Caesaris ultor

Visste ni att man som klassikerbloggare är svuren att faktiskt skriva något på Idus Martiae? Dagens sanning! Vi högtidlighåller sålunda med bilden ovan, en temporary tattoo från Academic tattoos, och en djärv och särdeles snabb titt ner i frågelådan, laddad med funderingar, som, såsom alltid, får en att ifrågasätta livet, drinking before three o'clock, och överhuvudtaget tatueringens ideologi, natur och permanens.

"Hejsan, jag undrar om det finns någon latinsk motsvarighet till "Jag är bäst". Jag har tänkt att tatuera in det på kroppen och vill inte gärna gå runt med en tatuering som inte stämmer. Enligt google translate så är det närmaste jag kommer "Sum Optimus" som enligt google betyder "Jag är mycket bra", fast det kanske du redan vet :) "

Optimus är ett så kallat superlativ, alltså det högsta/mesta i den skala som adjektiv böjes. I latinet kan superlativ (t.ex bäst) vara absolut, alltså den bäste, men det kan också uttrycka att något är väldigt mycket någonting. Optimus sum kan alltså betyda "jag är bäst" ELLER" jag är mycket bra", men bara om du är av hankön, och se hur jag närapå lyckas hålla mig från att ta upp Optimus Prime. Om du är av honkön, Arcee eller så, skulle det bli Optima sum.

"Hejsan! Jag antar att jag inte är den första som säger att man ska tatuera sig och behöver hjälp med en översättning. Jag vill skriva in "Älskade Syster" på engelska eller latin. Jag vore väldigt tacksam för hjälp med en bra översättning till latin.
Har sökt runt på olika hemsidor men får olika svar. Det känns bättre att få det översatt av en person! Tack på förhand!"

Skriva in?? Frågan verkar jag ha fått förut, och då ansåg jag att Soror carissima var en bra översättning. Och inte ska jag väl motsäga mig själv!

"Förmodligen får ni hundratals frågor om översättningar till det latinska språket,tyvärr har även jag en sådan fråga.
Om ni finner tid, ork och lust skulle lilla jag vilja veta om Omnia Causa Fuint är utan stavfel,har korrekt meningsbyggnad och betyder "Allt händer för en mening"?

Nog betyder det typ det, "allt sker av en orsak". Den mening som korrespondenten själv lyfter fram "Allt händer för en mening" är väl antagligen en direktöversättning av "Everything Happens For a Reason", ty om man bara tittar på det svenska är det ruskigt mystifierande. Av denna får man snarare intrycket av att allt händer för att mans ska få en god historia, en fin one liner till mening att drämma till med vid tillfälle.
Är lite skeptisk till latinet, det verkar dock ha en väl etablerad nätnärvaro, då jag tycker att detta snarare drar åt "orsak" än det "mening/mål" som jag misstänker kanske är den tänkta tanken bakom. Men, Omnia Causa Fuint verkar vara så accepterat numera i den bemärkelsen att alternativ är överflödiga, för att inte säga meningslösa.

Och så till slut, en icke tatueringsinriktad fråga!!!

"Hejsan,

du får förlåta denna antagligen mycket dumma fråga, MEN mycket går att googla fram förutom det här som många refererar till:

"horatiansk" anda, fabula etc...

vad, när är horatiansk?"

"Horatiansk" syftar på, skulle jag gissa den romerske poeten Horatius. Hans poesi är mycket vitfrejdad och har inspirerat inte bara latinska poeter utan även utövat inflytande på dikter på de så kallade folkspråken.

Jag skulle även gissa att det emellanåt kan syfta på något mer specifikt, t.ex ett visst metriskt format. (Titta, "Horatian ode" är tydligen ett begrepp! Och likaså satir; "The speaker holds up to gentle ridicule the absurdities and follies of human beings, aiming at producing in the reader not the anger of a Juvenal, but a wry smile. ")

Sålunda avslutar vi med ngra horatianska rades som anknyter till dagens tema. Horatius anslöt sig som bekant till konspiratörerna i det inbördeskrig som följde på Caesarmordet, och berättar följande om den tiden, vid återförening med en vapenbroder (od.2.7, översättning här):

O saepe mecum tempus in ultimum
deducte Bruto militiae duce,
quis te redonauit Quiritem
dis patriis Italoque caelo,

Pompei, meorum prime sodalium,
cum quo morantem saepe diem mero
fregi, coronatus nitentis
malobathro Syrio capillos?

Tecum Philippos et celerem fugam
sensi relicta non bene parmula,
cum fracta uirtus et minaces
turpe solum tetigere mento;

sed me per hostis Mercurius celer
denso pauentem sustulit aere,
te rursus in bellum resorbens
unda fretis tulit aestuosis.

[...]

