studiosae

Då vårt universitetsbibliotek ska, skandalernas skandal, vara stängt i två veckor, så har jag nu i olika omgångar varit där och lånat på mig vad jag eventuellt kan behöva den närmaste tiden, Det har visserligen blivit en sober giganthög med latinsk lingvistik, men även diverse skoj som jag kanske skulle ha lust att ströläsa de följande veckorna. Man får aldrig få slut på böcker.

En sådan där saken ur skojhögen som jag läste härom natten då insomnian återigen härjade (häggdoft i regn och blomblad i drivor ger oro i själen) var en bok om högre utbildning i USA för kvinnor, och hittade som alltid ngra trevliga godbitar om det latinska språket.

Man måste minnas, iuvenes, hur subversivt det en gång i tiden var med latinstudier för kvinnor, tatin var jus själva nyckeln till det akademiska och de klarade inte di kvinnliga små förstånden av. Det var sålunda fordom en kvinnosaksfråga, kvinnors tillgång till de klassiska språken.
Det var naturligtvis även en kamp för individer från annan klass och ras att få tillgång till detta, bokens fokus var just på kvinnorna, men man hittar ändå intressanta faktum som detta (från 'College girls' av Lynn Peril):

s. 40
”Another African-American graduate from Oberlin, Helen Morgan, became a latin professor at Fisk University in 1869- a post she held for the next thirty-eight years, becoming one of the first women to attain full professorship at a coeducational institution.”

Jag hittar tyvärr närapå intet om denna uppenbarligen fascinerande kvinna på nätet, inte på de högskolornas hemsidor eller annorstädes. Synd, hade gärna fått veta mer.

Jag hittade även detta, om den första kvinnliga studenten vid University of Michigan:

s. 46
“ The first time the university of Michigan’s only coed was called on to read aloud in her Greek class in 1870, she was pointedly given the following passage from Sophocles Antigone: ‘It behoves us in the first place to consider this, that we are by nature women, so not able to contend with men; and in the next place, since we are governed by those stronger than we, it behoves us to admit these things and others still more grievous.’ Evincing much generosity of spirit, Madelon Stockwell always contended the choice of reading matter was an accident, not maliciousness […].