Jag får nu äntligen kliva ner efter att ha försiktigt och tentativt i några veckor greppat ordförandklubban i den nationella doktorandkommittén, det största samlande organet för doktorander i Sverige, som faktiskt organiserar mer eller mindre samtliga doktorandsektioner och kårer i detta land.
Det var med viss rädsla jag grep mig an detta, dels av tanken på alla dessa själar jag ansvarar för, dels för att den ordförande som för en kort tid låter mig svinga klubban har mycket stora skor att fylla.
Jag har mestadels skött rutinarbetet för att hålla ruljansen igång till dess ärade ordförande kan påtaga sig plikterna igen (tynar i vanliga fall i tystnad på vice ordförande-posten, vilket passar mig utmärkt, a heartbeat away, är i sanning snarare en av tillvarons grå eminenser) och har skuldkänslor för att jag inte gör mer, det finns så oändligt mycket att göra när det gäller doktorandernas situation i det här landet. Man skulle göra detta heltid och alltjämt känna sig otillräcklig (UU tycker för övrigt att min arbetsinsats denna termin är värd 7,5 dagar i förlängning av tjänst, och låt oss då betänka att de inte ens täcker in de heldagsmöten jag hittills haft). Min beundran för ordf har växt än mer dessutom då det även att hålla detta på någon slags miniminivå varit krävande.
Inför det stora mötet imorgon med doktorandrepresentanter från hela landet finns det en del glädjande ting, såsom att UU äntligen beslutat sig för 1+3 (dvs ett års utbildningsbidrag+3 års tjänst), emn även mycket bekymrande, i synnerhat när det gäller doktorander som kommer utifrån med annan finansiering (ni har väl läst om den stackaren som tvingades arbeta på sin handledares gård? Man skäms att vara del av samma universitet, då detta kunde ha förhindrats med vettiga rutiner.) och universitetens ovilja att ta i den frågan. Vi kämpar vidare.
Thursday, November 26, 2009
ut nullum civem pedicavi per dolum
De flesta av er har säkerligen sett det på Mary Beards eminenta blogg, men det är så fantastiskt att jag inte kan låta bli att återge det, då det inte bara tangerar problemet med att svara på latinfrågor, utan även har snusk, pengar och rikligt med bevis på att klassiker kan vara skitstövlar (well, där är väl ingen förvånad), klippt här:
"The head of a Mayfair investment firm with an estimated £100 million fortune, quoted Catullus to a friend of his son’s, who was asking his advice about the City.
Ariane Gordji, a University College London graduate, had no idea what it meant until she searched on the internet.
“Shocked and confused” by the 59-year-old’s message, she ignored it until she found out about the claims being made against him by his former employee Jordan Wimmer.
Miss Wimmer, 29, worked for Mr Lowe for five years at Nomos Capital as a marketing executive, building her way up to a £500,000 salary before being made redundant earlier this year.
She is suing for £4 million for sex discrimination, unlawful deduction of wages, unfair constructive dismissal and disability discrimination, which Mr Lowe contests.
He has been accused of bringing high class prostitutes to work functions, making sexist comments, asking Miss Wimmer to join him at a strip club and hiring women based on their looks.
On Monday, a panel at the Central London Employment Tribunal heard how Mr Lowe, who speaks four languages fluently, had offered to help Miss Gordji, who is in her twenties, find a job. He wrote: “Ariane, if you want to be in the hedge fund business, don’t give up – I have not even started to show you to people yet.”
In February 2006, their emails back and forth were full of banter and chat as he complained to her about someone who was making his life difficult, the tribunal heard.
[...]
Knowing he read Latin and ancient Greek, Miss Gordji sent him a Biblical quote “diligite inimicos vestros”, which translated as “love your enemy”. In reply, he wrote: “Irrumabo vos, et pedicabo vos (it’s Catullus, but not very polite)”.
Julian Wilson, representing Miss Wimmer, said the most commonly available translation of the phrase was “I will face f--- you and b----- you”.
He asked Mr Lowe: “It was degrading, wasn’t it, to be in receipt of such communication, it was humiliating, wasn’t it?
“It was always going to be Googled, isn’t it? Do you expect other people to construe such a vile reference in the way you construe it?”
Mr Lowe replied: “Catullan poetry is not vile. It is burlesque. It was always light-hearted in the first century and it still is. It is a retort of Catullus. It has to be understood in the context of the first century.”
Mr Lowe insisted that the translation Mr Wilson had put before the hearing was wrong. “You have to understand I am a Latinist,” he said.
“Wikipedia probably used the computer. Ariane sent a message saying take a leaf out of St Paul’s book and forgive your enemies. My response was more robust saying 'I s--- and b----- you’ to people. It is a more pagan response than love your enemies.”
Min favorit är "You have to understand I am a Latinist".
Sunday, November 22, 2009
Pone hoc sis, aufer cavillam, non ego nunc nugas ago
Jag har nu äntligen tagit itu med frågelådan, eller i alla fall en del av den, och är väl inte helt nöjd med min insats, men allt är ju relativt. Del två kommer då jag återigen lyckats repa modet, samla styrkan och återigen vågar, alltså kanske senare i veckan.
Hej!
Jag har letat överallt efter en översättning på följande:
Thou Shall Not Fall, Thou Shall Not Die
Thou Shall Not Fear, Thou Shall Not Kill
Skulle bli så tacksam om du skulle kunna hjälpa mig med detta!
Hmm, det är inte ofta jag ombeds översätta till svenska, men ryktet om mina excellenta engelskkunskaper måste ha spritt sig! Alltså: Du skola inte falla, du skola inte dö, du skola inte frukta, du skall inte döda, skulle jag översätta det, med den arkaiska varianten skola för att bevara det styltade tilltalet i engelska texten. Man skulle kunna gå än längre och peta in det mycket gammaldags Tu för thou, men vi kanske struntar i det.
Hej!
Jag hittade till din blogg när jag googlade mig fram till någon som kunde latin. Jag går i tatueringstankar och vill ha något personligt. Jag skulle gärna vilja skriva något som på latin motsvarar "Våga vinn" eller liknande "Satsar man inget så vinner man heller inget". Jag hoppas du kan hjälpa mig.
