Allt är som vanligt nu, jag sitter på institutionen, och det är som om jag aldrig varit borta. Dusterna med bibliotekssystemet är bekanta, om du har fräckheten att önska en bok som visar sig vara förkommen, är det omöjligt att få besked om ett nytt ex kommer införskaffas, eller om man har möjlighet att få fjärrlåna den (det har hänt att man vägrats fjärrlåna eftersom boken finns i katalogen), och sådant sker definitivt inte per automatik.
Resten av tiden splittras av möten, småplock och glada stunder såsom promotionstårta, och det är återigen bevisat, att man måste vara utomlands eller i alla fall fjärran från sin arbetsplats för att få något producerat. Vidare står sommaren för dörren, sol och gin kommer förhoppningsvis dominera ens dagar framöver, och med viss sorg lämnas sålunda avhandlingen åt sidan för nu.
Sålunda, några notiser:
- Imorgon, 1 juni, kan man lära sig mer om bysantinsk konst genom två föredrag här i Uppsala. Båda föredragen äger rum i rum 2-0024:
"Klockan 13.15 talar Maja Kominko (Oxford) om illustrerade handskrifter under titeln "More than words: illustrated Byzantine manuscripts of the Christian Topography".
Klockan 15.15 talar Elisabeth Piltz (Uppsala) om bysantinsk konstteori
under titeln "Cosmos as icon: on Byzantine art theory".
Alla intresserade är hjärtligt välkomna till ett eller två föredrag!"
"ARS EDENDI LECTURE BY ELIZABETH & MICHAEL JEFFREYS
"Tapestries of quotation: the challenges of editing Byzantine texts"
Monday, June 7th, 5-6 pm (William-Olssonsalen, Geovetenskapens hus, Frescati )
Prof. Elizabeth and Michael Jeffreys will give the Ars edendi Lecture on the importance of editing compilatory medieval texts, the idiosyncratic editorial challenges of texts made up of quotations, the medieval culture and its usage of sources.
ARS EDENDI SEMINAR BY ELIZABETH & MICHAEL JEFFREYS
"Challenges in Editing the Letters of Iakovos Monachos"
Tuesday, June 8th, 10.15-12 am (D247, Frescati)
The seminar will be dedicated to challenges and decisions faced by Prof. Elizabeth and Michael Jeffreys in editing the Letters of Iakovos Monachos (XII century): Iakovos' compositional technique, the choice of readings and emendations, the insertion of different apparatus,etc."
- Ytterligare en recension av Iliaden-en cover, och denna artikel upptäckte jag eftersom den anslagits i fikarummet, så visst finns fördelar med att vara tillbaka. Vi finner där en metafor som inte är att leka med:
"Men här haltar det, slangen känns mest som en tårtgarnering plundrad av ett barnkalas och den försvinner i långa partier." [Slangen eller garneringen?]
- I UNT finns även mer Linnér:
"Vilken var drivkraften bakom denna häpnadsväckande verksamhet? Han nämner den själv i både förord och efterskrift: den stora diktens förmåga att få ”den mänskliga tillvarons bräcklighet och futilitet att lysa upp av gudomlig glans". I sina tidigare böcker har Linnér beskrivit sin glädje att skriva om den grekiska litteraturen. Det verkar som om själva skrivandet hade samma effekt som en drog och gjorde honom hög. I likhet med andra stimulantia var den uppenbarligen beroendeframkallande. Enbart under det sista decenniet av sitt liv, mellan 82 och 92 års ålder, gav han ut inte mindre än fem böcker inom samma ämnessfär."
- Och så en av Olof Hermelins "Hecatompolis suionum, Svenskarnas hundra städer":
"Idén är inte hans egen. Under medeltiden och renässansen fanns det en hel diktgenre, som sjöng bestämda städers lov. Ofta tillgick det så att man lät städerna besjunga sig själva, och ibland fick de besjunga varandra. Men på latin, naturligtvis! Ty om det gällde att skryta med den egna nationens alla märkvärdiga städer och man ville bli förstådd utanför det egna landets gränser, måste man ju tillgripa det enda internationella språket.
Vad en bildad människa visste inom medicin, naturvetenskap, geografi eller historia på 1600- talet hade hon i regel inhämtat i latinsk litteratur. Det spelade sedan ingen roll om vederbörande bodde i Filipstad, Dorpat, Prag eller Paris. Latin måste man kunna. Och kunna skriva!
När Olof Hermelin lämnar det första svenska bidraget till genren, är han blågul så att det förslår. Mycket gärna diktar han om städer som utgör befästningar eller militära stödjepunkter. Ofta har där rasat drabbningar, där svenskarna vunnit över sina fiender. Kalmar, Karlskrona, Halmstad, Karlshamn, Landskrona, Varberg, Marstrand samt Kungälv (med Bohus fästning) kan nämnas som exempel."
"Idén är inte hans egen. Under medeltiden och renässansen fanns det en hel diktgenre, som sjöng bestämda städers lov. Ofta tillgick det så att man lät städerna besjunga sig själva, och ibland fick de besjunga varandra. Men på latin, naturligtvis! Ty om det gällde att skryta med den egna nationens alla märkvärdiga städer och man ville bli förstådd utanför det egna landets gränser, måste man ju tillgripa det enda internationella språket.
Vad en bildad människa visste inom medicin, naturvetenskap, geografi eller historia på 1600- talet hade hon i regel inhämtat i latinsk litteratur. Det spelade sedan ingen roll om vederbörande bodde i Filipstad, Dorpat, Prag eller Paris. Latin måste man kunna. Och kunna skriva!
När Olof Hermelin lämnar det första svenska bidraget till genren, är han blågul så att det förslår. Mycket gärna diktar han om städer som utgör befästningar eller militära stödjepunkter. Ofta har där rasat drabbningar, där svenskarna vunnit över sina fiender. Kalmar, Karlskrona, Halmstad, Karlshamn, Landskrona, Varberg, Marstrand samt Kungälv (med Bohus fästning) kan nämnas som exempel."
1 comment:
Jag gillar när man kan se "räkning skickad" vid boken man beställt. Fattas bara att biblioteken tar över det Simpsonska "we're sending some guys" - då skulle det nog bli fart på bokåterlämnandet.
Post a Comment