in dulci jubilo

Som nämnt igår, så trillar det in en del intressant post, t.ex detta:

"Hej! Med anledning av den nya gymnasiereformen - med latin som obligatorum för elever på Humanistiskt program/språklig inriktning kontaktade jag Skolverket för att få reda på hur många lärare i latin vi har i Sverige idag. Fick ett nedlåtande svar som gick ut på att de inte har tid att besvara frågor, och undrar nu om du kanske vet det?"

Inte heller jag har någon aning, men det ger mig en trevlig ursäkt att ta upp senaste numret av Classica, Klassikerförbundets lilla skrift vari det finns "undersökning av de klassiska språkens ställning" (som redovisar de klassiska språkens ställning vid gymnasieskolorna i Sverige, universiteten nämns inte, och jag har ingenting emot att man gör så, men man kanske bör kalla det något annat då, eventuellt peta in ett "gymnasium" eller dylikt någonstans, och jag har noterat denna ensidighet tidigare), och även om metod inte redovisas så får vi anta att den är heltäckande. I denna sammanställning räknar jag ca 20 olika undervisande lärare i latin, och om man räknar till de i grekiska blir det typ 3 till. Vidare borde det väl finnas fler, beroende hur man definierar latinlärare (sådana med behörighet eller bara alla som undervisar i latin?), då åtskilliga studieförbund och liknande har kurser i språket.
Jag föreslår dock att man tar kontakt med Klassikerförbundet för utförlig statistik och tillförlitligt kunnande.(Den nämnda sammanställningen ovan hittas även på deras hemsida.)

Det är otroligt rart att jag alltjämt tillsänds Classica, även om jag inte betalat medlemsavgiften detta år, en som sagt, medveten markering, men jag är glad att den damp ner i lådan då jag inte velat missa den jublande skildringen av hur grekiska läses vid Södra Latin i Stockholm, med en skolledning som är "villig att satsa på grekiskan" (undra om min kära alma mater Katedralskolan i U-a har någon åsikt om detta, de som t.o.m struntar i latinet?). Jag gladdes även över analysen av klassikerämnet i Norge och därigenom även Kiellands roman Gift, som nu bums måste läsas.

Denna försiktiga, ömma påminnelse i form av en liten blå tidning har fått mig att betala in medlemsavgiten för 2010 och jag hoppas kunna bevista något arrangemang i föreningens regi detta kommande år.