sub specie aeternitatis

Johan Svedjedal fortsätter kulturdebatten i DN, med visserligen lite väl högtravande sentiments, men iaf en bullseye:

"Naturligtvis går det att se på kulturen som en del av upplevelseindustrin, en sektor som i princip bör drivas under företagsmässiga former. Går det så går det, går det inte så går det i konkurs. Men det finns också ett annat sätt att se på kulturens roll i ett demokratiskt samhälle. Den kan ju också betraktas som en del av den civilisatoriska sfär som bör göras åtminstone delvis oberoende av både statens och marknadens mer kortsiktiga logik - det område dit sådant som domstolar, kyrka, public service-radio och tv, skolor och delar av universiteten kan räknas. Där finns skikt av intellektuella som demokratin behöver just för deras oberoende, både från marknaden och från staten. Detta hör i sin tur samman med tanken på kulturella institutioner som ger medborgarna tillgång till det bästa som skrivits, tänkts, spelats och målats - platser där människor kan söka och debattera vad detta är. Det goda folkbiblioteket är förmodligen det bästa exemplet på en sådan fungerande medborgarkultur.

Jag talar alltså om en grupp konstnärer och tänkare som inte bara ger folk vad de vill ha, utan också vad de inte vill ha (eller inte visste att de ville ha), personer som söker, utmanar och finner. Intressant nog har regeringarna de senaste decennierna faktiskt varit bättre på att åstadkomma detta inom kulturpolitiken än inom universiteten. De senare tycks alltmer ha underställts näringslivets logik, som producenter av utbildning och på olika sätt tillämpbar forskning. [mitt i prick!]"