Hmm, jag är nästan övertygad att jag haft exakt den frasen uppe någon gång förut, men ids inte riktigt googla reda på det, jag vill minnas att man då modellerade det efter det vackra sapere aude, ”våga veta”, och det kanske blev något i stil med vincere aude, vilket då alltså betyder ”våga att vinna”, vilket måste vara en tolkning av uttrycket ”våga vinn”. Om den frågande nu snarare menar att man ska våga, i betydelsen sätta något på spel snarare än vara modig, för att kunna vinna med ”våga vinn”, något i stil med ”lyckan står den djärve bi”, så skulle det kunna formuleras fortuna fortem iuvat.Om man ska ge sig på den sista frasen ("Satsar man inget så vinner man heller inget") så har jag svårt att hitta någon tjusig lösning, kanske Nihil lucrabitur qui nihil posuerit- ”han vinner inget som ingenting satsar”, eller i alla fall något snyggare: Lucrabitur nihil qui nihil posuerit. Jag rekommenderar att man satsar på vincere aude.
Redan två avklarade! Vidare:
Hej!
Jag undrar om du vill besvara min fråga
Jag undrar vad "skrik din lycka hes" heter på latin?
Jag älskar det citatet och hade tänkt att tatuera in det för att alltid uppmuntra mig själv när det går trögt.
Svara väldigt gärna om du kan förstås!=)
Om jag kan, alltså. Jag antar utmaningen, denna handske kastad vid fötterna av mina latinkunskaper och föreslår, även om jag inte förstår det svenska uttrycket; betyder det att man ska skrika ut sin lycka till dess man är hes, eller att man ska blott vråla ut eventuell glädje om man är hes? (Det kanske skulle vara ”hest” (jag litar inte alltid på svenskkunskaperna hos korrespondenterna, jag tror majoriteten av mailen kommer från Uruguay och Indonesien, kanske utlagda på entreprenad där, ty vem har idag tid att skriva till bloggar, eller rester, rest utsagt spillror, av någon foren svenskkoloni), vilket även har en liten annan betydelse förstås, att man liksom ska väsa fram glädjen, med någon slags dekadent noir-whiskey röst.)
”Skrik” bjuder även på vissa svårigheter, det lär väl mestadels vara intransitivt, alltså att det inte tar ett objekt, vilket så är ovan (eller, hemska tanke, är det så pass felande kommatering att ”lyckan” egentlighen är subjekt, alltså det som ska vråla? Det är ett helvete att vara filolog), och det kanske är någon kortform av ”skrik ut/ropa ut”. Sålunda, det som ska tolkas till latin är enligt det jag lyckats utröna ”skrik ut din lycka till dess du är hes”, och vi får se om den frågande håller med om detta. Den hypotetiska mening jag då plockat fram, ja, lurat ur fragmenten, skulle då bli, om vi nu låter ”skrik” helt enkelt vara det imperativ som antyds, t.ex Clama felicitatem donec guttur raucum est, en mycket ordagrann översättning. (Jag tog dessutom felicitas då det kanske är själva lyckan, framgången som ska skrikas ut, och inte just sinnestillståndet, vilket skulle bli gaudium, men återigen har jag ingen aning.) En variant om man tog fasta på att själva skrikandet var hest skulle kunna vara Acute exclama te felicem, ”utropa hest att du är lycklig”, vilket ser ganskas prydligt ut.
Vi fortsätter:
Hej!
Skulle behöva hjälp med en sak..
letat snart en vecka nu på en översättning men ack.. Skulle vilja veta vad "Med hela sitt hjärta" blir på latin. Ordens bemärkelse och syftar till en kvinna (om det är av betydelse). Du får en stjärna i himlen av mig om du hjälper mig med detta! :) Tack på förhand!
Återigen, jag tror vi haft detta uttryck, eller åtminstone hyggligt liknande uppe för diskussion tidigare här, men inte har jag nu heller orken att se efter. Jag tar sålunda emot stjärnan, stella… tack, toto pectore förelår jag, eller toto corde, alltså med hela (toto) bröstet (pectore), sitt är oftast underförstått i latin och här är likaså med givet av det kasus som orden står i.
Annars tror jag här Ab imo pectore skulle funka bra här, typ ”av hela sitt hjärta/från djupet av hjärtat”, vilket Efva Attling säkerligen prytt något krafs med.
So far, so good, som det sägs i Sju vågade livet:
Hej,
Jag har en fråga som jag sökt svar på länge, men inte funnit svar. Jag fick, av min svensklärare, i högstadiet en lite försmak av det latinska språket och blev begeistrad. Nu ett antal år senar ska jag hitta ett bra kennelnamn (hunduppfödning) och jag skulle vilja kunna använda Necesse eller Necesse Est.Till min fråga:Jag vet att det heter ”Navigare necesse est” och att det betyder - att segla är nödvändigt. Omvänd meningsbyggnad!?Om jag väljer ”Necesse est” till prefix blir en hunds namn t.ex. Necesse Est Bamse. Skulle det egentligen skrivas som Bamse necesse est?Men ett kennelnamn i Sverige måste vara ett prefix och …Förstår du vad jag menar? Annars får jag använda ”Necesse’s”, men det har för mig inte alls samma tjusning. Blir det helt fel om jag använder mig av ”Necesse Est” som kennelnamn? Jag hoppas att du förstår vad jag menar och blir otroligt tacksam för svar.
Jag vill ändå säga, och hoppas på ett litet, litet medhåll från ärade publikum, att jag oftast brukar var hyggligt bra på att bena ut vad de frågande vill, och det ska erkännas att jag ibland är lite sipp och kanske medvetet missförstår en fråga, men detta är inte fallet, och jag förstår att det är karma som fått kornet på mig, då jag gömde mig under ett falskt missförstånd ovan, ty viss insikt finnes att gossen nog ville ha det översatt till latin.
