veneratus

Signaturen Alkman var vänlig nog att tipsa om en artikel i DN om den "spränglärde" Sture Linnér. (Denne gigant delar för övrigt min dyrkan av Björkeson):

"Kunskapen om antiken är inte det unika hos Sture Linnér. Det enastående är hur den genomsyrar hans människosyn. Hans humanism är inte påklistrad utan levd och utlevd på ett sätt som jag aldrig tidigare varit med om. - Många antikspecialister hade nog lika gärna kunnat skriva om grodor. För mig är antiken en levande realitet, säger han. Den påverkar intensivt mitt sätt att se och vara. "
...
Den springande punkten för Sture Linnérs nytolkning av hellenismen var när han för två år sedan återsåg Pergamonaltaret i Berlin. Då hade han läst Ingvar Björkesons nyöversättningar av flera av periodens författare (Theokritos och Apollonius). - Björkeson är den störste översättaren i vår tid. Nu, inför det stora altaret, drabbades jag av en djup konstupplevelse. Jag stod där som fastnaglad i tre och en halv timma. Förut hade jag läst gubbarna. Men först nu fick jag lust. Nu kom jag dem nära.
...
"Har någon annan så vigt svingat sig mellan näringslivet, universitetet, den internationella politikens hetluft och konsterna? Med en smal klassisk akademisk utbildning från 30-talets konservativa Uppsala. Hade han över huvud taget någon förebild?
- Jean Gabin! Jag såg alla hans filmer. Vi var lika - stora händer, fula nackar, ett klumpigt rörelsemönster. Men så hade Jean Gabin denna ömhet mot kvinnor. En varsamhet och sensualism. Sådan ville jag också bli. Jag läste franska för att förstå honom. Bakom franskan glimrade latinet. Och bakom latinet skimrade grekiskan..."