. Fares Fares, lite otippat, spelade hennes styvson.
Ytterligare ett tips är Hedengrens otroliga bokrea, de rear ut Paul Åströms Förlags publikationer, ni vet de där svenska klassikerutgåvorna i bjärt gröna omslag.
De kostar i vanliga fall 200-300 kr styck men jag fyndade Tibullus för 25 kr, Epiktetos för 35 kr, Ovidius mindre kända verk såsom Ibis och Nux för 25 kr och en hel del annat tjusigt. Rusa dit!
Ni kan kika i reakatalogen här:
http://www.hedengrens.se/
Tuesday, February 28, 2006
Dies natalis!!!!
Haha, denna blogg firar ett år nu! Det ni! Nunc est bibendum, nunc pede libero pulsanda...
Den har emellanåt legat nere, den har ändrat karaktär åtskilligt och den har sett mig gå från frustrerad skuggdoktorand till frustrerad äkta, antagen doktorand.
Latinbloggen (trademark) var från början tänkt att hålla reda på mina studier och som en slags anteckningsbok över länkar och funderingar, samt ett medel för mina fina vänner och min rara familj att hålla ett öga på mig.
Det verkar dock som andra än närmast sörjande har kikat på den, jag har fått spännande kommentarer och mail. Hisnande egentligen.
Sålunda, causa diei natalis,tänkte jag skänka bort en gåvor till en av dessa beökare som bara vandrat in hit av en slump. Jag tänkte ge bort ett exemplar av Lucretius de Rerum Natura (eller liknade om den redan finnes i bokhyllan), då jag kommit på att den är särdeles läsvärd.
Vill du ha den? Skriv då ett litet mail eller en kommentar där du berättar hur du hittade hit, samt varför du ska ha denna donum.
Den 3:dje mars plockas någon slumpvis från de tusentals svaren.
P.S Jag har nu fixat länkarna. Tusen ursäkter att det inte funkat. D.S
Den har emellanåt legat nere, den har ändrat karaktär åtskilligt och den har sett mig gå från frustrerad skuggdoktorand till frustrerad äkta, antagen doktorand.
Latinbloggen (trademark) var från början tänkt att hålla reda på mina studier och som en slags anteckningsbok över länkar och funderingar, samt ett medel för mina fina vänner och min rara familj att hålla ett öga på mig.
Det verkar dock som andra än närmast sörjande har kikat på den, jag har fått spännande kommentarer och mail. Hisnande egentligen.
Sålunda, causa diei natalis,tänkte jag skänka bort en gåvor till en av dessa beökare som bara vandrat in hit av en slump. Jag tänkte ge bort ett exemplar av Lucretius de Rerum Natura (eller liknade om den redan finnes i bokhyllan), då jag kommit på att den är särdeles läsvärd.
Vill du ha den? Skriv då ett litet mail eller en kommentar där du berättar hur du hittade hit, samt varför du ska ha denna donum.
Den 3:dje mars plockas någon slumpvis från de tusentals svaren.
P.S Jag har nu fixat länkarna. Tusen ursäkter att det inte funkat. D.S
Saturday, February 25, 2006
Abortus provocatus
Då jag helt allvarligt håller på att få ett nervöst sammanbrott av situationen i South Dakota (eller den i Mississippi, eller i Polen, eller i Portugal eller...) har jag ett visst behov av att kasta ner några anteckningar, mest för egen del, om detta. Jag vill försöka sätta detta i en först antik och sedan kyrofaderlig kontekt. Alltså källor som kan tänkas vara på klassiska språk och sålunda relevanta för denna blogg.
Jag vill bara börja med att påpeka att jag är för abort och inte anser ett tidigt foster vara ett barn.(Där försvann den katolska läsekretsen...)
Ska även ta tillfället i akt att säga att jag respekterar de som har motsatt åsikt, jag förstår de moraliska betänkligheterna.
I en perfekt värld skulle inte abort behöva finnas som alternativ, men vi lever, såsom de flesta troligen konstaterat, inte i en perfekt värld.
Under antiken dominerar Aristoteles syn på själen, och när den "inträder":
"In ancient times, the "delayed ensoulment" belief of Aristotle (384-322 BCE) was widely accepted in Pagan Greece and Rome. He taught that a fetus originally has a vegetable soul. This evolves into an animal soul later in gestation. Finally the fetus is "animated" with a human soul.
This latter event, called "ensoulment," was believed to occur at 40 days after conception for male fetuses, and 90 days after conception for female fetuses.
The difference was of little consequence, because in those days, the gender of a fetus could not be determined visually until about 90 days from conception, and no genetic tests existed to determine gender. Ultrasound devices were millennia in the future. Thus contraception and abortion were not condemned if performed early in gestation. It is only if the abortion is done later in pregnancy that a human soul is destroyed.
By coincidence, this 90 day limit happens to be approximately equal to the end of the first trimester, the point at which the US Supreme Court decided that states could begin to restrict a woman's access to abortion."
I Rom sägs det ha praktiserats ofta att man satte ut nyfödda barn, och detta var accepterat i vissa perioder så länge som det inte var knätaget, dvs upptaget i familjen.
Den tidiga kristna kyrkan var mycket human och vände sig emot bla detta. Diskussionen om abort var dock inte homogen.
Några av de främsta kyrkofäderna går på Aristotels linje:
"St. Augustine (354-430 CE) reversed centuries of Christian teaching in Western Europe, and returned to the Aristotelian concept of "delayed ensoulment." He wrote 7 that a human soul cannot live in an unformed body. Thus, early in pregnancy, an abortion is not murder because no soul is destroyed (or, more accurately, only a vegetable or animal soul is terminated). He wrote extensively on sexual matters, teaching that the original sin of Adam and Eve are passed to each successive generation through the pleasure generated during sexual intercourse. This passed into the church's canon law. Only abortion of a more fully developed "fetus animatus" (animated fetus) was punished as murder.
[...]
St. Jerome wrote in a letter to Aglasia: "The seed gradually takes shape in the uterus, and it [abortion] does not count as killing until the individual elements have acquired their external appearance and their limb"
[...]
Early in the 13th century, Pope Innocent III stated that the soul enters the body of the fetus at the time of "quickening" - when the woman first feels movement of the fetus. After ensoulment, abortion was equated with murder; before that time, it was a less serious sin, because it terminated only potential human life, not human life.
[...]
St. Thomas Aquinas (1225-1274) also considered only the abortion of an "animated" fetus as murder.
[...]
Pope Sixtus V issued a Papal bull "Effraenatam" in 1588 which threatened those who carried out abortions at any stage of gestation with excommunication and the death penalty. Pope Gregory XIV revoked the Papal bull shortly after taking office in 1591. He reinstated the "quickening" test, which he said happened 116 days into pregnancy (16½ weeks)."
Citaten från:
http://www.religioustolerance.org/abo_hist.htm
Och vad säger Bibeln? Bibeln diskuterar ej abort, inte på någon enda liten plats. Man har hänvisat till passager om missfall eller bestraffning vid misshandel av gravida, men har inget att säga om ett frivilligt terminerande av en tidig graviditet.
Ja, mitt urval är selektivt, men det finns tusentals sajter därute, som ni lätt kan googla fram, som på alla vis kan ge er antika och kyrkofaderliga citat om att abort är mord, jag vill bara ge en liten motvikt till allt detta.
Detta är hastigt hopplitat i irritation och pga mycket kaffe, men jag kan inte sluta tänka på South Dakota.
Heroes et Heroinae:
http://www.plannedparenthood.org/pp2/portal/(Donera om ni kan!)
http://www.imnotsorry.net
Jag vill bara börja med att påpeka att jag är för abort och inte anser ett tidigt foster vara ett barn.(Där försvann den katolska läsekretsen...)
Ska även ta tillfället i akt att säga att jag respekterar de som har motsatt åsikt, jag förstår de moraliska betänkligheterna.
I en perfekt värld skulle inte abort behöva finnas som alternativ, men vi lever, såsom de flesta troligen konstaterat, inte i en perfekt värld.
Under antiken dominerar Aristoteles syn på själen, och när den "inträder":
"In ancient times, the "delayed ensoulment" belief of Aristotle (384-322 BCE) was widely accepted in Pagan Greece and Rome. He taught that a fetus originally has a vegetable soul. This evolves into an animal soul later in gestation. Finally the fetus is "animated" with a human soul.
This latter event, called "ensoulment," was believed to occur at 40 days after conception for male fetuses, and 90 days after conception for female fetuses.
The difference was of little consequence, because in those days, the gender of a fetus could not be determined visually until about 90 days from conception, and no genetic tests existed to determine gender. Ultrasound devices were millennia in the future. Thus contraception and abortion were not condemned if performed early in gestation. It is only if the abortion is done later in pregnancy that a human soul is destroyed.
By coincidence, this 90 day limit happens to be approximately equal to the end of the first trimester, the point at which the US Supreme Court decided that states could begin to restrict a woman's access to abortion."
I Rom sägs det ha praktiserats ofta att man satte ut nyfödda barn, och detta var accepterat i vissa perioder så länge som det inte var knätaget, dvs upptaget i familjen.
Den tidiga kristna kyrkan var mycket human och vände sig emot bla detta. Diskussionen om abort var dock inte homogen.
Några av de främsta kyrkofäderna går på Aristotels linje:
"St. Augustine (354-430 CE) reversed centuries of Christian teaching in Western Europe, and returned to the Aristotelian concept of "delayed ensoulment." He wrote 7 that a human soul cannot live in an unformed body. Thus, early in pregnancy, an abortion is not murder because no soul is destroyed (or, more accurately, only a vegetable or animal soul is terminated). He wrote extensively on sexual matters, teaching that the original sin of Adam and Eve are passed to each successive generation through the pleasure generated during sexual intercourse. This passed into the church's canon law. Only abortion of a more fully developed "fetus animatus" (animated fetus) was punished as murder.
[...]
St. Jerome wrote in a letter to Aglasia: "The seed gradually takes shape in the uterus, and it [abortion] does not count as killing until the individual elements have acquired their external appearance and their limb"
[...]
Early in the 13th century, Pope Innocent III stated that the soul enters the body of the fetus at the time of "quickening" - when the woman first feels movement of the fetus. After ensoulment, abortion was equated with murder; before that time, it was a less serious sin, because it terminated only potential human life, not human life.
[...]
St. Thomas Aquinas (1225-1274) also considered only the abortion of an "animated" fetus as murder.
[...]
Pope Sixtus V issued a Papal bull "Effraenatam" in 1588 which threatened those who carried out abortions at any stage of gestation with excommunication and the death penalty. Pope Gregory XIV revoked the Papal bull shortly after taking office in 1591. He reinstated the "quickening" test, which he said happened 116 days into pregnancy (16½ weeks)."
Citaten från:
http://www.religioustolerance.org/abo_hist.htm
Och vad säger Bibeln? Bibeln diskuterar ej abort, inte på någon enda liten plats. Man har hänvisat till passager om missfall eller bestraffning vid misshandel av gravida, men har inget att säga om ett frivilligt terminerande av en tidig graviditet.
Ja, mitt urval är selektivt, men det finns tusentals sajter därute, som ni lätt kan googla fram, som på alla vis kan ge er antika och kyrkofaderliga citat om att abort är mord, jag vill bara ge en liten motvikt till allt detta.
Detta är hastigt hopplitat i irritation och pga mycket kaffe, men jag kan inte sluta tänka på South Dakota.
Heroes et Heroinae:
http://www.plannedparenthood.org/pp2/portal/(Donera om ni kan!)
http://www.imnotsorry.net
Culmina
Dessa eviga bokrekommendationer...
En söt en, som jag snubblade över på biblioteket häromdagen, som skulle vara utmärkt att ha liggande på toan för de där ensamma, tråkiga små stunderna är Allan och Cecilia Klynnes "Antika Rekordboken".
Förlagets beskrivning:
"Vem var den snuskigaste kejsarinnan? När inträffade det värsta läktarbråket? När avslöjades för första gången fusk vid olympiska spelen? Hur mycket kostade en flaska av romarnas dyraste vin? Vilket var det högsta priset som betalats för en tavla, en frukt, en burfågel? Vad vägde den största spindelnätssamlingen? Vad tjänade den mest välavlönade gladiatorn?
I Antika rekordboken har arkeologerna Allan och Cecilia Klynne listat över 800 fantastiska fakta, makalösa rekord och hårresande berättelser från den grekisk-romerska antiken."
En recension, lite mer kritisk än ovan:
http://www.dagensbok.com/index.asp?id=840
Själv så är jag alltjämt en gnutta frånvarande, tänker för mycket på South Dakota, Plautus, Early Romance language, äckel i diskhon och Lucretius. Oro i magen. Anxietas in ventre
En söt en, som jag snubblade över på biblioteket häromdagen, som skulle vara utmärkt att ha liggande på toan för de där ensamma, tråkiga små stunderna är Allan och Cecilia Klynnes "Antika Rekordboken".
Förlagets beskrivning:
"Vem var den snuskigaste kejsarinnan? När inträffade det värsta läktarbråket? När avslöjades för första gången fusk vid olympiska spelen? Hur mycket kostade en flaska av romarnas dyraste vin? Vilket var det högsta priset som betalats för en tavla, en frukt, en burfågel? Vad vägde den största spindelnätssamlingen? Vad tjänade den mest välavlönade gladiatorn?
I Antika rekordboken har arkeologerna Allan och Cecilia Klynne listat över 800 fantastiska fakta, makalösa rekord och hårresande berättelser från den grekisk-romerska antiken."
En recension, lite mer kritisk än ovan:
http://www.dagensbok.com/index.asp?id=840
Själv så är jag alltjämt en gnutta frånvarande, tänker för mycket på South Dakota, Plautus, Early Romance language, äckel i diskhon och Lucretius. Oro i magen. Anxietas in ventre
Citius, Altius, Fortius
Då OS avslutas imorgon, så kanske det är dags att säga något om latinet i dessa spel.
De Olympiska spelens motto är inte "att kämpa väl", "det är viktigare att deltaga än att vinna", utan just ovan nämnda fras; Citius, Altius, Fortius
Dessa komparativ betyder "snabbare, högre, starkare", och kan väl sägas visar att det alltid har handlat om bättre resultat, inte internationellt broderskap.
Baron de Coubertin, spelens grundare, lånade motto från Fader Henri Martin Dideon, föreståndaren för Arcueil College i Paris. Fader Dideon ansåg att mottot beskrev de fantastiska resultaten som idrottarna vid hans skola uppnådde.
Coubertin tyckte det även kunde beskriva målen för alla stora athleter i världen.
Även flamman ska ha någon slags klassisk anknytning:
"The tradition of lighting an Olympic Flame comes from the ancient Greeks. During the Ancient Olympic Games, a sacred flame was lit from the sun’s rays at Olympia, and stayed lit until the Games were completed. This flame represented the "endeavor for protection and struggle for victory." It was first introduced into our Modern Olympics at the 1928 Amsterdam Games. Since then, the flame has come to symbolize "the light of spirit, knowledge, and life."
The Torch Relay also began in the Ancient Olympics and was revived at the 1936 Berlin Games. Originally, the torch was lit at Olympia in Greece and then carried by relay to the host-city of the games. The last runner carries the torch into the Olympic Stadium during the Opening Ceremony. The flame is then lit from the torch and will remain lit until it is extinguished during the Closing Ceremony. The Torch Relay symbolizes the passing of Olympic traditions from one generation to the next!"
http://www.janecky.com/olympics/flame.html
Men visst är det kul med alla guld!
De Olympiska spelens motto är inte "att kämpa väl", "det är viktigare att deltaga än att vinna", utan just ovan nämnda fras; Citius, Altius, Fortius
Dessa komparativ betyder "snabbare, högre, starkare", och kan väl sägas visar att det alltid har handlat om bättre resultat, inte internationellt broderskap.
Baron de Coubertin, spelens grundare, lånade motto från Fader Henri Martin Dideon, föreståndaren för Arcueil College i Paris. Fader Dideon ansåg att mottot beskrev de fantastiska resultaten som idrottarna vid hans skola uppnådde.
Coubertin tyckte det även kunde beskriva målen för alla stora athleter i världen.
Även flamman ska ha någon slags klassisk anknytning:
"The tradition of lighting an Olympic Flame comes from the ancient Greeks. During the Ancient Olympic Games, a sacred flame was lit from the sun’s rays at Olympia, and stayed lit until the Games were completed. This flame represented the "endeavor for protection and struggle for victory." It was first introduced into our Modern Olympics at the 1928 Amsterdam Games. Since then, the flame has come to symbolize "the light of spirit, knowledge, and life."
The Torch Relay also began in the Ancient Olympics and was revived at the 1936 Berlin Games. Originally, the torch was lit at Olympia in Greece and then carried by relay to the host-city of the games. The last runner carries the torch into the Olympic Stadium during the Opening Ceremony. The flame is then lit from the torch and will remain lit until it is extinguished during the Closing Ceremony. The Torch Relay symbolizes the passing of Olympic traditions from one generation to the next!"
http://www.janecky.com/olympics/flame.html
Men visst är det kul med alla guld!
Wednesday, February 22, 2006
Depressio post examen
Jag lider lider av så kallad post-tenta depression. Man har arbetat och varit så intensivt fokuserad mot ett enda mål, och då det avklarats känner man sig tom och disträ. Det har vissa likheter med såväl post-production depression (inträder då man genomfört ngt, kanske en dramatisk uppsättning eller en fest) och förstås post-partum varianten.
Nåväl, googlade runt lite och det rekommenderade botemedlet var antingen pornografi eller shopping. Då det förstnämnda är intressant för mig blott om det är på latin, fick jag ägna mig åt det sistnämnda.
Ni förstår, iuvenes, Penguin har kommit ut med en underbar serie som de kallar "Great Ideas", små förtjusande pocketböcker, med så underbara omslag att man blir stum, och i denna serie finns åtskilliga av våra klassiska latinska författare, såsom Cicero, Seneca och Augustinus.
Även moderna författare har nu givits ut i "Great Ideas"-serien, t.ex. Freud, Paine, Woolf, Marx, Swift, Orwell, Arendt, Camus, Pizan, Kempis osv. (Frater fick Hazlitts "On the pleasure of hating" i julas)
Har jag sagt hur bedårande och stiliga desa böcker är?
Ni hittar hela serien på Penguins hemsida, sök på just "Great Ideas" i deras lilla sökfunktion. http://www.penguin.co.uk/
Jag bestämde mig för att beställa en bunt i det medicinska syftet att minska nedstämdheten, de var dock en smula knepiga att hitta på våra kära internetboklådor, men sök på ISBN nummret så finner man dem.
Jag bestämde mig för att begränsa mig till 5, och jag köpte sålunda dessa:
SWIFT, JONATHAN:TALE OF A TUB
LUCRETIUS CARUS, TITUS:SENSATION AND SEX (Den pornografi jag behöver?)
CICERO, MARCUS:ATTACK ON AN ENEMY OF FREEDOOM
SENECA:ON THE SHORTNESS OF LIFE
ORWELL, GEORGE:WHY I WRITE
Jaa, jag vet att jag redan äger större delen av dessa, men har jag påpekat hur oändligt snygga och behändiga de är?
