Pone hoc sis, aufer cavillam, non ego nunc nugas ago

Jag har nu äntligen tagit itu med frågelådan, eller i alla fall en del av den, och är väl inte helt nöjd med min insats, men allt är ju relativt. Del två kommer då jag återigen lyckats repa modet, samla styrkan och återigen vågar, alltså kanske senare i veckan.

Hej!

Jag har letat överallt efter en översättning på följande:

Thou Shall Not Fall, Thou Shall Not Die

Thou Shall Not Fear, Thou Shall Not Kill

Skulle bli så tacksam om du skulle kunna hjälpa mig med detta!


Hmm, det är inte ofta jag ombeds översätta till svenska, men ryktet om mina excellenta engelskkunskaper måste ha spritt sig! Alltså: Du skola inte falla, du skola inte dö, du skola inte frukta, du skall inte döda, skulle jag översätta det, med den arkaiska varianten skola för att bevara det styltade tilltalet i engelska texten. Man skulle kunna gå än längre och peta in det mycket gammaldags Tu för thou, men vi kanske struntar i det.



Hej!

Jag hittade till din blogg när jag googlade mig fram till någon som kunde latin. Jag går i tatueringstankar och vill ha något personligt. Jag skulle gärna vilja skriva något som på latin motsvarar "Våga vinn" eller liknande "Satsar man inget så vinner man heller inget". Jag hoppas du kan hjälpa mig.


Hmm, jag är nästan övertygad att jag haft exakt den frasen uppe någon gång förut, men ids inte riktigt googla reda på det, jag vill minnas att man då modellerade det efter det vackra sapere aude, ”våga veta”, och det kanske blev något i stil med vincere aude, vilket då alltså betyder ”våga att vinna”, vilket måste vara en tolkning av uttrycket ”våga vinn”. Om den frågande nu snarare menar att man ska våga, i betydelsen sätta något på spel snarare än vara modig, för att kunna vinna med ”våga vinn”, något i stil med ”lyckan står den djärve bi”, så skulle det kunna formuleras fortuna fortem iuvat.Om man ska ge sig på den sista frasen ("Satsar man inget så vinner man heller inget") så har jag svårt att hitta någon tjusig lösning, kanske Nihil lucrabitur qui nihil posuerit- ”han vinner inget som ingenting satsar”, eller i alla fall något snyggare: Lucrabitur nihil qui nihil posuerit. Jag rekommenderar att man satsar på vincere aude.


Redan två avklarade! Vidare:


Hej!

Jag undrar om du vill besvara min fråga

Jag undrar vad "skrik din lycka hes" heter på latin?

Jag älskar det citatet och hade tänkt att tatuera in det för att alltid uppmuntra mig själv när det går trögt.

Svara väldigt gärna om du kan förstås!=)


Om jag kan, alltså. Jag antar utmaningen, denna handske kastad vid fötterna av mina latinkunskaper och föreslår, även om jag inte förstår det svenska uttrycket; betyder det att man ska skrika ut sin lycka till dess man är hes, eller att man ska blott vråla ut eventuell glädje om man är hes? (Det kanske skulle vara ”hest” (jag litar inte alltid på svenskkunskaperna hos korrespondenterna, jag tror majoriteten av mailen kommer från Uruguay och Indonesien, kanske utlagda på entreprenad där, ty vem har idag tid att skriva till bloggar, eller rester, rest utsagt spillror, av någon foren svenskkoloni), vilket även har en liten annan betydelse förstås, att man liksom ska väsa fram glädjen, med någon slags dekadent noir-whiskey röst.)