Vi återvänder alltså till fråga ett:Alltså, när man ska ge förbjudande uppmaningar (Thou Shall Not Fall, Thou Shall Not Die, Thou Shall Not Fear, Thou Shall Not Kill) på latin kan man inte bara prydligt lägga en negation på imperativen, och där finns en uppsjö metoder. Det som grammatikan rekommenderar är prohibitiv konjunktiv, och nu försöker jag verkligen förstå, och nog är det engelska tänkt som uppmaning snarare än futuralt, dvs det är ett gäng förbud som ska tatueras in, inte en förutsägelse. Eller är det någon slags blandning av de två? Och varför ägnar jag så mycket tid åt att bena en fullständig främling inkoherenta små tankeutspel?
Har finns förstås också som variant att gå in på Bibelns egna formuleringar (eller den latinska varianten därav), ty det är väl stilnivån som eftersträvas i den lilla texten. Där ser det lite annorlunda ut, inga prohibitiva konjunktiv där inte, utan du skall icke döda bliver non occides, enligt Vulgata, vilket är futurum och kanske någon slags hebraism (alltså att man lånar grammatik från hebreiskan till latinet).
Om man då tar och bildar samtliga uppmaningar här i analogi med detta så skulle det väl bli non cades, non morieris, non timebis, non occides.
Då, sedan karman på något sätt balanserats upp, tittar jag igen på frågan, och jag förstår fortfarande ingenting. Varför ska kenneln kallas ”det är nödvändigt”? Är det för att hundar är nödvändiga? Om så är inte det här ett bra sätt att uttrycka det på. Och ”Bamse är nödvändigt” som Necesse est Bamse ungefär skulle tolkas, vad betyder det? Jag förstår inte.
Dock, herreminje, använd inte, inte, inte Necesse’s någonsin, ever, då genitiv apostrof (alltså ’) inte används som regel i svenskan (ja, det finns undantag) och du skulle göra din svensklärare ytterst ledsen om du brukade detta tecken. Det ser hemskt ut.
Något tilltufsad ger jag mig i kast med nästa:
Hej, Har googlat och sökt efter en översättning från svenska till latin av "För alltid och evigt" men blir inte ritigt klok...Skulle bli jätteglad över ett svar från er!
Jag gillar inte bara det artiga tilltalet, utan även idén om att jag är flera (och det är vi; latinbloggen drivs egentligen av Aelius Spartianus, Iulius Capitolinus, Trebellius Pollio, Flavius Vopiscus, och Aelius Lampridius, men vi låtsas vara en enda kvinnlig doktorand, for shits and giggles).
Likaså här så är detta en s.k greatest hit, och jag tror vi tidigare lagt fram förslag såsom in perpetuum et aeternum.
Slutligen, en spännande fråga:
Hej!Jag släktforskar på min makes släkt och har funnit följande citat som yttrades vid en prästbegravning 1712. Ossa ipsius in pace, memoriam est in benediction Skulle vara intressant att få texten översatt om möjligt. Är lite osäker på om jag tolkat orden rätt.Tack på förhand!
Det här är riktigt spännande, och jag har följande förslag efter lite funderande, dock tror jag att det sista ordet är antingen avskrivet fel, någon liten lapsus calami, eller så har den klåfingriga stavningskontrollen tänkt sig att detta är engelska och egenmäktigt förfarit.
Jag tror nämligen att det antingen ska vara benedictionem eller kanske benedictione, formen in frågan finns inte i latin. Av andra skäl tror jag även att memoriam ska vara utan det sista –m:et, då verbet i satsen borde ha ”minnet” som subjekt, och det då måste så i nominativ, inte det ackusativ som blir om man hänger på detta m.
Ossa ipsius in pace betyder hans (ipsius, eller ja, för den delen hennes, men det verkar handla om en präst i början på 1700-talet, och sålunda vågar jag mig på en gissning om att könet är av mansdito) ben (ossa) är i frid (och alla kan in pace, såsom i Requiescat in pace), ”hans ben [är] i frid”, verbet är underförstått.
Och om man bestämmer sig för att andra hälften får lyda Memoria est in benedictionem blir det att minnet är (est) till välsignelse (in benedictionem), eller i välsignelse/välsignat, skulle man tänka sig att det står in benedictione, och vara en parallelleism med tidigare sats. Alltså; "hans ben [är] i frid, [hans] minne är välsignat".
Mycket roligt fråga, och särskilt roligt om det just sagts snarare än skrivits.
Jag har en liten bonus, en liten lek för alla de som orkat läsa ända hit, nämligen det att samtliga epistlar ovan, så när på en, varit undertecknad med det ilningsframkallande mvh, och något litet pris tillfaller den som kan gissa vilken korrespondent som inte nyttjat den valediktionen!
Hej!
Jag har letat överallt efter en översättning på följande:
Thou Shall Not Fall, Thou Shall Not Die
Thou Shall Not Fear, Thou Shall Not Kill
Skulle bli så tacksam om du skulle kunna hjälpa mig med detta!
Hmm, det är inte ofta jag ombeds översätta till svenska, men ryktet om mina excellenta engelskkunskaper måste ha spritt sig! Alltså: Du skola inte falla, du skola inte dö, du skola inte frukta, du skall inte döda, skulle jag översätta det, med den arkaiska varianten skola för att bevara det styltade tilltalet i engelska texten. Man skulle kunna gå än längre och peta in det mycket gammaldags Tu för thou, men vi kanske struntar i det.
Hej!
Jag hittade till din blogg när jag googlade mig fram till någon som kunde latin. Jag går i tatueringstankar och vill ha något personligt. Jag skulle gärna vilja skriva något som på latin motsvarar "Våga vinn" eller liknande "Satsar man inget så vinner man heller inget". Jag hoppas du kan hjälpa mig.
