Oenipons

Jag är alltså på CILL i Innsbruck denna vecka, vilket förklarar tystnaden i dagaran, först med förberedelser och paperångest, därefter fullödigt konferensande.

Denna häppening i den latinska lingvistikens tecken inträffar varannat år (häromåret var det Erfurt), och detta är den andra jag närvarar vid, och den första som jag föreläst vid. Jag hade turen att få prata på förmidddagen den första dagen, vilket gjorde att jag därefter kunde slappna av en del, den tiden hade också den fördelen att alla inte anlänt ännu, så det finns i alla fall en del personer här som alltjämt är av uppfattningen att jag inte är helt hopplös.

Det finns många charmiga aspekter med denna konferens, det bästa är naturligtvis Innsbruck självt, vilken pittoresk stad och vilka löjligt majestätiska berg därkring! Man hisnar var gång man tittar ut genom fönstret (det verkar finnas en tanke bakom att de förlagt sessionerna i förnsterlösa lokaler). Vidare är det de kära återseenden man får uppleva, man träffar på gamla konferensbekanta och uppdaterar sig, mest uppskattat var nog de underbara tjeker som jag lärde känna under senast CILL, som återigen tog mig i sitt hägn och förklarade deras pågånde regeringskris och förestående reform av utbildningsystemet.
Det raraste är ändå att latinet här på CILL faktiskt alltjämt får fungera som lingua franca och neutralt kommunikationsmedel, då språkbredden är enorm, men överlappen få förutom just i fråga om latin. Hemsidan, som ni kanske noterat, är helt på latin, den mesta av vår information ges på latin, invigningstalet och välkomsthälsning från rektor och dekan var på latin, och den guidade runddtur vi fick häromdagen i gamla stan var helt på latin, framförd av en ung historieenthusiast, som fick åtskilliga förbipasserande att stanna till och lyssna med sitt register.

Jag lär antagligen rapportera mer, men vill bara nämna den heldagsworkshop om datorlingvistik och latin som jag suttit med på, mycket lärorikt (insåg, att då jag ständigt använder de datoriserade sökmaskinerna, jag kanske bör förstå hur de fungerar, "magi" funkar inte riktigt i längden som förklaring), där en av de vackraste stunder var att en av datorlingvistikens fäder, fader Roberto Busa, höll en föreläsning om sitt liv och arbete, med de finaste bilder, ofta av honom själv i talar sammarbetandes med IBM-nissar. Med tanke på att han är född 1913 (95 år, han avslutade sitt tal med Moriturus vos saluto) borde det faktum att han orkade och tog sig fram för egen maskin var beundransvärt, men han stannade hela dagen och deltog även kort i mottagningen på kvällen (förbundslandet Tyrolen bjöd oss illustra gäster på vin och snittar).

Slutligen, låt oss alla sända en tanke till de som drabbats av jorbävningen i Italien. Det har sagts mig att svenska institutet inte fått någon skråma, om någon ville veta det.