quantilla prudentia

Allteftersom dagarna gled förbi, och jag borrade mig djupare och djupare ner i den svettiga sjukbädden, blev tanken på att återvända till bloggen mer och mer främmande, det kändes som varken ork eller inspiration någonsin skulle återvända.
Dock, när man under sitt sängbundna frukosterande och virtuella tidningsläsande ramlar över rubriken "Verklighetens folk vill ha latin", tydligen ett blogginlägg som det "puffas" ivrigt för på hemsidan, var man ju tvungen att öppna blogger-fönstret. Under den ovannämnda rubrik följer följande notis:

"Den brittiske utbildningsministern Ed Balls har pratat strunt om latinundervisningen i skolan, vilket får Boris Johnson att se rött. Dels för att han älskar språket, dels för att han till skillnad från Balls har reda på vad som händer i skolvärlden. Det finns ett nyvaknat intresse för klassikerna och under de senaste åtta åren har 500 brittiska skolor tagit upp latinet igen."

Man länkas då till en krönika av borgmästare Johnson i The Telegraph, och vi har ju delvis tidigare tagit hans utspel, och jag håller ju helt med det han säger, men jag hittar inte den studie han nämner och som P J Anders Linder även citerar (någon som har länk eller info? Är det faktisk undervisning eller sjävstudier?):


"There is a hunger for the language itself and, thanks to the efforts of a small number of organisations and volunteers, Latin is fighting its way back on to the curriculum. The Cambridge Classics Project did a 2008 study that found that no fewer than 500 secondary schools had started teaching Latin in the past eight years. That is a fantastic thing. Those schools deserve support."

Jag håller med om att detta är finfint, men jag skulle gärna se den studien, inte för att jag misstror den, utan för att det är alltid bra att verifiera sina siffror i annan man lägger ut dem, då antingen snabbt kan bli sanning eller göra en en smula löjlig. (Dessutom har just just denne SvD-skribent tidigare uppvisat att han har väldiga problem med just nuffror i sammanhang som rör latinet, ni minns kanske way back in the day, och man uppvisade en total okunnighet om skillnaden i gymnasieskolans A, B och C-kurser.
En liten rättelse kom visserligen, efter påtryckningar, men jag kan inte låta bli att undra, att om man handskas på detta sätt med fakta i ett område jag vet något om, vad ska jag då ha för tillit till övriga påståenden som görs av denne?)

Min huvudsakliga irritation bottnar dock i detsamma som tidigare; varför är det bara värt att ta upp, de klassiska språken, när det rapporteras om det i brittiska tidningar? Varför en större fascination för politisk styrning och ignorans i fråga om språkundervisning i de klassiska språken på den dimmiga ön än i det land han faktiskt lever och är verksam? Om han bara gick in på t.ex Klassikerförbundets hemsida(svårnavigerad, det erkänns, men det finns förklaringar och siffror över gymnasiets olika latinkurser!!!) skulle sen gode P J kunna se att latinet har strider och motståndare här i landet (eller så kan han bara fråga Gudmundson, som vet), och vad den nya gymnasiereformen som är under utarbetande kommer ha för inverkan på de klassiska språken i skolorna. Anglofili av detta slag är inte bra, och luktar mer cargo-kultur än utrikesrapportering. (Om man nödvändigtvis behöver något att ta avstamp i, varför inte Sture Linnérs alltför tidiga bortgång.)

Och rubriken väcker så många frågor. Boris vill ha latinet i skolorna, ergo Boris är en del av "verklighetens folk"? Jag vill ha latin i skolorna, är jag alltså en del av "verklighetens folk"? Hot dog! Jag har fortfarande inte begripit mig på den benämningen, så det var skönt att få en liten förklaring (man vill ha latin i skolorna) och glädjande vetskap om att man är en del av denna massrörelse.