Hmm, jag är nästan övertygad att jag haft exakt den frasen uppe någon gång förut, men ids inte riktigt googla reda på det, jag vill minnas att man då modellerade det efter det vackra sapere aude, ”våga veta”, och det kanske blev något i stil med vincere aude, vilket då alltså betyder ”våga att vinna”, vilket måste vara en tolkning av uttrycket ”våga vinn”. Om den frågande nu snarare menar att man ska våga, i betydelsen sätta något på spel snarare än vara modig, för att kunna vinna med ”våga vinn”, något i stil med ”lyckan står den djärve bi”, så skulle det kunna formuleras fortuna fortem iuvat.Om man ska ge sig på den sista frasen ("Satsar man inget så vinner man heller inget") så har jag svårt att hitta någon tjusig lösning, kanske Nihil lucrabitur qui nihil posuerit- ”han vinner inget som ingenting satsar”, eller i alla fall något snyggare: Lucrabitur nihil qui nihil posuerit. Jag rekommenderar att man satsar på vincere aude.
Redan två avklarade! Vidare:
Hej!
Jag undrar om du vill besvara min fråga
Jag undrar vad "skrik din lycka hes" heter på latin?
Jag älskar det citatet och hade tänkt att tatuera in det för att alltid uppmuntra mig själv när det går trögt.
Svara väldigt gärna om du kan förstås!=)
Om jag kan, alltså. Jag antar utmaningen, denna handske kastad vid fötterna av mina latinkunskaper och föreslår, även om jag inte förstår det svenska uttrycket; betyder det att man ska skrika ut sin lycka till dess man är hes, eller att man ska blott vråla ut eventuell glädje om man är hes? (Det kanske skulle vara ”hest” (jag litar inte alltid på svenskkunskaperna hos korrespondenterna, jag tror majoriteten av mailen kommer från Uruguay och Indonesien, kanske utlagda på entreprenad där, ty vem har idag tid att skriva till bloggar, eller rester, rest utsagt spillror, av någon foren svenskkoloni), vilket även har en liten annan betydelse förstås, att man liksom ska väsa fram glädjen, med någon slags dekadent noir-whiskey röst.)
”Skrik” bjuder även på vissa svårigheter, det lär väl mestadels vara intransitivt, alltså att det inte tar ett objekt, vilket så är ovan (eller, hemska tanke, är det så pass felande kommatering att ”lyckan” egentlighen är subjekt, alltså det som ska vråla? Det är ett helvete att vara filolog), och det kanske är någon kortform av ”skrik ut/ropa ut”. Sålunda, det som ska tolkas till latin är enligt det jag lyckats utröna ”skrik ut din lycka till dess du är hes”, och vi får se om den frågande håller med om detta. Den hypotetiska mening jag då plockat fram, ja, lurat ur fragmenten, skulle då bli, om vi nu låter ”skrik” helt enkelt vara det imperativ som antyds, t.ex Clama felicitatem donec guttur raucum est, en mycket ordagrann översättning. (Jag tog dessutom felicitas då det kanske är själva lyckan, framgången som ska skrikas ut, och inte just sinnestillståndet, vilket skulle bli gaudium, men återigen har jag ingen aning.) En variant om man tog fasta på att själva skrikandet var hest skulle kunna vara Acute exclama te felicem, ”utropa hest att du är lycklig”, vilket ser ganskas prydligt ut.
Vi fortsätter:
Hej!
Skulle behöva hjälp med en sak..
letat snart en vecka nu på en översättning men ack.. Skulle vilja veta vad "Med hela sitt hjärta" blir på latin. Ordens bemärkelse och syftar till en kvinna (om det är av betydelse). Du får en stjärna i himlen av mig om du hjälper mig med detta! :) Tack på förhand!
Återigen, jag tror vi haft detta uttryck, eller åtminstone hyggligt liknande uppe för diskussion tidigare här, men inte har jag nu heller orken att se efter. Jag tar sålunda emot stjärnan, stella… tack, toto pectore förelår jag, eller toto corde, alltså med hela (toto) bröstet (pectore), sitt är oftast underförstått i latin och här är likaså med givet av det kasus som orden står i.
Annars tror jag här Ab imo pectore skulle funka bra här, typ ”av hela sitt hjärta/från djupet av hjärtat”, vilket Efva Attling säkerligen prytt något krafs med.
So far, so good, som det sägs i Sju vågade livet:
Hej,
Jag har en fråga som jag sökt svar på länge, men inte funnit svar. Jag fick, av min svensklärare, i högstadiet en lite försmak av det latinska språket och blev begeistrad. Nu ett antal år senar ska jag hitta ett bra kennelnamn (hunduppfödning) och jag skulle vilja kunna använda Necesse eller Necesse Est.Till min fråga:Jag vet att det heter ”Navigare necesse est” och att det betyder - att segla är nödvändigt. Omvänd meningsbyggnad!?Om jag väljer ”Necesse est” till prefix blir en hunds namn t.ex. Necesse Est Bamse. Skulle det egentligen skrivas som Bamse necesse est?Men ett kennelnamn i Sverige måste vara ett prefix och …Förstår du vad jag menar? Annars får jag använda ”Necesse’s”, men det har för mig inte alls samma tjusning. Blir det helt fel om jag använder mig av ”Necesse Est” som kennelnamn? Jag hoppas att du förstår vad jag menar och blir otroligt tacksam för svar.
Jag vill ändå säga, och hoppas på ett litet, litet medhåll från ärade publikum, att jag oftast brukar var hyggligt bra på att bena ut vad de frågande vill, och det ska erkännas att jag ibland är lite sipp och kanske medvetet missförstår en fråga, men detta är inte fallet, och jag förstår att det är karma som fått kornet på mig, då jag gömde mig under ett falskt missförstånd ovan, ty viss insikt finnes att gossen nog ville ha det översatt till latin.
Vi återvänder alltså till fråga ett:Alltså, när man ska ge förbjudande uppmaningar (Thou Shall Not Fall, Thou Shall Not Die, Thou Shall Not Fear, Thou Shall Not Kill) på latin kan man inte bara prydligt lägga en negation på imperativen, och där finns en uppsjö metoder. Det som grammatikan rekommenderar är prohibitiv konjunktiv, och nu försöker jag verkligen förstå, och nog är det engelska tänkt som uppmaning snarare än futuralt, dvs det är ett gäng förbud som ska tatueras in, inte en förutsägelse. Eller är det någon slags blandning av de två? Och varför ägnar jag så mycket tid åt att bena en fullständig främling inkoherenta små tankeutspel?
