capita aut navia

Evenemangstips och två svenska funderingar:

- I Uppsala hittar man i nästa vecka två öppna föreläsningar med prof. Bella Vivante från University of Arizona:

Tisdag 18 maj, 14-16, hus 2, rum 0024,
'The importance of ancient Greek women's rituals for concepts of
female identity'

Torsdag 20 maj, 14-16, hus 7, rum 0042
'The portrayal of ancient Helen in modern film'.

Från den korta presentation av prof. Vivante som medföljde:

"Vivante has also published a translation of Euripides called 'Euripides' Helen' in 'Women on the edge. Four plays by Euripides'. Her last monograph, 'Daughters of Gaia: Women in the ancient Mediterranean world' was published in 2007 and she is presently working on a research project on 'Helen: Icon of womanhood in ancient Greek and modern poetry'. She has also used her cross-disciplinary approach to present a theoretical perspective on how to gain further insights into ancient Greek society through the build-up of the language in the article 'The primal mind: Using native American models to study women in ancient Greece'. Apart from her publications she has also had time to travel extensively in Greece and Turkey."

- Hade en ganska speciell upplevelse här i lilla State College, i och med den uppmärksammade attacken på Lars Vilks i Uppsala i veckan. Satt och läste vid lunchen den pyttiga lokaltidningen Centre Daily Times (allvarligt talat, den får TT-ELA att framstå som International Herald Tribune), och där, under deras inköpta notiser (deras journalister verkar bara syssla med sport, helst på high school-nivå, samt viss rapportering om hemvändande soldater), fanns en om attacken, med till och med en liten bild. Det var enormt konstigt att sitta så med en kalkonsmörgås mitt i rural Pennsylvania, och spontant och plötsligt träffa på en bild på en sal som är bara några hundra meter från mitt kontor i Uppsala, den sal där jag antagligen, deo volente, kommer försvara min avhandling. Ihresalen, nu internationellt celeber!

- Åh, på måndag den 17 maj gästar Svenska Litteratursällskapet i Finland historisk-filosofiska och språkvetenskapliga fakulteten, UU, på sin jubileumsturné. (Tack vare dem fick jag ju tillbringa en magisk vecka i Helsingfors.) Alla är hjärtligt välkomna tydligen! Programmet, som går av stapeln universitetshuset, sal X, ser ut så:

10.15 Svenska litteratursällskapet – en kultur- och vetenskapsfrämjande
kunskapsorganisation, forskningschef Christer Kuvaja

10.45 Vad sjunger finlandssvenskarna?, professor Ann-Mari Häggman

11.25 Paus

11.35 Hundra år av kollegiala kontakter – litteraturhistoriker och
textkritiker i Uppsala och Helsingfors, fil.dr Pia Forssell

12.15 Rättsarv, tacksamhetsskuld, nationalism - svenskt och finskt i
Finland efter 1809, professor Max Engman

- Ett sista tips i Uppsala: den 21 maj, Universitetshuset sal IV, Biskopsgatan 3, Uppsala, 10:00, försvaras avhandlingen Constructing Athenian Masculinities: Masculinities in Theophrastus' Characters and Menander's Comedies:

"With the use of Connell’s theory on hegemonic masculinity a complex picture of masculinities emerges that intersects several social constructions including age, financial and social belonging. The hegemonic masculinity that emerges is one of Athenian citizenship at the age of being a kyrios with an oikos that contained children. It is also a masculinity that is dependent on fulfilling or obtaining the three virtues of sophrosyne, autarkeia and philantropia. The hegemonic masculinity seems to be one of nostalgia, focusing on how the contemporaries of Theophrastus and Menander perceived the hegemonic masculinity of a past era when Athens was one of the great powers in the region without foreign domination and interference"


- Ars edendi har även de föreläsningar i veckan, dock i Stockholm:

Torsdag, 20/5, 17.00-18.00
William Olsson-salen, Frescati
Pascale Bourgain: Stylistique comme instrument de travail pour l’édition des textes

Fredag, 21/5, 10.00-12.00
D247, Södra huset
Pascale Bourgain: Mise en page de poésies lyriques latines dans les manuscrits

