Friday, February 29, 2008

Columna regni sapientia



Då det första som stirrar mig i vitögat då jag, dryg efter min Rom-resa skrider in på Carolina, är den mkt lockande avhandlingen Poesins Drottning-Christina av Sverige och de italienska akademierna av en viss Fogelberg Rota, som även han tydligen häckat på Istituto Svedese (när man får låna den ska jag bums släpa hem detta högintressanta verk), fortsätter vi blidbloggandet av inskriptioner (vilket tragiskt nog är ungefär det enda jag fotade), och då så klart de som rör den mystiska Christina, det finns åtskilliga i Rom, men ovan ser ni porten varigenom hon i triumf anlände till den eviga staden, samt hennes grav (inte monumentet uppe i kyrkan), smygfotograferad i St Peterskyrkans katakomber (den är brevid den förre påven och det är sålunda en väldig trängsel), jag blev sedan näpst av vakt. Hon lär väl vara en av två(?) kvinnor som är begravna i Peterskyrkan.


Återigen, vem kan tolka?

Thursday, February 28, 2008

Vale




Adjö till Rom och det svenska institutet!
Vem kan tolka inskriptionen?

Monday, February 25, 2008

Quid crura?

Tempot är alltjämt löjligt högt, men vädret är vackert och maten fantastisk. Tiden delas lika mellan att att rusa runt och insupa, och att stå och gå runt muséer.

Det finns, såsom även den mest obevandrade förstår, antagligen tusentals muséer i Rom, och de flesta är antagligen väl värda besök. Kronan i juvelen är förstås Vatikanmuséet, ett giantiskt komplex med hisnande samlingar. Jag var där nu i lördags, och är visserligen imponerad över det storslagna, samt hur mycket folk det faktiskt går att klämma in i ett Sixstinskt kapell, men kan inte direkt påstå att det är särskilt välskött. Såsom i de flesta italienska muséer stängs avdelningar av lite hipp som happ, låt oss säga att du är i Neapel och vill se samlingen av romerskt måleri, för att bara gripa ett exempel ur luften, så är den avdelningen händelsevis stängd just den dagen, utan förvarning eller logik. Man hänvisas då till deras stora flådiga temporära specialutställning om Alma-fecking-Tadema et consortes. (It's enough to make you weep. Jag har svårt för den genren, blir fnittrig och generad över the awfulness.)

Nåväl, Vatikanmuséet. Ruskigt illa skyltat, vilket inte drabbade mig då jag var där med en expert, men det är synd om folk missar en del av de mer diskreta höjdpunkterna. En sådan är Scipionergraven, med en inskription som är ett prima exempel på tidigt latin och den arkaiska saturniska versen. (Alla som ens rört vid latinsk språkhistoria känner till sarkofagen i fråga.) Den står dock i en passage, mer eller mindre omärkt, men min medföljande expert släpade mig fram till den och begärde att jag skulle göra en impromptu uppvisning av vad jag lärt mig av språkhistorian, så det var bara att tolka och kommentera, emd en strid ström av turistgrupper strykandes förbi med sina paraplybeväpnade anförare.

När vi ändå talar om inskriptioner har en av resans höjdpunkter, ja en av årets höjdpunkter, varit det långa besöket på de epigrafiska samlingarna vid Museo Nazionale Romano. Här har vi ett välordnat museum, med en kort introduktion om vad epirafik är för något, samlingar ordande tematiskt där såväl inskriptionen som dess kontext och budskap lyftes fram. (Det man kan klaga på är att det emellanåt var en smula dålig belysning och att även om inskriptionen översattes eller på annat sätt återgavs var den ytterst sällan transkriberad i sin helhet.)

Då man så att säga började från början var det en enorm kick att live få se de tidiga inskriptionerna som ständigt nämns i läroböckerna (dock var en del i kopia, såsom den infamösa praenestefibulan och Cippus), och kan sålunda nu stolt berätta att jag rört vid Lapis Satricanus och beundrat textsnuttar såsom Castori Podlouquei /qurois.

Samlingarna är naturligtvis ruskigt omfattande, men som sagt, mycket välordnade. Det är fascinerande att se de olika gravinskrifterna över tid och hur de även omfattar samtliga samhällsklasser. En bra inblick i det romerska livet ges då yrkestitlar och familjekonstellationer ofta finnes i inskriptionen. Det är även hyggligt sentimentalt, ty vem kan undgå att röras av en liten sten till ett dödfött barn till frigivna föräldrar eller en sarkofag beställd av en sörjande moder till en 17-årig eques?