Nåväl, googlade runt lite och det rekommenderade botemedlet var antingen pornografi eller shopping. Då det förstnämnda är intressant för mig blott om det är på latin, fick jag ägna mig åt det sistnämnda.
Ni förstår, iuvenes, Penguin har kommit ut med en underbar serie som de kallar "Great Ideas", små förtjusande pocketböcker, med så underbara omslag att man blir stum, och i denna serie finns åtskilliga av våra klassiska latinska författare, såsom Cicero, Seneca och Augustinus.
Även moderna författare har nu givits ut i "Great Ideas"-serien, t.ex. Freud, Paine, Woolf, Marx, Swift, Orwell, Arendt, Camus, Pizan, Kempis osv. (Frater fick Hazlitts "On the pleasure of hating" i julas)
Har jag sagt hur bedårande och stiliga desa böcker är?
Ni hittar hela serien på Penguins hemsida, sök på just "Great Ideas" i deras lilla sökfunktion. http://www.penguin.co.uk/
Jag bestämde mig för att beställa en bunt i det medicinska syftet att minska nedstämdheten, de var dock en smula knepiga att hitta på våra kära internetboklådor, men sök på ISBN nummret så finner man dem.
Jag bestämde mig för att begränsa mig till 5, och jag köpte sålunda dessa:
SWIFT, JONATHAN:TALE OF A TUB
LUCRETIUS CARUS, TITUS:SENSATION AND SEX (Den pornografi jag behöver?)
CICERO, MARCUS:ATTACK ON AN ENEMY OF FREEDOOM
SENECA:ON THE SHORTNESS OF LIFE
ORWELL, GEORGE:WHY I WRITE
Jaa, jag vet att jag redan äger större delen av dessa, men har jag påpekat hur oändligt snygga och behändiga de är?
Tuesday, February 21, 2006
Duo plane Latine
Är nu tentad och klar, det intensiva tentapluggnadet har varit orsaken till min frånvaro. Ska plöja igenom den mail-skörd som samlats och återkommer strax.
Istället några rekommendationer som ni kan roa er med.
Den sköna k-zine sände in denna länk. Hon rekommenderar framförallt den 7 februari (instämmer helhjärtat):
http://caelestis.info/sauvagenoble
Denne kallar sig "The mad latinist". Småtråkig, men länkarna är bra och det South Park inspirerade porträttet är magnifikt! (Om ni inte förstår texten på tröjan, do ask!):
http://jdm314.livejournal.com/
Och en som, precis som jag, håller ett öga på det klassiska i vår kultur (bra länkar):
http://semperegoauditor.typepad.com/ccc/
En helt på latin (och pojken är bara 17! Men italienare...)
http://tadwelessar.blogspot.com
Ytterligae en på latin, dock från USA och särdeles katolsk till sin natur:
http://commentariumiospehi.blogspot.com
Ska jag börja formulera mig på det klassiska språket? Jag tror jag kanske skulle klara av det.
Istället några rekommendationer som ni kan roa er med.
Den sköna k-zine sände in denna länk. Hon rekommenderar framförallt den 7 februari (instämmer helhjärtat):
http://caelestis.info/sauvagenoble
Denne kallar sig "The mad latinist". Småtråkig, men länkarna är bra och det South Park inspirerade porträttet är magnifikt! (Om ni inte förstår texten på tröjan, do ask!):
http://jdm314.livejournal.com/
Och en som, precis som jag, håller ett öga på det klassiska i vår kultur (bra länkar):
http://semperegoauditor.typepad.com/ccc/
En helt på latin (och pojken är bara 17! Men italienare...)
http://tadwelessar.blogspot.com
Ytterligae en på latin, dock från USA och särdeles katolsk till sin natur:
http://commentariumiospehi.blogspot.com
Ska jag börja formulera mig på det klassiska språket? Jag tror jag kanske skulle klara av det.
Wednesday, February 15, 2006
Phaedra
Racines "Fedra" har nyligen haft premiär på Dramaten. Jag surfade in där för att skaffa mig biljetter, och häpnade över den konstiga och dåligt skrivna presentationen av denna pjäs:
"Drottning Fedra har bekänt sin kärlek till styvsonen Hippolytos då budet kommit om kung Theseus död. Men Hippolytos älskar den unga Aricia och kungen kommer levande tillbaka. Alla slits mellan plikt och passion, viljan att säga sanningen och driften att hemlighålla.
Historien om Fedra har inspirerat dramatiker från den gamle greken Euripides till vår tids Sarah Kane. Kändast av dem alla är Racines vackert skrivna tragedi från 1677. Ett drama med närmast Hamletstatus hemma i Frankrike"
http://www.dramaten.se/default.asp?id=10509
Den gamle greken? Kändast?
Jag är medveten om att mina formuleringar är emellanåt under all kritik, men detta är ju bara en sketen blogg och det där, det är vår nationalscen!
Phaedra är en klassisk myt, Euripides beskriver dramat i pjäsen Hyppolitos, Seneca i Phaedra och så Racine i sin Phèdre.
Det finns flera versioner av denna myt och jag orkar inte berätta just nu:
http://www.in2greece.com/english/historymyth/mythology/names/phaedra.htm
http://www.pantheon.org/articles/p/phaedra.html
http://homepage.mac.com/cparada/GML/Phaedra.html (Fina bilder)
"Drottning Fedra har bekänt sin kärlek till styvsonen Hippolytos då budet kommit om kung Theseus död. Men Hippolytos älskar den unga Aricia och kungen kommer levande tillbaka. Alla slits mellan plikt och passion, viljan att säga sanningen och driften att hemlighålla.
Historien om Fedra har inspirerat dramatiker från den gamle greken Euripides till vår tids Sarah Kane. Kändast av dem alla är Racines vackert skrivna tragedi från 1677. Ett drama med närmast Hamletstatus hemma i Frankrike"
http://www.dramaten.se/default.asp?id=10509
Den gamle greken? Kändast?
Jag är medveten om att mina formuleringar är emellanåt under all kritik, men detta är ju bara en sketen blogg och det där, det är vår nationalscen!
Phaedra är en klassisk myt, Euripides beskriver dramat i pjäsen Hyppolitos, Seneca i Phaedra och så Racine i sin Phèdre.
Det finns flera versioner av denna myt och jag orkar inte berätta just nu:
http://www.in2greece.com/english/historymyth/mythology/names/phaedra.htm
http://www.pantheon.org/articles/p/phaedra.html
http://homepage.mac.com/cparada/GML/Phaedra.html (Fina bilder)
Infelix mulier in academia
Intressant artikel i dagens GP.
"En mans möjlighet att bli professor är dubbelt så stor som en kvinnas. Endast fyra procent av de kvinnor som doktorerade i början av 90-talet hade lyckats bli professorer 12 år senare. Bland männen är det åtta procent. Männens chanser är alltså dubbelt så stora.
På torsdag presenterar Högskoleverket en rapport som slår fast den klara brist på jämställdhet som råder då det gäller tillsättningen av de mest statusfyllda tjänsterna inom högskolan."
Och man har ju valt helt fel område dessutom:
"Särskilt stor är bristen på jämställdhet inom humaniora och naturvetenskap/matematik. Minst är könsskillnaden bland samhällsvetare och jurister."
Matematik och naturvetenskap antar jag lider av detta då de är traditionellt "manliga" ämnen, men humanioran? Visserligen är även det av hävd "manliga" domäner (jo, faktiskt), men än idag? Är det att det numer närapå ses som ett kall?
"År 2004 var 16 procent av landets professorer kvinnor. Bland nybörjardoktoranderna är fördelningen mellan könen i dag jämn.
Helen Dryler tror inte att detta automatiskt på sikt kommer att leda till ett mer jämställt förhållande bland professorerna. Kvinnor har en tendens att försvinna på vägen mot professorstiteln."
Artikeln:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=259079
Lustigt nog finns idag en artikel på salon.com om hur pojkar eventuellt kan komma att börja kvoteras in på amerikanska college, då kvinnodominansen bland de nyantagna börjar bli överhängande.
Vad håller på att hända? Hur kommer detta sluta?
"En mans möjlighet att bli professor är dubbelt så stor som en kvinnas. Endast fyra procent av de kvinnor som doktorerade i början av 90-talet hade lyckats bli professorer 12 år senare. Bland männen är det åtta procent. Männens chanser är alltså dubbelt så stora.
På torsdag presenterar Högskoleverket en rapport som slår fast den klara brist på jämställdhet som råder då det gäller tillsättningen av de mest statusfyllda tjänsterna inom högskolan."
Och man har ju valt helt fel område dessutom:
"Särskilt stor är bristen på jämställdhet inom humaniora och naturvetenskap/matematik. Minst är könsskillnaden bland samhällsvetare och jurister."
Matematik och naturvetenskap antar jag lider av detta då de är traditionellt "manliga" ämnen, men humanioran? Visserligen är även det av hävd "manliga" domäner (jo, faktiskt), men än idag? Är det att det numer närapå ses som ett kall?
"År 2004 var 16 procent av landets professorer kvinnor. Bland nybörjardoktoranderna är fördelningen mellan könen i dag jämn.
Helen Dryler tror inte att detta automatiskt på sikt kommer att leda till ett mer jämställt förhållande bland professorerna. Kvinnor har en tendens att försvinna på vägen mot professorstiteln."
Artikeln:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=259079
Lustigt nog finns idag en artikel på salon.com om hur pojkar eventuellt kan komma att börja kvoteras in på amerikanska college, då kvinnodominansen bland de nyantagna börjar bli överhängande.
Vad håller på att hända? Hur kommer detta sluta?
Tuesday, February 14, 2006
Dies Valentini
Jag tilhör den där tydligen ganska lilla minoriteten som faktiskt gillar Alla Hjärtans Dag, det är alltid roligt med jippon som livar upp vardagen. Jag blir rörd då jag kliver in på lunchresturangen (jodå, idag äter jag lunch) och de har stencilerat in små hjärtan med florsocker på semlorna.
Vidare är jag enormt svag för kärlekslyrik, och detta är en dag då man formligen kan frossa i det. Visserligen behöver man väl kanske ingen ursäkt för att dra fram Catullus, men jag tänker mig att ni, iuvenes, kanske får nytta av dessa dikter idag.
Catullus dikter till sin Lesbia är något av det bästa man kan läsa inte bara som förälskad, men även som sviken, så även ji bittra kan hitta något här.
Vu börjar med vad som kan anses vara en slags följedikt till den otroliga "Vivamus, mea Lesbia atque amemus". Den som jag drog i sin helhet häromdagen, ni vet den där han ber om basia mille, tusen och åter tusen kyssar?
Dikt 7
Quaeris, quot mihi basiationes
tuae, Lesbia, sint satis superque.
quam magnus numerus Libyssae harenae
lasarpiciferis iacet Cyrenis
oraclum Iovis inter aestuosi
et Batti veteris sacrum sepulcrum;
aut quam sidera multa, cum tacet nox,
furtivos hominum vident amores:
tam te basia multa basiare
vesano satis et super Catullo est,
quae nec pernumerare curiosi
possint nec mala fascinare lingua.
(Min hastiga översättning: Du frågar Lesbia, hur många av dina kyssar som skulle vara nog och övernog för mig. Så stort antal av lybiska sandkorn som ligger mellan silfiumbärande Cyrene och glödande Juppiters orakel och gamle Battus heliga grav, eller så många som stjärnorna, de som, då natten tiger, ser människornas hemliga kärlekar. Att kyssa dig så många kyssar, som varken de nyfikna kan räkna eller de onda tungorna förbanna, det är nog och övernog för din galne Catullus.)
Oh! Något för de nyförälskade?
Om relationen inte funkar fullt så bra, ni gör ständigt slut men åtrförenas aggressivt, kan jag rekommendera en av catullus mest kända dikter, och då den bara är på 2 rader låter nog Interflora det få plats på kortet då du skickar via nätet:
Dikt 85
Odi et amo. Quare id faciam, fortasse requiris.
nescio, sed fieri sentio et excrucior.
(Som vanligt, en översättning gjord i all hast: Jag hatar och jag älskar. Varför jag gör detta, kanske du frågar. Jag vet ej, men jag känner det ske och jag lider)
Just denna dikt sjungs mycket vackert i Orffs Catulli Carmina, en något fri bearbetning och tonsättning av Carl Orff (jodå, han med Carmina Burana).
Librettot:
http://www.karadar.com/Librettos/orff_catulli.html
Glad Valentin på er! Basia Mille!
Andra länkar:
http://www.vroma.org/~abarker/catulluslinks.html
Understreckare från 2002:
http://www.svd.se/dynamiskt/Kultur/did_2750105.asp
Som alltid, Wikipedia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Catullus
På svenska:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Catullus
Vidare är jag enormt svag för kärlekslyrik, och detta är en dag då man formligen kan frossa i det. Visserligen behöver man väl kanske ingen ursäkt för att dra fram Catullus, men jag tänker mig att ni, iuvenes, kanske får nytta av dessa dikter idag.
Catullus dikter till sin Lesbia är något av det bästa man kan läsa inte bara som förälskad, men även som sviken, så även ji bittra kan hitta något här.
Vu börjar med vad som kan anses vara en slags följedikt till den otroliga "Vivamus, mea Lesbia atque amemus". Den som jag drog i sin helhet häromdagen, ni vet den där han ber om basia mille, tusen och åter tusen kyssar?
Dikt 7
Quaeris, quot mihi basiationes
tuae, Lesbia, sint satis superque.
quam magnus numerus Libyssae harenae
lasarpiciferis iacet Cyrenis
oraclum Iovis inter aestuosi
et Batti veteris sacrum sepulcrum;
aut quam sidera multa, cum tacet nox,
furtivos hominum vident amores:
tam te basia multa basiare
vesano satis et super Catullo est,
quae nec pernumerare curiosi
possint nec mala fascinare lingua.
(Min hastiga översättning: Du frågar Lesbia, hur många av dina kyssar som skulle vara nog och övernog för mig. Så stort antal av lybiska sandkorn som ligger mellan silfiumbärande Cyrene och glödande Juppiters orakel och gamle Battus heliga grav, eller så många som stjärnorna, de som, då natten tiger, ser människornas hemliga kärlekar. Att kyssa dig så många kyssar, som varken de nyfikna kan räkna eller de onda tungorna förbanna, det är nog och övernog för din galne Catullus.)
Oh! Något för de nyförälskade?
Om relationen inte funkar fullt så bra, ni gör ständigt slut men åtrförenas aggressivt, kan jag rekommendera en av catullus mest kända dikter, och då den bara är på 2 rader låter nog Interflora det få plats på kortet då du skickar via nätet:
Dikt 85
Odi et amo. Quare id faciam, fortasse requiris.
nescio, sed fieri sentio et excrucior.
(Som vanligt, en översättning gjord i all hast: Jag hatar och jag älskar. Varför jag gör detta, kanske du frågar. Jag vet ej, men jag känner det ske och jag lider)
Just denna dikt sjungs mycket vackert i Orffs Catulli Carmina, en något fri bearbetning och tonsättning av Carl Orff (jodå, han med Carmina Burana).
Librettot:
http://www.karadar.com/Librettos/orff_catulli.html
Glad Valentin på er! Basia Mille!
Andra länkar:
http://www.vroma.org/~abarker/catulluslinks.html
Understreckare från 2002:
http://www.svd.se/dynamiskt/Kultur/did_2750105.asp
Som alltid, Wikipedia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Catullus
På svenska:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Catullus
Monday, February 13, 2006
Rete tramviarii
Under visst slösurfande (fy mig) fann jag denna fantastiska spårvagnskarta över min (snart) nya hemstad. Den verkar som gjord för förvirrade, nyinflyttade latinister, hållplatserna är prydligt översatta till latin.
Några exempel:
Hammarkullen - Collis clivo lapidoso
Handelshögskolan - Academia mercatoria
Kungsportsplatsen - Platea portae regis
Nordstaden - Locus septentrionalis.
Spårvagnsnätet på latin, en mycket tjusig karta:
http://www.hule.harryda.se/pp/Latin/retetram.htm
Den fina hemsidan fråm start:
http://www.hule.harryda.se/pp/Latin/latinsidan.html
Några exempel:
Hammarkullen - Collis clivo lapidoso
Handelshögskolan - Academia mercatoria
Kungsportsplatsen - Platea portae regis
Nordstaden - Locus septentrionalis.
Spårvagnsnätet på latin, en mycket tjusig karta:
http://www.hule.harryda.se/pp/Latin/retetram.htm
Den fina hemsidan fråm start:
http://www.hule.harryda.se/pp/Latin/latinsidan.html
Sunday, February 12, 2006
Invidia Neronis
Innan jag glömmer, den bästa repliken fån Lucanusseminariet i torsdags (visserligen fälld i pausen, men ändå):
"Om Nero var avundsjuk på detta, hur usel måste inte hans egen poesi då ha varit!"
(Min handledare stack precis in huvudet och berömde mig för att jag jobbar helg. If only she knew...)
"Om Nero var avundsjuk på detta, hur usel måste inte hans egen poesi då ha varit!"
(Min handledare stack precis in huvudet och berömde mig för att jag jobbar helg. If only she knew...)
Saturday, February 11, 2006
Mox in librario?
Jag sitter med Akademibokhandelns reakatalog i handen, borde egentligen arbeta som en galning för att ta igen lättjan under veckan, men det är väl min plikt att upplysa er om de klassiska fynd ni kan göra i år.
De rear ut Juvenalis satirer för 99 futtiga kronor, man kan likaså få Livius Roms konungatid eller hans Den romerska republikens äldsta tid för detta futtiga pris. Hesiodos Theogonin (underbar!) finnes även den för 99 pix, likaså Quintilianus Den fulländade talaren (småtråkig). Arranos finns i billig pocket på adlibris, köp den där istället för att punga ut de 79 kr som Akademibokhandeln vill ha.
Även Suetonius kejsarbiografier (halvtaskig översättning) och Lucretius Om tingens natur (så passande! Och fin översättning...) reas för hundralappen styck, men de finns är nästan hälften så billiga på adlibris bokrea, gå dit och beställ dem där istället och lura systemet!
I övrigt rekommenderas från reakatalogen Tore Frängsmyrs Svensk Idéhistoria i 2 band (99 kr styck), Petrarcas Min hemlighet (även den 99 kr), Per Wästbergs flådiga och vagt pornografiska Resa i tysta rum (hutlösa 229 kr) Fredrika Bremers Brev (även detta 2 volymer, men blott 69 kr styck!) och Beevors Kreta (99 kr)
Beskrivningarna av böckerna är emellanåt anskrämliga och stundom helt felaktiga. Och adjektiven "fantastisk", "färgstark" och "storslaget" missbrukas flitigt. Vem skriver dem egentligen?
De rear ut Juvenalis satirer för 99 futtiga kronor, man kan likaså få Livius Roms konungatid eller hans Den romerska republikens äldsta tid för detta futtiga pris. Hesiodos Theogonin (underbar!) finnes även den för 99 pix, likaså Quintilianus Den fulländade talaren (småtråkig). Arranos finns i billig pocket på adlibris, köp den där istället för att punga ut de 79 kr som Akademibokhandeln vill ha.
