Nulla dies sine linea

Har tillbringat en väldigt slö eftermiddag på Carolina (och ja, granarna utanför kom upp för länge sedan), suttit i min älskade C-sal och suckat, aktivt prokrastinerat, fikat etc. , men även läst klart Centerwalls förtjusande kommentar till Vita Hadriani från 1869, och då förstås på latin. Har även beslutat mig för att närapå sno hans förord rakt av:

"Idque non ea sententia feci, ut posse me adolescentem multum novi afferre confiderem, sed ut, quae ubique ad vitam Hadriani illustrandam idonea invenirem, ea uno loco colligere conarer. Quamquam fieri non potuit, quin nonnullis in rebus minime in iis, quae a doctis viris statuta erant, acquiescere possem. Itaque factum est ut nonnusquam nova et inaudita proponere videar, quae tamen probabilius argumentis firmare conatus sum; neque siquis me erroris arguerit, id feram indigne sed gaudebo, quod fieri posse credo, ut quum tiro prodierim a veteranis correctus et edoctus postea in hac scientia quam prae ceteris diligo aliquantulum proficiam."

På mitt bord här ligger även den finfina tidskriften för polsk klassisk filologi, Eos, och jag skulle gärna fördjupa mig i volymen från 1930 vari det talas mycket om Vergilius-tradition i Polen, men det måste väl tyvärr vänta.
Intill ligger Histoire de la divination från 1880, ett ruskigt vackert tryck, men varför synes fransmännen ha en sådan usel index och registertradition? (Hade detta varit en tysk volym hade det utan tvivel funnits ett saftigt index locorum.) Frustrationen vägs upp av att någon gjort prydliga blyertsrättningar här och var, t.ex har källhänvisningen på sidan 322 ändrats från Pausan, VIII, 93.4 till Pausan, VIII, 39.5.

O forna tiders filologer, med dessa kunskaper i sinnet och rättningspennan i näven!