Muséet stannar dock inte vid det enkla uttolkandet utan påvisar även när en inskription av officiell och offentlig karaktär har ändrats, sålunda påvisandes att det ingår så mkt mer i en inskription än blott texten. (Fanns ett fint exempel på hur Agrippina minor plockats dsedan Nero gjort sig av med henne.)

Det är dock ändå de mer eller mindre vanliga människornas gravar som berör mest, inte bara aav den ovan nämnda sentimentaliteten, utan även för att det berättar om en svunnen tillvaro och nästan glömda individer som skriker att göra sig påminda.

Sedan är det förstås det rent originella hos vissa såsom t.ex Allia Potestas, som har ett atypiskt epitafium vari hon dels beskrivs såsom flitig och duktig, men forttsätter med sinnlig beskrivning av hennes kropp. Läs själv:

Hic Perusina sita est, qua non pretiosior ulla.
Femina de multis uix una aut altera uisas
edula. Seriola parua tam magna teneris.
Crudelis fati rector duraque Persiphone,
quid bona diripitis exuperantque mala?
Quaeritur a cunctis, iam respondere fatigor;
dant lacrimas, animi signa benigna sui.

Fortis, sancta, tenax, insons, fidissima custos,
munda domi, sat munda foras, notissima uolgo,
sola erat ut posset factis occurrere cunctis.
Exiguo sermone inreprehensa manebat.
Prima toro delapsa fuit, eadem ultima lecto
se tulit ad quietem positis ex ordine rebus, l
ana cui e manibus nuncquam sine caussa recessit,
obsequioque prior nulla moresque salubres.
Haec sibi non placuit, numquam sibi libera uisa.

candida, luminibus pulchris, aurata capillis,
et nitor in facie permansit eburneus illae,
qualem mortalem nullam habuisse ferunt.
Pectore et in niueo breuis illi forma papillae.
Quid crura? Atalantes status illi comicus ipse.
Anxia non mansit, sed corpore pulchra benigno,
leuia membra tulit, pilus illi quaesitus ubique.

Quod manibus duris fuerit, culpabere forsan:
nil illi placuit nisi quod per se sibi fecerat ipsa.
Nosse fuit nullum studium, sibi se satis esse putabat;
mansit et infamis, quia nil admiserat umquam.
Haec duo dum uixit iuuenes ita rexit amantes,
exemplo ut fierent similes Pyladisque et Orestae:
una domus capiebat eos unusque et spiritus illis.
post hanc nunc idem diuersi sibi quisque senescunt,
femina quod struxit talis, nunc puncta lacessunt.
Aspicite ad Troiam, quid femina fecerit olim!
sit precor hoc iustum exemplis in paruo grandibus uti.

Hos tibi dat uersus lacrimans sine fine patronus
muneris amissae, cui nuncquam es pectore adempta,
quae putat amissis munera grata dari,
nulla cui post te femina uisa proba est,
qui sine te uiuit, cernit sua funera uiuos.
Auro tuum nomen fert ille refertque lacerto,
qua retinere potest, auro conlata Potestas.
Quantumcumque tamen praeconia nostra ualebunt,
uersiculis uiues quandiucumque meis.
Effigiem pro te teneo solacia nostri,
quam colimus sancte sertaque multa datur,
cumque at te ueniam, mecum comitata sequetur.
Sed tamen infelix cui tam sollemnia mandem?
Si tamen extiterit, cui tantum credere possim,
hoc unum felix amissa te mihi forsan ero.
Ei mihi! uicisti: sors mea facta tua est.


Ids inte själv tolka, men bjuder dock på en engelsk översättning, lånad här:

To the gods of the dead, [the tomb] of Aulus' freedwoman, Allia Potestas.

Here lies a woman from Perugia. None was more precious than she in the world. One so diligent as she has never been seen before. Great as you were you are now held in a small urn. Cruel arbiter of fate, and harsh Persephone, why do you deprive us of good, and why does evil triumph, everyone asks. I am tired of answering. They give me their tears, tokens of their good will.

She was courageous, chaste, resolute, honest, a trustworthy guardian. Clean at home, also clean when she went out, famous among the populace. She alone could confront whatever happened. She would speak briefly and so was never reproached. She was first to rise from the bed, and last to return to her bed to rest after she had put each thing in its place. Her yarn never left her hands without good reason. Out of respect she yielded place to all; her habits were healthy. She was never self-satisfied, and never though of herself as a free woman.

