Wednesday, May 23, 2007

sub specie aeternitatis

Johan Svedjedal fortsätter kulturdebatten i DN, med visserligen lite väl högtravande sentiments, men iaf en bullseye:

"Naturligtvis går det att se på kulturen som en del av upplevelseindustrin, en sektor som i princip bör drivas under företagsmässiga former. Går det så går det, går det inte så går det i konkurs. Men det finns också ett annat sätt att se på kulturens roll i ett demokratiskt samhälle. Den kan ju också betraktas som en del av den civilisatoriska sfär som bör göras åtminstone delvis oberoende av både statens och marknadens mer kortsiktiga logik - det område dit sådant som domstolar, kyrka, public service-radio och tv, skolor och delar av universiteten kan räknas. Där finns skikt av intellektuella som demokratin behöver just för deras oberoende, både från marknaden och från staten. Detta hör i sin tur samman med tanken på kulturella institutioner som ger medborgarna tillgång till det bästa som skrivits, tänkts, spelats och målats - platser där människor kan söka och debattera vad detta är. Det goda folkbiblioteket är förmodligen det bästa exemplet på en sådan fungerande medborgarkultur.

Jag talar alltså om en grupp konstnärer och tänkare som inte bara ger folk vad de vill ha, utan också vad de inte vill ha (eller inte visste att de ville ha), personer som söker, utmanar och finner. Intressant nog har regeringarna de senaste decennierna faktiskt varit bättre på att åstadkomma detta inom kulturpolitiken än inom universiteten. De senare tycks alltmer ha underställts näringslivets logik, som producenter av utbildning och på olika sätt tillämpbar forskning. [mitt i prick!]"

2 comments:

ChW said...

Hear! Hear!

Philippe Ohlund said...

Kul och intressant inlaga.

Det var så länge sedan jag tog min jur kand-examen att jag inte riktigt har följt universitetens kulturpolitik.

Eftersom jag inte varit i Sverige på över 7 år är jag egentligen också bara måttligt intresserad av polarregionerna.

Dock är det intressanta att regeringarna ofta struntar i näringslivets logik och glömmer hur fort globaliseringsprocessen fortskrider.

Köper du en produkt i ett land och försöker att försäkra den i ett annat land till exempel, så får du automatiskt problem eftersom ett lands kvitton ofta inte accepteras i ett annat land.

De kommunikationsmässiga problemen beträffande alla olika små och obetydliga språk ska vi bara inte prata om!

En manual till en produkt som kan kosta motsvarande 50 kronor i England på engelska, kostar 800 kronor i Sverige på svenska. Manualer saknas ofta helt på t ex norska och andra obetydliga eller icke eu-språk, eller så är de väldigt dyra.

Att skriva i DN om folkbibliotek är nästan patetiskt då vi lever i en värld där olika nationaliteter nästan hjälplöst försöker kommunicera med varandra och ofta på engelska, vilket misslyckas alltsomoftast.

Men nu finns ju latinet...

Istället för att globalt införa en reform som får alla att använda latinet som kommunikationsmedel, ödslar regeringarna nu pengarna och krafterna på att planera för en palestinsk regering i Israel.

Det önskade resultatet med latin som dominerande världsspråk kommer givetvis att uppnås på det sättet också, men vägen dit blir knagglig och förlusterna blir stora.

Politiskt kommer Israel dock bli den nya supermakten i världen.