Har finns förstås också som variant att gå in på Bibelns egna formuleringar (eller den latinska varianten därav), ty det är väl stilnivån som eftersträvas i den lilla texten. Där ser det lite annorlunda ut, inga prohibitiva konjunktiv där inte, utan du skall icke döda bliver non occides, enligt Vulgata, vilket är futurum och kanske någon slags hebraism (alltså att man lånar grammatik från hebreiskan till latinet).
Om man då tar och bildar samtliga uppmaningar här i analogi med detta så skulle det väl bli non cades, non morieris, non timebis, non occides.
Då, sedan karman på något sätt balanserats upp, tittar jag igen på frågan, och jag förstår fortfarande ingenting. Varför ska kenneln kallas ”det är nödvändigt”? Är det för att hundar är nödvändiga? Om så är inte det här ett bra sätt att uttrycka det på. Och ”Bamse är nödvändigt” som Necesse est Bamse ungefär skulle tolkas, vad betyder det? Jag förstår inte.
Dock, herreminje, använd inte, inte, inte Necesse’s någonsin, ever, då genitiv apostrof (alltså ’) inte används som regel i svenskan (ja, det finns undantag) och du skulle göra din svensklärare ytterst ledsen om du brukade detta tecken. Det ser hemskt ut.
Något tilltufsad ger jag mig i kast med nästa:
Hej, Har googlat och sökt efter en översättning från svenska till latin av "För alltid och evigt" men blir inte ritigt klok...Skulle bli jätteglad över ett svar från er!
Jag gillar inte bara det artiga tilltalet, utan även idén om att jag är flera (och det är vi; latinbloggen drivs egentligen av Aelius Spartianus, Iulius Capitolinus, Trebellius Pollio, Flavius Vopiscus, och Aelius Lampridius, men vi låtsas vara en enda kvinnlig doktorand, for shits and giggles).
Likaså här så är detta en s.k greatest hit, och jag tror vi tidigare lagt fram förslag såsom in perpetuum et aeternum.
Slutligen, en spännande fråga:
Hej!Jag släktforskar på min makes släkt och har funnit följande citat som yttrades vid en prästbegravning 1712. Ossa ipsius in pace, memoriam est in benediction Skulle vara intressant att få texten översatt om möjligt. Är lite osäker på om jag tolkat orden rätt.Tack på förhand!
Det här är riktigt spännande, och jag har följande förslag efter lite funderande, dock tror jag att det sista ordet är antingen avskrivet fel, någon liten lapsus calami, eller så har den klåfingriga stavningskontrollen tänkt sig att detta är engelska och egenmäktigt förfarit.
Jag tror nämligen att det antingen ska vara benedictionem eller kanske benedictione, formen in frågan finns inte i latin. Av andra skäl tror jag även att memoriam ska vara utan det sista –m:et, då verbet i satsen borde ha ”minnet” som subjekt, och det då måste så i nominativ, inte det ackusativ som blir om man hänger på detta m.
Ossa ipsius in pace betyder hans (ipsius, eller ja, för den delen hennes, men det verkar handla om en präst i början på 1700-talet, och sålunda vågar jag mig på en gissning om att könet är av mansdito) ben (ossa) är i frid (och alla kan in pace, såsom i Requiescat in pace), ”hans ben [är] i frid”, verbet är underförstått.
Och om man bestämmer sig för att andra hälften får lyda Memoria est in benedictionem blir det att minnet är (est) till välsignelse (in benedictionem), eller i välsignelse/välsignat, skulle man tänka sig att det står in benedictione, och vara en parallelleism med tidigare sats. Alltså; "hans ben [är] i frid, [hans] minne är välsignat".
Mycket roligt fråga, och särskilt roligt om det just sagts snarare än skrivits.
Jag har en liten bonus, en liten lek för alla de som orkat läsa ända hit, nämligen det att samtliga epistlar ovan, så när på en, varit undertecknad med det ilningsframkallande mvh, och något litet pris tillfaller den som kan gissa vilken korrespondent som inte nyttjat den valediktionen!
Friday, November 20, 2009
honoris causa
Vilken lycka!
Strax ska det gås och spikas, då Ks avhandling kom från tryckeriet igår (för sent för spikning, so we took the little bugger out for a beer, or twelve), och jag är så hedrad och lycklig att få vara del av dessa ceremonier. K och jag har vandrat tillsammans på latinets bana i många år nu, och vi antogs samtidigt till forskarutbildningen (hon dock blott för två år), så det är med enorm stolthet och inte så lite avundsjuka jag strax eskorterar henne till universitetshuset med hammare och Veuve.
Vi stryker några väldigt sentimentala rader, och kastar istället en blick på gårdagens SvD-ledare, förstås av den oförliknelige Gudmundson om upphovsrätt, med en cameo av Kallimachos. Man må tycka vad man vill om argumentationen, men det är bra rart med gamla greker på våra ledarsidor. (Han har tydligen redan fått respons från två grekprofessorer.)
Wednesday, November 18, 2009
in hoc signo
Och inte har denna vecka visat sig vara mindre underlig, och sålunda söker vi tröst i en mängd ting:
- Jag tänker på Florens och den underbara väggmålningen i Dômen av sir John Hawkwood, en riktig condottiero, ett finare ord för legosoldat, ty man blir så glad när man plötsligt träffar på
karaktärer ur ens barndoms flora (denna hämtad från Vita kompaniet).