Även Suetonius kejsarbiografier (halvtaskig översättning) och Lucretius Om tingens natur (så passande! Och fin översättning...) reas för hundralappen styck, men de finns är nästan hälften så billiga på adlibris bokrea, gå dit och beställ dem där istället och lura systemet!
I övrigt rekommenderas från reakatalogen Tore Frängsmyrs Svensk Idéhistoria i 2 band (99 kr styck), Petrarcas Min hemlighet (även den 99 kr), Per Wästbergs flådiga och vagt pornografiska Resa i tysta rum (hutlösa 229 kr) Fredrika Bremers Brev (även detta 2 volymer, men blott 69 kr styck!) och Beevors Kreta (99 kr)
Beskrivningarna av böckerna är emellanåt anskrämliga och stundom helt felaktiga. Och adjektiven "fantastisk", "färgstark" och "storslaget" missbrukas flitigt. Vem skriver dem egentligen?
Friday, February 10, 2006
Octo pedes
En intressant kommentar på mina hastigt klottrade pluralfunderingar av venanzio:
"Som ett inlägg i den "engelska" stridsfrågan om hur octopus skall stavas måste följande argument nämnas. Octopus är, liksom schema och tema, inte ett latinskt ord, utan ett grekiskt, sammansatt av októ (ὀκτώ)- åtta, och poús (πούς) - fot. Härav följer att den som eftersöker "rätt" pluralform skall finna sitt mål i octopodes och ingen annan stans. Vi andra kan väl fortsätta med vårt invanda octopuses eller octopi för den delen.
Grekiska ord som slutar -ous blir oftast -us i latiniserad form, vilket torde förklara förvirringen kring dessa ords pluraländelse. Andra exempel på samma fenomen inkluderar Oedipus (Οἰδίπους - den svullenfotade) och Jesus (Ἰησούς - i sig en grecisering av hebr. yēshūă, "Jah är räddning").
Bläckfisk kallades lolligo eller sepia på latin. Linné var troligen den förste att använda sig av ordet octopus."
Jag står med huvudet böjt av blygsel. Pudet stultitiae meae. Hade inte tänkt efter alls.
Stort tack för inlägget!
"Som ett inlägg i den "engelska" stridsfrågan om hur octopus skall stavas måste följande argument nämnas. Octopus är, liksom schema och tema, inte ett latinskt ord, utan ett grekiskt, sammansatt av októ (ὀκτώ)- åtta, och poús (πούς) - fot. Härav följer att den som eftersöker "rätt" pluralform skall finna sitt mål i octopodes och ingen annan stans. Vi andra kan väl fortsätta med vårt invanda octopuses eller octopi för den delen.
Grekiska ord som slutar -ous blir oftast -us i latiniserad form, vilket torde förklara förvirringen kring dessa ords pluraländelse. Andra exempel på samma fenomen inkluderar Oedipus (Οἰδίπους - den svullenfotade) och Jesus (Ἰησούς - i sig en grecisering av hebr. yēshūă, "Jah är räddning").
Bläckfisk kallades lolligo eller sepia på latin. Linné var troligen den förste att använda sig av ordet octopus."
Jag står med huvudet böjt av blygsel. Pudet stultitiae meae. Hade inte tänkt efter alls.
Stort tack för inlägget!
Terrorum linguae latinae auctor
(Tusen ursäkter, detta skrevs i slutet av januari men blev liksom aldrig klart)
Hr. Verkmäster öser stiliga komplimanger i kommentarsfunktionen och uppskattar min språklista:
"Och listan min känns väldigt skamsen så här i efterhand. Men, det är något jag får finna mig i nu. Gjort är ju faktiskt gjort. Hade jag fått skriva om min lista idag hade den i alla fall varit mer lik din, för din lista är verkligen jättebra!"
Jag tackar ödmjukast och välkomnar din fortsatta närvaro på latinbloggen!
Han förklarar sitt ungdomliga oförstånd på följande vis:
"Latin är ett så intressant språk att jag blev helt till mig när jag fann din blogg, och kände att jag var tvungen att skriva en kommentar; vad som helst, med detsamma!"
Kan man ha en bättre orsak? Men, hur hittade du denna blogg?
Samma fråga ställs till den ännu icke (?) tatuerade unge mannen som trevligt nog sänt ytterligare frågor:
"Åh, kom på en till fråga att irritera dig med. Oh yes...Hmm.. var vad det jag funderade över... visstfan. "Excelsior" betyder enligt källor "högre" eller "mot höjden" och är ett motto som New York ska ha annammat.
Undrar vem som sa det? Om nån... Och vilka associationer får du av det?Har googlat lite men hittar typ långfärdsskridskor och hotell....(?!?)
//Latinterroristen"
Pro primo, om inte "latinterroristen" är den roligaste signatur jag sett, ska jag äta upp min gröna regnhatt.
Excelsior är mycket riktigt komparativ av excelsus, som betyder "framstående, höjande sig, hög, upphöjd". Excelsior är sålunda, såsom du säger, "högre, mer framstående, än högre".
Sålunda är det ett utmärkt namn på långfärdsskridskor och motorcyklar, det implicerar väl att just detta märke är snabbare och bättre. Såsom hotellnamn sak det väl kanske antyda att detta hotell håller en bättre klass än de omgivande.
jag kommer inte på något klassiskt citat just nu, men jag ska hålla ögonen öppna.
Det är mycket riktigt New Yorks motto, bestämt 1778 (beskrivning av delstatens flagga):
"The state motto "Excelsior" on a white ribbon expresses the idea of reaching upward to higher goals. "
http://www.50states.com/newyork.htm
Fina bilder på flaggan och vapnet, samt dess historia:
http://www.atlasgeo.net/FOTW/flags/us-ny.html
"The excelsior state" ska tydligen vara ett smeknamn på delstaten i fråga (har själv aldrig hört det):
"This nickname comes from the motto of New York; "Excelsior." New York's motto means "ever upward."
http://www.netstate.com/states/intro/ny_intro.htm
Det är sålunda även mottot för University of the State of New York:
www.nysed.gov/">http://">www.nysed.gov/
Även andra skolor nyttjar naturligtvis detta motto.
Vilka associationer jag får av det? Det finns två som slår mig omedelbart när jag ser det ordet.
Den första är så töntig att jag knappt vågar skriva det, men vi är alla vuxna och förstående människor, inte sant?
Tankarna irrar nämligen genast till Sulus första kaptensbefattning vilket var ombord på just U.S.S Excelsior.
Här kan ni läsa allt om det fina skeppet och dess hjältemodige kapten:
http://www.ridgenet.net/~curtdan/Excelsior/SuluPages.cgi?FILE=Ship_x
Min andra tanke går till Longfellows dikt med namnet "Excelsior":
The shades of night were falling fast,
As through an Alpine village passed
A youth, who bore, 'mid snow and ice,
A banner with the strange device,
Excelsior!
His brow was sad; his eye beneath,
Flashed like a falchion from its sheath,
And like a silver clarion rung
The accents of that unknown tongue,
Excelsior!
osv. osv
Ni hittar den i sin helhet här:
http://www.americanpoems.com/poets/longfellow/12213
En förklaring:
http://en.wikipedia.org/wiki/Excelsior_(Longfellow)
(Hmm, ska sålunda ha givit namn åt ett schackproblem)
I samband med detta tänker jag genast på Thurbers underbart roliga illustrerade version av denna dikt:
http://www.flicklives.com/Glossary/Excelsior/excelsior.htm
(Ungefär mitt på sidan hittar ni bilderna som man kan klicka på och göra större, sidan är dedicerad till radiomannen Jean Shepherd, som tydligen hade "Excelsior! You fathead" som någon slags catchphrase. Tänk!)
Jag vet inte om detta var ett svar så mycket som en skrämmande insikt i min hjärna. Ytterligare frågor?
Hr. Verkmäster öser stiliga komplimanger i kommentarsfunktionen och uppskattar min språklista:
"Och listan min känns väldigt skamsen så här i efterhand. Men, det är något jag får finna mig i nu. Gjort är ju faktiskt gjort. Hade jag fått skriva om min lista idag hade den i alla fall varit mer lik din, för din lista är verkligen jättebra!"
Jag tackar ödmjukast och välkomnar din fortsatta närvaro på latinbloggen!
Han förklarar sitt ungdomliga oförstånd på följande vis:
"Latin är ett så intressant språk att jag blev helt till mig när jag fann din blogg, och kände att jag var tvungen att skriva en kommentar; vad som helst, med detsamma!"
Kan man ha en bättre orsak? Men, hur hittade du denna blogg?
Samma fråga ställs till den ännu icke (?) tatuerade unge mannen som trevligt nog sänt ytterligare frågor:
"Åh, kom på en till fråga att irritera dig med. Oh yes...Hmm.. var vad det jag funderade över... visstfan. "Excelsior" betyder enligt källor "högre" eller "mot höjden" och är ett motto som New York ska ha annammat.
Undrar vem som sa det? Om nån... Och vilka associationer får du av det?Har googlat lite men hittar typ långfärdsskridskor och hotell....(?!?)
//Latinterroristen"
Pro primo, om inte "latinterroristen" är den roligaste signatur jag sett, ska jag äta upp min gröna regnhatt.
Excelsior är mycket riktigt komparativ av excelsus, som betyder "framstående, höjande sig, hög, upphöjd". Excelsior är sålunda, såsom du säger, "högre, mer framstående, än högre".
Sålunda är det ett utmärkt namn på långfärdsskridskor och motorcyklar, det implicerar väl att just detta märke är snabbare och bättre. Såsom hotellnamn sak det väl kanske antyda att detta hotell håller en bättre klass än de omgivande.
jag kommer inte på något klassiskt citat just nu, men jag ska hålla ögonen öppna.
Det är mycket riktigt New Yorks motto, bestämt 1778 (beskrivning av delstatens flagga):
"The state motto "Excelsior" on a white ribbon expresses the idea of reaching upward to higher goals. "
http://www.50states.com/newyork.htm
Fina bilder på flaggan och vapnet, samt dess historia:
http://www.atlasgeo.net/FOTW/flags/us-ny.html
"The excelsior state" ska tydligen vara ett smeknamn på delstaten i fråga (har själv aldrig hört det):
"This nickname comes from the motto of New York; "Excelsior." New York's motto means "ever upward."
http://www.netstate.com/states/intro/ny_intro.htm
Det är sålunda även mottot för University of the State of New York:
www.nysed.gov/">http://">www.nysed.gov/
Även andra skolor nyttjar naturligtvis detta motto.
Vilka associationer jag får av det? Det finns två som slår mig omedelbart när jag ser det ordet.
Den första är så töntig att jag knappt vågar skriva det, men vi är alla vuxna och förstående människor, inte sant?
Tankarna irrar nämligen genast till Sulus första kaptensbefattning vilket var ombord på just U.S.S Excelsior.
Här kan ni läsa allt om det fina skeppet och dess hjältemodige kapten:
http://www.ridgenet.net/~curtdan/Excelsior/SuluPages.cgi?FILE=Ship_x
Min andra tanke går till Longfellows dikt med namnet "Excelsior":
The shades of night were falling fast,
As through an Alpine village passed
A youth, who bore, 'mid snow and ice,
A banner with the strange device,
Excelsior!
His brow was sad; his eye beneath,
Flashed like a falchion from its sheath,
And like a silver clarion rung
The accents of that unknown tongue,
Excelsior!
osv. osv
Ni hittar den i sin helhet här:
http://www.americanpoems.com/poets/longfellow/12213
En förklaring:
http://en.wikipedia.org/wiki/Excelsior_(Longfellow)
(Hmm, ska sålunda ha givit namn åt ett schackproblem)
I samband med detta tänker jag genast på Thurbers underbart roliga illustrerade version av denna dikt:
http://www.flicklives.com/Glossary/Excelsior/excelsior.htm
(Ungefär mitt på sidan hittar ni bilderna som man kan klicka på och göra större, sidan är dedicerad till radiomannen Jean Shepherd, som tydligen hade "Excelsior! You fathead" som någon slags catchphrase. Tänk!)
Jag vet inte om detta var ett svar så mycket som en skrämmande insikt i min hjärna. Ytterligare frågor?
Thursday, February 09, 2006
Lucanus
Då jag måste läsa på om den ovannämnde idag, måste även ni:
M. Annaeus Lucanus föddes den 3.dje november år 39 e.Kr. Hans fader var M. Annaeus Mela, broder till filosofen Seneca. han fick en dyr och fin utbildning, och var även vän med poeten Persius. Han begav sig på någon slags akademisk resa till Athen, men hemkallades därifrån av kejsar Nero. Denne kejsare överöste honom med titlar, Lucanus utnämndes till questor innan han hade åldern inne och även augur.
Lucanus lär ha debuterat som poet vid neronia-festivalen år 60. Sedan han publicerat en mängd verk som gått förlorade, utgav han de 3 första böckerna av sitt magnum opus; Pharsalia. Detta var hans eget namn på verket, det kallas även Belli Civilis Libri.
Dessa 10 böcker behandlar inbördeskriget mellan Pompeius och Caesar, fram till att Caesar, efter Pomepeius död, besöker Cleopatra i Egypten. Pharsalia är oavslutat, man har spekulerat i om det var tänkt att sträcka sig ända fram till mordet på Caesar. Det antas att det skulle bli 12 böcker, såsom Aeniden.
Källor och inspiration till detta verk kan a varit Asinius Pollio, Seneca och Ovidius. Han är för sin tid en personlig poet(Quintilianus kallar honom ardens och concitatus), han känner starkt för de händelser han beskriver, och låter sina åsikter lysa igenom. Han försändrade även epiken som genre, då han har gjort sig av med gudars ingripande och handlande, han tar istället upp naturvetenskap och geografi.
Nero blev svartsjuk, trots att det dedicerats till honom, och förbjöd honom att publicera ytterligare och att uppträda i domstolarna. Lucanus anslöt sig sålunda till den Pisonska sammansvärjningen mot kejsaren, men avslöjades och angav, innan han tvingades begå självmorg, sina medsvurna, däribland sin egen moder.
Lucanus var övertygad att hans verk skulle bli odödligt.
Quintilianus rekommenderar honom till retoriker snarare än poeter, Statius beundrar honom och Martialis påpekar att han alltjämt säljer bra. De senantika kristna tyckte om att läsa Lucanus, han hade ju, som sagt, rensat bort mycket av de antika gudrana ur berättarnarrativet, och hans hjältar utgjorde goda förebilder. Prudentius härmade honom i martyrskildringar.
Umder medeltiden var han en klassiker. Heloise (Abelards flicka) läser honom, Geoffrey of Monmouth citerar honom.
Dante rankar honam i klass med Homeros, Vergilius, Horatius och Ovidius, och många av Lucanus karaktärer dyker upp i Den gudomliga komedin. Såväl Tasso som Chaucer och Montainge beundrade Lucanus.
Marlowe överrsatte den första boken till engelska och Milton lånade från Pharsalia till Paradise Lost.
Voltaire kallade honom ett geni, men såväl Fredrik den store som Ludvig XIV ogillade honom. Shelley , Hölderlin och Baudelaire älskade Lucanus.
Och, som en fin slutkläm, under franska revolutinen var rad 4.579 ingraverad på nationalgardets klingor (datos, ne quisquam serviat, enses; ungefärlig översättnig- " svärd har givits för att ingen ska tjäna/slava", och jag tror jag har sett denna slogan nyttjas hos amerikanska vapenfanatiker)
Och nu rapas han upp på denna blogg, så visst är han odödlig.
Wikipedias sida:
http://en.wikipedia.org/wiki/Lucan_(poet)
Hans texter:
http://www.forumromanum.org/literature/lucanusx.html
Översättning av Pharsalia:
http://omacl.org/Pharsalia/
The right to bear arms (längst ner i första (lååånga) inlägget):
http://www.thehighroad.org/archive/index.php/t-18813.html
M. Annaeus Lucanus föddes den 3.dje november år 39 e.Kr. Hans fader var M. Annaeus Mela, broder till filosofen Seneca. han fick en dyr och fin utbildning, och var även vän med poeten Persius. Han begav sig på någon slags akademisk resa till Athen, men hemkallades därifrån av kejsar Nero. Denne kejsare överöste honom med titlar, Lucanus utnämndes till questor innan han hade åldern inne och även augur.
Lucanus lär ha debuterat som poet vid neronia-festivalen år 60. Sedan han publicerat en mängd verk som gått förlorade, utgav han de 3 första böckerna av sitt magnum opus; Pharsalia. Detta var hans eget namn på verket, det kallas även Belli Civilis Libri.
Dessa 10 böcker behandlar inbördeskriget mellan Pompeius och Caesar, fram till att Caesar, efter Pomepeius död, besöker Cleopatra i Egypten. Pharsalia är oavslutat, man har spekulerat i om det var tänkt att sträcka sig ända fram till mordet på Caesar. Det antas att det skulle bli 12 böcker, såsom Aeniden.
Källor och inspiration till detta verk kan a varit Asinius Pollio, Seneca och Ovidius. Han är för sin tid en personlig poet(Quintilianus kallar honom ardens och concitatus), han känner starkt för de händelser han beskriver, och låter sina åsikter lysa igenom. Han försändrade även epiken som genre, då han har gjort sig av med gudars ingripande och handlande, han tar istället upp naturvetenskap och geografi.
Nero blev svartsjuk, trots att det dedicerats till honom, och förbjöd honom att publicera ytterligare och att uppträda i domstolarna. Lucanus anslöt sig sålunda till den Pisonska sammansvärjningen mot kejsaren, men avslöjades och angav, innan han tvingades begå självmorg, sina medsvurna, däribland sin egen moder.
Lucanus var övertygad att hans verk skulle bli odödligt.
Quintilianus rekommenderar honom till retoriker snarare än poeter, Statius beundrar honom och Martialis påpekar att han alltjämt säljer bra. De senantika kristna tyckte om att läsa Lucanus, han hade ju, som sagt, rensat bort mycket av de antika gudrana ur berättarnarrativet, och hans hjältar utgjorde goda förebilder. Prudentius härmade honom i martyrskildringar.
Umder medeltiden var han en klassiker. Heloise (Abelards flicka) läser honom, Geoffrey of Monmouth citerar honom.
Dante rankar honam i klass med Homeros, Vergilius, Horatius och Ovidius, och många av Lucanus karaktärer dyker upp i Den gudomliga komedin. Såväl Tasso som Chaucer och Montainge beundrade Lucanus.
Marlowe överrsatte den första boken till engelska och Milton lånade från Pharsalia till Paradise Lost.
Voltaire kallade honom ett geni, men såväl Fredrik den store som Ludvig XIV ogillade honom. Shelley , Hölderlin och Baudelaire älskade Lucanus.
Och, som en fin slutkläm, under franska revolutinen var rad 4.579 ingraverad på nationalgardets klingor (datos, ne quisquam serviat, enses; ungefärlig översättnig- " svärd har givits för att ingen ska tjäna/slava", och jag tror jag har sett denna slogan nyttjas hos amerikanska vapenfanatiker)
Och nu rapas han upp på denna blogg, så visst är han odödlig.
