monumentum aere perennius

Jag är inte ensam här på jobbet, en och annan ytterligare förlupen doktorand hittades här, men ingen så här förkyld och prokrastinerande.
jag måste bocka av några saker innan det nya året kan inträdas med gott samvete; ett gäng arbetsgrupper, någon liten ansökan och hela det där att ställa mitt liv i ordning innan det att jag försvinner iväg till USA för vårterminen. Sålunda slösar jag tid på följande:


- Den sublime Gudmundson , latinet och snapsvisans försvarare, meddelar själv att han på sedvanligt briljant vis arbetat in Horatius i den rimstuga vari han deltog, och jag tycker det blev mycket bra:

Julklapp – tekoppar:

Nu tändas tusen juleljus,
tänker skalden Horatius,

skriver rim för fulla muggar
dricker te och kaka tuggar.

I julstrumpan försiktigt stoppar
sitt monument, varaktigare än koppar.

- Själv fick jag detta på min bästa julklapp (A New Literary History of America, har varit trollbunden och snuvig senaste dagarna):

When in Rome...
There you know,
From many a dusty tome,
What you should(and shouldn't) do.
So you won't be like Norman Bates
When in the States,
So the references won't be a mystery,
Here's a new, literary......

- På tal om julhälsningar, måste det väl ändå vara själva definitionen av ironi att det venerabla UU använder sig av sitt så styvmoderligt behandlade Carolina-bibliotek som prydnad på sitt digitala julkort. (Såsom en vän sade, det vore som om Vita huset skulle skicka ut julhälsningar prydda av Guantanamo. Kanske lite väl vasst, men skoj!) Det väcker förstås frågan om man borde ta tag i Rädda Carolina igen...

- När det gäller engagemang bör alla som inte gjort det se det sista avsnittet av årets Uppdrag Granskning om utländska stipendiefinansierade doktoranders situation i Sverige. Se det, och minns att detta ändå är ett snällt reportage!

- Något att bita i får man i denna UnderStreckare; "Den engelske Wilde-entusiasten Thomas Wright har ägnat de senaste tjugo åren åt att vandra i Wildes litterära fotspår, bland annat genom att försöka läsa alla de böcker som Wilde läste":

"De klassiska studierna skulle fortsätta vid Trinity College i Dublin, och senare vid Magdalen College i Oxford där han träffade flera personer som skulle komma att påverka hans syn på den antika kulturen.

En av dessa var John Pentland Mahaffy, vars bok ”Social Life in Greece” förespråkade en annan hållning än den vetenskaplige lingvistens; en mer emotionell hållning om man så vill, som gick ut på att närma sig det förflutna med ett på alla sätt öppet och passionerat sinne. Mahaffys bok var också den av 1800-talets böcker om antiken som förhöll sig mest öppet och öppenhjärtligt till det minst sagt laddade ämnet homosexualitet i den grekiska kulturen. Mahaffy hävdade, i en argumentation som känns förvånansvärt modern om man ser till de då rådande viktorianska moralbegreppen, att olika tider och samhällskontexter har olika värderingar och olika uppfattningar om rätt och fel. All diskussion om något universellt rätt och fel blir därför bara absurd; absurt blir också behovet av att fördöma antikens relationer mellan män som onaturliga."

Slutligen vill jag bara tacka för alla fina mail jag fått på senaste tiden, och jag kommer ta mig tid att svara på dem snarast. Jag är otroligt rörd av att det finns så trevliga personer därute som vill skriva till mig.