Jag har varit på semester, och min tilltänkte gästbloggare fick annat på sitt bord i sista sekunden. Jag kunde väl ha försökt göra någon uppdatering, men har en känsla av att jag inte var lämplig till det while bar crawling in Brooklyn.
Detta har hänt:
- SvD har upptäckt den svenska översättningen av De re rustica (vi visste om det i november 2008), och låter Linnér (på gång med Pindaros!) anmäla den i en trevlig UnderStreckare, inledd med citerande av Georgica:
"Varför Vergilius kommer i tankarna är därför att han står som en av förebilderna för Lucius Junius Moderatus Columella, född i Gades (Cadiz). Denne skrev under 60-talet eKr en lantbrukslära, ”De re rustica”, en av de mest omfångsrika fackböcker som bevarats från antiken. Han lärde sig lantbruk av sin farbror, som var godsägare i södra Spanien, men kom att ägna sig åt denna näringsgren även på andra håll, främst i mellersta Italien. Columella förfogade också över ett omfattande bibliotek, innehållande de viktigaste agrikulturella skrifterna, och ägde god överblick över tidigare författares verk.
Länge tjänstgjorde han som officer. När han med majors rang lämnade armén fick han ett generöst avgångsvederlag från romerska staten och därtill jord att bruka, enligt principen att den som har en ko att mjölka har inte tid att göra revolution, för att citera Hans Furuhagen. Därmed kunde han tillämpa det lantbrukskunnande han inhämtat i unga år av sin farbror och skriva den sorts handledning som många av hans gamla officerskamrater i motsvarande situation säkerligen behövde: hur man bör tänka på tillgång till vatten, goda kommunikationer och lämpligt klimat när man väljer mark, hur och var man skall plantera växter, hur man bäst behandlar slavarna och så vidare. Verket kopierades och spreds snabbt."
- Ny Teknik, en på många sätt fantastisk tidning, får väl här sägas ha scoopat SvD, med en artikel om översättningen redan i höstas, dock med lite annan inriktning:
"Till skillnad mot sina föregångare är Columella helt på det klara med gödselns betydelse för att åkrarna ska ge riklig avkastning. Den bästa gödseln, säger han, är fågelspillning. Därefter kommer svingödsel och mänskliga fekalier. Sämre är får-, get- och kospillning. Han talar också om vikten av att kompostera allt vegetabiliskt avfall och använda kompostjorden i grönsaksodlingen. För det är i trädgården som han trivs som bäst."
- Likaså UNT var tidiga, och lät en av de medverkande Janken Myrdal själv presentera boken:
"Böckerna färdigställdes på 60-talet e.Kr. Columella var då en erfaren jordbrukare. Han citerar flitigt ur den övriga agrarlitteraturen, men mycket av det han skriver är baserat i praktisk kunskap och eget experimenterande med olika metoder. Detta är förmodligen också en av de viktigaste förklaringarna till att den sedan kunde bli så populär. Det är en praktiker som talar. Påfallande sällan hänvisar Columella till skrock och vidskepelse, även om det givetvis förkommer. Han kunde inte ställa sig utanför sin tids föreställningar.
En fråga som står i centrum för några av de vetenskapliga artiklarna handlar om det romerska jordbrukets, och egentligen hela ekonomins, karaktär. Det är en fråga som har diskuterats ivrigt av antikforskarna under ett halvt sekel. Den kan formulera på följande sätt: Var den romerska ekonomin efterbliven och hämmad av slaveriet eller var den romerska ekonomin dynamisk och kraftfull?
[...]
Det avslutande kapitlet i den vetenskapliga kommentaren handlar om livsmedelshantering. Ulrica Söderlind och Sven Lindgren visar att det i hög grad är en kokbok för vegetarianer och att mycket av texten upptas av konserveringsråd. Hela De re rustica är njutbar läsning, eftersom Columella vinnlade sig om språket, men här blir det nästan nöjesläsning. Man får lust att försöka själv.
Ett recept handlar om att lägga päron i ett lerkärl fyllt med russinvin eller druvmust och försluta väl. Ett annat om regnvatten som kokas ihop till en fjärdedel och sedan sötas med en bestämd mängd honung. Oliver kan mogna i saltlake, men därefter skall man fylla amforan med druvmust och vinäger."
"I boken ”Pompeji. Livet i en romersk stad” försöker den brittiska antikforskaren Mary Beard bringa reda i många av de sägner och faktoider som florerat kring staden genom århundradena. Beard är en bitsk och underhållande popularisator, en engelsk motsvarighet till Fredrik Lindström om man så vill, även om hennes sätt att granska och diskutera arkeologiska fynd på ett medryckande sätt snarast för tankarna till Fredrik Lindströms namne, den svenske forskaren Jonathan Lindström och hans bok ”Bronsåldersmordet” från förra året."
- Slutligtn, den autonomi- och kvalitetsutvärderingsdebatt som emellanåt det varit fullkomlig och bekymrande stiltje i, har blåst upp, med visst underhållningsvärde.
Man måste ändå haja till när kanslern i frågan om det kommande förslaget på kvalitetsproposition säger"Det är en viktig debatt, jag hade inte heller haft något emot en kompromiss kring vårt förslag, men amatörismen och lekmannamässigheten i departementets agerande är något annat." Man kan se ytterligare på SULFs hemsida, en intervju med nämnde kansler:
"Vad är det då som skiljer HSV-förslaget och departementets?
– Departementet anser att granskning av utbildningars kvalitet strider mot autonomireformen, man vill istället ha studenternas resultat som mått.
– Det hör helt enkelt ihop med olika uppfattningar om vilket kunskapssamhälle vi vill ha. Istället för utbildning som en del av samhällets infrastruktur betonar departementet marknadsorientering."
På samma hemsida hittar man förbundets synpunkter med följande i fetstil: "Departementets förslag är olämpligt, olyckligt, otydligt och delvis obegripligt".
Tyvärr saknas återigen tid för min del att fördjupa mig ytterligare, men rekommenderad läsning i autonomifrågan är detta från UNT, samt Pers Blogg.
Vore det dock inte underbart om utbildning, forskning (och den magiska och oftast bortglömda länken däremellan, forskarutbildningen) och dess framtid faktiskt blev valfråga? Att det ansågs vara av vikt? Att man diskuterade om det inte är där jobben och välfärden kommer skapas?
So not holding my breath, though.
No comments:
Post a Comment