Her skin was white, she had beautiful eyes, and her hair was gold? An ivory glow always shone from her face-no mortal (so they say) every possessed a face like it. The curve of her breasts was small on her snow-white bosom. And her legs? Such is the guise of Atalanta upon the stage.
In her anxiety she never stayed still, but moved her smooth limbs, beautiful with her generous body; she sought out every hair. Perhaps one may find fault with her hard hands. She was content with nothing but what she did for herself. There was never a topic she thought she knew well enough. She remained virtuous because she never committed any crime.


While she lived she so guided her two young lovers that they became like the example of Pylades and Orestes-one house would hold them both and one spirit. But now that she is dead, they will separate, and each is growing old by himself. Now instants damage what such a woman built up; look at Troy, to see what a woman once did. I pray that it be right to use such grand comparisons for this lesser event.

These verses for you your patron-whose tears never end-writes in tribute. You are lost, but never will be taken from his heart. These are the gifts he believes the lost will enjoy. After you no woman can seem good. A man who has lived without you has seen his own death while alive. He carries you name in gold back and forth on his arm, where he can keep it, possessing Potestas. As long as these published words of ours survive, so long will you live in these little verses of mine.

In your place I have only your image as solace; this we cherish with reverence and lavish with flowers. When I come with you, it follows in attendance. But to whom in my visiting can I trust a thing so venerable? If there ever is anyone to whom I can entrust it, I shall be fortunate in this alone now that I have lost you. But-woe is me-you have won the contest-my fate and yours are the same.

Jag stannade i timmar, även där med expertguidning, och rekommenderar muséet i fråga helhjärtat, ett underbart nördigt ställe med fåtaliga besökare, vacker innergård (med än fler inskriptioner och gravar samt kissekatter) långt från buller och larm.

Friday, February 22, 2008

Romae sum

Rom. Bristfällig och ickeexisternade italienska. Institutet för först gången. Röda lappar i facken vid utgång. Estetiskt, svenskt, solpaneler på taket. Filmiskt bibliotek. Prins Eugen. Espresso. Villa Borghese. Spanska trappen. Japaner, japaner, japaner. Vatikanen. Forum Romanum. Curia. Inskriptioner i överflöd. Espresso. Fontana di Trevi. Hånglande par. Negroni. Toksvulstigt schweiziskt institut. 3-rätters, runt 100 personer. James Bond-artad his mellan marmorfoayéer. Finska filologer, tyska arkeologer, ospecificerade belgare, franska konstnärer. Takterras. Hittar inte ut, åker till alla våningar. Dirigerar på latin förvirrad taxichaffis med nikotinfläckiga händer. Neapel! Alta velocita. Regn, regn, regn. Espresso. Bortsprungen portier. Orientale. Kyla. Värmesvampar. Melanzane. Pollo. Mer regn. Vackra italienska pocketböcker. Espresso. Tusentals paraplymän. Leta kakor åt K. Titta på sopberg. Universitetet. Filologi. Tesi di laurea. Dottoressa. Hamnen. Båtar. Capri. Regn. Dativ. Löfstedt. Modern filologi. Regn. Stort hotellrum. Svenska dialekter och accenter. Kyrkor. Bourbonergravar. Espresso. Macchiato-skum på näsa. Hotellobby. Germanist. Våta fötter. Alla italienska kvinnliga forskare have very, very nice pearls. Romanist. St Lucia kajen. Regn. Prosecco. Ikeas problem med camorran. Allt om tomater. ICA. Spaghetti alle vongole. Guddomligt vin. Hundbett. Oxford. Amerikanska södern. Baccalà. Svensk folkhälsa. Judiska författare. Kaka. Limoncello. Regn. Philip Roth diskussion i taxi. Italiensk talkshow. Väcks av duvor som kuttrar. Hermetiska ostförpackningar. Neapolitansk sophämtning! Föreläsning i typisk palazzo. Löjligt inspirerande, romance languages är grejen. Italienskor med illasittande byxor. Very nice pearls! Bedårande manchesterkavaj. 22-sidig handout. Hänger med i italienskan. Mörka toaletter. Sol! Universitet. Classic philology. Head og classics department. Hann inte se halsbandet. Häpnansväckande mozzarella. Arkeologiska muséet. Pompeij. Mynt. Ekivoka samlingar. Statyer, statyer, statyer. Caracallas termer. Kindpussar, farväl och kortbyte. Tåg. Åter Rom.