Wikipedias sida:
http://en.wikipedia.org/wiki/Lucan_(poet)
Hans texter:
http://www.forumromanum.org/literature/lucanusx.html
Översättning av Pharsalia:
http://omacl.org/Pharsalia/
The right to bear arms (längst ner i första (lååånga) inlägget):
http://www.thehighroad.org/archive/index.php/t-18813.html
Wednesday, February 08, 2006
Graece
I senaste nummret av Axess har professor Eva-Carin Gerö en underhållande och lång artikel om Diogenes.
Artikeln i fråga finns tyvärr inte ute på nätet, men om ni ramlar på tidskriften i fråga på biblioteket eller på toan hemma hos er mer högervridna bekantskapskrets, tveka inte att läsa den.
Det är mycket lätt att göra sig lustig över denna tidning, men jag motstår, ty den har vissa försonande drag, men jag måste bara påpeka att la Gerö benämns såsom "professor i antik grekiska", vilket är väldigt talande för den där pseudopretentiösa publikationen.
Det heter, av tradition, hävd och ren halstarrighet, grekiska, det där som de gamble skrev och filosoferade på, och det som talas i Athen idag, kallas, av samma skäl som ovan, nygrekiska.
I sin iver att visa hur fantastiskt bildade och litterära de är, men ovetandes om kutym, avslöjar Axess sig rejält.
Det är för sorgligt för att jag ska skratta åt det.
...
(Här censurerar jag mig själv nu, det var för elakt, och kanske en smula sjävbelåtet)
http://www.axess.se/svenska/aktuellt.php
"Läser" Lucretius, gömmer mig från mina demoner i biblioteket.
Artikeln i fråga finns tyvärr inte ute på nätet, men om ni ramlar på tidskriften i fråga på biblioteket eller på toan hemma hos er mer högervridna bekantskapskrets, tveka inte att läsa den.
Det är mycket lätt att göra sig lustig över denna tidning, men jag motstår, ty den har vissa försonande drag, men jag måste bara påpeka att la Gerö benämns såsom "professor i antik grekiska", vilket är väldigt talande för den där pseudopretentiösa publikationen.
Det heter, av tradition, hävd och ren halstarrighet, grekiska, det där som de gamble skrev och filosoferade på, och det som talas i Athen idag, kallas, av samma skäl som ovan, nygrekiska.
I sin iver att visa hur fantastiskt bildade och litterära de är, men ovetandes om kutym, avslöjar Axess sig rejält.
Det är för sorgligt för att jag ska skratta åt det.
...
(Här censurerar jag mig själv nu, det var för elakt, och kanske en smula sjävbelåtet)
http://www.axess.se/svenska/aktuellt.php
"Läser" Lucretius, gömmer mig från mina demoner i biblioteket.
Plurifariam
Det borde vara perfekt läge för att arbeta och slita sig sönder och samman, jag är i en främmande stad (dvs få social distraktioner), jag har ett tjusigt arbetsrum och just idag är inte handledaren här, så jag behöver inte ens känna mig blyg, men ändå sitter jag bara och stirrar ut genom förnstret.
Igår kväll, då jag borde läst seminariematerial, satt jag och läste en brittisk bok och träffade där på pluralformen stadia för ordet stadium, vilket i och för sig är korrekt, men det fick ändå mitt armhår att resa sig. Mitt språköra grinar illa, vilket det även gör då man emellanåt hör väldigt snobbiga människor pluralisera datum till data (befängt, faktiskt).
Det är för övrigt en evig stridsfråga i det engelska språket hur man ska skriva octopus i plural. De finns de som strider för rtt latinskt plural; octopi, och andra kämpar för den lätt komiska engelska varianten; octupuses (säg det högt och snabbt!).
Generellt anser jag dock att man ska göra ett svenskt plural av ett inlånat latinskt ord, på något vis låter det bättre.
De grekiska orden däremot, där kan det emellanåt vara en smula stilfullt me att nyttja ett grekiskt plural. Jämför de två pluralvariantern av schema; scheman och schemata. Visst är det stiligare med det grekiska här? (För övrigt, hörde jag med egna öron på radion häromdagen, säger Elisabeth Tarras-Wahlberg temata, och då är väl frågan så gott som avgjord?)
Läser Lucretius.
Igår kväll, då jag borde läst seminariematerial, satt jag och läste en brittisk bok och träffade där på pluralformen stadia för ordet stadium, vilket i och för sig är korrekt, men det fick ändå mitt armhår att resa sig. Mitt språköra grinar illa, vilket det även gör då man emellanåt hör väldigt snobbiga människor pluralisera datum till data (befängt, faktiskt).
Det är för övrigt en evig stridsfråga i det engelska språket hur man ska skriva octopus i plural. De finns de som strider för rtt latinskt plural; octopi, och andra kämpar för den lätt komiska engelska varianten; octupuses (säg det högt och snabbt!).
Generellt anser jag dock att man ska göra ett svenskt plural av ett inlånat latinskt ord, på något vis låter det bättre.
De grekiska orden däremot, där kan det emellanåt vara en smula stilfullt me att nyttja ett grekiskt plural. Jämför de två pluralvariantern av schema; scheman och schemata. Visst är det stiligare med det grekiska här? (För övrigt, hörde jag med egna öron på radion häromdagen, säger Elisabeth Tarras-Wahlberg temata, och då är väl frågan så gott som avgjord?)
Läser Lucretius.
Tuesday, February 07, 2006
Tabulae collegae
Ignosce mihi neglectionem, cara k-zine, jag har bara inte hunnit lägga ut din fina lista över favoritspråk:
"Med en något mer geografiskt begränsad spridning, och väl föga förvånande:
1. Latin - ju äldre desto bättre
tätt följt av mina kära små:
2. Oskiska och Umbriska (kan inte skilja på dem, lika förtrollande bägge två)
3. Venetiska (uppslukad hela eftermiddagen)
4. Faliskiska (dessa otroliga kockar!)
5. Pre-Samnitiska
Tja, finns hur många som helst, egentligen. "
Låt oss betänka att de flesta (?) här finns bara belagda i någon enstaka liten inskription, så detta är en finsmakares kärlek.
På många sätt den vackraste, än så länge. Andra?
Frågelådan återkommer också snart, ligger lite efter i allt.
"Med en något mer geografiskt begränsad spridning, och väl föga förvånande:
1. Latin - ju äldre desto bättre
tätt följt av mina kära små:
2. Oskiska och Umbriska (kan inte skilja på dem, lika förtrollande bägge två)
3. Venetiska (uppslukad hela eftermiddagen)
4. Faliskiska (dessa otroliga kockar!)
5. Pre-Samnitiska
Tja, finns hur många som helst, egentligen. "
Låt oss betänka att de flesta (?) här finns bara belagda i någon enstaka liten inskription, så detta är en finsmakares kärlek.
På många sätt den vackraste, än så länge. Andra?
Frågelådan återkommer också snart, ligger lite efter i allt.
Vulnere amoris
Visst är det lite vår i luften? och vad hör våren till om inte förälskelse? För en gångs skull ska jag inte slänga ut Catullus, utan vi provar istället med det som jag är fördjupad i nu, Lucretius. Det är en kort beskrivning av förhållandet mellan Mars och Venus (Venus tilltalas) :
I:32-37
......... belli fera moenera Mavors
armipotens regit, in gremium qui saepe tuum se
reiicit aeterno devictus vulnere amoris,
atque ita suspiciens tereti cervice reposta
pascit amore avidos inhians in te, dea, visus
eque tuo pendet resupini spiritus ore.
(Egen tafflig översättning: då nu den krigiske Mars (som) styr krigets hemska mödor, ofta kastar sig i ditt knä, sårad/genomborrad av kärlekens eviga sår, och så tittar han upp på dig, med den välformade nacken tillbakalutad, och föder sina ivriga ögon med kärlek, gapandes/snappandes/åtråendes dig, och den tillbakalutades andedräkt hänger vid din mun.)
En rolig kommentar på detta:
http://www.hps.cam.ac.uk/latintherapy/fun.html
Ack ja. Må vi alla gå en vår till mötes där vi är devicti aeterno vulnere amoris.
I:32-37
......... belli fera moenera Mavors
armipotens regit, in gremium qui saepe tuum se
reiicit aeterno devictus vulnere amoris,
atque ita suspiciens tereti cervice reposta
pascit amore avidos inhians in te, dea, visus
eque tuo pendet resupini spiritus ore.
(Egen tafflig översättning: då nu den krigiske Mars (som) styr krigets hemska mödor, ofta kastar sig i ditt knä, sårad/genomborrad av kärlekens eviga sår, och så tittar han upp på dig, med den välformade nacken tillbakalutad, och föder sina ivriga ögon med kärlek, gapandes/snappandes/åtråendes dig, och den tillbakalutades andedräkt hänger vid din mun.)
En rolig kommentar på detta:
http://www.hps.cam.ac.uk/latintherapy/fun.html
Ack ja. Må vi alla gå en vår till mötes där vi är devicti aeterno vulnere amoris.
Monday, February 06, 2006
Furtim
Man skulle kunna skriva om den första dagen på jobbet, den första riktiga dagen, då jag faktiskt gick upp och anlände till en arbetsplats. Jag sitter nu på denna arbetsplats, jag har ännu icke inte någon fast sådan, men den närmaste tiden har jag fått ta ett helt eget rum i besittning, doktorander delar annars oftast, och tro mig, iuvenes, det är tjusigt. (Hmm, jag kan inte kursivera med denna dator)
Jag har inte bara en soffa och en liten grupp med stolar och bord, utan även en hiskelig karmstol i någon slags otäck sen neo-barock stil och väggarna är täckta med volymer och hyllmeter av mustiga, åldrade läderband. En atmosvärrik studiekammare.
Läser Lucretius. Lär mig hitta i byggnaden.
Jag har inte bara en soffa och en liten grupp med stolar och bord, utan även en hiskelig karmstol i någon slags otäck sen neo-barock stil och väggarna är täckta med volymer och hyllmeter av mustiga, åldrade läderband. En atmosvärrik studiekammare.
Läser Lucretius. Lär mig hitta i byggnaden.
Saturday, February 04, 2006
In sacculo
I min handväska finns följande ting:
- Ahlbergs latinsk-svenska ordbok (inslagen i kraftigt brunt papper)
- Kommenterad utgåva av de 4 sista böckerna i Aeniden
- Ipren
- Rutigt (alltid!) A4-kollegieblock med Vergilius-anteckningar
- Näsduk (Herrmodell, vit men solkig)
-Tusentals hårnålar
- Hårborste
- En mandarin (Sett bättre dagar)
- Tusentals kvitton
- "Catullus in English Poetry" av Eleanor Shipley Duckett (Ruskigt njutbar)
- Nycklar
- Plånbok (trasig)
- Postafen
- Ett särtryck från Classica et Mediaevalia (vol. 55)
- En sådan där plastcitron med saften av dylik frukt
- 7 pennor (svart, pilot)
- Björkesons översättning av Aeniden
- Glasögonfodral
- Mobil
- En sjuttis Moskovskaya vodka (obruten)
Ja , det är en stor handväska. Jo, jag är helt sne i ryggen.
Och jo, så när som på spriten (och plastcitronen) är det vad jag ständigt har i väskan.
Jag var ute en sväng igår och fick då frågan av dörrvakten om jag alltid hade så mycket böcker i handväskan en fredagkväll. Jag svarade sanningsenligt att jag blir nervös om jag är utan mitt latinlexikon och så vet man ju aldrig om det blir tråkigt.
De kan även komma till användning i just krogsvängen, för några veckor sedan avspisade jag en raggande börsmäklare på Riche (hej Stockholmienne!) med att sticka Amphitruo av Plautus i handen på honom som svar på frågan vad jag gjorde. Han fattade då slutligen vinken.
- Ahlbergs latinsk-svenska ordbok (inslagen i kraftigt brunt papper)
- Kommenterad utgåva av de 4 sista böckerna i Aeniden
- Ipren
- Rutigt (alltid!) A4-kollegieblock med Vergilius-anteckningar
- Näsduk (Herrmodell, vit men solkig)
-Tusentals hårnålar
- Hårborste
- En mandarin (Sett bättre dagar)
- Tusentals kvitton
- "Catullus in English Poetry" av Eleanor Shipley Duckett (Ruskigt njutbar)
- Nycklar
- Plånbok (trasig)
- Postafen
- Ett särtryck från Classica et Mediaevalia (vol. 55)
- En sådan där plastcitron med saften av dylik frukt
- 7 pennor (svart, pilot)
- Björkesons översättning av Aeniden
- Glasögonfodral
- Mobil
- En sjuttis Moskovskaya vodka (obruten)
Ja , det är en stor handväska. Jo, jag är helt sne i ryggen.
Och jo, så när som på spriten (och plastcitronen) är det vad jag ständigt har i väskan.
Jag var ute en sväng igår och fick då frågan av dörrvakten om jag alltid hade så mycket böcker i handväskan en fredagkväll. Jag svarade sanningsenligt att jag blir nervös om jag är utan mitt latinlexikon och så vet man ju aldrig om det blir tråkigt.
De kan även komma till användning i just krogsvängen, för några veckor sedan avspisade jag en raggande börsmäklare på Riche (hej Stockholmienne!) med att sticka Amphitruo av Plautus i handen på honom som svar på frågan vad jag gjorde. Han fattade då slutligen vinken.
Friday, February 03, 2006
Reveni
Då jag fördjupat mig närapå löjligt mycket i Aenidens bok nio, borde jag väl säga något mer om den. Jag har nämnt något om dess beskrivningar av utspyende av liv (och vin), och tro mig, de finns mycket blod i denna bok, det slaktas till höger och vänster.
Det finns en episod som bitit sig fast och som jag inte kan sluta tänka på. Handlingen i dessa böcker drivs till viss del framåt av dygd och plikt och dessa ting hyllas även av den gode Vergilius. (Aeneas stående epitet är pius, han lämnar Dido p.g.a plikt, osv.)
Det är något som kallas Nisus och Euryalus episoden, ett elegant och välskrivet stycke på åtskilliga vers (176-502), om vilket det spekulerats att det kanske är något som Vergilius skrev såsom fristående och senare infogade i Aeniden.
Nåväl, en kort resumé: Nisus och Euralus är tvenne ynglingar som är älskande vapenbröder, de har en enorm lojalitet sinsemellan, men även en lust till ära och stordåd. (Jag tänker inte diskutera eventuella homosexuella aspekter då det inte är relevant (?) för mina funderingar) Det trojanska lägret är belägrat av latinierna med kung Turnus i spetsen, trojanerna har fått order av Aeneas (som är frånvaranade hela den nionde boken, den enda där han icke figurerar, också särdeles intressant) to stay put tills han återkommer, att vid anfall hålla lägret och inte inveckla sig i strid på det öppna fältet.
Nisus och Euryalus, frustrerade av denna skymfliga väntan och inaktivitet, erbjuder sig att göra ett utbryt och hämta Aeneas, detta godkänns av det nattliga rådet med den unge Ascanius i spetsen. De utlovas rikliga håvor om de lyckas, inte bara materiella sådana, utan även rang, beröm och andra fördelar. De ger sig av i hemlighet, Euryalus tar inte farväl av sin gamla mor som finns i lägret då han anser att hon inte skulle klara ett avsked, hugger sig genom de sovande och kanske lite rusiga latinierna (passim somno vinoque per herbam corpora fusa), plockar ett rejält byte från dessa lik, bl.a en lysande hjälm. De upptäcks p.g.a just denna hjälm av en återvändande hästpatrull och de två ynglingarna flyr in i skogen med förföljarna efter sig. Euryalus tillfångatas strax, och Nisus som ser detta från sitt gömställe i skogen, väljer då att störta in i den hopplösa striden och dö med sin kamrat, istället för att fullfölja det ack-så-viktiga uppdraget.
(En annan sammanfattning:http://www.rickwalton.com/authtale/bmyth106.htm
Ytterligare en: http://www.sparknotes.com/lit/aeneid/section9.rhtml )
Ingen konstig episod, tänker ni nu, ungdomliga follies är vanliga i dylika verk.
Vere, vad som är så konstigt och vad som håller mig vaken om nätterna är det generösa beröm som Vergilius öser över gossarna. De kallas fortunati och Vergilius lovar att deras minne ska leva så länge som det finns romare, med hjälp av hans sånger. (Intressant nog är det den enda gången i alla de tolv böckerna som Vergilius refererar till makten hos sin poesi)
De svek ju (eller i alla fall den ene) uppdraget! Detta brukar inte ses med blida ögon!
Jag funderade mycket på detta och i diskussion med min pater, en slags gammal militär eller åtminstone en slukare av militärhistoria, och vi utvecklade förljande hypotes; att detta är en mycket viktigt stycke militär propaganda, det visar att för romare går lojaliteten till medsoldaten över allt annat, uppdraget offras vid behov för kamraten, och detta ska, enligt den alltjämt krigsplacerade kedjerökaren (pater meus), vara det absolut mest effektiva sättet att skapa en enastående armé.
Lite som den amerikanska "leave no one behind"-principen. (Framgooglat citat: [...] I am told that should a fellow Marine or soldier fall on the battle field in the line of duty on foreign soil, we would send in a Battalion, or whatever else was required to rescue and bring that soldier back; …but under no conditions, would we leave him. Why? Because simply, he’s an American, and Americans leave no one behind. No -- one. ) En slags Vietnamfilm i latinsk tappning.
Det är som sagt, en omdiskuterad episod, vissa föreslår att det finns ironi i Vergilius hyllning, andra verkar ansluta sig till mina funderingar. Byron har skrivit om pojkarna, queerteoretikerna har sagt sitt och samtliga kommentatorer ägnar sidvis åt dem. Det är även ett vanligt uppsatsämne, det finns metervis skrivet.
Man kan säga att de blev odödliga genom Vergilius carmina, såsom utlovat.
Det finns en episod som bitit sig fast och som jag inte kan sluta tänka på. Handlingen i dessa böcker drivs till viss del framåt av dygd och plikt och dessa ting hyllas även av den gode Vergilius. (Aeneas stående epitet är pius, han lämnar Dido p.g.a plikt, osv.)
Det är något som kallas Nisus och Euryalus episoden, ett elegant och välskrivet stycke på åtskilliga vers (176-502), om vilket det spekulerats att det kanske är något som Vergilius skrev såsom fristående och senare infogade i Aeniden.
Nåväl, en kort resumé: Nisus och Euralus är tvenne ynglingar som är älskande vapenbröder, de har en enorm lojalitet sinsemellan, men även en lust till ära och stordåd. (Jag tänker inte diskutera eventuella homosexuella aspekter då det inte är relevant (?) för mina funderingar) Det trojanska lägret är belägrat av latinierna med kung Turnus i spetsen, trojanerna har fått order av Aeneas (som är frånvaranade hela den nionde boken, den enda där han icke figurerar, också särdeles intressant) to stay put tills han återkommer, att vid anfall hålla lägret och inte inveckla sig i strid på det öppna fältet.