- Även artikeln om Ben-Hur i SvD sprider glädje (jag läste den för första gången i en upplaga som getts ut i samband med lanseringen av stumfilmen Ben-Hur, och sålunda rikt illustrerad med bilder fårn det glömda mästerverket, och har sålunda svårt att förlika mig med Hestons rolltolkning):
"”Ben-Hur” är, i mycket korta drag, historien om den förmögne prinsen, köpmannen och patrioten Ben-Hur i Jerusalem som blir oskyldigt anklagad för mordförsök på den romerske ståthållaren, varefter han av sin älskade barndomsvän, den äregirige romerske officeren Messala, blir svekfullt dömd till ett liv som galärslav och fråntagen familjeförmögenheten. Efter att under ett sjöslag ha räddat livet på galärskeppets befälhavare adopteras han av denne och blir till slut framstående medborgare i Rom. Hämnden på Messala – vilken under alla umbäranden motiverat Ben-Hur att leva vidare – får han till slut under en uppgörelse i form av en våldsam hästkapplöpning i Antiochia med alla medel tillåtna. Först efter denna vedergällning (som tur är för dramaturgins skull) sker hans omvändelse till den kristna läran, och han möter Jesus en sista gång under Golgatavandringen och korsfästelsen."
Årets julklapp?
- Annat som muntrar upp är en rejäl gammal deckare. Sov inte mycket i natt, då jag var tvungen att klämma hela Mord i Arkadien, gick inte att lägga igfrån sig när man väl börjat, kanske inte så mycket för själva mordgåtan, utan för språket och och det faktum att det kursiveras när det blir spännande (publicerad 1954!), karaktärerna, (såsom gay-karikatyren Fritz, Anna, den övertygade kommunisten, eller den alkoholiserade mansgrisen Lubbe), och miljöerna som beskrivs utförligt, och man har ju varit på de gator där de promeneras, i de salonger där det groggas och i de korridorer där det smygs. Vidare uttalas en del eviga sanningar, som står sig bra femtio år senare, i synnerhet som jag idag sitter på Carro:
"En halvdan doktorsavhandling kostar tolv, femton år i en dammgömma på Carolina. När de stackars bokmalarna kommer ut i friska luften orkar de knappast titta mot ljuset."
Sunday, November 15, 2009
convocatio
Vi avslutar denna mycket bizarra vecka (om detta vore en sådan där blogg om livet skulle det finnas mycket att säga) med att längta after nästa möte med Klassiska Föreningen i Uppsala:
KLASSISKA FÖRENINGEN I UPPSALA
inbjuder till en föreläsning onsdagen den 25 november 2009, kl. 18.30 (precis).
Jesper Blid, MA Stockholm och Istanbul
föreläser över ämnet
Kyrkoarkitekturens utveckling under senantiken.Från Rom till Konstantinopel.
Jesper Blid är doktorand i antikens kultur och samhällsliv i Stockholm och f n verksam som fellow vid Research Centre for Anatolian Studies i istanbul. Han deltar årligen på plats i Labrandaprojektet, där han är ansvarig för fynd från senantik och bysantinsk tid.
Lokal: Engelska Parken. Humanistiskt Centrum Hus 7 sal 0042. Ingång Thunbergsv. 3 L, dvs längst bort mittemot kyrkogårdsmuren. Efter porten, passera ytterligare en dörr och tag sedan korridoren åt vänster (Hus 7 plan 0). Se skylt i taket i denna korridor. (Har du nått Ihre-salen har du gått för långt.)
Efter föreläsningen sedvanlig lätt supé till självkostnadspris
ALLA INTRESSERADE HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!
KLASSISKA FÖRENINGEN I UPPSALA
inbjuder till en föreläsning onsdagen den 25 november 2009, kl. 18.30 (precis).
Jesper Blid, MA Stockholm och Istanbul
föreläser över ämnet
Kyrkoarkitekturens utveckling under senantiken.Från Rom till Konstantinopel.
Jesper Blid är doktorand i antikens kultur och samhällsliv i Stockholm och f n verksam som fellow vid Research Centre for Anatolian Studies i istanbul. Han deltar årligen på plats i Labrandaprojektet, där han är ansvarig för fynd från senantik och bysantinsk tid.
Lokal: Engelska Parken. Humanistiskt Centrum Hus 7 sal 0042. Ingång Thunbergsv. 3 L, dvs längst bort mittemot kyrkogårdsmuren. Efter porten, passera ytterligare en dörr och tag sedan korridoren åt vänster (Hus 7 plan 0). Se skylt i taket i denna korridor. (Har du nått Ihre-salen har du gått för långt.)
Efter föreläsningen sedvanlig lätt supé till självkostnadspris
ALLA INTRESSERADE HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!
Tuesday, November 10, 2009
nugae
Då sällskapet skriver en trilljon vykort, och jag dricker vin för att stilla min ömmande, stukade fot (förhäxad, och som i en dimma, efter all fantastisk konst, föll jag som en fura utanför en av alla dessa museer, däckad av Beyle-sjukan helt enkelt), drar jag ihop några notiser:
- A Don's life kommer nu äntligen som bok, med inte bara inlägg från den celebra bloggen, utan även ruminationer om bloggandets natur och konsekvenser. Julklappen är given! (Och kom igen svenska förlag, en blok med klassikerbloggarnas samlade visdomar, det vore väl något?)
- Imorgon i Uppsala, SVC förstås, 11 nov 2009, kl. 15:00- 17:00, Lokal: 9-3042
Dr Pietro Bortone (Oxford / Chicago):
"Greek-speaking Turks? Linguistic survival vs. ethnic transition
An archaic variety of Greek is still spoken in a secluded part of north-east Turkey, almost a century after all Greeks were expelled from the area. This language reflects both its isolation from standard Greek and its contact with Turkish, and is a goldmine for Greek scholars and sociolinguists. Its existence highlights fascinating questions about language survival, ethnic categories, and the interaction between language and identity."
Imorgon lämnar jag den stad där latinet dödades (såsom någon uttryckte det, naturligtvis är det Dantes fel) och kastar oss in i arbete igen.
- A Don's life kommer nu äntligen som bok, med inte bara inlägg från den celebra bloggen, utan även ruminationer om bloggandets natur och konsekvenser. Julklappen är given! (Och kom igen svenska förlag, en blok med klassikerbloggarnas samlade visdomar, det vore väl något?)