Och så ska det fortsätta i några dagar till...

Monday, February 18, 2008

Venite!


Nu finns det även en affisch! Om någon vill ha den mailad till sig, så sänd mig bums en rad!
Detta arrangemang är alltså tänkt som en repris av den festival som gick av stapeln i Lund i oktober, då först tänkt som en lågmäld protestaktion mot nedläggningen av latinet där, men då den donation som temporärt räddat latinet offentliggjorts blev det istället ett uppsluppet firande.
Festival hade även andra mål, som i sanning uppnåddes. Dessa var att främja populärvetenskapliga presentationer av såväl aktuell forskning som ständiga frågor, samt att ge ett forum för latinister att träffas och knyta kontakter. Tyvärr finns inte särskilt många tillfällen att träffas för framför allt de yngre studenterna och forskarna i latin, vilket leder till att området blir insulär och många goda idéer säkerligen går förlorade, då man inte har chans att dryfta sådana bland likasinnade utanför sitt eget universitet.
Eftersom festivalen i Lund blev så pass lyckad med god uppslutning från allmänheten trots den magra annonseringen (som mest 60 personer), fantastiska frivillig insatser från föreläsare och funktionärer, och en god rapportering i media (med en direktsändning av P1 Studio Ett såsom den största cloun), beslöts det hastigt att detsamma skulle göras om snarast. Tanken kläcktes då att latinfestivalen skulle hållas regelbundet, så ofta som en gång varje termin då omsättningen av studenter är hög eftersom latinet läses som enstaka kurs, och skulle cirkulera mellan de fyra lärosäten som har latin på både grund och forskarnivå. Och nu är det alltså Uppsalas tur!
Den 15 mars sker det, och det är en dag som består av föreläsningar och workshops, som avslutas med en tjusig trerättes middag å Uplands nation.
Vårt föreläsarschema börjar bli fullt, men om man vill är sista dagen att anmäla sig som föredragshållare är 28 februari. Alla bidrag med latinanknytning är välkomna, från både forskare så väl som studenter.
Föreläsningen skall vara 20 minuter lång + 10 minuter reserverade för frågor. Man anmäler sig genom att maila namn och föredragets titel till latinaperpetua@gmail.com. Glöm inte att säga till om man har tekniska önskemål!
Sista dagen att anmäla sig till middagen är 7 mars. Vi tänkte fira festivalens framgångar med en storslagen trerätterssittning helt i latinets tecken på Uplands nation. Alla är välkomna; föredragshållare, funktionärer, åhörare och hangarounds! Priset kommer att landa på 400 kronor (inklusive dryck) som betalas på plats, glöm inte att säga till om man har kostmässiga önskemål! (Samma adress som ovan!)
Se även den officiella bloggen; http://latinaperpetua.blogspot.com/
Sprid detta vidare!

longas condimus Iliadas

Under Odysseus är en blogg som, i s.k modern språkdräkt, återberättar Illiaden såsom Eurylochus dagbok.

Detta är helt enkelt lysande och faktiskt vansinnigt, samt återknyter till en lång tradition av att varje tidevarv gestaltar de eviga sagorna i sin form.

Sunday, February 17, 2008

libri sunt multi

Hedengrens rea-katalog finns underbart nog på nätet, och några höjdpunkter i denna riktiga rea, den bästa rean, där för oss klassiskt intresserade och inbitna latinister (jag tar inte med sådant som redan nämnts nedan) är Atlas of Ancient Greece, Atlas of Medieval Europe, Oxford Dictionary of the Classical World, Alexander the Great in Fact and Fiction, The Classical Greeks, The Climax of Rome, Love, Sex and Tragedy:How the Ancient World Shapes Our Lives, Persian Fire, The First Poets-Lives of the Ancient Greek Poets, Kejsarhistorier, Antikens historier, Marathon, Hellenskt och romerskt, Suetonius Kejsarbiografier, Penelopiaden, Alexander den Store, och så Fagles Aeneid-översättning!