”Skrik” bjuder även på vissa svårigheter, det lär väl mestadels vara intransitivt, alltså att det inte tar ett objekt, vilket så är ovan (eller, hemska tanke, är det så pass felande kommatering att ”lyckan” egentlighen är subjekt, alltså det som ska vråla? Det är ett helvete att vara filolog), och det kanske är någon kortform av ”skrik ut/ropa ut”. Sålunda, det som ska tolkas till latin är enligt det jag lyckats utröna ”skrik ut din lycka till dess du är hes”, och vi får se om den frågande håller med om detta. Den hypotetiska mening jag då plockat fram, ja, lurat ur fragmenten, skulle då bli, om vi nu låter ”skrik” helt enkelt vara det imperativ som antyds, t.ex Clama felicitatem donec guttur raucum est, en mycket ordagrann översättning. (Jag tog dessutom felicitas då det kanske är själva lyckan, framgången som ska skrikas ut, och inte just sinnestillståndet, vilket skulle bli gaudium, men återigen har jag ingen aning.) En variant om man tog fasta på att själva skrikandet var hest skulle kunna vara Acute exclama te felicem, ”utropa hest att du är lycklig”, vilket ser ganskas prydligt ut.


Vi fortsätter:


Hej!

Skulle behöva hjälp med en sak..

letat snart en vecka nu på en översättning men ack.. Skulle vilja veta vad "Med hela sitt hjärta" blir på latin. Ordens bemärkelse och syftar till en kvinna (om det är av betydelse). Du får en stjärna i himlen av mig om du hjälper mig med detta! :) Tack på förhand!



Återigen, jag tror vi haft detta uttryck, eller åtminstone hyggligt liknande uppe för diskussion tidigare här, men inte har jag nu heller orken att se efter. Jag tar sålunda emot stjärnan, stella… tack, toto pectore förelår jag, eller toto corde, alltså med hela (toto) bröstet (pectore), sitt är oftast underförstått i latin och här är likaså med givet av det kasus som orden står i.

Annars tror jag här Ab imo pectore skulle funka bra här, typ ”av hela sitt hjärta/från djupet av hjärtat”, vilket Efva Attling säkerligen prytt något krafs med.



So far, so good, som det sägs i Sju vågade livet:


Hej,

Jag har en fråga som jag sökt svar på länge, men inte funnit svar. Jag fick, av min svensklärare, i högstadiet en lite försmak av det latinska språket och blev begeistrad. Nu ett antal år senar ska jag hitta ett bra kennelnamn (hunduppfödning) och jag skulle vilja kunna använda Necesse eller Necesse Est.Till min fråga:Jag vet att det heter ”Navigare necesse est” och att det betyder - att segla är nödvändigt. Omvänd meningsbyggnad!?Om jag väljer ”Necesse est” till prefix blir en hunds namn t.ex. Necesse Est Bamse. Skulle det egentligen skrivas som Bamse necesse est?Men ett kennelnamn i Sverige måste vara ett prefix och …Förstår du vad jag menar? Annars får jag använda ”Necesse’s”, men det har för mig inte alls samma tjusning. Blir det helt fel om jag använder mig av ”Necesse Est” som kennelnamn? Jag hoppas att du förstår vad jag menar och blir otroligt tacksam för svar.



Jag vill ändå säga, och hoppas på ett litet, litet medhåll från ärade publikum, att jag oftast brukar var hyggligt bra på att bena ut vad de frågande vill, och det ska erkännas att jag ibland är lite sipp och kanske medvetet missförstår en fråga, men detta är inte fallet, och jag förstår att det är karma som fått kornet på mig, då jag gömde mig under ett falskt missförstånd ovan, ty viss insikt finnes att gossen nog ville ha det översatt till latin.



Vi återvänder alltså till fråga ett:Alltså, när man ska ge förbjudande uppmaningar (Thou Shall Not Fall, Thou Shall Not Die, Thou Shall Not Fear, Thou Shall Not Kill) på latin kan man inte bara prydligt lägga en negation på imperativen, och där finns en uppsjö metoder. Det som grammatikan rekommenderar är prohibitiv konjunktiv, och nu försöker jag verkligen förstå, och nog är det engelska tänkt som uppmaning snarare än futuralt, dvs det är ett gäng förbud som ska tatueras in, inte en förutsägelse. Eller är det någon slags blandning av de två? Och varför ägnar jag så mycket tid åt att bena en fullständig främling inkoherenta små tankeutspel?