- Imorgon i Uppsala, SVC förstås, 11 nov 2009, kl. 15:00- 17:00, Lokal: 9-3042
Dr Pietro Bortone (Oxford / Chicago):
"Greek-speaking Turks? Linguistic survival vs. ethnic transition
An archaic variety of Greek is still spoken in a secluded part of north-east Turkey, almost a century after all Greeks were expelled from the area. This language reflects both its isolation from standard Greek and its contact with Turkish, and is a goldmine for Greek scholars and sociolinguists. Its existence highlights fascinating questions about language survival, ethnic categories, and the interaction between language and identity."
Imorgon lämnar jag den stad där latinet dödades (såsom någon uttryckte det, naturligtvis är det Dantes fel) och kastar oss in i arbete igen.
Monday, November 09, 2009
laudatio
Det regnar och regnar här i Florens, den sista anhalten av denna runda i Italien, men trots regn och ett vandrarhem som på många sätt är charmerande, men har vissa destruktiva tendenser mot nycklar och proppar, så är det underbart, vilket förstås beror mycket på sällskapet.
Jag kom idag att tänka på Laudatio Florentinae Urbis, säkerligen under rundvandring av något renässanspalats flöt denna rest upp från någon länge sedan glömd idé- och lärdomshistoria kurs, denna så viktiga text, typ startskottet för den lärda kulturens renässans, såsom någon som kan detta mycket bättre typ har uttryckt det, ett hyllningsstal till staden, där Florens framställs som den sanna arvtagaren till Roms republik. Bruni, hade som förebild Aristides' hyllning till Athen för detta tal, och skrev senare det som ibland kallas den första moderna historieverket (även den om Florens, Historiarium Florentinarum Libri XII, finns på svenska). Han sägs även ha myntat begreppet studia humanitatis, så nog bör en humanist sänd honom en tanke vid besök i hans stad.
Hursomhelst, hittar ej latinet till Laudatio, men engelsk översättning hittas här.
Jag kom idag att tänka på Laudatio Florentinae Urbis, säkerligen under rundvandring av något renässanspalats flöt denna rest upp från någon länge sedan glömd idé- och lärdomshistoria kurs, denna så viktiga text, typ startskottet för den lärda kulturens renässans, såsom någon som kan detta mycket bättre typ har uttryckt det, ett hyllningsstal till staden, där Florens framställs som den sanna arvtagaren till Roms republik. Bruni, hade som förebild Aristides' hyllning till Athen för detta tal, och skrev senare det som ibland kallas den första moderna historieverket (även den om Florens, Historiarium Florentinarum Libri XII, finns på svenska). Han sägs även ha myntat begreppet studia humanitatis, så nog bör en humanist sänd honom en tanke vid besök i hans stad.
Hursomhelst, hittar ej latinet till Laudatio, men engelsk översättning hittas här.
Friday, November 06, 2009
tu regere imperio populos memento
Att sitta i det papistiska Rom på GIIA-dagen, innebär, förutom en skrämmande brist på de specifika bakelserna, att tankarna drar åt hans dotter snarare, då man sitter inte alltför många meter från den triumfbåge, där hon gjorde sitt högtidliga intåg i staden, en gång för länge sedan.
Vidare sitter jag denna gång i över biblioteket (a, denna luftkonditionerade tillflyktsort under brännande sommardagar!) och då inknökad brevid Kristina-hyllan, så det är inte förvånande att man landar hos henne, snarare än hos fadren denna dag, och efter att ha snabbt bläddrat i Christina Heroina ville jag egentigen citera panegyriker (90 stycken räknas up i den boken!) till den damen och typ prata om den vagt förolämpande jämförelsen i en av dessa, då Christina ges rollen av Ascanius i kontrast till pappan såsom Aeneas; tu nunc ut alter Ascanius in magni Aeneae locum succedens dominaris, då allt som har med Vergilius egentligen bör undersökas), men då tiden som alltid är knapp vänder vi oss till ett säkert kort, och mer klipvänligt tack vare den store professor HHs online-funna paper, nämligen Venceslaus Clemens, där man bums får än mer Vergilius:
"But Clemens cares also for other things than wars and conflicts: Love gets its place in his poem, too. The Swedish Queen, Maria Eleonora, bids farewell to her husband and grieves over his departure. She is sorry that she has not had a son, who might recall the features of his father during the King's absence. And she exclaims:
O mihi si saltem parvus GUSTAVULUS aula
Luderet ante oculos
The contemporary readers were surely able to recognize the parallel at once. These are almost the same words that unhappy Dido used when Aeneas left her to sail to Italy: Si quis mihi parvulus aula/ luderet Aeneas"
Låt oss undvika dagens datum och dess dödsdigra verklighet verkligen in adsurdum, först nyss genom utvikning om Kristina, därefter, dels för att se den dagsaktuelle hjälten såsom levande, och dels för att den texten finns till hands, och jag är allt bra lat, och vi avslutar sålunda med förjande glada rader från just Gustavis:
Quem (=Gustavum) Populi, quem Regna timent, quem Solis ab ortu
Solis ad occasum, curru sublimis eburno
FAMA vehit, loquiturque suas VICTORIA lauros
Illi, nec tantum praesentia, at omnia retro
Secula magnanimi Victoris Nomina cedunt.
Vidare sitter jag denna gång i över biblioteket (a, denna luftkonditionerade tillflyktsort under brännande sommardagar!) och då inknökad brevid Kristina-hyllan, så det är inte förvånande att man landar hos henne, snarare än hos fadren denna dag, och efter att ha snabbt bläddrat i Christina Heroina ville jag egentigen citera panegyriker (90 stycken räknas up i den boken!) till den damen och typ prata om den vagt förolämpande jämförelsen i en av dessa, då Christina ges rollen av Ascanius i kontrast till pappan såsom Aeneas; tu nunc ut alter Ascanius in magni Aeneae locum succedens dominaris, då allt som har med Vergilius egentligen bör undersökas), men då tiden som alltid är knapp vänder vi oss till ett säkert kort, och mer klipvänligt tack vare den store professor HHs online-funna paper, nämligen Venceslaus Clemens, där man bums får än mer Vergilius:
"But Clemens cares also for other things than wars and conflicts: Love gets its place in his poem, too. The Swedish Queen, Maria Eleonora, bids farewell to her husband and grieves over his departure. She is sorry that she has not had a son, who might recall the features of his father during the King's absence. And she exclaims:
O mihi si saltem parvus GUSTAVULUS aula
Luderet ante oculos
The contemporary readers were surely able to recognize the parallel at once. These are almost the same words that unhappy Dido used when Aeneas left her to sail to Italy: Si quis mihi parvulus aula/ luderet Aeneas"
Låt oss undvika dagens datum och dess dödsdigra verklighet verkligen in adsurdum, först nyss genom utvikning om Kristina, därefter, dels för att se den dagsaktuelle hjälten såsom levande, och dels för att den texten finns till hands, och jag är allt bra lat, och vi avslutar sålunda med förjande glada rader från just Gustavis:
Quem (=Gustavum) Populi, quem Regna timent, quem Solis ab ortu
Solis ad occasum, curru sublimis eburno
FAMA vehit, loquiturque suas VICTORIA lauros
Illi, nec tantum praesentia, at omnia retro
Secula magnanimi Victoris Nomina cedunt.
