tu regere imperio populos memento

Att sitta i det papistiska Rom på GIIA-dagen, innebär, förutom en skrämmande brist på de specifika bakelserna, att tankarna drar åt hans dotter snarare, då man sitter inte alltför många meter från den triumfbåge, där hon gjorde sitt högtidliga intåg i staden, en gång för länge sedan.
Vidare sitter jag denna gång i över biblioteket (a, denna luftkonditionerade tillflyktsort under brännande sommardagar!) och då inknökad brevid Kristina-hyllan, så det är inte förvånande att man landar hos henne, snarare än hos fadren denna dag, och efter att ha snabbt bläddrat i Christina Heroina ville jag egentigen citera panegyriker (90 stycken räknas up i den boken!) till den damen och typ prata om den vagt förolämpande jämförelsen i en av dessa, då Christina ges rollen av Ascanius i kontrast till pappan såsom Aeneas; tu nunc ut alter Ascanius in magni Aeneae locum succedens dominaris, då allt som har med Vergilius egentligen bör undersökas), men då tiden som alltid är knapp vänder vi oss till ett säkert kort, och mer klipvänligt tack vare den store professor HHs online-funna paper, nämligen Venceslaus Clemens, där man bums får än mer Vergilius:

"But Clemens cares also for other things than wars and conflicts: Love gets its place in his poem, too. The Swedish Queen, Maria Eleonora, bids farewell to her husband and grieves over his departure. She is sorry that she has not had a son, who might recall the features of his father during the King's absence. And she exclaims:

O mihi si saltem parvus GUSTAVULUS aula
Luderet ante oculos

The contemporary readers were surely able to recognize the parallel at once. These are almost the same words that unhappy Dido used when Aeneas left her to sail to Italy: Si quis mihi parvulus aula/ luderet Aeneas"

Låt oss undvika dagens datum och dess dödsdigra verklighet verkligen in adsurdum, först nyss genom utvikning om Kristina, därefter, dels för att se den dagsaktuelle hjälten såsom levande, och dels för att den texten finns till hands, och jag är allt bra lat, och vi avslutar sålunda med förjande glada rader från just Gustavis:

Quem (=Gustavum) Populi, quem Regna timent, quem Solis ab ortu
Solis ad occasum, curru sublimis eburno
FAMA vehit, loquiturque suas VICTORIA lauros
Illi, nec tantum praesentia, at omnia retro
Secula magnanimi Victoris Nomina cedunt.