Har finns förstås också som variant att gå in på Bibelns egna formuleringar (eller den latinska varianten därav), ty det är väl stilnivån som eftersträvas i den lilla texten. Där ser det lite annorlunda ut, inga prohibitiva konjunktiv där inte, utan du skall icke döda bliver non occides, enligt Vulgata, vilket är futurum och kanske någon slags hebraism (alltså att man lånar grammatik från hebreiskan till latinet).

Om man då tar och bildar samtliga uppmaningar här i analogi med detta så skulle det väl bli non cades, non morieris, non timebis, non occides.



Då, sedan karman på något sätt balanserats upp, tittar jag igen på frågan, och jag förstår fortfarande ingenting. Varför ska kenneln kallas ”det är nödvändigt”? Är det för att hundar är nödvändiga? Om så är inte det här ett bra sätt att uttrycka det på. Och ”Bamse är nödvändigt” som Necesse est Bamse ungefär skulle tolkas, vad betyder det? Jag förstår inte.



Dock, herreminje, använd inte, inte, inte Necesse’s någonsin, ever, då genitiv apostrof (alltså ’) inte används som regel i svenskan (ja, det finns undantag) och du skulle göra din svensklärare ytterst ledsen om du brukade detta tecken. Det ser hemskt ut.



Något tilltufsad ger jag mig i kast med nästa:



Hej, Har googlat och sökt efter en översättning från svenska till latin av "För alltid och evigt" men blir inte ritigt klok...Skulle bli jätteglad över ett svar från er!


Jag gillar inte bara det artiga tilltalet, utan även idén om att jag är flera (och det är vi; latinbloggen drivs egentligen av Aelius Spartianus, Iulius Capitolinus, Trebellius Pollio, Flavius Vopiscus, och Aelius Lampridius, men vi låtsas vara en enda kvinnlig doktorand, for shits and giggles).

Likaså här så är detta en s.k greatest hit, och jag tror vi tidigare lagt fram förslag såsom in perpetuum et aeternum.


Slutligen, en spännande fråga:



Hej!Jag släktforskar på min makes släkt och har funnit följande citat som yttrades vid en prästbegravning 1712. Ossa ipsius in pace, memoriam est in benediction Skulle vara intressant att få texten översatt om möjligt. Är lite osäker på om jag tolkat orden rätt.Tack på förhand!



Det här är riktigt spännande, och jag har följande förslag efter lite funderande, dock tror jag att det sista ordet är antingen avskrivet fel, någon liten lapsus calami, eller så har den klåfingriga stavningskontrollen tänkt sig att detta är engelska och egenmäktigt förfarit.



Jag tror nämligen att det antingen ska vara benedictionem eller kanske benedictione, formen in frågan finns inte i latin. Av andra skäl tror jag även att memoriam ska vara utan det sista –m:et, då verbet i satsen borde ha ”minnet” som subjekt, och det då måste så i nominativ, inte det ackusativ som blir om man hänger på detta m.


Ossa ipsius in pace betyder hans (ipsius, eller ja, för den delen hennes, men det verkar handla om en präst i början på 1700-talet, och sålunda vågar jag mig på en gissning om att könet är av mansdito) ben (ossa) är i frid (och alla kan in pace, såsom i Requiescat in pace), ”hans ben [är] i frid”, verbet är underförstått.



Och om man bestämmer sig för att andra hälften får lyda Memoria est in benedictionem blir det att minnet är (est) till välsignelse (in benedictionem), eller i välsignelse/välsignat, skulle man tänka sig att det står in benedictione, och vara en parallelleism med tidigare sats. Alltså; "hans ben [är] i frid, [hans] minne är välsignat".

Mycket roligt fråga, och särskilt roligt om det just sagts snarare än skrivits.


Jag har en liten bonus, en liten lek för alla de som orkat läsa ända hit, nämligen det att samtliga epistlar ovan, så när på en, varit undertecknad med det ilningsframkallande mvh, och något litet pris tillfaller den som kan gissa vilken korrespondent som inte nyttjat den valediktionen!