vivitur parvo bene

Då jakten på kaffet idag gått dåligt, och den på sammanhängande tid för forsking om än ännu sämre, resnar vi slött ur det sista ur frågelådan, och hoppas det dröjer ett tag innan nästa bunt trillat in för dissektion och eventuell tolkning av de inälvor som då spiller ut ur. Nåväl:

"hej
nu har ju dagen kommit då det ska tatueras!

jag har precis förlorat min hund
och jag tänker hedra honom med en tatuering! en text
och då hittade jag dej!

hade tänkt mej något i stilen
/alltid vid min sida/ i mitt hjärta:
en dag:
en dag ses vi igen:

Sen kommer frågan om en familje tatuering oxå i tex
älskade:
tills döden skiljer oss åt:
min syster:
älskade syster:
till er som älskas högre än skyarna:
ingen kommer ihåg en fegis:

Jag förstår att inte allt går att översättas! men något så när!!!
latin det böjs ju olika mot för svenskan!
ha en bra dag"

Först läste jag första raden väl hastigt och fick det till "jag har precis förlorat min hund och då hittade jag dej!" vilket gjorde mig en smula orolig, men sedan fick jag viss rätsida på frågorna.
Man kan översätta "alltid vid min sida/ i mitt hjärta:" som semper ad latus meum,och för varianten med hjärta semper in corde meo.
Jag blir inte klok på alla dessa kolon mellan uttrycken, (är det en form av interpunktion, eller specificerar de varandra på något vis?) men "en dag:" kunde översättas una dies, alltså då en enda viss specifik dag, men det är svårt att säga utan sammanhand och ett mystifierande skiljetecken.
"en dag ses vi igen:" försöker jag översätta med quodam die denuo nobis occurremus, vilket jag gärna mottager åsikt på, de bitska läsarna kanske har förslag.
Fär "tills döden skiljer oss åt" skulle jag istället förelå det mycket tjusiga och beprövade Nemo nisi mors, man kan gå till Domkyrkan här i Uppsala någon solig dag och se det innefattat och glänsande av strålar i glasfönster, med typsnitt som säkerligen går att låna till tatuering.

Därefter vandrar vi återigen i snåskogen av konstiga kolon; min syster översätts Soror mea och älskade dito Soror carissima. "Till er som älskas högre än skyarna" kan kanske tolkas som dilectissimis altius quam caelum, vilket ser totalt kasst ut, då jag inte tror metaforen riktigt låter sig översättas till latin, men det kanske inte bekymrar och "ingen minns en fegis" blir nog snyggast på detta vis Ignavus nemini memorabilis.

Som synes är kaffet slut, men vi försöker någon fråga till:

"Jag undrar om du skulle vilja översätta några ord från svenska till latin åt mig ?
Tack på förhand /

Lycka
Styrka
Vänskap
Syster"

Jag berömdes visserligen i kommentarerna för min vägran att vara för hlälpsam igår, och det uppsakttar jag, men dock är jag nog en curlinglatinist. Sålunda, en liten lista, som kanske är isamma ordning som orden efterfrågades, men det får man bara reda på om man tar tag i en ordbok:
gaudium
Vis
Amicitia
soror

Sammanbrottet är nära, men jag kämpar på:

"Hej!
Hittade till din blogg via en länk från en lärare i latin som jag varit i kontakt med. Jag
vill översätta verben "skratta, älska, lev" och tänkte höra om du skulle kunna hjälpa mig.
Orden ska tatueras, vilken är anledningen till att det måste bli rätt översatt. Måste man tänka på genus,
ändelser, böjning mm?
Tack på förhand!"

Jag tänker utgå, helt fräckt och självsvåldigt, att det ska vara i det vi som pysslar med språk till vardags kallar imperativ, även om det blott efterfrågas verben, och det kanske kan vara infinitiv (även om "lev", som för övrigt även är valutan i Bulgarien, avslöjar att det nog är den befallande varianten som söks), but going out on a limb, så säger jag ride för "skratta", ama för "älska", och vive såsom häromdagen för "lev". Vad det gäller ändelser och böjning så står verben nu i imperativ singular, man uppmanar alltså bara en person.

En sista, och en slags favorit i repris:

"Vad jag förstått är att du kan latin. Jag skulle behöva en översättning, som jag skulle vara väldigt tacksam över om du kunde besvara. :)

Jag vill gärna veta vad "Min familj är för evigt" heter på latin. Tack på förhand!"

Jag har diskuterat åtskilliga gånger om begreppet "familj" här på bloggen, och hur man ska översätta det, och att det tar mig emot att använda familia när folk syftar på vad som vissa ideologer skulle kalla kärnfamiljen, som visserligen är förtjusande, men knappast var ett begrepp som romarna hade kunskap om.

Jag brukar då föreslå att man använde ”de mina” alltså mei, vilket leder oss till nästa problem här, vad som egentligen menas med för evigt.
Är minnet av dem för evigt, älskar man dem för evigt, eller är de några av de utvalda odödliga, och vi borde alla nynna på Highlander-temat? Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det, men om man gör någon slags ordagrann sådan så kunde man säga mei aeterni sunt, eller kanske mei in aeternum, "de mina för evigt", men jag är som sagt osäker på vad som egentligen ska uttryckas.

Må det nu dröja tills lådan fylles igen!