Carinae germanorum

I förra veckan recenserade Carina Burman nyutgåvan av Tacitus Germania i SvD. Den kan läsas här:
http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_9211715.asp

Jag instämmer i att det är hemskt kul att W&W ger ut den i sin klassikerserie, men tycker väl att de kunde kostat på sig en nyöversättning. Det är en god ide att ha en arkeologiskt kommentar, vilket ger ny pondus till Tacitus lilla skrift. Det kan anses vara i god götisistisk anda, Germania är en nyckeltext i den rörelsen och att belägga den historiskt kan ge ytterligare stöd till den urgamla tesen om de germanska övermänniskorna. Götisismen lever!
Jag har själv aldrig läst Germania på latin, det kanske är läge nu. Jag har läst Historiae och Annales, den senare med den fantastiske professorn Anders Piltz, som ständigt refererade till Tacitus såsom "läcker"!
Latinhumor: Carina betyder köl på latin.

Age, si quid agis!

Jag har inte fått något gjort idag med mitt latin. Jag har haft min första distanslektion i latin vilket gick bra. Det är duktiga elever, i princip självgående. Problemet med att ha lite undervisning, med betoning på lite, är att man lätt inbillar sig att man uträttat något, nog för en hel dag, när man blott stått länggst fram i ett klassrumm och lett blitt (eller som i detta fall, suttit framför en dator och smilat).
Jag tror jag lägger Cicero åt sidan idag och istället pysslar med ett av mina projekt. Det är ett begravningstal över en viss svensk prins, tryckt 1624 och är författat på prydligt stormaktslatin. Jag ska berätta mer om detta och omständigheterna därkring då jag kommit längre in i texten. Vidare kan jag eventuellt kanske få betalt för översättningen och så kan jag låtsas att det har med min forskning att göra då jag vill arbeta med just den perioden. Cicero känns för knepig idag, och detta begravningstal är inte tidigare översatt så det finns ingen tillrättalagd och krävande översättning att jämföra sig med.
Inget arbete skedde i helgen, vilket i ju för sig var planerat. Jag var på väg att ta mig till biblioteket men kombinationen bakfylla och enorma snödrivor drev mig hem efter att jag bara kommit några meter. Lade mig i sängen och läste deckare och övervägde att byta glödlampa.
Jag saknar redan min arbetsplats, det är något visst att ha kollegor att bälga kaffe med. Inser vidden av mitt koffeinmissbruk, då dessa mina enablers försvunnit.

Sic itur ad astra

Min förhoppning med bloggandet är att kunna kartlägga mina egna vanor i fråga om studier, gnälla över mina omständigheter samt jubla över hur underbart det är att få syssla med min stora passion.
Få se nu, jag flyttar nu i helgen från den lilla nordliga ort som jag vikarierat i, och helgen kommer att ägnas åt själva flytten, sorterandet av den enorma mängd papper som man alltid samlar på sig, återknytande med vänner och bekanta och en del festande. Söndagen är vikt för bakfylla, men på måndag, hoppas jag, naivt, att börja läsa igen. Det är Ciceros De re Publica som ska läsas. Jag har en utgåva med utförlig kommentar vilket är en stor hjälp.
Det kommer bli svårt, nu när jag jobbat ett tag, att hålla regelbundna vanor, då man inte har en arbetsgivare som håller ögonen på en. Det blir lätt att man sover länge och ägnar mycket tid åt okynnesläsning.
Jag har visserligen alltjämt en smula undervisning, på distans, vilket innebär att man har något att strukturera sina dagar runt. Kanske ska läsa någon liten kurs också...

Una salus victis nullam sperare salutem

Efter många års studier i latin och en del ströjobb har jag fått ett stipendium. Det är ett rejält sådant och sträcker sig över tre år. Jag har även lyckats övertala en beundransvärd person att bli min handledare. Pengarna räcker inte för att bli formellt antagen och det verkar inte vara aktuellt. Sålunda kan jag nu kalla mig skuggdoktorand.
Jag ska strax börja ta itu med mitt kära latin igen, då jag nu idag avslutar ett vikariat. Det är skrämmande och överväldigande, men jag längtar, tror jag.
Jag oroar mig för pengar, mitt stipendium betalar hyra och mat, inte mycket mer, jag oroar mig för min disciplin, tänk om jag försnillar denna chans med att läsa deckare och peta tånaglarna.