Och inte har denna vecka visat sig vara mindre underlig, och sålunda söker vi tröst i en mängd ting:
- Jag tänker på Florens och den underbara väggmålningen i Dômen av sir John Hawkwood, en riktig condottiero, ett finare ord för legosoldat, ty man blir så glad när man plötsligt träffar på
karaktärer ur ens barndoms flora (denna hämtad från Vita kompaniet).
- Även artikeln om Ben-Hur i SvD sprider glädje (jag läste den för första gången i en upplaga som getts ut i samband med lanseringen av stumfilmen Ben-Hur, och sålunda rikt illustrerad med bilder fårn det glömda mästerverket, och har sålunda svårt att förlika mig med Hestons rolltolkning):
"”Ben-Hur” är, i mycket korta drag, historien om den förmögne prinsen, köpmannen och patrioten Ben-Hur i Jerusalem som blir oskyldigt anklagad för mordförsök på den romerske ståthållaren, varefter han av sin älskade barndomsvän, den äregirige romerske officeren Messala, blir svekfullt dömd till ett liv som galärslav och fråntagen familjeförmögenheten. Efter att under ett sjöslag ha räddat livet på galärskeppets befälhavare adopteras han av denne och blir till slut framstående medborgare i Rom. Hämnden på Messala – vilken under alla umbäranden motiverat Ben-Hur att leva vidare – får han till slut under en uppgörelse i form av en våldsam hästkapplöpning i Antiochia med alla medel tillåtna. Först efter denna vedergällning (som tur är för dramaturgins skull) sker hans omvändelse till den kristna läran, och han möter Jesus en sista gång under Golgatavandringen och korsfästelsen."
Årets julklapp?
- Annat som muntrar upp är en rejäl gammal deckare. Sov inte mycket i natt, då jag var tvungen att klämma hela Mord i Arkadien, gick inte att lägga igfrån sig när man väl börjat, kanske inte så mycket för själva mordgåtan, utan för språket och och det faktum att det kursiveras när det blir spännande (publicerad 1954!), karaktärerna, (såsom gay-karikatyren Fritz, Anna, den övertygade kommunisten, eller den alkoholiserade mansgrisen Lubbe), och miljöerna som beskrivs utförligt, och man har ju varit på de gator där de promeneras, i de salonger där det groggas och i de korridorer där det smygs. Vidare uttalas en del eviga sanningar, som står sig bra femtio år senare, i synnerhet som jag idag sitter på Carro:
"En halvdan doktorsavhandling kostar tolv, femton år i en dammgömma på Carolina. När de stackars bokmalarna kommer ut i friska luften orkar de knappast titta mot ljuset."
No comments:
Post a Comment