Jag missade även i mitt glada semestrande denna UnderStreckare om brevskrivande, vari man förutom följande; "Brev kommer av latinets ”bre‘ve” för slutet kortfattat, skriftligt meddelande", även hittar denna anekdot:
"Stort intresse för postal verksamhet visade Karl XII som också i fält var flitig med papper och penna men såg sig själv som ”en slät korrespondent”. Ivrig att avsluta ett brev till fältherren Magnus Stenbock hällde han bläck istället för skrivsand över papperet, ursäktade sig – ”Jag slog bläck på, men Tu kant väl ändå läsa‘t” – och sände iväg det."
Det påminde mig om det vådliga känslosvall som jag försattes i efter ett seminarium häromdagen. Seminariet behandlade Rönnows Narvadiktning, visserligen i sig nog att röra ett känsligt sinne, men vad som verkligen spelade på mina känslosträngar var just det lilla parti som kort nämnde Tönningen, det rysliga ställe där hjälten Stenbock (yttrligare ngn som jag i min ungdom svärmat för) var tvungen att ge sig för dansken.
Då detta skrevs, hade denna nesa ännu icke skett, vilket gör raderna än mer intressanta, då de redan siar om danskarnas kommande punica fides (de utväxlade nämligen inte Stenbock, såsom lovat). Tönningen sägs ha kunnat bli ett andra Saguntum, te sine sospitante "om inte du bistått" (du= Karl XII), och alla som tragglat sin Livius minns väl den episoden (staden togs av Hannibal efter belägring).
Traskade sålunda dagen därpå, driven av denna sinnesrörelse, till Domkyrkan (seminariet var i U-a) för att besöka Stenbocks grav and to genuflect.
(För övrigt fullgjorde han under en tid, såsom Skånes guvenör, kanslersplikterna vid Lunds universitet. Undra vad han sagt om det nuvarande debaclet)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
En ny biografi om Stenbock har precis kommit ut. Denna är skriven av Ingvar Eriksson:
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9173531588
Det som är spännande med denne krigare är att han också var en duktig konstnär och hantverkare. Under den danska fångeskapen ägnade han sig åt tillverkning av smycken. (Jag antar att Eriksson i sin bok har fotografier av dessa).
Visst var Magnus Stenbock magnifik, men ofta utelämnar man det faktum att han kunde vara rätt så brutal mot sina fiender.
En annana intressant aspekt i hans biografi är att Stenbock faktiskt blev sviken av sin kung (=Karl XII), då han inte köptes ut ur den danska fångeskapen. Denne kung svek också en annan fantastisk general som till råga på allt älskade latinsk poesi: Detta var Adam Ludvig Lewenahaupt. Han fick inte heller någon uppskattning för sina bedifter och framför allt för att han alltid var så plikttrogen. Å andra sidan blev han flitigt besjungen av Magnus Rönnow. Denne måste ha känt till generalens intresse för latin och vacker poesi, då han skrev ett stort antal panegryriker till honom.
Post a Comment