Slutligen reas även den ack så polyglotte Björkesons senaste (?) översättning; I skuggan av cypresser ut, dock kallas han i texten för Anders Björkeson. Skandal! Bör man mana till bojkott?

panis

Nästa gång du tuggar i dig din skogaholmslimpa, sänd då en tacksam tanke till romarna:

"–Skandinaver deltog i de romerska hjälptrupperna där bakning ingick som en del i vardagsrutinen. Vid hemkomsten tog de med sig nya föremål och idéer. Brödet kan ses som ett symtom på samhällsförändringen, säger Liselotte Bergström vid institutionen för arkeologi och antikens kultur på Stockholms universitet. Bröd har hittats vid romerska importföremål utmed handelsvägarna."

Thursday, February 14, 2008

tramen


Glad Valentin på er alla, denna underbara dag!


Jag måste springa till tåget nu, så jag lämnar er med en Petrarca-dikt, som alltid i Björkesons lysande översätttning, som kanske kan användas till att uppvakta den kära nu i afton:


Välsignad vare dagen, månaden och året,
årstiden, veckan, timmen och minuten,
det sköna land, den plats där pilen, skjuten
från Amors båge, tillfogade såret
som jag i hjärtat bär - välsignad stunden
då han den ljuvliga plågan först mig gav
och gjorde mig till denna kvinnas slav,
av hennes sköna ögon evigt bunden.


Välsignade de gånger som jag ropat
min härskarinnas namn, av gråt förtärd,
och suckarna, begäret i var åder;
och mina blad välsignade som hopat
beröm åt henne, och min tankes värld
där hon allenast, ingen annan råder.

Wednesday, February 13, 2008

Libri muti magistri sunt

Prescis när jag förutsatt mig att göra ett inlägg om bokrean ser jag att Malte redan börjat plockat tips-russinen ur kakan, han rekommenderar bl.a Apuleius i Loebformat (visserligen blott första volymen, ett fult trick) samt en Juvenalis i detsamma, som verkar redan vara slut, båda dessa hos adlibris.

En snabb bläddring på adlibris (betydligt mer intressant sortiment) gör mig mest konfunderad över hur de systematiserar sina böcker, samt föder en undran över vem som köper den där fåniga spiritual litteraturen ('God wants you to be rich') samt varför den inköptes.

När dessa funderingar lagts till ro, finner jag att det fär finns att peka ut åtskilliga titlar som nämnts här eller bara verkar intressanta för latinare och klassiskat intresserade, och här följer en lång lista: Silvermasken av Englund, Mediterranean Anarchy, Interstate War, and the Rise of Rome, When Children Became People: The Birth of Childhood in Early Christianity,Inconsistency in Roman Epic: Studies in Catullus, Lucretius, Vergil, Ovid and Lucan, Renaissance Debates on Rhetoric, Egnatia : vägarna till Byzans, Mötet med döden i norrön medeltid, Roms vatten : från antiken till idag, Kejsare och generaler : Männen bakom Roms framgångar, Romarinnor och romare : livet i antiken, Grekisk gryning : om det hellenska kulturflödet genom tiderna, Pompeji bakom ruinerna, The Middle East Under Rome, Commentary on the Historia Apollonii Regis Tyri, ytterligare en Loeb, The Worth of Women: Wherein Is Clearly Revealed Their Nobility and Their Superiority to Men, Averroes (Ibn Rushd): Muslim Scholar, Philosopher, and Physician of the Twelfth Century, I döda språks sällskap : en bok om väldigt gamla språk, Argonautika, Det är för att jag har lärt mig av Homeros, Sånger av Theokritos, Medeltidens ABC, Drömmen om Atlantis : Olof Rudbecks jakt på en försvunnen värld.

Böckerna är oftast några kronor billigare om man hittar dem på bokus, men de är ju inte lika välsorterade och sålunda brukar jag välja att ge adlibris mina pengar. Dock, några titlar som inte finns i adlibris bokrea men hos bokus dito är Tiberius : Kejsare mot sin vilja, Teutoburgerskogen : slaget som stoppade Rom, Olympia och de antika spelen, Olaus Magnus bilder, Gladiatorer, och säkerligen en del annat.

Någon som vet när Hedengrens kommer med sin katalog?

Tuesday, February 12, 2008

O tempora, o mores

Jag bläddrade så smått i lundalatinaren Piltzs bok Tidsbilder (kanske har jag påminnts om att han närmar sig pensioneringen och kanske därför jag plockade upp den), som han anspråkslöst på försättsbladet kallar 'Sextionio anteckningar'. Det är en blandad kompott, med såväl skrivande av essä-typ som det mer kåserande.