Tuesday, November 03, 2009
naufragium
Och vad gör jag egentligen, eftersom jag inte skriver något här?
Jag flyger och far, det kan jag säga, jag har flugit till Trollhättan, sett för mycket av universitetens och högskolornas inre mekanismer, jag har sovit i många gästrum i Göteborgstrakten, och sett GUs promotion in all its glory (ett väl fungerande promotionslatin, det må sägas, och visst får man rysningar av accipe och ecce, och pignus) och nu plötsligt åter i Rom, men med tankarna ofta i USA, det är mycket förberedelser inför resan dit.
Jag försöker skriva, jag försöker tänka, jag försöker minnas hur det är att planera och strukturera, vilket går så där. Institutet är kallt som attan om golven, en Negroni smakar även bra som icke iskall om den dricks i intressanta, förkylda människors lag, och det är blott ett illasinnat rykte att jag begivit mig hit precis i tid för de italienska männens påtagande av Lodenrockar.
Några notiser:
- Bysantinska Sällskapet inbjuder till höstens föreläsning till minne av Lennart Rydén
Fredagen den 6 november, kl. 18.15 i "Thunbergs matsal", Linneanum, Botaniska trädgården (Svenska kollegiet för samhällsforskning, SCAS) föreläser Paolo Odorico (École des hautes études en sciences sociales, Paris) över ämnet "What is Byzantine literature? Language, culture and communication in a multicultural society".
- Den 4 december kl. 10.00-16.30 håller FokusRom en heldag med temat MONUMENT, MAKT, MINNE – TEXTENS ROLL I DET ROMERSKA STADSLANDSKAPET. Seminariet är ett samarbetsprojekt mellan Antikens kultur och samhällsliv och Latin vid Göteborgs och Lunds Universitet. Mer info på FB-gruppen.
- Den störste spridaren av latin och dess sentenser, Asterix, fyller femtio. Han ligger bakom att en ansenlig majoritet av vår befolkning kan kläcka ur sig något latinskt, och visst är det oftast de förolyckade sjörövarna som yttrar dessa pärlor?
- Slutligen kan jag berätta att Adlibris slutligen svarat på varför de ondskefullt, bizarrt och felaktigt omorganiserat ens önskelista enligt titlarnas inbördes bokstavsordning, istället för det änglalika och korrekta författarordningen, nämligen; "[det] vore bättre att listan vore ordnad efter författare och jag har inget bra svar på varför de för närvarande sorteras efter titlar". De kanske återkommer, dock diggar jag konjunktiven. (Skriv gärna och undra detsamma på info@adlibris.com.)
Jag flyger och far, det kan jag säga, jag har flugit till Trollhättan, sett för mycket av universitetens och högskolornas inre mekanismer, jag har sovit i många gästrum i Göteborgstrakten, och sett GUs promotion in all its glory (ett väl fungerande promotionslatin, det må sägas, och visst får man rysningar av accipe och ecce, och pignus) och nu plötsligt åter i Rom, men med tankarna ofta i USA, det är mycket förberedelser inför resan dit.
Jag försöker skriva, jag försöker tänka, jag försöker minnas hur det är att planera och strukturera, vilket går så där. Institutet är kallt som attan om golven, en Negroni smakar även bra som icke iskall om den dricks i intressanta, förkylda människors lag, och det är blott ett illasinnat rykte att jag begivit mig hit precis i tid för de italienska männens påtagande av Lodenrockar.
Några notiser:
- Bysantinska Sällskapet inbjuder till höstens föreläsning till minne av Lennart Rydén
Fredagen den 6 november, kl. 18.15 i "Thunbergs matsal", Linneanum, Botaniska trädgården (Svenska kollegiet för samhällsforskning, SCAS) föreläser Paolo Odorico (École des hautes études en sciences sociales, Paris) över ämnet "What is Byzantine literature? Language, culture and communication in a multicultural society".
- Den 4 december kl. 10.00-16.30 håller FokusRom en heldag med temat MONUMENT, MAKT, MINNE – TEXTENS ROLL I DET ROMERSKA STADSLANDSKAPET. Seminariet är ett samarbetsprojekt mellan Antikens kultur och samhällsliv och Latin vid Göteborgs och Lunds Universitet. Mer info på FB-gruppen.
- Den störste spridaren av latin och dess sentenser, Asterix, fyller femtio. Han ligger bakom att en ansenlig majoritet av vår befolkning kan kläcka ur sig något latinskt, och visst är det oftast de förolyckade sjörövarna som yttrar dessa pärlor?
- Slutligen kan jag berätta att Adlibris slutligen svarat på varför de ondskefullt, bizarrt och felaktigt omorganiserat ens önskelista enligt titlarnas inbördes bokstavsordning, istället för det änglalika och korrekta författarordningen, nämligen; "[det] vore bättre att listan vore ordnad efter författare och jag har inget bra svar på varför de för närvarande sorteras efter titlar". De kanske återkommer, dock diggar jag konjunktiven. (Skriv gärna och undra detsamma på info@adlibris.com.)
Subscribe to:
Posts (Atom)
