dies irae

Är visserligen alltjämt närapå handikappad av lycka, men humöret har sänkts en aning, och jag sänder tacksamma tankar till den rara chall för detta som i kommentarena gav oss alla två länkar. Jag kan nu nästan arbeta.

Den första borde väl egentligen få mig att skina upp och fröjdas, ty ytterligare en tidning (precis som Sydsvenskan, en mer regional sådan, de enda nyhetsmedia som bryr sig om bildning); Barometern, griper en lans till latinets försvar, id est gymnasielatinet. Det sägs kloka och eviga ting i denna ledare som vi måste intämma i:

"Ett 2500 år gammalt språk kan tyckas perifert. Men när nu Sverige ska vara ett kunskapssamhälle kan man ändå göra följande reflektioner. Latin är en av de bättre grunderna för fortsatta studier av europeiska språk över huvud taget. Många av dem är direkta avläggare, och latinets formlära är grund för de flesta. Latinet ger dessutom en viktig allmänintellektuell och allmänkulturell träning, i synnerhet i ett samhälle som är tänkt att integreras i en allmäneuropeisk ram."

Dock, iuvenes, dock, blir jag så ytterligt putt.
Ledarskribenten, visserligen säkerligen en alldeles förtjusande individ med goda förståndgåvor, har uppmärksammats på latinets situation i vårt land genom en notis i The Economist om situationen i Storbritannien, och börjar därav rota i den svenska gymnasieskolans latinsituation. Mängden reasearch innan skrivandet av artikel slår mig som möjligtvis bristfällig, då de flesta kurser i klassiska språk faktiskt börjar från nybörjarnivå numera, samt det faktum att denne skribent, som alltså har som uppgift att hålla sig à jour, helt och fullständigt missat de lundensiska tragedierna. (Eller så väljer han att inte nämna dem, vilket verkar ytterst bizarrt) Denne tyckare, på en lokaltidning i Småland, har bättre koll (eller engageras mer) av ngt som sker i London, än ett kulturmord som sker blott ett landskap bort.

Det är närapå smärtsamt och jag utspyr min frustration; varför, vid alla helgon och gudar, måste våra svenska tidningar blott engagera sig i utlandets bildningsituation (vi sänder en tanke som orkade skriva spalter om latinets nedgång i Vatikanen(som sagt, utlandet), men alltjämt inte pipet ETT ENDA ORD om debaclet i Lund), eller, om de visar intresse för den svenska situationen, blott göra det med avstamp i annat land?

Nåväl, uppsåtet var gott från Barometerns sida, och de klassiska språken behöver alla riddare de kan få. vad som dock fick mitt huvud att explodera, (var faktiskt tvungen att ta ett varv i huset för att lugna ner mig), var kommentaren till ledaren ovan på SvDs ledarblogg.

De nissarna kan intet om gymnasieskolan och dess kurssystem. Latin C är den sista gymnasiekursen i latin, som följer, föga förvånande, på Latin A och B. Blott "90 tappra" läser denna yttesta kurs, men ack så många fler läser A och B. (Man har nämligen behörighet i latin till högskolan efter A och B.) Andelen latinstudenter är sålunda inte nere "under en promille".
(Jag frågar igen, är det ingen tyckare som någonsin kollar upp fakta, åtminstone emellanåt? Kursuppgifterna hittas lätt på Skolverkets hemsida och Klassikerförbundet står säkert gärna till tjänst med det exakta antalet latinelever.)

Då logiskt tänkande och noggranhet är vad man får med sig från latinstudier, förvånar det mig inte alls att bloggaren bekänner att han inte har ngt latin i bagaget.