Wednesday, May 02, 2007

flebilis

Har helt glömt att länka till DNs recension av Sture Linnérs "Från Alexander till Augustus" (här är SvDs), och gör sålunda det nu:

"Men på det hela taget gläds jag ohämmat över Linnérs rundmålning, inte minst hans kloka resonemang kring vad grekerna ka­l­lade kairos (ungefär: tillfället, ett avgörande eller kritiskt ögonblick) - och dess betydelse för bildkons­tens framställningar av rörelse och dramatik, ofta präglade av ond och bråd död, med Laokoongruppen som förnämsta exempel. Och hans litteraturhistoriska exposé dröjer förtjänstfullt vid de fyra stora: den subtile lustspelsförfattaren Menander, den hyperraffinerade lyrikern Kallimakos, den både vid- och skarpsynte herdediktaren Teokritos och den originelle epikern Apollonios, lika hemmastadd i äventyrens som studerkammarens värld. Alla kommenteras de här av sentida svenska kolleger, som Vilhelm Ekelund eller Sven Alfons.

I det (sistnämnda) sällskapet saknar jag egentligen bara Hjalmar Gullberg, som vid sidan av Ekelöf förefaller mig vara den svenske poet som bäst förstått hellenismens egenart och speciella attraktion. I hans fall gäller det framför allt det stråk av melankoli som glimmar i de gamla texterna. "Redan i ungdomens tidiga år har jag tröttnat på livet", läser vi hos epigramdiktaren Asklepiades. Med Gullbergs knappa ord i den dödsmärkta diktboken "Ögon läppar", föranledda av ett marmorhuvud där samma ungdom, tjugoårig, stirrar blint mot poeten över tjugo seklers avstånd: "Vemod, hellenistiskt. / Vad vill våren mig?"

1 comment:

Elin said...

HEJ! jag har letat och letar efter en latinsk översättning på ett motto jag har.

"ALLT HAR EN MENING"

Har du någon aning om vad översättningen kan vara?
Och om du vet, vill du skicka den till mig när du har tid och ork?

TACK på FÖRHAND!