Efter många års studier i latin och en del ströjobb har jag fått ett stipendium. Det är ett rejält sådant och sträcker sig över tre år. Jag har även lyckats övertala en beundransvärd person att bli min handledare. Pengarna räcker inte för att bli formellt antagen och det verkar inte vara aktuellt. Sålunda kan jag nu kalla mig skuggdoktorand.
Jag ska strax börja ta itu med mitt kära latin igen, då jag nu idag avslutar ett vikariat. Det är skrämmande och överväldigande, men jag längtar, tror jag.
Jag oroar mig för pengar, mitt stipendium betalar hyra och mat, inte mycket mer, jag oroar mig för min disciplin, tänk om jag försnillar denna chans med att läsa deckare och peta tånaglarna.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment