ea tempestate

So, 'tis the season, sådan är säsongen, det lackar mot något slags sommarlov eller i alla fall frånvaro av studenter eller hemresa från Rom, och det är den tid då stipendiebesked ramlar in, eller inte gör det. Facebookuppdateringarna från fellow scholars tell sad tales, eller bjuder på glada nyheter. Det där med stip etc är en känslig fråga för doktorander and their ilk, mycket förstås för att det ger ytterligare finansiering resor, utlandsvistelser und so w, men även tror jag för att det dger en smula uppmuntran och validering under de långa mörka åren, där många inte får någon beröm eller feedback från överheten, det kan vara snålt med sådant. (Och det är väl bra at kunna känna sig bekräftad en smula, även om man ska komma ihåg att att även stip-utdelningar kan vara ganska random, det hänger som alltid en del på tur.) Det lutar nu åt, tack vare besked om viss finansiering att det blir USA för mig i vår, men allt är inte helt klart, så det beror alltjämt, men jäklar, värmen från såväl denna bekräftelse (trots det där om tur) som vinet gör gott.

Det börjar ju ochså sakteliga dra ihop sig för hemgång, repatriering om man kan säga så, för min del, några veckor återstår, men det är upplopp, hemresor diskuteras utförligt och paniken stiger över a) saker jag bör hinna med och b) hur jag ska få hem allt i min resväska. Det kommer även finnas en svår återanpassiningsperiod, jag har vant mig vid det lätta onyktra vansinne som är institutsliv och borde väl egentligen få vara på ngt enklare half-way hous en kortare tid. Hur ska jag kunna vänja mig vid att inte längre bo i ett mindre universitetsbiblio? Menar ni att jag inte längre kommer ha ett omfattande tidskriftsarkiv hemmavid? Och måste jag böraj anstränga mig socialt? O fasa, nu har det varit så att om socialiseringstarmen pockat har man blott satt sig på balkongen med en flaska vin och vips har man folk runt sig som är villig att dela den i sommarnatten, mendan man tittar på änderna som käbblar i Milles-fontänen. Och man finner fina inbjudningar i sitt fack, som trillar dit utan orsak, och alltid är det något upptåg på gång; äventyret hittar liksom en.

Nåväl, i onsdags var det dags för en av de underliga occasions som spontant trillar in i ens liv här, the opening av spazio aperti, en blandad konstutställning på den gräddtårta som kallas Rumänska institutet, där konstnärliga stipendiater från alla håll och kanter ställer ut, vi svenskar var representerade förstås men tre små ypperliga verk, vilket jag inte lägger ut här, ty jag vill mest framhålla det bizarra. Vi börjar dock med lite bra konst:



Det fanns som sagt mycket som var bra, man möttes av några fabulous nudes när man trädde in (varpå man även fick syn på den dam som utgjorde en installation genom att sitta i fontänen och se deppig ut). Förutom det fanns mycket annat rent mindboggling, eller bara trist:

Det chockerande är ju numer konventionellt, och det har gått i stå en smule med kropsvätskor, ty vem blir längre upprörd eller ens berörd av fejkat mensblod?

Detta om än mystifierande, var välkommet i den varma sommarnatten, dessa svartklädda damer delar ut grå vaniljglass, the meaning eludes me, men upskattat!

File under: de är inte kloka de där rumänerna:

Hela upplevelsen blev extra snurrig för mig då jag var något baldig och ébrietée efter ett post-sem och saftig fördrink, till slut blev den flimrande videokonsten, Jesusavbilderna i technicolor och de levande installationerna för mycket, och jag lyckades ta mig upp på det avspärrade taket, med en fyllbults självsäkerhet, och satt där, tills koncepterna återvänt, vinkandes på danska filologer och tänkte på att jag strax lämnar denna utsikt.

vel ioco vel serio

Värmen håller i sig, Champions League- finalen ska spelas blott några kvarter härifrån (innebär mer eller mindre husarrest för oss alla, och ingen alkohol finns att köpa), och jag inser att det inte är många veckor till dess jag flyttar hem till fosterlandet. Medan jag istter i fosterställning här borta i hörnet och undrar hur jag ska förvalta min sista vinare, hur i hela friden jag ska få ner allt i väskan inför hemfärden, och så förstås det där med avhandlingen, så titta gärna på testamentum porcelli, som följer nedan. En humortext från 300-talet, känd av Hieronymus, och ni kan läsa allt om den här:

incipit testamentum porcelli.

M. Grunnius Corocotta porcellus testamentum fecit. quoniam manu mea scribere non potui, scribendum dictavi.
Magirus cocus dixit 'veni huc, eversor domi, solivertiator, fugitive porcelle, et hodie tibi dirimo vitam'. Corocotta porcellus dixit 'si qua feci, si qua peccavi, si qua vascella pedibus meis confregi, rogo, domine coce, vitam peto, concede roganti'. Magirus cocus dixit 'transi, puer, affer mihi de cocina cultrum, ut hunc porcellum faciam cruentum'. porcellus comprehenditur a famulis, ductus sub die XVI kal. lucerninas, ubi abundant cymae, Clibanato et Piperato consulibus. et ut vidit se moriturum esse, horae spatium petiit et cocum rogavit, ut testamentum facere posset. clamavit ad se suos parentes, ut de cibariis suis aliquid dimitteret eis. qui ait:
'patri meo Verrino Lardino do lego dari glandis modios XXX, et matri meae Veturinae scrofae do lego dari Laconicae siliginis modios XL, et sorori meae Quirinae, in cuius votum interesse non potui, do lego dari hordei modios XXX. et de meis visceribus dabo donabo sutoribus saetas, rixoribus capitinas, surdis auriculas, causidicis et verbosis linguam, bubulariis intestina, isiciariis femora, mulieribus lumbulos, pueris vesicam, puellis caudam, cinaedis musculos, cursoribus et venatoribus talos, latronibus ungulas. et nec nominando coco legato dimitto popiam et pistillum, quae mecum attuleram: de Thebeste usque ad Tergeste liget sibi collum. et volo mihi fieri monumentum ex litteris aureis scriptum: "M. Grunnius Corocotta porcellus vixit annis DCCCC . XC . VIIII . S . quod si semis vixisset, mille annos implesset". optimi amatores mei vel consules vitae, rogo vos ut cum corpore meo bene faciatis, bene condiatis de bonis condimentis nuclei, piperis et mellis, ut nomen meum in sempiternum nominetur. mei domini vel consobrini mei, qui testamento meo interfuistis, iubete signari.'

Lardio signavit. Ofellicus signavit. Cyminatus signavit. Lucanicus signavit. Tergillus signavit Celsinus signavit. Nuptialicus signavit.
explicit testamentum porcelli sub die XVI kal. lucerninas Clibanato et Piperato consulibus feliciter.

(En av undertecknarnas namn, Lucanicus, dyker upp i Historia Augusta (Caracalla.5.6), likaså gör det det i Ammianus Marcellinus, där det enligt Syme "it was among the peculiar names borne by disreputable members of the roman plebs- lucanicus cum porclaca et salsula, similesque innumeri" (28.4.28). Därav mitt intresse, om nu någon undrade.)

dumetum

Det är som sagt värmebölja här med strax runt 30 grader eller däröver om dagarna, man blir slö och sömning och inga mängder kaffe hjälper, men i mitten av veckan fick man igång luftkonditioneringen i övre biblioteket och auditoriet, så nu finns en iskall fristad, och jag menar iskall, vid improviserad filmkväll i auditoriet häromdagen (Billy Wilders The Front Page!) fick vi åse spektaklet iförda raggsockor och filtar för att inte förfrysa, men tro mig, jag klagar inte utan tackar gladeligen för denna frysbox.
Sålunda, då det är för varmt för att skriva något sammanhängande, ngra notiser:

- Två väldigt intressanta föreläsningar i det bejublade Ars edendi-projektets regi, denna gång av Dr. Timothy Janz (The Vatican Library):
In Search of the Lost Scribes: A Numerical Approach to Greek Paleography, 8 juni, 17:00- 19:00, och Scholia: What are they Good For? - Reflections on a New Edition of the Sophocles Scholia, 9 juni, 10:15 to 12:00, båda i William-Olssonsalen, Geovetenskapens hus, Frescati, Stockholm.

- En av mina favoriter till bloggar, Ting och Tankar fyller 2 år. (Jag orkar inte tänka på hur länge jag hållit på, tidigare år högtidlighölls det, men det börjar bara bli pinsamt.) Där länkades det även för inte så länge sedan till en relativt ny historikerblogg, helt klart läsvärd!

- Nu i slutet av veckan går den sjunde svenska filologkongressen av stapeln. Det ska bli spännande att höra vas som beslutas och sker där.

- På tal om konferenser drömmer jag lite om att besöka APAs i januari. Det ska finnas en panel om Vergilius i vår samtid...

- Minerva tipsar om ett requiem över det vackra Antikmuseet i Lund:

" Innan museet gick i graven gjordes en tio minuter lång film som visar skulptursamlingen. Filmen har inget tal men däremot specialskriven musik. I kväll [24 maj] visas den på Kunskapskanalen klockan 22.50."

- Sådant här är så spännande (om än något hypat, but hey, people need funding!), och många bra länkar i artikeln:

"By taking high-resolution digital images in 14 different light wavelengths, ranging from infrared to ultraviolet, Oxford scholars are reading bits of papyrus that were discovered in 1898 in an ancient garbage dump in central Egypt. So far, researchers have digitized about 80% of the collection of 500,000 fragments, dating from the 2nd century B.C. to the 8th century A.D. The texts include fragments of unknown works by famous authors of antiquity, lost gospels and early Islamic manuscripts.
Among their latest findings: An alternate version of the Greek play Medea, later immortalized in a version by Euripides, on a darkened piece of papyrus, dated to the 2nd century A.D. In the newly discovered version -- written by Greek playwright Neophron -- Medea doesn't kill her children, says Dirk Obbink, director of Oxford's Oxyrhynchus Papyri Project."
...
One of the most ambitious digital preservation projects is being led, fittingly, by a Benedictine monk. Father Columba Stewart, executive director of the Hill Museum and Manuscript Library at St. John's Abbey and University in Minnesota, cites his monastic order's long tradition of copying texts to ensure their survival as inspiration.
His mission: digitizing some 30,000 endangered manuscripts within the Eastern Christian traditions, a canon that includes liturgical texts, Biblical commentaries and historical accounts in half a dozen languages, including Arabic, Coptic and Syriac, the written form of Aramaic. Rev. Stewart has expanded the library's work to 23 sites, including collections in Syria, Lebanon and Turkey, up from two in 2003. He has overseen the digital preservation of some 16,500 manuscripts, some of which date to the 10th and 11th centuries."

horti conclusi

En av denna dags största begivenheter och ett gott exempel på den galenskap som kallas Institutsliv var att idag bege sig i samlad formation i 30-gradig värem och gassande sol till amerikanska ambassaden för att där ha äran att bevittna presentationen av det nyutkomna storverket Unexpected voices. The graffiti in the cryptoporticus of the Horti Sallustiani.

Orsaken till denna ära var, för att ta några få, för det första att denna faktiskt ges ut i Svenska Institutets egna serie; Acta Instituti Romani Regni Sueciae, och vidare så är det tyngsta och viktigaste papret i denna samling faktiskt skriven av en sådan där instituts-habitué, vari just detta klotter ananlyseras.

Vad är då denna cryptoporticus, och varför i hela friden en bokpresentation på amerikanska ambassaden? Ambassaden i fråga är inte ett enstaka hus, utan ett helt kvarter, ett mycket omfattande komplex bestående av såväl villor som palazzo, och ligger på särdeles historisk mark, nämligen där en gång horti sallustiani, anlagda av den kände författaren, och man har på amerikanska ambassadens mark, när man skulle bygga garaget (ca 1950) hittat denna cryptoporticus, vilket är en av de få kvarvarande resterna av det forna grönområdet. Den har varit föremål för åtkilliga studier och spekulationer, men den här boken är den första detaljerade studien av graffitin, som inte bara är intressant i sig, utan även kan berätta för oss att portiken nyttjats genom århundradena, man kan se åtskilliga historiska skeenden, bl.a finns en skiss i kol bra högt upp på väggen som man kan datera till renässans, tack vare motivet, vilket kunde vara en avbildning av en fris på en viss sarkofag som föreställer Ariadne och Dionysus.

Ambassaden, detta compound, skulle man kunna säga mycket om, vi fick lämna ifrån oss all elektronik innan vi släptes in (sålunda; inga bilder), väskorna letades igenom och naturligtvis fick man passera metalldetektor, vi eskorterades ständigt av minst två tjänstemän, och när vi skulle till detta hemliga rum leddes vi genom deras commissary (där amrisarna kan köpa marshmallow fluff och Newman's own dressing), genom ett ödsligt garage till en liten dörr, prydligt etiketterad med det fornfynd som doldes där.

Den förevisades av ambassadens egen kurator (den i Italien är tydligen den enda av de amerikanska som har en sådan heltidsanställd), som har just till uppgift att ha hand om denna skatt, restaurering och liknande har bekostats av utrikesdepartementet, och tydligen har mbassden åtskilliga skatter, vilket gör att de har behov av denna förtjusande italienska. Vi hade även auktoriteten själv med oss, AHB, som pekade ut inte bara kristna symboler utan även en menora, och något som kunde vara ett skepp med full besättning, inkretsade i putsen. Ska tilläggas att det var ljuvligt svalt därnere, och att man kände sig priviligerad då detta verkligen inte är öppet för allmänheten.

Vi leddes sedan upp till den senast inköpta byggnaden i det amerikanska riket, ett försäkringspalats från 20-talet med skrattretande fresker och underliga vinklar, där vi först serverades obegränsat med tramezzini i väntan på övriga grupper, och sedan välkomnades av både the acting ambassador (Obama har inte hunnit utse någon ny ännu) och kulturattachén, innan det att vår egen institutsdirektör fick säga något, och direktören för det finska dito fick hålla ett långt hyllningstal till det svenska institutets förträfflighet (no, really), samt förstås att boken presenterades för de församlade (en brokig skara, blev inte helt klok på vår gemensamma nämnare).

Vi förlänades även vad som vid första anblicken verkade vara en kopia av publikationen i den vördnadsvärda Acta-serien, men vid närmare inspektion, och vid avslöjande by high ranking embassy-official, visade sig vara en tjuvkopierad variant, iordningställd av ambassadens egna tryckeriavdelning, dock likvärdig i kvalité och identisk förutom att denna hade stadigare rygg, samt denna text på baksidan:



vilket dels gör den till ett samlarobjekt (bidding starts at 30 euro), dels till en piratkopia, vilket det sägs mig att det i dagsläget tas krafttag emot.

Se där, en helt klart medioker beskrivning av en spännande publikation, utan att närmare gå in på dess läsvärda innehåll, men kanske en bättre besrivning av hur det alltid händer saker här, ty vid hemkomsten var det strax dags för den välbesökta föreläsningen i auditoriet precis utanför min dörr, följt förstås av mingel och vin, och ville man därefter kunde det dras vidare till Brittiska skolan tvärs över gatan, men det är för varmt.

nec sceptris contenta suis nec fratre marito

Nu då bihåleinflammationen äntligen, tandem et finally, börjar ge med sig, och övriga tunga aktiviteter som "cockatail"-party i institutets vackra trädgård och notte di museo (gratis inträde på stadens museer, fram till två på natten; ljuvligt att ströva runt en varm sommarnatt i Villa Gulias trolska trädgård) överstökats, kanske det blir något jobbmässigt gjort, den som lever får se.

Var dock kry nog att notera att Kleopatra. Liv och Legend recenserats i DN (en tidning som tidigare utmärkt sig med sitt begåvade coverage av "fyndet" av Kleopatras grav), och då jag haft förmånen att höra författaren föreläsa om sitt verk, bör det väl länkas till recensionen:

"Den romerska propagandan, med de stora diktarna i spetsen, visste att utmåla henne som en kåt häxa från det skumma Österlandet. Det blev möjligt eftersom hon verkligen var en dotter av det synkretistiska och multikulturella Alexandria. Ur hennes perspektiv var männen västerifrån idel uppkomlingar. Tibern var trots allt bara Tibern, inte Nilen."

Jag har själv hunnit bläddra igenom boken, och förutom några tråkiga klagomål av typen att det varit trevligt med mer bildmaterial i färg, och att det är något med formgivningen, kan inte riktigt sätta fingret på vad, som känns lite off, så verkar den läsvärd och på många sätt lovvärd.

Jag har, som sagt, bara bläddrat men uppskattar som den inskränkta filolog jag ändå är, hur källläget diskuteras och utvärderas, med en ideologisk och kronologisk bedömning, och jag tycker hur boken hanterar det epigrafiska materialet (och numismatiska!), på ett resonerande och tydliggörande vis är föredömligt, då just åtskilligt om Kleopatras liv kan utläsas från inskriptioner, och den "bildade allmänhet" som möjligtvis är den tänkta målgruppen inte alltid är bekant med metoder av detta slag.

Klynne diskuterar själv i inledningen s.k "faktoider", hans informerar t.ex om att det är Pascal, och inte någon antik källa som först pratar om hennes långa näsa, och det är väl bra, men boken är ändå emellanåt hyggligt spekulativ och tillskriver känslor och motiv till sina karaktärer med qualifiers som "antagligen, kanske, möjligen" strösslade över narrativet, vilket gör det hela till intressantare läsning än vad det motsatta skulle blivit, men även kan vara farligt, ty plötsligt kan det som man blott spekulerade i dyka upp som fakta.

Alltså, vad jag fått ut av mitt genombläddrande, en bok som härligt myllrar av karaktärer, väl skissade med det skrala material som finns, och en del spekulation, en oftast pedagogisk och resonerande stil, och låt mig tillägga att jag uppskattar det ständiga citerandet av Lucanus (är lite svag för denne just nu av olika skäl), även om jag föredragit att stället angivits på samma sida och inte i noten, men visst är det på sitt sätt praktiskt då jag snabbt kunde hitta en bit av Pharsalia som inte citerats i boken (vilket inte är någon kritik, man måste sålla), en typisk Kleopatrabeskivning:

X.353-375

'tu mollibus' inquit'
nunc incumbe toris et pinguis exige somnos:
inuasit Cleopatra domum, nec prodita tantum est
sed donata Pharos. cessas accurrere solus
ad dominae thalamos? nubit soror inpia fratri,
nam Latio iam nupta duci est, interque maritos
discurrens Aegypton habet Romamque meretur.
expugnare senem potuit Cleopatra uenenis:
crede, miser, puero, quem nox si iunxerit una
et semel amplexus incesto pectore passus
hauserit obscaenum titulo pietatis amorem,
meque tuumque caput per singula forsitan illi
oscula donabit. crucibus flammisque luemus
si fuerit formonsa soror. nil undique restat
auxilii: rex hinc coniunx, hinc Caesar adulter.
et sumus, ut fatear, tam saeua iudice sontes:
quem non e nobis credit Cleopatra nocentem
a quo casta fuit? per te quod fecimus una
perdidimusque nefas, perque ictum sanguine Magni
foedus, ades; subito bellum molire tumultu,
inrue; nocturnas rumpamus funere taedas
crudelemque toris dominam mactemus in ipsis
cum quocumque uiro.

Och i översättning från 1896, inte särskilt bra, men det är vad jag hittade:

Now lay thy limbs upon the sumptuous couch
And sleep in luxury, for the Queen hath seized
The palace; nor alone by her betrayed,
But Caesar's gift, is Pharos. Dost delay
Nor hasten to the chamber of thy Queen?
Thou only? Married to the Latian chief,
The impious sister now her brother weds
And hurrying from rival spouse to spouse
Hath Egypt won, and plays the bawd for Rome.
By amorous potions she has won the man:
Then trust the boy! Yet give him but a night
In her enfondling arms, and drunk with love
Thy life and mine he'll barter for a kiss.
We for his sister's charms by cross and flame
Shall pay the penalty: nor hope of aid;
Here stands adulterous Caesar, here the King
Her spouse: how hope we from so stern a judge
To gain acquittal? Shall she not condemn
Those who ne'er sought her favours? By the deed
We dared together and lost, by Magnus' blood
Which wrought the bond between us, be thou swift
With hasty tumult to arouse the war:
Dash in with nightly band, and mar with death
Their shameless nuptials: on the very bed
With either lover smite the ruthless Queen.

arbor est causa proxima fructus

Nu är det ungefär en månad sedan jag var på konferens i Innsbruck, vilket var startskottet, peripetin, vändningen, la crise de foie (eller inte), der Wendepunkte etc (varom vi kommer säga mer då dyningarna lagt sig här bakom kulisserna), och då den som sagt utlöste ett händelseförlopp som varit hyggligt tidskrävande (och jag försöker inte vara retsamt mystisk och coy, det är bara det att allt är inte klart än), har jag inte ännu inte lagt ut de intressanta länkar som jag samlade på mig under konferensen.

Det var, som sagt, en längre workshop om datalingvistik och latinet, där dess fader, fader Busa reminicerade om IBM, Aquinas, sin vilda ungdom och det att Gud givit honom denna uppgift, att hitta på ett nytt sätt att bearbeta den latinska texten på, men det var även mycket annat, en del hyggligt tekniskt, men även sådan av allmänintresse, såsom utvärdering och diskussion av diverse online databaser för latin (och i en del fall grekiska), samt projekt som rör just större katalogiseringar och analyser. (Vi fick en kort introduktionskurs i datorlingvistik av en person från Perseus, som à mon avis, alltjämt hänger sig ofta)

Det påpekades hela tiden hur klumpiga dessa ännu var, att du bara kan få träff på exakt lydelse eller kapad dito (alltså arma virumque cano måste du ha knappat upp för att få just det, eller be maskinen söka fragment, arm*, men då får du ju upp en massa annat), och suckades över hur långsamt det gick att lära datorerna att tagga och särskilja ord, fraser och böjningar, att om du söker paralleller till arma virumque hittar inte datorn prydligt och automatiskt t.ex arma cecinit, då den inte kan böja verb. Det pågår projekt att tagga alla ord i texter, men det går trögt, då som sagt, datorerna har släpat efter och det som ändå är mest effektivt, using grad students till att manuellt sitta och berätta för den påbörjade databasen om var ord, kostar pengar samt prövar sagda studenters tålamod.

Som exempel på detta nämndes LASLA (ni hittar massor på hemsidan, dock helt på franska, i korthet kan sägas att det är en stor corpus, där varje morfologisk enhet analyserats av filolog), och så fick man lära sig en del om CLIR (Cross-Language Information Retrieval), mycket förenklat en slags automatisk översättning, och olika metoder för detta med en uppdelning mellan det automatiska och manuella, och hur de klassiska språken kommer in i detta.

De stora databaser som finns, och då menar jag betalvarianter, som t.ex den jag använder flitigast, Brepolis, har alltså åtskilliga bristeer då den är lite småkorkad och inte kan "tänka", men det finns även andra problem som att de ibland använder gamla och inaktuella editioner, eller att de helt enkelt saknar vissa texter, vilket kan ske av många skäl; vettiga editioner kan vara obefintliga, eller att man har en viss tidlinje och klipper resolut någonstans, gärna innan det blir komplicerat. Bl.a presenterades ett projekt att göra en corpus av det komplicerade merovingiska latinet, CoLaMer (hittar det ej på nätet), vilket inte bara ska hjälpa till i analyser av själva språket, vilket har stor vikt inte bara för senlatinare utan även för romanister, men kanske även bringa lite reda i de förfalskade texter som hävdar sig vara från perioden. De hade utgått från Monumenta Germaniae Historica (som ni hittar här), vilket inte var oproblematiskt, då vissa utgåvor som använts där närapå i sig självt nu är historiska texter.

Jag ska inte försöka förklara en del av de begrepp jag fick lära mig såsom parsing och tagging, då det finns det som gör det myckt bättre, men jag tror det är viktigt att lära sig en smula om hur de sökmaskiner och databser man använder fungerar, dels för att kunna använda dem effektivt, men även för att var högst medveten om deras brister och kunna kompensera för dessa. Det var en del papers om detta, bl.a en av vår egna skandinaviske förmåga, DH, en av de få personer som alltjämt gör rökning lockande, med sitt stora projekt PROIEL, som bl.a gör en omfattande parallell corpus av olika äldre indoeuropeiska språks översättningar av Nya Testamentet. Djupt fascinerande.

Den latinska varianten av WordNet, som utgår engelska och italienska i relation till latinet (vilket förstås begränsar det något), och det funkar väl sådär, men nu ska även medeltidslatin föras in samt hänsyn tas till det diakroniska perspektivet, att ord i latinet ändrar betydelse över tid, och även en del tekniska ting implementeras, som jag inte riktigt begrep.

Slutligen, mannen bakom den italienska sökmaskinen Musisque Deoque, en sökbar samling av latinsk poesi (helt på italienska, men var normalbegåvad kan nog lista ut det mesta), som jag inte kände till sdan tidigare (någon som gjorde det?) diskuterade problematiken med just användandet av olika editioner i databaserna, med exempet att man kan ha svårt att följa receptionen av en Vergilius' vers av typen Quadripedante putrem sonitu quatit ungula campum, då det emellanåt skrivs Quadrupedante och datorer är dumma.

duobus

Då tvärvetenskap är det finaste som finns bjuds det på två tips, det första i Uppsala:

Action, Life and Happiness:
A Colloquium in Ancient Philosophy
Department of Philosophy, Uppsala University
May 28-30, 2009
English Park Campus
organised by the Understanding Agency programme and funded by Riksbankens Jubileumsfond
Thursday 28 May (Room, Eng 2-1077)

10.00 Opening words
10.15-11.30 Gösta Grönroos (Stockholm): 'Aristotle on Reason and Motivation'
coffee
12.00-13.15 Karen M. Nielsen (Western Ontario): 'Aristotle on Deliberation'
lunch
14.45-16.00 Erik Eliasson (Uppsala): 'Voluntary Action in the Didascalicus'
coffee
16.30-17.45 Frans Svensson (Uppsala & Arizona): 'The Primacy of the Virtuous Reconsidered'
18.00 Reception at the Philosophy Department (Engelska parken)
Friday 29 May (Room, Eng 2-1024)
10.15-11.30 John Cooper (Princeton): 'The Stoic Way of Life'
11.30-12.45 Gretchen Reydams-Schils (Notre Dame): 'Authority and Agency in Roman Stoicism'
lunch
14.15-15.30 Tony Long (Berkeley): 'Plotinus, Ennead 1.4, as Critical Commentary on the Eudaimonist Tradition'
coffee
16.00-17.15 Pauliina Remes (Uppsala): 'Inverting the Order of Priority: Plotinus and Simplicius on Action'
Saturday 30 May (Room, Eng 2-1024)
10.15-11.30 John Cooper (Princeton): 'Aristotle and Philosophy as a Way of Life'
Welcome!

Och så även något litet om vad som händer i Göteborg i höst, där FokusRom (ett fakultetsstött samarbetsprojekt mellan ämnena Antikens kultur och samhällsliv (AKS) och Latin vid Göteborgs och Lunds Universitet) ger kursen MONUMENT, MAKT, MINNE – TEXTENS ROLL I DET ROMERSKA STADSLANDSKAPET (15hp).

Kursen ges på halvtid under HT 2009. Undervisningen är huvudsakligen förlagd till Göteborg.
Kursen ges på avancerad nivå. För tillträde krävs 60 hp Antikens kultur och samhällsliv eller 30 hp Latin eller motsvarande.

laborare est orare

Några korta notiser, då det yrkesmässiga stjäl all tid, och det måste ju tyvärr gå först:

-Då flera kloka personer tipsat om den UnderStreckare som var häromdagen om Ciceros de oratore, är det väl inte bättre än att jag får lägga ut en länk till detta utmärkta referat av ett av hans mest inflytelserika verk, och som väl är det där det finns mest av honom själv i, om man ska tänka så modernt. (Det är dock en skandal at det av hans verk som är minst lika viktigt i sitt inflytande, De Re Publica, inte finns översatt till svanska, men retorik kanske säljer bättre än statskunskap.)

- Marilyn French har avlidit, och jag är något besviken över den bristande uppmärksamheten i medai, hennes Kvinnorummet är en vansinnigt inflytelserik feministisk text. Jag ahr läst den tillräckligt många gånger för att se vissa brister, men på senare år har de avsnitt i romanen som handlar om doktorandtiden och attityder till kvinnor i akademien (finns ett hysteriskt roligt avsnitt om damtoaletter och deras frånvaro vid Harvard) lästs om med stor behållning.

- Venanzio gör en ytterlig välgärning borta på grekbloggen och diskuterar kritiken av Björkesons Pindarosöversättning. Jag bläddrade i det där gula häftet av Fogelmark och undrade om jag på något sätt skulle ha orken, eller för den delen kompetensen att ta upp detta, så glädjen är stor att någon ids:

"Jag kan absolut se det stora värdet i att IB får sitt arbete “granskat i en seriös publikation”, som SF sedan säger under rubriken “Avslutande ord”. Den ström av superlativer som bland andra Sture Linnér låtit forsa över IB:s arbete innebär inte nödvändigtvis att detta arbete är oklanderligt, tvärtom är det nödvändigt och uppfriskande med olika synsätt. Jag vill även passa på att understryka min egen glädje över att det överhuvudtaget fortfarande finns några som är kvalificerade att utföra en kritisk granskning av en översättning av Pindaros till svenska."

På ett sätt är det sorgligt när en nyutkommen översättning bara överhopas med okritiskt beröm, har men gjort en ambitiös översättning vill man väl kanske ha en utförlig granskning, och den uppskattning som följer med en kunnig bedömmare som verkligen ser vilket jobb som lagts ner, samt att just få en diskussion om knepiga och omtvistade ställen.
(Men nej, allt får samma beröm, från Björkeson till skräckexemplet Kejsarhistorier/Historia Augusta...)

- Och här släpar man med en ung kollega på världens bästa museum, och denne förklarar sedan att gravstenar; they're not that exciting. Ungdomen idag!

doctissime

(En sådan där dag, med tusen saker att göra och inget blivit gjort än, trots tidig uppstigning. Äsch.)

Lovisa har visserligen redan nämnt det, att Området för Humaniora och Teologi utlyst 26 studiestöd, vilket ett sägs vara i latin, och det är ju fint, och visst borde ni alla söka (sista dag är 13 maj), men det ingår i den stora ospecificerade grupp, 5 studiestöd "med placering vid Språk- och litteraturcentrum" och de ämnen som konkurrerar om dessa är "allmän språkvetenskap, fonetik, franska med språkvetenskaplig inriktning, italienska med språkvetenskaplig inriktning, latin, nordiska språk, semitiska språk och tyska med språkvetenskaplig inriktning , för vart
och ett av ämnena med någon av inriktningarna grammatik, kognition, filologi, talspråk/språkinlärning eller diskurs/text", ni kan själva räkna ut, även de matematiskt något eftersatta, att alla ämnen i denna grupp inte kommer få sin hett önskade doktorand.

Detta är extra tråkigt då vad som kanske blir den siste doktoranden i latin vid LU disputerar den 25 maj (10:15 - 12:00, Edens hörsal, önskar att jag kunnat vara där) på avhandlingen "Metaphors Cicero lived by. The Role of Metaphor and Simile in De senectute", vilket onekligen verkar intressant, och vad är ett universitet utan sina latindoktorander!

Andra happenings i Lund är det symposium om Sophia Elisabet Brenner som infaller i slutet av augusti (redan omnämnt hos Minerva), och som jag hjärtans gärna vill besöka. I och med att den första textkritiska utgåvan av hennes dikter nu bubliceras, blev hon även föremål för en UnderStreckare häromdagen:

"Den tidigaste dikt vi känner till skrevs på latin över en lärare i Tyska skolan, som hade drunknat och begravts i november 1676. Ett bevarat brev från 1690-talet till Gottfried Wilhelm von Leibniz ger en intressant inblick i tillkomsten. Brevskrivaren von Greiffencrantz är i Stockholm på uppdrag och rapporterar hur han flerfaldiga gånger förgäves sökt Elias Brenner, den berömde myntsamlaren. Som i förbigående nämner han hustrun, som han kände redan när hon var en flicka på tolv år. Hon började redan tidigt skriva latinsk vers, berättar brevet, och eftersom det föreföll honom tämligen ovanligt att se en flicka ägna sig åt något sådant, hade han sparat en dikt där hon begråter en lärare. Det är en skiss av hennes egen hand, förklarar han, men rättat av hennes nye informator. Vi äger denna dikt i ett antal avskrifter liksom i två olika tryck, ett undertecknat Weber och ett annat, senare, Brenner. Ett första steg på väg mot berömmelse verkar således ha tagits som en skolövning i latinsk vers. "

veniamus

Det är dags för årsmöte för KF i Uppsala, om vilket budskapet sprids genom följande utskick nedan. (Föreningen har även en begränsad nätnärvaro i form av en Facebook-grupp, som rekommenderas.) Även om man aldrig varit där tidigare är man varmt välkommen!

KLASSISKA FÖRENINGEN I UPPSALA
inbjuder till årsmöte måndagen den 18 maj 2009, kl. 18.30 (precis).

Efter årsmötet kommer vi att få lyssna till medlemmarna i Qumranseminariet, TD Mikael Winninge, Svenska Bibelsällskapet, prof. Bo Isaksson, Inst för lingvistik och filologi,
Uppsala, prof. Stig Norin, Teologiska institutionen, Uppsala samt doc. Mats Eskhult, Inst för lingvistik och filologi, Uppsala som kommer att presentera sitt projekt under titeln

Dödhavsrullarna på svenska.
En bakgrund och smakprov på några texter av olika genrer

Lokal: Engelska Parken. Humanistiskt Centrum Hus 16 sal 0043. Ingång Thunbergsv. 3 L, dvs längst bort mittemot kyrkogårdsmuren. Efter porten,passera ytterligare en dörr och tag sedan till höger.

Efter föreläsningen sedvanlig lätt supé till självkostnadspris
ALLA INTRESSERADE HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!