Age, si quid agis!

Jag har inte fått något gjort idag med mitt latin. Jag har haft min första distanslektion i latin vilket gick bra. Det är duktiga elever, i princip självgående. Problemet med att ha lite undervisning, med betoning på lite, är att man lätt inbillar sig att man uträttat något, nog för en hel dag, när man blott stått länggst fram i ett klassrumm och lett blitt (eller som i detta fall, suttit framför en dator och smilat).
Jag tror jag lägger Cicero åt sidan idag och istället pysslar med ett av mina projekt. Det är ett begravningstal över en viss svensk prins, tryckt 1624 och är författat på prydligt stormaktslatin. Jag ska berätta mer om detta och omständigheterna därkring då jag kommit längre in i texten. Vidare kan jag eventuellt kanske få betalt för översättningen och så kan jag låtsas att det har med min forskning att göra då jag vill arbeta med just den perioden. Cicero känns för knepig idag, och detta begravningstal är inte tidigare översatt så det finns ingen tillrättalagd och krävande översättning att jämföra sig med.
Inget arbete skedde i helgen, vilket i ju för sig var planerat. Jag var på väg att ta mig till biblioteket men kombinationen bakfylla och enorma snödrivor drev mig hem efter att jag bara kommit några meter. Lade mig i sängen och läste deckare och övervägde att byta glödlampa.
Jag saknar redan min arbetsplats, det är något visst att ha kollegor att bälga kaffe med. Inser vidden av mitt koffeinmissbruk, då dessa mina enablers försvunnit.