Jag skulle beskriva boken som allvarlig och lågmäld, närapå korthuggen emellanåt, samt tydlig, klar och utan svulst och åthävor. Det finns en del som jag inte instämmer i, men jag gläds att någon ids diskutera svåra frågor och emellanåt yttra åsikter som inte kommer bli populära och som sannerligen ifrågasätter rådande tillstånd.

Den fina lilla anteckningen 'Allt låter bättre' på latin diskuterar en här på bloggen välkänd problematik, det där med översättande av fraser för allmänhetens räkning.
I am rather humbled av hans attityd gentemot detta, tjänstvillig och uppmuntrande, medan jag är en smula trött och tvär.

Nåväl, i denna text finns vackra fraser och han diskuterar det att folk ”vill…kodifiera en livsstil i stenstil”, och tar även upp några exempel på falska citat som finnes i omlopp, saker som utan grund tillskrivs t.ex Cicero, och på fullaste allvar används av viss massmedia (SvD?). Slutligen nämner han några av de som di lärde i lund tillverkat för hugade frågande:

Klassiska institutionen i Lund tillverkar dagligen nya valspråk. Ett gäng brandsoldater vill vara i elden och är i sitt esse där: In igne esse. En stressad allvetare som alltid måste svara på sina lata medmänniskors frågor ville ha devisen ’jag vet inte, jag kan inte, jag har inte tid’ (Nescio, nequeo, neglego). Man förstår dn unga damen som ville veta hur man säger ’Kärleken har inga förhinder’ (Nescit amor tarda molimina). Ett älskande par valde ’Vi är vårt allt’ (Nos omnia nostra), ett oöverträffat uttryck för nutida cooconing. Andra beställer valspråk av typen ’Identitetens polaritet’, vilket är svårt att effektuera (Polaritas identitas?), eftersom man först måste höra en hel föreläsning om vad poängen i detta ord är, och det är inte säkert man har lust och tid.”

Han avslutar med att inbjuda folka att skaffa ett imponerande valspråk hos dem i Lund, och ber dem som betalning kanske tänka på Röda korset eller dylikt.

Jag blev upplyft av detta och känner mig nästan redo att mottaga frågor igen (visserligen har jag där inget val, men jag finner det återigen möjligt att eventuellt besvara dem utan att sända tillbaka mailat med de mest skriande brotten mot vårt språk prydligt rättade, skräckexemplet är den i övrigt säkerligen förtjusande individ som berättade att hon sökt en översättning på annat håll, dock "utan lycka", och jag är tämligen övertygad om att "utan framgång/resultat" var det som åtsyftades (förvirrad av 'without luck'), inte en glädjelös odyssé), och i sanning är det nästan sista meningen i citatet ovan , som lyfter mig mest, då det är skönt att höra att inte bara jag emellanåt har svårigheter med detta, och även viss frustration.

Dock ges inte heller här ngt bra svar på varför folk vill gadda in på latin, han nämner det typsika såsom att ”ett fornspråk står för kontinuitet och soliditet” och ”borgar för obrutna traditioner”. Jag vet inte om jag nöjer mig med det svaret, även om det säkert är en del av lösningen.

Kanske dock är bättre att skriva till Lund, de verkar snällare där än vad jag är.

Sunday, February 10, 2008

Errare humanum est

Satir och parodi är, som vi alla vet, mycket svårt. Ibland ligger versionen i skrattspegeln alldeles för nära vekligheten, parodin troppar över från det burleskt sannfärdiga till fullkomligt sannolikt, och skrattet fastnar i halsen. Samtidigt är det väl på många vis det som är det mest träffande, och det som bäst hånar en företeelse, dock kan obhaget nästen bli för stort då man inser att personer och företeelser är löjeväckande parodier utan att det nämnvärt bekymrar någon. (Ett exempel är bl.a Dubaya-satir som sällan är rolig då de floskelfyllda, illogiska replikerna som då används låter alltför verkliga.)

Efter en sådan lätt ponderous inledning kommer en något lättviktig upplösning. Det är nämligen så att i vad som måste vara senaste nummret av den illustra publikationen Grönköpings veckoblad finns en ganska underbar artikel om huru en donation från "fru änkefru Pilzéns oegenyttiga stiftelse för jäst- och annan kultur" räddat de klassiska språken (eller som GKVB själv uttrycker det "de antikverade (obsoleta) språken") som strax dessförinnan lagts ner, med motiveringen att det var ett "bevis för marknadsanpassningen inom den högre utbildningen". Obehaget smyger sig på...