Nisus och Euryalus, frustrerade av denna skymfliga väntan och inaktivitet, erbjuder sig att göra ett utbryt och hämta Aeneas, detta godkänns av det nattliga rådet med den unge Ascanius i spetsen. De utlovas rikliga håvor om de lyckas, inte bara materiella sådana, utan även rang, beröm och andra fördelar. De ger sig av i hemlighet, Euryalus tar inte farväl av sin gamla mor som finns i lägret då han anser att hon inte skulle klara ett avsked, hugger sig genom de sovande och kanske lite rusiga latinierna (passim somno vinoque per herbam corpora fusa), plockar ett rejält byte från dessa lik, bl.a en lysande hjälm. De upptäcks p.g.a just denna hjälm av en återvändande hästpatrull och de två ynglingarna flyr in i skogen med förföljarna efter sig. Euryalus tillfångatas strax, och Nisus som ser detta från sitt gömställe i skogen, väljer då att störta in i den hopplösa striden och dö med sin kamrat, istället för att fullfölja det ack-så-viktiga uppdraget.
(En annan sammanfattning:http://www.rickwalton.com/authtale/bmyth106.htm
Ytterligare en: http://www.sparknotes.com/lit/aeneid/section9.rhtml )
Ingen konstig episod, tänker ni nu, ungdomliga follies är vanliga i dylika verk.
Vere, vad som är så konstigt och vad som håller mig vaken om nätterna är det generösa beröm som Vergilius öser över gossarna. De kallas fortunati och Vergilius lovar att deras minne ska leva så länge som det finns romare, med hjälp av hans sånger. (Intressant nog är det den enda gången i alla de tolv böckerna som Vergilius refererar till makten hos sin poesi)
De svek ju (eller i alla fall den ene) uppdraget! Detta brukar inte ses med blida ögon!
Jag funderade mycket på detta och i diskussion med min pater, en slags gammal militär eller åtminstone en slukare av militärhistoria, och vi utvecklade förljande hypotes; att detta är en mycket viktigt stycke militär propaganda, det visar att för romare går lojaliteten till medsoldaten över allt annat, uppdraget offras vid behov för kamraten, och detta ska, enligt den alltjämt krigsplacerade kedjerökaren (pater meus), vara det absolut mest effektiva sättet att skapa en enastående armé.
Lite som den amerikanska "leave no one behind"-principen. (Framgooglat citat: [...] I am told that should a fellow Marine or soldier fall on the battle field in the line of duty on foreign soil, we would send in a Battalion, or whatever else was required to rescue and bring that soldier back; …but under no conditions, would we leave him. Why? Because simply, he’s an American, and Americans leave no one behind. No -- one. ) En slags Vietnamfilm i latinsk tappning.
Det är som sagt, en omdiskuterad episod, vissa föreslår att det finns ironi i Vergilius hyllning, andra verkar ansluta sig till mina funderingar. Byron har skrivit om pojkarna, queerteoretikerna har sagt sitt och samtliga kommentatorer ägnar sidvis åt dem. Det är även ett vanligt uppsatsämne, det finns metervis skrivet.
Man kan säga att de blev odödliga genom Vergilius carmina, såsom utlovat.
Cephalalgia
Någon har en post-cervesiam huvudvärk. Det kanske inte är ölen så mycket som den elektriker som dunsade in vid 8 i morse som orsakar smärtan, men jag tror ändå alkoholen har ett finger med i spelet.
Jag är nu ialla fall, sedan i onsdags officiellt tillträdd och alldeles äkta doktorand. Semesterdagar, föräldrarledighet, friskvårdsbidrag, allt detta är nu mitt, mitt, mitt.
Stort tack för alla lyckönskningar, erbjudanden om champagne och extra tack till ryssofilen som erbjöd en firande fotmassage. Any time!
Även ett gratiam tibi ago till Hr Werkmäster som just nu kallar this humble blog for sin favorit.
Tänkte ta upp diskutera böcker, några volymer med klassisk anknyting som kommit ut i dagarna:
Helen of Troy : Goddess, Princess, Whore av Bettany Hughes
"Helen of Troy has been a part of the Western cultural consciousness for thousands of years, an often troubling figure of female sexual power. [Wow!] Now British historian Hughes investigates the history and myth of Helen, using a mix of archeological evidence, literary sources and personal observation [Oh nej!] to flesh out this archetypal creature. Acknowledging that Helen has long served as a lens through which male thinkers [Alltid dessa 'male thinkers'. Förstår de vad de är ansvariga för?] have projected their views of women, Hughes traces the uses to which the ancient princess has been put, from the prehistoric Mycenaean world, in which she would have been admired for her beauty and strength, through the Elizabethan age, when she was reviled as a demonic harlot [Varför är det ingen som kallar mig det? Om inte annat skulle det bli ett hemskt bra bandnamn, något sådant där riot-grrl band]."
http://www.amazon.com/gp/product/1400041783/104-1385173-7835939?v=glance&n=283155
Jag tänker nog inte läsa den.
A Compulsion for Antiquity: Freud and the Ancient World av Richard H. Armstrong
Någonsin undrat varför det heter Oedipus-komplex?
"A Compulsion for Antiquity fully explores how Freud appropriated figures and themes from classical mythology and how the theory and practice of psychoanalysis paralleled contemporary developments in historiography, archaeology, philology, and the history of religions.[...] Armstrong shows how Freud turned to the ancient world to deal with the challenges posed by his own scientific ambitions and how these lessons influenced the way he handled psychic "evidence" and formulated the universal application of what were initially isolated clinical truths. [...] A Compulsion for Antiquity offers fresh insights into the roots of psychoanalysis and fin de siecle European culture, and makes an important contribution to the burgeoning discipline of mnemohistory [?]. "
http://www.cornellpress.cornell.edu/cup_detail.taf?ti_id=4242
Cleopatra and Rome av Diana E. E. Kleiner
"Cleopatra and Rome reveals how these iconic [Ett ord jag hatar!] episodes, absorbed into a larger historical and political narrative, document a momentous cultural shift from the Hellenistic world to the Roman Empire. In this story, Cleopatra's death was not an end but a beginning--a starting point for a wide variety of appropriations by Augustus and his contemporaries that established a paradigm [Ytterligare ett hatord!] for cultural conversion [Ett tredje!]. "
http://www.amazon.com/gp/product/0674019059/qid=1138962490/sr=1-6/ref=sr_1_6/104-1385173-7835939?s=books&v=glance&n=283155
TLS hatade dessutom denna, så jag lär inte läsa den.
Mer om någon timme då jag druckit thé och jagat iväg elektrikern.
Jag är nu ialla fall, sedan i onsdags officiellt tillträdd och alldeles äkta doktorand. Semesterdagar, föräldrarledighet, friskvårdsbidrag, allt detta är nu mitt, mitt, mitt.
Stort tack för alla lyckönskningar, erbjudanden om champagne och extra tack till ryssofilen som erbjöd en firande fotmassage. Any time!
Även ett gratiam tibi ago till Hr Werkmäster som just nu kallar this humble blog for sin favorit.
Tänkte ta upp diskutera böcker, några volymer med klassisk anknyting som kommit ut i dagarna:
Helen of Troy : Goddess, Princess, Whore av Bettany Hughes
"Helen of Troy has been a part of the Western cultural consciousness for thousands of years, an often troubling figure of female sexual power. [Wow!] Now British historian Hughes investigates the history and myth of Helen, using a mix of archeological evidence, literary sources and personal observation [Oh nej!] to flesh out this archetypal creature. Acknowledging that Helen has long served as a lens through which male thinkers [Alltid dessa 'male thinkers'. Förstår de vad de är ansvariga för?] have projected their views of women, Hughes traces the uses to which the ancient princess has been put, from the prehistoric Mycenaean world, in which she would have been admired for her beauty and strength, through the Elizabethan age, when she was reviled as a demonic harlot [Varför är det ingen som kallar mig det? Om inte annat skulle det bli ett hemskt bra bandnamn, något sådant där riot-grrl band]."
http://www.amazon.com/gp/product/1400041783/104-1385173-7835939?v=glance&n=283155
Jag tänker nog inte läsa den.
A Compulsion for Antiquity: Freud and the Ancient World av Richard H. Armstrong
Någonsin undrat varför det heter Oedipus-komplex?
"A Compulsion for Antiquity fully explores how Freud appropriated figures and themes from classical mythology and how the theory and practice of psychoanalysis paralleled contemporary developments in historiography, archaeology, philology, and the history of religions.[...] Armstrong shows how Freud turned to the ancient world to deal with the challenges posed by his own scientific ambitions and how these lessons influenced the way he handled psychic "evidence" and formulated the universal application of what were initially isolated clinical truths. [...] A Compulsion for Antiquity offers fresh insights into the roots of psychoanalysis and fin de siecle European culture, and makes an important contribution to the burgeoning discipline of mnemohistory [?]. "
http://www.cornellpress.cornell.edu/cup_detail.taf?ti_id=4242
Cleopatra and Rome av Diana E. E. Kleiner
"Cleopatra and Rome reveals how these iconic [Ett ord jag hatar!] episodes, absorbed into a larger historical and political narrative, document a momentous cultural shift from the Hellenistic world to the Roman Empire. In this story, Cleopatra's death was not an end but a beginning--a starting point for a wide variety of appropriations by Augustus and his contemporaries that established a paradigm [Ytterligare ett hatord!] for cultural conversion [Ett tredje!]. "
http://www.amazon.com/gp/product/0674019059/qid=1138962490/sr=1-6/ref=sr_1_6/104-1385173-7835939?s=books&v=glance&n=283155
TLS hatade dessutom denna, så jag lär inte läsa den.
Mer om någon timme då jag druckit thé och jagat iväg elektrikern.
Sunday, January 29, 2006
Vinum rubrum
Bara en varning ur folkhälso-aspekt, iuvenes et senes. Rödvin är inte att leka med.
Har visserligen själv ett glas här vid datorn (endast av medicinska skäl), men jag vill förmana er alla att inte supa till under det att ni belägrar en befästning, ty de inspärrade tenderar att krypa ut under natten och sticka kniven i fienden, och då går det så här för er:
IX:349-350
Purpuream vomit ille animam et cum sanguine mixta
vina refert moriens
(Björkesons översättning: [Han] utspyr sin röda själ och uppkräks i döden blodbemängt vin. Min översättning: Han spyr upp sin pururfärgade själ och ger döende åter vinet blandat med blod)
Partiet är en smula omdiskuterat, (t.ex http://www.ccel.org/ccel/barnes/ntnotes.vii.iii.xxv.html, notis 5),
man har grunnat över varför Vergilius kallar själen/livet purpufärgad, men jisses, det är väl inte så svårt att klura ut, alla som någonsin mått lite illa med en viss mängd rödtjut i magen förstår exakt vad som åtsyftas.
Har visserligen själv ett glas här vid datorn (endast av medicinska skäl), men jag vill förmana er alla att inte supa till under det att ni belägrar en befästning, ty de inspärrade tenderar att krypa ut under natten och sticka kniven i fienden, och då går det så här för er:
IX:349-350
Purpuream vomit ille animam et cum sanguine mixta
vina refert moriens
(Björkesons översättning: [Han] utspyr sin röda själ och uppkräks i döden blodbemängt vin. Min översättning: Han spyr upp sin pururfärgade själ och ger döende åter vinet blandat med blod)
Partiet är en smula omdiskuterat, (t.ex http://www.ccel.org/ccel/barnes/ntnotes.vii.iii.xxv.html, notis 5),
man har grunnat över varför Vergilius kallar själen/livet purpufärgad, men jisses, det är väl inte så svårt att klura ut, alla som någonsin mått lite illa med en viss mängd rödtjut i magen förstår exakt vad som åtsyftas.
Professor magnopere errat
För en vecka sedan, den 21 januari, var det en intervju med en viss Anders Pettersson, professor i litteraturvetenskap i Umeå, på DN GRATULERAR-sidan.
Prof. A.P skulle tydligen fylla 60.
Denna åsikt formuleras då:
"På gymnasiet valde han den helklassiska linjen, sedan länge bortrensad från läroplanen [Inte helt sant, SDIL läste både latin och grekiska på gymnasiet]
Vad tycker du om det? [Frågar DN]
-Jag är ingen nostalgiker. Det viktiga är att gymnasistern lär sig förstå hur världen är beskaffad.
Det menar han kan ske på flera sätt. Att kunna läsa Horatius och Platon på originalspråken tycker han väger lätt jämfört med glädjen att uppleva andra kulturer, annorlunda sätt att tänka och känna."
Tänk, jag känner att de är likvärdiga. Och vad är att läsa Horatius och Platon i original om inte att upptäcka annorlunda kulturer och nya sätt att tänka?
Fy dig, professor Pettersson!
(Och han kan inte sin Allan Bloom, det märks.
http://en.wikipedia.org/wiki/Allan_Bloom
http://www.claremont.org/writings/890101west.html )
Prof. A.P skulle tydligen fylla 60.
Denna åsikt formuleras då:
"På gymnasiet valde han den helklassiska linjen, sedan länge bortrensad från läroplanen [Inte helt sant, SDIL läste både latin och grekiska på gymnasiet]
Vad tycker du om det? [Frågar DN]
-Jag är ingen nostalgiker. Det viktiga är att gymnasistern lär sig förstå hur världen är beskaffad.
Det menar han kan ske på flera sätt. Att kunna läsa Horatius och Platon på originalspråken tycker han väger lätt jämfört med glädjen att uppleva andra kulturer, annorlunda sätt att tänka och känna."
Tänk, jag känner att de är likvärdiga. Och vad är att läsa Horatius och Platon i original om inte att upptäcka annorlunda kulturer och nya sätt att tänka?
Fy dig, professor Pettersson!
(Och han kan inte sin Allan Bloom, det märks.
http://en.wikipedia.org/wiki/Allan_Bloom
http://www.claremont.org/writings/890101west.html )
Friday, January 27, 2006
Desiderium librorum
Dags att utöka erat vokabulär, iuvenes!
Jag träffade på detta fantastiska ord i den venerabla tidskriften TLS idag och insåg att det är vad som jag lidit av i många herrans år; abibliophobia!
Dess innebörd är ungefär "en sjuklig rädsla att vara utan något att läsa".
Jag har alltid hävdat all min version av helvetet, om de nu designas för varje individ à la Huis Clos eller 1984, skulle vara att sitta fast på en flygplas i ett särdeles främmande land där det brukades endast språk av en icke-indoeuropeisk variant med icke-latinska bokstäver, och det finns endast skrifter på det inhemska språket att tillgå, och förseningen av mitt plan förlängs gång på gång... Jag ryser bara jag tänker på det.
(Har en gång suttit fast i tågkaos på ett stillastående X2000-tåg i 4 timmar och tvingades då läsa "Radetzkymarchen" en och en halv gång. Visst är den bra, men inte så bra. Det är sålunda det närmaste jag kommit min helvetesvision.)
Sålunda har jag ungefär alltid minst 2 böcker i handväskan, detta är till vardags, och vid resa blir jag gärna puckelryggig av mängden böcker jag släpar runt.
Macmillan skriver:
"Phobia is used both independently and as a suffix to describe an irrational fear of something, and has had increasingly productive use as a suffix in recent years – it seems possible to create an English term for being frightened of almost anything. For instance, many of us have heard of claustrophobia (fear of confined spaces) and agoraphobia (fear of open spaces) but what about e.g. papaphobia (fear of the Pope or the Roman Catholic Church), or nostophobia (a fear of returning home)? The English language seems to concentrate as much on classifying disorders as it does finding terms for alternative therapies used to address them, so as well as bibliotherapy, we have bibliophobia (an irrational fear of books). Abibliophobia is most likely a nonce derivative of the latter, using morpheme ‘a’ from the Greek not."
http://www.macmillandictionary.com/New-Words/030421-abibliophobia.htm
Ah, dessa produktiva grekska morfem!
Yourdictionary skriver om dess användning:
"Suggested Usage: Words on –phobia originally referred to psychotic conditions but now we have extracted a word, "phobia," from the suffix and add it wherever we please: "Wylie is such an abibliophobe that he never leaves the house without several magazines under his arm." In a world where this word could refer to a psychotic state, we could say, "What better refuge from abibliophobia than the library?"
http://play.yourdictionary.com/wotd/wotd.pl?word=abibliophobia
På sitt sätt är abibliophobia en slags antites till bibliomani (en galen kärlek till böcker) då det inte är ett habegär till själva boken utan bara texten som man vill åt.
Jag träffade på detta fantastiska ord i den venerabla tidskriften TLS idag och insåg att det är vad som jag lidit av i många herrans år; abibliophobia!
Dess innebörd är ungefär "en sjuklig rädsla att vara utan något att läsa".
Jag har alltid hävdat all min version av helvetet, om de nu designas för varje individ à la Huis Clos eller 1984, skulle vara att sitta fast på en flygplas i ett särdeles främmande land där det brukades endast språk av en icke-indoeuropeisk variant med icke-latinska bokstäver, och det finns endast skrifter på det inhemska språket att tillgå, och förseningen av mitt plan förlängs gång på gång... Jag ryser bara jag tänker på det.
(Har en gång suttit fast i tågkaos på ett stillastående X2000-tåg i 4 timmar och tvingades då läsa "Radetzkymarchen" en och en halv gång. Visst är den bra, men inte så bra. Det är sålunda det närmaste jag kommit min helvetesvision.)
Sålunda har jag ungefär alltid minst 2 böcker i handväskan, detta är till vardags, och vid resa blir jag gärna puckelryggig av mängden böcker jag släpar runt.
Macmillan skriver:
"Phobia is used both independently and as a suffix to describe an irrational fear of something, and has had increasingly productive use as a suffix in recent years – it seems possible to create an English term for being frightened of almost anything. For instance, many of us have heard of claustrophobia (fear of confined spaces) and agoraphobia (fear of open spaces) but what about e.g. papaphobia (fear of the Pope or the Roman Catholic Church), or nostophobia (a fear of returning home)? The English language seems to concentrate as much on classifying disorders as it does finding terms for alternative therapies used to address them, so as well as bibliotherapy, we have bibliophobia (an irrational fear of books). Abibliophobia is most likely a nonce derivative of the latter, using morpheme ‘a’ from the Greek not."
http://www.macmillandictionary.com/New-Words/030421-abibliophobia.htm
Ah, dessa produktiva grekska morfem!
Yourdictionary skriver om dess användning:
"Suggested Usage: Words on –phobia originally referred to psychotic conditions but now we have extracted a word, "phobia," from the suffix and add it wherever we please: "Wylie is such an abibliophobe that he never leaves the house without several magazines under his arm." In a world where this word could refer to a psychotic state, we could say, "What better refuge from abibliophobia than the library?"
http://play.yourdictionary.com/wotd/wotd.pl?word=abibliophobia
På sitt sätt är abibliophobia en slags antites till bibliomani (en galen kärlek till böcker) då det inte är ett habegär till själva boken utan bara texten som man vill åt.