Addendum:

Två pers har under dagen skickat dagens inlägg från Historiebloggen till mig, och frågat om latinet. Då jag har en enmansbojkott mot den bloggen, så tog det mig emot att kika in, men anything for my fans va, och kan sålunda konstatera att Wikipedia är vad historikern antagligen läst som källa (eller undertecknad). Vidare, kommentaren som förklarar att:

"Om det ska heta "Martiae" eller "Martii" lär ha diskuterats redan under senantiken. Under det så kallade guldålderlatinets tid var månadsnamnet ett adjektiv (Martius), vilket i sammanhanget böjs Martiae. Senare blev det ett substantiv och böjdes då Martii. Bara äkta gamla latinare bryr sig om vilket, och såvitt jag förstår beror valet av böjningsform på vilken sorts latinare man är."

skulle jag nog ta med en nypa salt, ty, och jag har inte tid att slå upp det, jag tror att martii i vidare bruk frö månad är än senare än senantiken. Det vore dock intressant att se en sådan senantik diskussion, så om någon vet vad som åtsyftas, do tell! (Och vilken sorts latinare man är? Den sorten som uppskattar att formuleringar har sin historiska kontext och resonans intakt? I.e. den tråkiga sorten, gissningsvis.)

Hursomhelst så skulle inte Caesar tyckt det var snyggt, utan föredragit Idus Martiae.

quod imber pluvia iugis est

Efter en blixtvisit i Sverige, och sedan återfärd till ett regnigt, regnigt Rom, har jobbmoralen knappast förbättrats av den mest dundrande av förkylningar. Har de senaste dagarna varit övertygad om att jag inte bara är tuberkulär, utan även eventuellt har en parasit boende strax under sternum som sänt ut eldflammor i bröstkorgen. Nu verkar det dock som jag inte längre är värddjur och att min Harriet-diktning nog får dröja ett slag, ty jag sitter återigen vid datorn.

Jag önskar att jag egentligen bums skrivit om orsaken till hemlandsbesöket; en alldeles lysande disputation i latin. De är ju så sällsynta, och denna var än mer speciell, då det var den första på ungefär 5 år vid Stockholms universitet. Stämningen var sålunda på topp den kyliga lördagen, och värmen påtaglig. Avhandlingen, "stabil och av hög klass", försvarades med bravur, även om respondenten tydligen var något besviken på att jag inte medfört termos. Opponenten var en gammal bekant från GU, man känner igen oss med sådan pedigree på the wearing of pearls, och i betygsnämnden fanns man en lundensisk professor, så flertalet universitet med klassiska språk var representerade vid denna illustra disp. Annat värt att notera är att det är den första disp jag varit på där deltagarna tecknats under akten, det är så saker ska dokumenteras. Ett elegant försvar, ett ruskigt trevligt mingel därefter mellan pompejiröda väggar (och känt ansikte med heavy pour vid flaskorna), och slutligen en fantastisk fest sammanfattar dagen, något övergripande men precist. Och nu sitter man här i det romerska regnet och undrar om den gnistrande dagen bara var en dröm. Därav, länkdump och ngn notis:

- Ingen har väl missat att man återigen, och kanske, vilket sägs var gång, för sista gången ger en av de bästa kurserna i Sverige; Latinsk paleografi med kodikologi vid UU? Börjar i nästa vecka!

- I annat latinrelaterat, så kan vi med stor sorg berätta att sökandet efter lämplig person att fylla lektoratet i latin vid Högskolan på Gotland, som ju "utlystes" under väldigt speciella former, nu har avbrutits. Det mailades ut till de som sökt tjänsten, de flesta gjorde det efter att ansökningstiden förlängts, då den enligt ryktet först blott anslagits på Högskolans egen anslagstavla, mycket kortfattat, att rektor beslutat avbryta rekryteringen. (HGOs hemsida visar att de har en sådan redan, är det möjligtvis därför rekryteringen avbröts?)

- Mera Brenner! UnderStreckare i SvD om Wår lärda skalde-fru. Sophia Elisabet Brenner och hennes tid:

"Av betydelse för Brenners framgång var att hon växte upp under gynnsamma förutsättningar. Hon fick till exempel tidigt lära sig latin, vilket var ovanligt för flickor. År 1680 gifte hon sig med den tolv år äldre Elias Brenner, och i familjen föddes femton barn, av vilka endast några nådde vuxen ålder. Makarna hade ett stort umgänge, och i det brennerska hemmet, känt för sin gästfrihet, etablerades en svensk salongskultur."

- Och så sist, Mary Beard undervisar i vad som typ är Storbritanniens motsvarighet till Klass 9A (har aldrig sett någotdera, så blint gör jag den analogin):

"So why take it on? The truth is, I didn't feel I had much choice. I spend a lot of my life banging on about how important it is to get Latin back on to the school curriculum. It would have been cowardly to refuse this chance to try it out. Besides, a Jamie Oliver series might bring Latin to a different kind of audience. You can make excellent documentaries about the ancient world, but by and large it's those already converted to classics who will switch on. Dream School is likely pick up viewers who would never think of watching a programme about the Romans.

[...]

What I hadn't expected was how keen many of them were on etymology and where English place names came from. The idea that the word "ambulance" comes from the Latin word to walk, "ambulare", proved particularly intriguing, as did the fact that the months July and August were named after the first two Roman emperors, Julius Caesar and Augustus. And I don't think many of them will forget that English towns ending in "-chester" or "-caster" (Manchester, Doncaster etc) were once Roman forts, going back to the Latin word castra, or "camp". It's what, in the trade, we call the "culturally empowering" effect of knowing Latin."