"Professor Pascale Bourgain, forskningsledare på Ecole nationale des Chartes, Sorbonne, Paris, är specialist på medeltida latinsk litteratur. Hon är välkänd för sina många inspirerande och lärda verk, för sitt arbete med Atelier des Médievistes, Manuel du Latin médiéval, för editioner av bl. a. Gregorius av Tours, Adémar de Chabanne, av homilietexter och av medeltida poesi, liksom för sina studier av de medeltida handskrifternas uppbyggnad och mise en page, samt för sina studier av medeltida latinsk stilistik"

- Jag finner på många vis Frau Doktor Professor Witt-Brattström vara helt fantastisk, och jag lär läsa det senaste hon skrivit, men detta får mig att resa ragg:

"Så egentligen har vi offrat flickorna i och med samskolan. Det kan man se nu. Fler unga kvinnor än män tar visserligen universitetsexamen men de mår sämre."

Jag tänker inte argumentera om huruvida samskola är bra eller dåligt, men jag måste säga nåot om det där "mår sämre". Vad har vi för kriterier på att "må bra/dåligt/sämre"? Vad innebär det att "må bra/dåligt/sämre"? Och vad har vi för jämförelsematerial här, att det mås sämre numer? Hur jämför man ”må-bra:andet” hos tjejer idag med dem anno dazumal? Självförtroende barometern från år 1954? Finns inget sådant material, är jag rädd för.

Självförtroende, välbefinnande, "må bra"etc är säkert otroligt viktiga och säkert indikativa på något, men frågan är hur i hela friden man mäter skiten. Jag vet ingen vettig metod. (Jag vet ytterst lite om statistik och psykologi egentligen, men jag vet ett och annat om att jämföra äpplen och päron. I synnerhet här fallerar det stort, ty vad är underlaget? Räcker det att en viss generation säger sig, eller utpekas såsom "sämre mående"? Tydligen är inte det knutet till prestation på något vis, då kvinnorna har fler universitetsexamina.

Alltså tillskrivs att "må bra" något slags egenvärde, och är inte heller mätbar, då prestation är oavhängigt. Det har tydligen ingenting med psykologiskt beteende att göra, då karlar tar livet av sig i högre utsträckning, vilket väl bör tyda på en viss frånvaro av "må bra". De är också mer benägna att vara missbrukare (även om det svagare könet kämpar att komma ikapp där). Kvinnor blir dock oftare ihjälslagna av någon de säger sig älska eller som säger sig älska dem, och det bör väl tyda på dåligt självförtroende, eller kanske taskigt "må bra". Likaså är ätstörningar och självskadeebeteenden vanligare hos damer. Men har detta ökat? Och vilket är "värst"? Är det bättre att vara ätstörd och underarmskarvande än att ta livet av sig? (Det finns egentligen för många variabler här med frågor som rapportering, öppenhet, psykofarmaka, genusbundna beteenden etc, men faktum kvarstår att jag inte vet hur man mäter eller blankt kan konstatera att kvinnor "mår sämre" numer. (Och vad i hela friden är att "må bra"? Är det ett självändmål?) Må vara sant, men visa!) Jag har ingen aning om vilken grupp eller generation som mår sämst och finner dessutom den frågeställningen ointressant, då vi inte har några bra metoder för att beskriva ett sådant begrepp eller mäta och jämföra sådant material.

Feminism tränade mig vetenskapligt. Det fick mig att ifrågasätta, att ta reda på källan och inte lita på vad som står i det lösryckta citatet, att även titta på metod och urval, att fundera över vem källan är och vad det kan finnas för motiv där, och fundera över vilka som inte fått uttala sig. Det lärde mig att saker inte alltid varit som de är och att bara för att de är som de är så betyder det inte att det är något slags normaltillstånd givet av naturen som alltid bör råda. (Feminism och vetenskap går hand i hand för min del, därav denna irritation över ett så slarvigt uttalande.)Feminism är i högsta grad relevant än idag (för den som undrar); saker som kön, klass, sexualitet, abort, genus väcker alltjämt enorma olösta frågor i vårt samhälle och värld, men vi kommer närmare lösningar, förståelse och krossande konventioner om vi studerar problemen vetenskapligt och har information och kontext när vi angriper dem.