Tabulae linguarum dilectarum
Det har även under min lilla hiatus influtit en del intressanta kommentarer, och förutom de uppmuntrande från Erika och uppfodrande från stockholmienne(tack för ölandet i måndags!) , kom denna från någon som kallar sig Herr Werkmäster:
"Herr Werkmäster topplista över språk:
1. Latin
2. Ny-latin
3. Vulgär-latin
4. Franska
5. Anglosaxiska
6. Tyska "
Detta måste naturligvis kommenteras av magistra SDIL:
1. Latin [Naturligtvis ska romarnas stålblanka språk ha förstaplatsen!]
2. Ny-latin [I branchen säger vi neolatin, och jag är faktiskt inte helt säker på om det definieras som ett separat språk, men låt gå, jag kan nog hålla med]
3. Vulgär-latin [Menas det medeltida eller bara i allmänhet sent latin?]
4. Franska [Tja, kanske. Jag vill nog sätta l'ancien provencal eller möjligtvis fornfranskan högre än dess moderna motsvarighet]
5. Anglosaxiska [Nej. Ett läskigt barbarspråk]
6. Tyska [För några år sedan hade jag protesterat, men allteftersom jag mognat och fått en gammal kvinnas insikter och vishet, har jag börjat skönja tyskans skönhet. Det ska hursomhelst rankas högre än anglosaxiska!]
Nunc et tandem, vad ni alla väntat på; SDILs topplista:
1. Latin i alla dess former
2. Provencal
3. Fornfranska
4. Svenska (äran och hjältarnas språk!)
5. Franska
6. Tyska
(Den blev väldigt Poundiansk den där. Passar sålunda på att rekommendera "Latin Masks of Ezra Pound" av Ron Thomas, en strålande om än en gnutta pretentiös (Kan det dock bli annat när man skriver om Pound?) skildring av Pounds romerska influenser.)
Era topplistor?
Hr. Werkmäster har en blogg som ni kan kika på, en särdeles lärd och lustig sådan, dagens hyllning till Mozart är rasande rar:
http://jagtankeralltsafinnsjag.blogspot.com/
"Herr Werkmäster topplista över språk:
1. Latin
2. Ny-latin
3. Vulgär-latin
4. Franska
5. Anglosaxiska
6. Tyska "
Detta måste naturligvis kommenteras av magistra SDIL:
1. Latin [Naturligtvis ska romarnas stålblanka språk ha förstaplatsen!]
2. Ny-latin [I branchen säger vi neolatin, och jag är faktiskt inte helt säker på om det definieras som ett separat språk, men låt gå, jag kan nog hålla med]
3. Vulgär-latin [Menas det medeltida eller bara i allmänhet sent latin?]
4. Franska [Tja, kanske. Jag vill nog sätta l'ancien provencal eller möjligtvis fornfranskan högre än dess moderna motsvarighet]
5. Anglosaxiska [Nej. Ett läskigt barbarspråk]
6. Tyska [För några år sedan hade jag protesterat, men allteftersom jag mognat och fått en gammal kvinnas insikter och vishet, har jag börjat skönja tyskans skönhet. Det ska hursomhelst rankas högre än anglosaxiska!]
Nunc et tandem, vad ni alla väntat på; SDILs topplista:
1. Latin i alla dess former
2. Provencal
3. Fornfranska
4. Svenska (äran och hjältarnas språk!)
5. Franska
6. Tyska
(Den blev väldigt Poundiansk den där. Passar sålunda på att rekommendera "Latin Masks of Ezra Pound" av Ron Thomas, en strålande om än en gnutta pretentiös (Kan det dock bli annat när man skriver om Pound?) skildring av Pounds romerska influenser.)
Era topplistor?
Hr. Werkmäster har en blogg som ni kan kika på, en särdeles lärd och lustig sådan, dagens hyllning till Mozart är rasande rar:
http://jagtankeralltsafinnsjag.blogspot.com/
Elementa
Och frågelådan har förstås också blivit eftersatt...
Ynglingen med tatueringen har låtit meddela att han nog väljer Sic itur ad astra, och passar på att ställa några fler frågor:
"Halo. Funderar över ett enstaka ord. "Lev"
Lev som i "Lev livet" ungefär. Om det syftar tillbaka på mig.
Hur böjs det Vive, Vivo, vivat...?
Oh, en sak till. De fyra elementen, Jord, Luft, Eld och Vatten. Hur översätts de till latin?
Vad jag har hittat är
Luft = AaeerEld = Ignis
Vatten = AquaJord = Mare eller Terra (nån skillnad?)
Bara en tanke eller två.
Tack för all hjälp!
Adios"
Tusen ursäkter till även dig för denna lapsus i tid, men jag svarar nu ialla fall! Dina frågor är alltid uppskattade, och dessutom har du vid tillfälle beämt mig som en "ärlig själ", vilket jag alltjämt myser över.
Nåväl, skärpning.
Quaestio prima: "Lev" såsom uppmaning, alltså i imperativform är enkelt översatt, det blir helt enkelt Vive. Detta är singularformen, och kan sålunda syfta på dig själv, om du ska uppmana flera säger du Vivite.
På latin behöver man dock inte begränsa sig till imperativ vid uppmaningar, man kan även experimentera lite med konjunktiv. Visserligen drar betydelsen lite åt "må jag leva", men du kan ange person mer specifikt och så ärdet tjusigt. Vivam skulle du då säga om dig själv, och
Vivamus om ni var flera.
Detta skulle väl vara, för alla grammatiknördar därute, en Optativ konjunktiv (Tidner §151), eller kanske en Hortativ (Tidner §152)?
Ytterligar en sak som talar för användning av konjunktiv här är naturlitvis den vackraste av kärleksdikter som jag redan citerat tusentals gången (men det bir inte bättre än såhär),
Catullus V:
Vivamus mea Lesbia, atque amemus,
rumoresque senum severiorum
omnes unius aestimemus assis!
soles occidere et redire possunt:
nobis cum semel occidit brevis lux,
nox est perpetua una dormienda.
da mi basia mille, deinde centum,
dein mille altera, dein secunda centum,
deinde usque altera mille, deinde centum.
dein, cum milia multa fecerimus,
conturbabimus illa, ne sciamus,
aut ne quis malus inuidere possit,
cum tantum sciat esse basiorum.
(Egen spontan översättning: Låt oss leva, min Lesbia, och låt oss älska, och inte ge en vitten för gammla gubbars skvaller! Solar kan sjunka och komma åter, men för oss, då en gång det korta ljuset försvunnit, finns det bara en enda natt för oss att sova. Ge mig tusen kyssar, därefter hundra, därpå tusen andra, därefter åter hundra, sedan åter tusen, därefter hundra, sedan, då vi gjort många tusen, ska vi blanda ihop dem, så att i inte vet, och ej heller någonondin ska kunna avundas oss, då den får vta hur många kyssarna är) Förlåt, ryktes med.
Annan översättning:http://rudy.negenborn.net/catullus/text2/l5.htm
Puh. Vill ni inte bara bli förälskade nu och hångla er vansinniga?
Återigen skärpning.
Quaestio secunda: de fyra elementen.
http://www.answers.com/main/ntquery;jsessionid=g1bpn10bpq9r?method=4&dsid=2222&dekey=Classical+element&gwp=8&curtab=2222_1&sbid=lc06a&linktext=Classical%20element
Vår käre frågeställare har gjort en tentativ översättning; "Luft = Aaeer, Eld = Ignis,Vatten = Aqua, Jord = Mare eller Terra", som till viss del är korrekt.
Luft är visserligen aër eller aura, men när man syftar på själva elementet ska det vara anima.
Eld är ignis, kanske skulle även flamma funka.
Vatten är aqua, end of discussion.
Jord kan vara terra, men definitivt inte mare, vilket betyder hav. Jag skulle även här rekommendera tellus som översättning av jord och kanske även humus. Terra känns ändå bäst.
Alltså: Elementa quattuor sunt terra, anima, ignis et aqua.
(Tror jag, jag hittar inget vid googling.)
Aliae quaestiones?
Ynglingen med tatueringen har låtit meddela att han nog väljer Sic itur ad astra, och passar på att ställa några fler frågor:
"Halo. Funderar över ett enstaka ord. "Lev"
Lev som i "Lev livet" ungefär. Om det syftar tillbaka på mig.
Hur böjs det Vive, Vivo, vivat...?
Oh, en sak till. De fyra elementen, Jord, Luft, Eld och Vatten. Hur översätts de till latin?
Vad jag har hittat är
Luft = AaeerEld = Ignis
Vatten = AquaJord = Mare eller Terra (nån skillnad?)
Bara en tanke eller två.
Tack för all hjälp!
Adios"
Tusen ursäkter till även dig för denna lapsus i tid, men jag svarar nu ialla fall! Dina frågor är alltid uppskattade, och dessutom har du vid tillfälle beämt mig som en "ärlig själ", vilket jag alltjämt myser över.
Nåväl, skärpning.
Quaestio prima: "Lev" såsom uppmaning, alltså i imperativform är enkelt översatt, det blir helt enkelt Vive. Detta är singularformen, och kan sålunda syfta på dig själv, om du ska uppmana flera säger du Vivite.
På latin behöver man dock inte begränsa sig till imperativ vid uppmaningar, man kan även experimentera lite med konjunktiv. Visserligen drar betydelsen lite åt "må jag leva", men du kan ange person mer specifikt och så ärdet tjusigt. Vivam skulle du då säga om dig själv, och
Vivamus om ni var flera.
Detta skulle väl vara, för alla grammatiknördar därute, en Optativ konjunktiv (Tidner §151), eller kanske en Hortativ (Tidner §152)?
Ytterligar en sak som talar för användning av konjunktiv här är naturlitvis den vackraste av kärleksdikter som jag redan citerat tusentals gången (men det bir inte bättre än såhär),
Catullus V:
Vivamus mea Lesbia, atque amemus,
rumoresque senum severiorum
omnes unius aestimemus assis!
soles occidere et redire possunt:
nobis cum semel occidit brevis lux,
nox est perpetua una dormienda.
da mi basia mille, deinde centum,
dein mille altera, dein secunda centum,
deinde usque altera mille, deinde centum.
dein, cum milia multa fecerimus,
conturbabimus illa, ne sciamus,
aut ne quis malus inuidere possit,
cum tantum sciat esse basiorum.
(Egen spontan översättning: Låt oss leva, min Lesbia, och låt oss älska, och inte ge en vitten för gammla gubbars skvaller! Solar kan sjunka och komma åter, men för oss, då en gång det korta ljuset försvunnit, finns det bara en enda natt för oss att sova. Ge mig tusen kyssar, därefter hundra, därpå tusen andra, därefter åter hundra, sedan åter tusen, därefter hundra, sedan, då vi gjort många tusen, ska vi blanda ihop dem, så att i inte vet, och ej heller någonondin ska kunna avundas oss, då den får vta hur många kyssarna är) Förlåt, ryktes med.
Annan översättning:http://rudy.negenborn.net/catullus/text2/l5.htm
Puh. Vill ni inte bara bli förälskade nu och hångla er vansinniga?
Återigen skärpning.
Quaestio secunda: de fyra elementen.
http://www.answers.com/main/ntquery;jsessionid=g1bpn10bpq9r?method=4&dsid=2222&dekey=Classical+element&gwp=8&curtab=2222_1&sbid=lc06a&linktext=Classical%20element
Vår käre frågeställare har gjort en tentativ översättning; "Luft = Aaeer, Eld = Ignis,Vatten = Aqua, Jord = Mare eller Terra", som till viss del är korrekt.
Luft är visserligen aër eller aura, men när man syftar på själva elementet ska det vara anima.
Eld är ignis, kanske skulle även flamma funka.
Vatten är aqua, end of discussion.
Jord kan vara terra, men definitivt inte mare, vilket betyder hav. Jag skulle även här rekommendera tellus som översättning av jord och kanske även humus. Terra känns ändå bäst.
Alltså: Elementa quattuor sunt terra, anima, ignis et aqua.
(Tror jag, jag hittar inget vid googling.)
Aliae quaestiones?
Da mihi veniam!
Tusen ursäkter för det varit så dåligt med uppdatering, har dels varit på resande fot, dels varit "in a bit of a funk".
En av resorna gick till Gbg och jag är väl nu en av dem, med nycklar, kontor och kaffemugg.
Jag förärades även en middag och då i vintermörkret, med snön irrande utanför fönstret och några glas gott rödvin i magen, när ett allmänt skratt utbröt till slutklämmen "en djärv konjekturforskare!" , kändes allt för första gången både roligt och överkomligt.
Ah, my people!
Jag kanske ska doktorera trots allt, och inte bli skidlärare.
Läser Vergilius, är i sluttampen av tentaplugg, men kan ändå inte låta bli att delge er några vackra verser, nionde boken, som jag harvar just precis nu är fylld av trevliga små vardaglig iaktagelser och praktiska göromål:
IX: 168-171
Haec super e vallo prospectant Troes et armis
alta tenent, nec non trepidi formidine portas
explorant pontisque et propugnacula iungunt,
tela gerunt.
Översättning:
http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text.jsp?doc=Perseus:text:1999.02.0054:book=9:card=168
Finns även trogen vänskap mellan ynglingar och skepp som förvandlas till nymfer. En höjdare!
En av resorna gick till Gbg och jag är väl nu en av dem, med nycklar, kontor och kaffemugg.
Jag förärades även en middag och då i vintermörkret, med snön irrande utanför fönstret och några glas gott rödvin i magen, när ett allmänt skratt utbröt till slutklämmen "en djärv konjekturforskare!" , kändes allt för första gången både roligt och överkomligt.
Ah, my people!
Jag kanske ska doktorera trots allt, och inte bli skidlärare.
Läser Vergilius, är i sluttampen av tentaplugg, men kan ändå inte låta bli att delge er några vackra verser, nionde boken, som jag harvar just precis nu är fylld av trevliga små vardaglig iaktagelser och praktiska göromål:
IX: 168-171
Haec super e vallo prospectant Troes et armis
alta tenent, nec non trepidi formidine portas
explorant pontisque et propugnacula iungunt,
tela gerunt.
Översättning:
http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text.jsp?doc=Perseus:text:1999.02.0054:book=9:card=168
Finns även trogen vänskap mellan ynglingar och skepp som förvandlas till nymfer. En höjdare!
Monday, January 16, 2006
libri amandi
Gick in på adlibris.se för att se hurudant tillgången på Amanda Cross-deckarna var, och det första man fick upp var en massa bantningsböcker av det glykemiska slaget.
Arhgg! Jävla GI finns överallt!
Latinbloggens bantningstips för de hugade: Ät mindre fett, mer grönsaker och rör på dig.
Kan till och med skriva det på latin om det frälser någon:
Es minus adipis, es plus olerum et te move.
Ingen aning om hur rätt det där blev, är en smula lack på världen och min egen lättja. Jag får inget gjort. Har högar med arbete, bokstavligen höger men har idag dödat en krukväxt, ätit paj, varit värd för en playreading och pratat timtal i telefon. Så bygger man en lysande karriär?
Ska träffa handledaren i veckan och har intet smart att säga. Här borde det även finnas enkla lösningar, såsom ovan, att bara ta sig i kragen och GÖRA NÅGOT. Vi provar på latin:
Fac aliquid!
Det hjälpte inte.
Nåväl, deckarna fanns lite längre ner på sidan, och för humana priser dessutom!
Dags att gå och lägga sig. Tempus est cubitum ire....
Arhgg! Jävla GI finns överallt!
Latinbloggens bantningstips för de hugade: Ät mindre fett, mer grönsaker och rör på dig.
Kan till och med skriva det på latin om det frälser någon:
Es minus adipis, es plus olerum et te move.
Ingen aning om hur rätt det där blev, är en smula lack på världen och min egen lättja. Jag får inget gjort. Har högar med arbete, bokstavligen höger men har idag dödat en krukväxt, ätit paj, varit värd för en playreading och pratat timtal i telefon. Så bygger man en lysande karriär?
Ska träffa handledaren i veckan och har intet smart att säga. Här borde det även finnas enkla lösningar, såsom ovan, att bara ta sig i kragen och GÖRA NÅGOT. Vi provar på latin:
Fac aliquid!
Det hjälpte inte.
Nåväl, deckarna fanns lite längre ner på sidan, och för humana priser dessutom!
Dags att gå och lägga sig. Tempus est cubitum ire....
Antigone
Boktips!
"The Theban Mysteries " av Amanda Cross. Den finns, upptäckte jag just genom gudagåvan Google, i nyutgåva, annars var jag beredd att tvinga er alla att gå till bibblan och leta i magasinet.
En trevlig litterär deckare i skolmiljö, där man måste känna til handlingen till Antigone av Sofokles för att förstå handlingen. Sådan snobbism gillar vi!
Litteraturforskaren Kate Fansler löser mysterier och citerar klassikerna, medan hon röker, dricker och flirtar medsin make, allt i tidsenlig New York-miljö. Det finns en hel serie med just denna Kate i huvudrolllen.
Boken är skriven 1971 och Vietnam-kriget debatteras ivrigt i handlingen. Tragiskt nog än i dag relevant.
http://www.randomhouse.ca/catalog/display.pperl?isbn=9780449007068
Om du är osäker på handlingen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Antigone (Kort, det är den första)
http://www.theatrehistory.com/ancient/bates017.html (Lite längre)
Vidare har Uppsala-profilen(vilket hemskt uttryck) Carina Burman en ny bok ute.
"Vit som marmor" är hennes andra bok om Euthanasia Bondeson. Romskildringar, mördade jesuiter, arkeologi och Praxiteles. Ahhh!
Carina Burman låter, enl recensenten, "sin hjältinna brottas med latinska deklinationer", vilket leder automatiskt till rekommendation här på latinbloggen.
DN sade:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=512747
"The Theban Mysteries " av Amanda Cross. Den finns, upptäckte jag just genom gudagåvan Google, i nyutgåva, annars var jag beredd att tvinga er alla att gå till bibblan och leta i magasinet.
En trevlig litterär deckare i skolmiljö, där man måste känna til handlingen till Antigone av Sofokles för att förstå handlingen. Sådan snobbism gillar vi!
Litteraturforskaren Kate Fansler löser mysterier och citerar klassikerna, medan hon röker, dricker och flirtar medsin make, allt i tidsenlig New York-miljö. Det finns en hel serie med just denna Kate i huvudrolllen.
Boken är skriven 1971 och Vietnam-kriget debatteras ivrigt i handlingen. Tragiskt nog än i dag relevant.
http://www.randomhouse.ca/catalog/display.pperl?isbn=9780449007068
Om du är osäker på handlingen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Antigone (Kort, det är den första)
http://www.theatrehistory.com/ancient/bates017.html (Lite längre)
Vidare har Uppsala-profilen(vilket hemskt uttryck) Carina Burman en ny bok ute.
"Vit som marmor" är hennes andra bok om Euthanasia Bondeson. Romskildringar, mördade jesuiter, arkeologi och Praxiteles. Ahhh!
Carina Burman låter, enl recensenten, "sin hjältinna brottas med latinska deklinationer", vilket leder automatiskt till rekommendation här på latinbloggen.
DN sade:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=512747
Thursday, January 12, 2006
Feliciter!
Man måste bara framföra innerliga lyckönskningar till den sköna k-zine, som nu fått ta ett alldeles äkta doktorandrum i besittning!
Visserligen står det en dator för arabisk blindskrift därinne, men det är en början...
Io, Io, Io!
Och ramla inte i backen i helgen!
Visserligen står det en dator för arabisk blindskrift därinne, men det är en början...
Io, Io, Io!
Och ramla inte i backen i helgen!
iuvenis noscendi cupidus
Ah, den kunskapstörstande yngingen fortsätter korrespondensen. Modigt!