Veckobladet berättar även att i och med beslutet om avskaffande så ändrades devisan över aulan "Errare humanus est (Folk är dumma)" till Have a nice day!, då det ansågs "stå i bättre samklang med den nuvarande samtiden" (På sitt sätt betydligt mer rakryggat än LU som trots försök att dumpa latinet inte funderar över sin latinska devis.) Och än mer obehag, så jag ju genomlevt sigillstriderna vid GU...

Tänker inte citera mer från artikeln, finns ett och annat guldkorn till, utan manar er att läsa den på egen hand.

Thursday, February 07, 2008

procrastinatio redux

Jag är fullkomligt medveten om att alla som är något sedan länge lämnat Facebook, att det är ute och passé, att det är en ond corporate machine som stjäl ens bilder och identitet, men jag älskar det i alla fall, inte så mycket för de stulna bilderna och alla applications (jag tackar alltid nej), utan för de trevliga uppdateringarna man får om folk, den fina gruppen Custodes Eruditionis, och dess procrastination-främjande mailsystem.

Att sitta och skicka små idiotiska meddelanden fram och tillbaka är precis vad man behöver då man egentligen ska läsa tyska böcker om syntax, italienska om inskriptioners grammatik eller spanska artiklar om kasusutveckling, en bra dag hoppar man mellan att läsa djupsinnigt och maila lättsinnigt, en dålig dag fastnar man någonstans mittemellan.

Gårdagen var en bra jobbdag, dock fanns ett facebook-utbyte med Lovisa om varför vi skulle blivit dåliga ingenjörer (det hade ngt med hår att göra), samt detta utbyte (kraftigt förkortat) med en doktorand (faktiskt inte i latin) som vi låter förbli anonym, om den stundande Latinfestivalen (och här kommer nu den lägsta sortens blogginlägg, då man återger interna roligheter):

Anon: P.S. Dock bör man kanske se till att alla lägger ifrån sig eventuella dolkar i dörren. D.S.

SDIL: Skriver på min att göra lista, 1. skaffa metalldetektor till lat.fest 2. Ignorera inte dröm-omen dagarna innan...

Anon: Kan vi inte trycka upp t-shirts med texten "Jag var med och mördade Caesar och allt jag fick var den här fåniga t-shirten?"

SDIL: Sure thing. Annars har alltid min dröm varit att starta ett helklassiskt innebandylag med en laguniform med texten ista quidem vis est på ryggen.

Anon: Den koolaste latinska devis jag annars känner till är "Ut omnia veniant." Jag har för mig att det var en av Royal Air Forces första flygdivisioner som anammade den. Now THAT´S what I call stil & klass!

Annan bra procrastination-aktiviteter är hämta kaffe, blogga, läsa filler, skriva att göra listor, lägga spindelharpan, surfa på antikvariatshemsidor, följa primärvalen i detalj och stirra tomt på väggen, om ni nu behövde några förslag, di flesta är hyggligt kreativa i detta avseende.

Tuesday, February 05, 2008

vis

Hur intressant verkar inte denna bok, The Murder of Regilla: A Case of Domestic Violence in Antiquity av Pomeroy (hon med Goddesses, Whores, Wives and Slaves)? Recension här:

"At the height of the Antonine age, the plutocrat, former Athenianarchon, and Roman consular Herodes Atticus, whose wife Regilla hadmiscarried and died in the eighth month of pregnancy, allegedly from a blow to the belly administered at her husband's order by his freedman Alcimedon for a trivial cause, was prosecuted for her murder by her brother Bradua, consul ordinarius of AD 160, either in that year or afterwards; whose speech proving not to the purpose, the defendant, denying the order and pointing to his public grief, was acquitted."

Eller här:

"Appia Annia Regilla Atilia Caucidia Tertulla was defined by others from birth, her extended name referencing the aristocratic status of her family in second century Rome. Her familiar name, Regilla, meant “Little Queen,” and represented the upper-class lineage she bore through her father, which linked her to the emperors Antoninus Pius and Marcus Aurelius. As a member of a well-to-do family, Regilla had a greater potential for fostering a legacy than most women of her era, and throughout her life undertook cultural and artistic projects which could have left a mark on the past. Unfortunately, a brutal and unconscionable crime allegedly perpetrated by the man with whom she shared her life removed her influence from the world, and further obscured her from view with a narrative of his own design. "