"Hoppsan, ja, svarat hade du absolut gjort. Där fick jag så jag teg...
Vilken tur att jag råkade stöta på en Vergiliusfanatiker. [En vanlig reaktion!]
Ja, frasen tilltalar tydligen många olika personligheter. (Alpinist-sällskap?!?)
Är lite kluven dock. "Sic itur ad astra" och "Per aspera ad astra" är båda vackra citat.
Roligt med "Sic itur...." var dess bakgrund med Apollon, Iulus och Numanus.
"Köttslig skildring" huh!
"Per aspera..." verkade inte innehava någon bakgrund efter att ha läst ett annat inlägg i din blogg. Något om en sammanslagning av "Sic itur ad astra" och "opta ardua pennis astra sequi".
Då jag inte anser mig själv särskillt heroisk eller berömd kanske "Per aspera ad astra" är ett bättre alternativ.
"Per ardua ad astra" verkar innebära samma sak som "Per aspera..."
Kan det finnas nåt som skiljer tro?
Och för att dubbelkolla betyder "Per aspera ad astra", "Genom svårigheter mot stjärnorna". Önskar att det fanns en bakgrund eller åtminstone en säker källa till dess upphov.
Om du var tvungen att välja en av dessa tre (två), vilken skulle du känna för?
[Kommentar till mitt motto:]
"Den enda räddningen för de besegrade är att icke hoppas på någon räddning" Jodu, blir så infernaliskt jobbigt att behöva förklara det för de som frågar. Eller så ljuger man ihop nåt kort."
Jag skulle säga att "Per ardua..." och "Per aspera..." betyder ungefär samma. Din översättning är helt korrekt.
Vissa diffrentierar mellan dem, "Per Aspera..." förklaras ofta med "Through hardships..." (har även sett "Through thorns..") och "Per Ardua..." med "Through adversity...", är doch i mitt tycke detsamma.
Som du mycket riktigt påpekade och som länkats till i det tidigare svaret, så är dessa icke klassiska citat, utan senare skapade fraser, visserligen efter en Seneca förbild, men ändå...
Personligen anser jag att "Per aspera..." klingar bättre, en skön assonans med aspera och astra.
Wikipedia säger:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ad_astra
Ett svar:
http://www.phrases.org.uk/bulletin_board/12/messages/1193.html
En kort översättning:
http://www.sacklunch.net/Latin/P/perasperaadastra.html
http://experts.about.com/q/2145/4001950.htm
En smula info från answers.com (låg så långt ner på sidan att jag lägger det här):
"Per ardua ad astra — "Through hardship to the stars" (motto of the Royal Air Force and Royal New Zealand Air Force and Royal Australian Air Force).The motto was derived from Sir Henry Rider Haggard’s famous novel, “The People of the Mist” and was selected and approved as a motto for the Royal Flying Corps on 15 March 1913 and remains with the RAF today. In 1929 the Royal Australian Air Force decided to adopt it too.
Per aspera ad astra — "Through difficulties to the stars" (motto of NASA and the South African Air Force) from Seneca. "
Lite sökande på "Per aspera..." visar att det är på många sätt en populär fras, återigen är det många skolor (naturligvis!) som åtagit sig den, delstaten Kansas, likaså flygvapen, ett punkband och återigen konstiga politiska sidor.
(Alltså, vad är det med extrema politiska inriktinigar och latin? Ska blogga om det någon gång)
Jag skulle försås välja Vergilius-citatet, "Sic itur..."(Ja, undra varför), men om det känns för stort skulle jag helst rekommendera "Per aspera...", det är något känt, och har, som sagt, de vackra väsande s-en.
Och kom ihåg, discipuli omnes, att Vergilius är betydligt häftigare än Seneca. Alltid.
Alla är heroiska på sitt sätt, så var inte rädd för att välja något riktigt grandiost motto!
Nå, fler frågor? Är lycklig då jag föreläser.
"Hoppsan, ja, svarat hade du absolut gjort. Där fick jag så jag teg...
Vilken tur att jag råkade stöta på en Vergiliusfanatiker. [En vanlig reaktion!]
Ja, frasen tilltalar tydligen många olika personligheter. (Alpinist-sällskap?!?)
Är lite kluven dock. "Sic itur ad astra" och "Per aspera ad astra" är båda vackra citat.
Roligt med "Sic itur...." var dess bakgrund med Apollon, Iulus och Numanus.
"Köttslig skildring" huh!
"Per aspera..." verkade inte innehava någon bakgrund efter att ha läst ett annat inlägg i din blogg. Något om en sammanslagning av "Sic itur ad astra" och "opta ardua pennis astra sequi".
Då jag inte anser mig själv särskillt heroisk eller berömd kanske "Per aspera ad astra" är ett bättre alternativ.
"Per ardua ad astra" verkar innebära samma sak som "Per aspera..."
Kan det finnas nåt som skiljer tro?
Och för att dubbelkolla betyder "Per aspera ad astra", "Genom svårigheter mot stjärnorna". Önskar att det fanns en bakgrund eller åtminstone en säker källa till dess upphov.
Om du var tvungen att välja en av dessa tre (två), vilken skulle du känna för?
[Kommentar till mitt motto:]
"Den enda räddningen för de besegrade är att icke hoppas på någon räddning" Jodu, blir så infernaliskt jobbigt att behöva förklara det för de som frågar. Eller så ljuger man ihop nåt kort."
Jag skulle säga att "Per ardua..." och "Per aspera..." betyder ungefär samma. Din översättning är helt korrekt.
Vissa diffrentierar mellan dem, "Per Aspera..." förklaras ofta med "Through hardships..." (har även sett "Through thorns..") och "Per Ardua..." med "Through adversity...", är doch i mitt tycke detsamma.
Som du mycket riktigt påpekade och som länkats till i det tidigare svaret, så är dessa icke klassiska citat, utan senare skapade fraser, visserligen efter en Seneca förbild, men ändå...
Personligen anser jag att "Per aspera..." klingar bättre, en skön assonans med aspera och astra.
Wikipedia säger:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ad_astra
Ett svar:
http://www.phrases.org.uk/bulletin_board/12/messages/1193.html
En kort översättning:
http://www.sacklunch.net/Latin/P/perasperaadastra.html
http://experts.about.com/q/2145/4001950.htm
En smula info från answers.com (låg så långt ner på sidan att jag lägger det här):
"Per ardua ad astra — "Through hardship to the stars" (motto of the Royal Air Force and Royal New Zealand Air Force and Royal Australian Air Force).The motto was derived from Sir Henry Rider Haggard’s famous novel, “The People of the Mist” and was selected and approved as a motto for the Royal Flying Corps on 15 March 1913 and remains with the RAF today. In 1929 the Royal Australian Air Force decided to adopt it too.
Per aspera ad astra — "Through difficulties to the stars" (motto of NASA and the South African Air Force) from Seneca. "
Lite sökande på "Per aspera..." visar att det är på många sätt en populär fras, återigen är det många skolor (naturligvis!) som åtagit sig den, delstaten Kansas, likaså flygvapen, ett punkband och återigen konstiga politiska sidor.
(Alltså, vad är det med extrema politiska inriktinigar och latin? Ska blogga om det någon gång)
Jag skulle försås välja Vergilius-citatet, "Sic itur..."(Ja, undra varför), men om det känns för stort skulle jag helst rekommendera "Per aspera...", det är något känt, och har, som sagt, de vackra väsande s-en.
Och kom ihåg, discipuli omnes, att Vergilius är betydligt häftigare än Seneca. Alltid.
Alla är heroiska på sitt sätt, så var inte rädd för att välja något riktigt grandiost motto!
Nå, fler frågor? Är lycklig då jag föreläser.
Tuesday, January 10, 2006
Consolatio mediaevalis
Usch, jobbar uselt, kan inte engagera mig i grammatiska särtryck.
Som tröst har jag suttit och bläddrat i Mediaeval Latin Lyrics, en fantastisk liten pocketbok som inte borde saknas i någons bokhylla.
(Köp den, den är faktiskt så bra: http://antikvariat.net/search.cgi?post)
Naturligtvis är det mycket religiös lyrik, men även hisnande kärleksdikter, studentsånger och vackra naturskildringar. En mustig och spännade tid, det där, inte bara ur ett latinskt perspektiv. En dikt:
Tempus est iocundum,
o virgines,
modo congaudete
vos iuvenes.
Oh, oh, oh, totus floreo,
iam amore virginali
totus ardeo,
novus, novus amor
est, quo pereo.
(Tiden är ljuv, o flickor och ynglingar, nu må ni glädjas tillsammans. Oh, hela jag blomstrar, nu av oskuldsfull kärlek brinner hela jag, det är en ny, ny kärlek, i vilken jag förgås.)
Några av dikterna, med ganska dåliga översättningar:
http://www.davidparlett.co.uk/cburana/cb5amor.html
Mer seriös medeltid:
http://www.people.virginia.edu/~bgh2n/medbib.html
Något oseriös medeltid:
http://gycklargruppen.blogspot.com/
(Titta i synnerhet på de "galanta damerna", ngt sådant hittar ni icke här, men det är en tanke...)
Som tröst har jag suttit och bläddrat i Mediaeval Latin Lyrics, en fantastisk liten pocketbok som inte borde saknas i någons bokhylla.
(Köp den, den är faktiskt så bra: http://antikvariat.net/search.cgi?post)
Naturligtvis är det mycket religiös lyrik, men även hisnande kärleksdikter, studentsånger och vackra naturskildringar. En mustig och spännade tid, det där, inte bara ur ett latinskt perspektiv. En dikt:
Tempus est iocundum,
o virgines,
modo congaudete
vos iuvenes.
Oh, oh, oh, totus floreo,
iam amore virginali
totus ardeo,
novus, novus amor
est, quo pereo.
(Tiden är ljuv, o flickor och ynglingar, nu må ni glädjas tillsammans. Oh, hela jag blomstrar, nu av oskuldsfull kärlek brinner hela jag, det är en ny, ny kärlek, i vilken jag förgås.)
Några av dikterna, med ganska dåliga översättningar:
http://www.davidparlett.co.uk/cburana/cb5amor.html
Mer seriös medeltid:
http://www.people.virginia.edu/~bgh2n/medbib.html
Något oseriös medeltid:
http://gycklargruppen.blogspot.com/
(Titta i synnerhet på de "galanta damerna", ngt sådant hittar ni icke här, men det är en tanke...)
Sunday, January 08, 2006
Rogationes me felicem reddunt
En fråga har flutit in! En särdeles intressant sådan, från någon med en förtjusande bildningstörst:
"Hej. Sitter här i min ensamhet och funderar över uttrycket "Sic itur ad astra". Ett uttryck som visat sig komma från en viss Virgil, och som även ska användas av det kanadensiska flygvapnet. (?!?)
Översättningarna har varierat litegrann. "Thus do we reach the stars" , "Through struggle to the stars" "Så beger man sig mot stjärnorna" osv.
Vilken översättning är korrekt? Och vad tror du Virgil menade? Vilken är innebörden?
Ett vackert uttryck som kanske resulterar i en tatuering... vem vet?
Tack på förhand!
Balaenae nobis conservandae sunt"
Javisst, det är Virgil, eller Vergilius som man säger på svenska (eller för den delen latin).
Det är bok 9, vers 641 i Aeniden som det kommer ifrån, och med tanke på min rasande passion för Vergilius har du frågat helt rätt person.
Så här ser stället ut:
'Macte noua uirtute, puer: sic itur ad astra,
dis genite et geniture deos. iure omnia bella
gente sub Assaraci fato uentura resident,
nec te Troia capit.'
Vilket i Björkesons eminenta översättning blir
Yngling, jag prisar din manliga bragd! Så går man mot stjärnor,
o du gudars ättling och far! Assárakos släkte
skall göra slut en gång på de krig som ödet er sänder.
Dig är Troja redan för trångt.
För alla er därute som inte sover med Aeniden under kudden och ständigt bär runt den i handväskan är kontexten följande; det är guden Apollon som talar till Iulus, Aeneas son, som blir anfader för det romerska folket och är besläktad med gudarna då hans farmor är självaste kärleksgudinnan Venus.
Iulus beröms av Apollon då han nyss med sin båge fällt sin hånfulle fiende Numanus, denne kallade Iulus förvekligad och kvinnlig, så med gudarnas bistånd tränger hans pil in i stackars Numanus tinning och vidare in i kraniet. Köttig skildring. (Denne Numanus har fått en hel essä om sig i Oxford readings in Vergil's Aeneid)
Innebörden är sålunda, skulle jag säga, att utföra, eller försöka utföra något heroiskt, och, om man ska ta Apollo på orden, manligt. Det används ofta i betydelsen "Så når man berömmelse/ryktbarhet". Två av de översättningar som du räknar upp, "thus..." och "så...", är helt korrekta. ("Through struggle..." är fel och syftar på Per aspera ad astra, se nedan)
Det är ett särdeles passande motto för flygvapnet, i dubbel bemärkelse, dels att sträva mot stjärnorna i sig, dels det våghalsiga i detta uttryck. Det verkar dock som kanadickerna bytt motto, se: http://www.airforce.forces.gc.ca/traddocs/tradg_e.asp
http://www.rcafmuseum.on.ca/1918_1939_part1.htm
Dock har det colombianska flygvapnet tagit det som sitt motto:
http://www.crwflags.com/fotw/flags/co%5Eaf.html
Vid lite googling hittar man även att det verkar ha nyttjats av vissa nyliberala element, samt en del väldigt otrevliga rasistiska, men låt det inte avskräcka er från nyttjande av denna fras. Det är ett gammalt uttryck och har sålunda hunnit missbrukas av åtskilliga.
Vergilius sägs även vara grunden för de "övriga" ad astra- fraserna, av typen Per aspera ad astra, Per ardua ad astra. (Se gärna vad jag sade om Kansas en gång i tiden, den delstatens motto är Ad astra per aspera) NASA gillar dessa fraser. Här fanns en del svar:
http://www.answers.com/topic/ad-astra
(Det kanske ska påpekas att Statius har ett liknande uttryck, men det struntar vi i, då Vergilius är mer läst)
Lite latinhumor:
"There were also cheers, from time to time, for the home team, both in English ("Give 'em Hell" and "Go, Hell!") and in Latin ("Philo -- Ray! Philo -- Rah! Sic Itur Ad Astra,", which means "This is the way to the stars"; the line has special meaning for Philo member because their quarters have for years been on the top floor of one building or another). "
http://dolphin.upenn.edu/~philo/about/in-print/good-time.html
För genealogen:
http://www.fisk.org/
Efter denna drös av sidor, (kika vad man får upp då man googlar) låtom oss blott konstatera att detta är ett populärt motto för filosofer, konstnärer, familjer, skolor (på alla nivåer), alpinist-sällskap, litterära sammanslutningar, flygvapen, astronomi-klubbar, nynazister och andra.
Detta ska i sanning inte avskräcka någon för att använda det personligen, vare sig som tatuering eller t-tröjstryck.
Jag tycker det är, om man nu ska ha en tatuering, en utmärkt fras att göra permanent på sin lekamen. Bra val!
(Om jag var tvungen att ha en, skulle jag välja ett annat Vergilius-citat; Una salus victis nullam sperare salutem. Mer om det någon annan gång.)
Vad just Vergilius menade är svårare att säga, dock hade han nog funnit det roande att vi alltjämt grunnar och funderar över hans lilla vers.
Hoppas svar givits på frågorna, och tveka inte att fråga ytterligare!
"Hej. Sitter här i min ensamhet och funderar över uttrycket "Sic itur ad astra". Ett uttryck som visat sig komma från en viss Virgil, och som även ska användas av det kanadensiska flygvapnet. (?!?)
Översättningarna har varierat litegrann. "Thus do we reach the stars" , "Through struggle to the stars" "Så beger man sig mot stjärnorna" osv.
Vilken översättning är korrekt? Och vad tror du Virgil menade? Vilken är innebörden?
Ett vackert uttryck som kanske resulterar i en tatuering... vem vet?
Tack på förhand!
Balaenae nobis conservandae sunt"
Javisst, det är Virgil, eller Vergilius som man säger på svenska (eller för den delen latin).
Det är bok 9, vers 641 i Aeniden som det kommer ifrån, och med tanke på min rasande passion för Vergilius har du frågat helt rätt person.
Så här ser stället ut:
'Macte noua uirtute, puer: sic itur ad astra,
dis genite et geniture deos. iure omnia bella
gente sub Assaraci fato uentura resident,
nec te Troia capit.'
Vilket i Björkesons eminenta översättning blir
Yngling, jag prisar din manliga bragd! Så går man mot stjärnor,
o du gudars ättling och far! Assárakos släkte
skall göra slut en gång på de krig som ödet er sänder.
Dig är Troja redan för trångt.
För alla er därute som inte sover med Aeniden under kudden och ständigt bär runt den i handväskan är kontexten följande; det är guden Apollon som talar till Iulus, Aeneas son, som blir anfader för det romerska folket och är besläktad med gudarna då hans farmor är självaste kärleksgudinnan Venus.
Iulus beröms av Apollon då han nyss med sin båge fällt sin hånfulle fiende Numanus, denne kallade Iulus förvekligad och kvinnlig, så med gudarnas bistånd tränger hans pil in i stackars Numanus tinning och vidare in i kraniet. Köttig skildring. (Denne Numanus har fått en hel essä om sig i Oxford readings in Vergil's Aeneid)
Innebörden är sålunda, skulle jag säga, att utföra, eller försöka utföra något heroiskt, och, om man ska ta Apollo på orden, manligt. Det används ofta i betydelsen "Så når man berömmelse/ryktbarhet". Två av de översättningar som du räknar upp, "thus..." och "så...", är helt korrekta. ("Through struggle..." är fel och syftar på Per aspera ad astra, se nedan)
Det är ett särdeles passande motto för flygvapnet, i dubbel bemärkelse, dels att sträva mot stjärnorna i sig, dels det våghalsiga i detta uttryck. Det verkar dock som kanadickerna bytt motto, se: http://www.airforce.forces.gc.ca/traddocs/tradg_e.asp
http://www.rcafmuseum.on.ca/1918_1939_part1.htm
Dock har det colombianska flygvapnet tagit det som sitt motto:
http://www.crwflags.com/fotw/flags/co%5Eaf.html
Vid lite googling hittar man även att det verkar ha nyttjats av vissa nyliberala element, samt en del väldigt otrevliga rasistiska, men låt det inte avskräcka er från nyttjande av denna fras. Det är ett gammalt uttryck och har sålunda hunnit missbrukas av åtskilliga.
Vergilius sägs även vara grunden för de "övriga" ad astra- fraserna, av typen Per aspera ad astra, Per ardua ad astra. (Se gärna vad jag sade om Kansas en gång i tiden, den delstatens motto är Ad astra per aspera) NASA gillar dessa fraser. Här fanns en del svar:
http://www.answers.com/topic/ad-astra
(Det kanske ska påpekas att Statius har ett liknande uttryck, men det struntar vi i, då Vergilius är mer läst)
Lite latinhumor:
"There were also cheers, from time to time, for the home team, both in English ("Give 'em Hell" and "Go, Hell!") and in Latin ("Philo -- Ray! Philo -- Rah! Sic Itur Ad Astra,", which means "This is the way to the stars"; the line has special meaning for Philo member because their quarters have for years been on the top floor of one building or another). "
http://dolphin.upenn.edu/~philo/about/in-print/good-time.html
För genealogen:
http://www.fisk.org/
Efter denna drös av sidor, (kika vad man får upp då man googlar) låtom oss blott konstatera att detta är ett populärt motto för filosofer, konstnärer, familjer, skolor (på alla nivåer), alpinist-sällskap, litterära sammanslutningar, flygvapen, astronomi-klubbar, nynazister och andra.
Detta ska i sanning inte avskräcka någon för att använda det personligen, vare sig som tatuering eller t-tröjstryck.
Jag tycker det är, om man nu ska ha en tatuering, en utmärkt fras att göra permanent på sin lekamen. Bra val!
(Om jag var tvungen att ha en, skulle jag välja ett annat Vergilius-citat; Una salus victis nullam sperare salutem. Mer om det någon annan gång.)
Vad just Vergilius menade är svårare att säga, dock hade han nog funnit det roande att vi alltjämt grunnar och funderar över hans lilla vers.
Hoppas svar givits på frågorna, och tveka inte att fråga ytterligare!
Thursday, January 05, 2006
Inspiratio
Jag och den sköna k-zine satt på caféet på Carolina och hade en s.k depp-fika, (man beklagar sig över att man ej har någon geist och inspiration här i vintermörkret, man har kört fast i sin läsning, man känner sig fnasig, korkad och odiciplinerad, det går inte framåt) då miraklet inträffade.
Ty ner sveperfilologins egen goda fe, M, hon köper oss wienerbröd och börjar utan någon som helst prompting berätta om sin egen tunga doktorandtid. Hon förklarar utan omsvep att vi kommer emellanåt må kasst, vi kommer ofta känna oss dummast och okunnigast i hela världen, vi kommer lipa (som hon uttryckte det) efter vissa seminarier, men det hör till!
Det är bara inte någon som berättar att det faktiskt går till på detta vis. Så rätt hon har.
Hon fortsatte vidare, att om man inte förstår att detta är en del av det hela, att kämpa i uppförsbacke och ha en del låga, svåra perioder, så blir man en "sådan där nutidsmänniska" som tycker att allt måste vara så "kul och tufft" ständigt. Vad vi behövde höra detta!
Och det är ju så sant att det informeras man inte riktigt om i doktorandhandboken.
Hon hade även en mängd andra kloka insikter som vi tog till våra hjärtan, att inte låta handledaren pressa ur oss material på för tidigt stadium, att inse att det inte är matematik vi sysslar med, d.v.s man kan intelösa problemen genom enbart tankekraft, det behövs även en mängd läsning och kunskapsinsamlande i filologin.
Hon satt i över en timme och peppade oss. Hon talade även om vikten att kunna benämna "skit" som"skit" (hennes ordval), att bära sina motgångar ochatt envishet är närapå den mest relevanta egenskapen i denna ofta utdragna forskningsprocess.
Det var så fruktansvärt skönt och tröstande att höra en auktoritet (och vilken auktoritet! Inte bara på Vergilius, utan även på Homeros, på mytologisk ochfilosofisk allegori...m.m) säga dessa ord,det gjorde allt hanterbart och överkomligt igen.
M är verkligen the fairy godmother ofphilology, hon har en magisk tendens att dyka upp närman är som lägst och just bestämt sig för att man ska läsa juridik/gå bartenderskola på Kos/sälja en njure,vad som helst utom latin.
Jag är för första gången på evigheter rejält inspirerad, ska sålunda försjunka i arbete, ljuvligt arbete. Vi diskuterade även det underbara då manplötsligt som av ett trollslag börjar se strukturer,skönja sammanhang och insikt bara överfaller en medfull kraft. Åh!
Ty ner sveperfilologins egen goda fe, M, hon köper oss wienerbröd och börjar utan någon som helst prompting berätta om sin egen tunga doktorandtid. Hon förklarar utan omsvep att vi kommer emellanåt må kasst, vi kommer ofta känna oss dummast och okunnigast i hela världen, vi kommer lipa (som hon uttryckte det) efter vissa seminarier, men det hör till!
Det är bara inte någon som berättar att det faktiskt går till på detta vis. Så rätt hon har.
Hon fortsatte vidare, att om man inte förstår att detta är en del av det hela, att kämpa i uppförsbacke och ha en del låga, svåra perioder, så blir man en "sådan där nutidsmänniska" som tycker att allt måste vara så "kul och tufft" ständigt. Vad vi behövde höra detta!
Och det är ju så sant att det informeras man inte riktigt om i doktorandhandboken.
Hon hade även en mängd andra kloka insikter som vi tog till våra hjärtan, att inte låta handledaren pressa ur oss material på för tidigt stadium, att inse att det inte är matematik vi sysslar med, d.v.s man kan intelösa problemen genom enbart tankekraft, det behövs även en mängd läsning och kunskapsinsamlande i filologin.
Hon satt i över en timme och peppade oss. Hon talade även om vikten att kunna benämna "skit" som"skit" (hennes ordval), att bära sina motgångar ochatt envishet är närapå den mest relevanta egenskapen i denna ofta utdragna forskningsprocess.
Det var så fruktansvärt skönt och tröstande att höra en auktoritet (och vilken auktoritet! Inte bara på Vergilius, utan även på Homeros, på mytologisk ochfilosofisk allegori...m.m) säga dessa ord,det gjorde allt hanterbart och överkomligt igen.
M är verkligen the fairy godmother ofphilology, hon har en magisk tendens att dyka upp närman är som lägst och just bestämt sig för att man ska läsa juridik/gå bartenderskola på Kos/sälja en njure,vad som helst utom latin.
Jag är för första gången på evigheter rejält inspirerad, ska sålunda försjunka i arbete, ljuvligt arbete. Vi diskuterade även det underbara då manplötsligt som av ett trollslag börjar se strukturer,skönja sammanhang och insikt bara överfaller en medfull kraft. Åh!
Wednesday, January 04, 2006
Nescio?
Det finns företag i den eviga ungdomens stad som vill starta gymnasieskolor. De har sålunda namn som ska antyda lärdom och som ofta är då dessa på "latin",
Jag blir inte klok på ett av namnen, Betula Doctrina HB. Doctrina förstår man väl, det betyder undervisning, lärdom, konst, men betula?
Jag hittar det ej i lexikon, hittar dock beta, köksväxt, och -ul- är ett typiskt diminutivsuffix, så liten köksväxt? Är det ett hushållsgymnasium de tänker starta?
Aj då, gick nyss till ett mer biologiskt lexikon och insåg att betula, det är ju björk! En lärande process är detta! Mina elakheter faller platt till marken.
De nya skolorna:
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=1-AV_ID=459893,00.html
Jag blir inte klok på ett av namnen, Betula Doctrina HB. Doctrina förstår man väl, det betyder undervisning, lärdom, konst, men betula?
Jag hittar det ej i lexikon, hittar dock beta, köksväxt, och -ul- är ett typiskt diminutivsuffix, så liten köksväxt? Är det ett hushållsgymnasium de tänker starta?
Aj då, gick nyss till ett mer biologiskt lexikon och insåg att betula, det är ju björk! En lärande process är detta! Mina elakheter faller platt till marken.
De nya skolorna:
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=1-AV_ID=459893,00.html
Monday, January 02, 2006
praedictum
Och det nya året har traskat in!
Det känns, som alltid, en smula överraskande.
Jag var på en ypperlig nyårsmiddag där alla gästerna inbjöds att spås i tenn, det smälts och så får man slänga det i isande vatten och tolka de former som blev. Det otäckast var en ung dam som fick en närmast perfekt avbildning av en lie.
Själv blev det, bokstavligen, pannkaka av mitt, platta små rundlat, kan eventuellt symbolisera pengar. It makes sense, då jag ju från februari faktiskt är en avlönad människa.
jag föredrar ju alltid sortes vergiliana för att få veta framtiden:
Hm, VIII:40
neu belli terrere minis: tumor omnis et irae
concessere deum.
(Hos Björkeson: Var inte rädd för de krig som hotar; stillad är redan, Gudars svällande harm...)
Detta var det mest glädjande jag hört på evigheter! Gott Nytt!
Det känns, som alltid, en smula överraskande.
Jag var på en ypperlig nyårsmiddag där alla gästerna inbjöds att spås i tenn, det smälts och så får man slänga det i isande vatten och tolka de former som blev. Det otäckast var en ung dam som fick en närmast perfekt avbildning av en lie.
Själv blev det, bokstavligen, pannkaka av mitt, platta små rundlat, kan eventuellt symbolisera pengar. It makes sense, då jag ju från februari faktiskt är en avlönad människa.
jag föredrar ju alltid sortes vergiliana för att få veta framtiden:
Hm, VIII:40
neu belli terrere minis: tumor omnis et irae
concessere deum.
(Hos Björkeson: Var inte rädd för de krig som hotar; stillad är redan, Gudars svällande harm...)
Detta var det mest glädjande jag hört på evigheter! Gott Nytt!
Wednesday, December 28, 2005
Campus
Varför går jag runt och funderar på Susan Sontag?
Låt oss istället läsa hennes klassiker "Notes on Camp"
Hon säger även att "greek, not latin, is camp". Helskotta!
Några klipp:
"25. The hallmark of Camp is the spirit of extravagance. Camp is a woman walking around in a dress made of three million feathers. Camp is the paintings of Carlo Crivelli, with their real jewels and trompe-l'oeil insects and cracks in the masonry. Camp is the outrageous aestheticism of Steinberg's six American movies with Dietrich, all six, but especially the last, The Devil Is a Woman. . . . In Camp there is often something démesuré in the quality of the ambition, not only in the style of the work itself. Gaudí's lurid and beautiful buildings in Barcelona are Camp not only because of their style but because they reveal -- most notably in the Cathedral of the Sagrada Familia -- the ambition on the part of one man to do what it takes a generation, a whole culture to accomplish."
"29. The reason a movie like On the Beach, books like Winesburg, Ohio and For Whom the Bell Tolls are bad to the point of being laughable, but not bad to the point of being enjoyable, is that they are too dogged and pretentious. They lack fantasy. There is Camp in such bad movies as The Prodigal and Samson and Delilah, the series of Italian color spectacles featuring the super-hero Maciste, numerous Japanese science fiction films (Rodan, The Mysterians, The H-Man) because, in their relative unpretentiousness and vulgarity, they are more extreme and irresponsible in their fantasy - and therefore touching and quite enjoyable."
"41. The whole point of Camp is to dethrone the serious. Camp is playful, anti-serious. More precisely, Camp involves a new, more complex relation to "the serious." One can be serious about the frivolous, frivolous about the serious."
"55. Camp taste is, above all, a mode of enjoyment, of appreciation - not judgment. Camp is generous. It wants to enjoy. It only seems like malice, cynicism. (Or, if it is cynicism, it's not a ruthless but a sweet cynicism.) Camp taste doesn't propose that it is in bad taste to be serious; it doesn't sneer at someone who succeeds in being seriously dramatic. What it does is to find the success in certain passionate failures."
Själva texten:
http://pages.zoom.co.uk/leveridge/sontag.html
Förklaring:
http://en.wikipedia.org/wiki/Camp_(style)
Låt oss istället läsa hennes klassiker "Notes on Camp"
Hon säger även att "greek, not latin, is camp". Helskotta!
Några klipp:
"25. The hallmark of Camp is the spirit of extravagance. Camp is a woman walking around in a dress made of three million feathers. Camp is the paintings of Carlo Crivelli, with their real jewels and trompe-l'oeil insects and cracks in the masonry. Camp is the outrageous aestheticism of Steinberg's six American movies with Dietrich, all six, but especially the last, The Devil Is a Woman. . . . In Camp there is often something démesuré in the quality of the ambition, not only in the style of the work itself. Gaudí's lurid and beautiful buildings in Barcelona are Camp not only because of their style but because they reveal -- most notably in the Cathedral of the Sagrada Familia -- the ambition on the part of one man to do what it takes a generation, a whole culture to accomplish."
"29. The reason a movie like On the Beach, books like Winesburg, Ohio and For Whom the Bell Tolls are bad to the point of being laughable, but not bad to the point of being enjoyable, is that they are too dogged and pretentious. They lack fantasy. There is Camp in such bad movies as The Prodigal and Samson and Delilah, the series of Italian color spectacles featuring the super-hero Maciste, numerous Japanese science fiction films (Rodan, The Mysterians, The H-Man) because, in their relative unpretentiousness and vulgarity, they are more extreme and irresponsible in their fantasy - and therefore touching and quite enjoyable."
"41. The whole point of Camp is to dethrone the serious. Camp is playful, anti-serious. More precisely, Camp involves a new, more complex relation to "the serious." One can be serious about the frivolous, frivolous about the serious."
"55. Camp taste is, above all, a mode of enjoyment, of appreciation - not judgment. Camp is generous. It wants to enjoy. It only seems like malice, cynicism. (Or, if it is cynicism, it's not a ruthless but a sweet cynicism.) Camp taste doesn't propose that it is in bad taste to be serious; it doesn't sneer at someone who succeeds in being seriously dramatic. What it does is to find the success in certain passionate failures."
Själva texten:
http://pages.zoom.co.uk/leveridge/sontag.html
Förklaring:
http://en.wikipedia.org/wiki/Camp_(style)
Monday, December 26, 2005
Scriptrix
Jag ska, någongång, sluta att ständigt plocka grejor från de fantastiska Review-a-day mailen, men detta förtjänar uppmärksamhet, och är särdeles klassiskt:
"Canongate books launched an ambitious publishing project thisfall with the release of three titles, A Short History of Myth by Karen Armstrong, Weight: The Myth of Atlas and Heracles byJeanette Winterson, and The Penelopiad by Margaret Atwood. TheMyths series will continue releasing these retold myths -- fromauthors like Chinua Achebe, Donna Tartt, David Grossman, and A.S. Byatt -- at the rate of a couple a year, for many years. Theyare slim, alluringly small volumes, about two-thirds the sizeof the average hardcover novel, and about 200 pages. The coverart slips around the spine seamlessly, with no vacuous blurbsto disrupt the minimal but intensely pleasing illustrations. Imention the aesthetic qualities of the books because I feel theywere intended to be part of the experience of the books in a moreintegral way than your average novel: the uniform, complimentarybeauty of these three volumes suggests that all subsequent volumeswill be equally delicious, and thus stimulate the appetites ofbook collectors."
Lovvärt!
Och ack så klassiskt att återbreätta och omstrukturera Homeros:
"Readers of Margaret Atwood will not be surprisedthat she chose this myth to retell -- and refocus, with modernlens pointed squarely at an act ancients would not have considereda crime: the murder of Penelope's twelve maids by Odysseus andTelemachus. [...]
Penelope unravels the tangled tale of Odysseus's long absence, the rumors of his adventures, the suitors who wanted to replace him, and how she directed her most trusted maids to spy on the suitors and keep her informed. When Odysseus returns, he believes the maids havebeen in league with the suitors all along, and after slaughtering the men, instructs the maids to take care of the bodies and scrub the blood from the floors. Then, Telemachus hangs them "all in a row from the ship's hawser," all while Penelope slept."
"Canongate books launched an ambitious publishing project thisfall with the release of three titles, A Short History of Myth by Karen Armstrong, Weight: The Myth of Atlas and Heracles byJeanette Winterson, and The Penelopiad by Margaret Atwood. TheMyths series will continue releasing these retold myths -- fromauthors like Chinua Achebe, Donna Tartt, David Grossman, and A.S. Byatt -- at the rate of a couple a year, for many years. Theyare slim, alluringly small volumes, about two-thirds the sizeof the average hardcover novel, and about 200 pages. The coverart slips around the spine seamlessly, with no vacuous blurbsto disrupt the minimal but intensely pleasing illustrations. Imention the aesthetic qualities of the books because I feel theywere intended to be part of the experience of the books in a moreintegral way than your average novel: the uniform, complimentarybeauty of these three volumes suggests that all subsequent volumeswill be equally delicious, and thus stimulate the appetites ofbook collectors."
Lovvärt!
Och ack så klassiskt att återbreätta och omstrukturera Homeros:
"Readers of Margaret Atwood will not be surprisedthat she chose this myth to retell -- and refocus, with modernlens pointed squarely at an act ancients would not have considereda crime: the murder of Penelope's twelve maids by Odysseus andTelemachus. [...]
Penelope unravels the tangled tale of Odysseus's long absence, the rumors of his adventures, the suitors who wanted to replace him, and how she directed her most trusted maids to spy on the suitors and keep her informed. When Odysseus returns, he believes the maids havebeen in league with the suitors all along, and after slaughtering the men, instructs the maids to take care of the bodies and scrub the blood from the floors. Then, Telemachus hangs them "all in a row from the ship's hawser," all while Penelope slept."
Saturday, December 24, 2005
Felix sit vobis festum Christi Natalis!
Den vackraste julsången:
Adeste, fideles, laeti triumfantes:
Venite, venite in Bethleem:
Natum videte Regem Angelorum:
Venite, adoremus, venite adoremus,
venite adoremus Dominum!
En grege relicto, humiles ad cunas
Vocati pastores approperant:
Et nos ovanti, gradu festinemus:
Venite, adoremus...
Aeterni Parentis splendorem aeternum
Velatum sub carne videbimus:
Deum infantem, pannis involutum,
Venite, adoremus...
Pro nobis egenum et foeno cubantem
Piis foveamus amplexibus:
Sic nos amantem quis non redamaret?
Venite, adoremus...
Och Stilla Natt på latin:
Alma nox, tacita nox
Omnium silet vox.
Sola virgo nunc beatum
Ulnis fovet dulcem natum.
Pax tibi, Puer pax!
Alma nox, tacita nox,
O Jesu, tua vox
Amorem nobis explanat,
Nos redemptos esse clamat,
In tuo natali.
Alma nox, tacita nox!
Angeli sonat vox:
Alleluia! O surgite,
Pastores huc accurrite!
Christus Deus adest.
Adeste, fideles, laeti triumfantes:
Venite, venite in Bethleem:
Natum videte Regem Angelorum:
Venite, adoremus, venite adoremus,
venite adoremus Dominum!
En grege relicto, humiles ad cunas
Vocati pastores approperant:
Et nos ovanti, gradu festinemus:
Venite, adoremus...
Aeterni Parentis splendorem aeternum
Velatum sub carne videbimus:
Deum infantem, pannis involutum,
Venite, adoremus...
Pro nobis egenum et foeno cubantem
Piis foveamus amplexibus:
Sic nos amantem quis non redamaret?
Venite, adoremus...
Och Stilla Natt på latin:
Alma nox, tacita nox
Omnium silet vox.
Sola virgo nunc beatum
Ulnis fovet dulcem natum.
Pax tibi, Puer pax!
Alma nox, tacita nox,
O Jesu, tua vox
Amorem nobis explanat,
Nos redemptos esse clamat,
In tuo natali.
Alma nox, tacita nox!
Angeli sonat vox:
Alleluia! O surgite,
Pastores huc accurrite!
Christus Deus adest.
Subscribe to:
Posts (Atom)
