satyriscus

Intressant UnderStreckare från i söndags om den grekiska teatern:

" I Athen framfördes pjäserna vid årliga teaterhögtidligheter som pågick i flera dagar. Den största festivalen var den så kallade Dionysosfestivalen, eller de stora dionysierna, som ägde rum i månadsskiftet mars/april och till vilken vanligtvis tre tragöder och fem komediförfattare bidrog med helt nyskrivna verk. Den burleska och fräcka komedin spelades således sida vid sida med den allvarliga och upphöjda tragedin och den värderades inte, så vitt vi vet, lägre än denna. Till Dionysosfestivalen skrev var och en av tragöderna en triologi, det vill säga tre tragedier som framfördes i följd under en och samma dag och som tematiskt anknöt till varandra. Komediförfattarna bidrog endast med ett verk var.

Tragedin och komedin var emellertid inte de enda slags dramer som framfördes vid teaterfestligheterna. Utöver de tre tragedierna skrev tragöderna också en fjärde pjäs, ett satyrspel, som spelades efter själva triologin. Denna fjärde pjäs var i jämförelse med tragedin ett kortare, muntert stycke, som behöll tragedins allvarliga inramning men i vilken tragöden skämtsamt kunde anspela på händelser i de föregående tre tragedierna. En förlorad triologi av Aischylos om de öden som drabbade kung Oidipus familj, till exempel, avslutades med satyrspelet ”Sfinxen” som antagligen på ett underhållande sätt behandlade hur Oidipus löste sfinxens gåta och därigenom befriade staden Thebe från dess skräckvälde.
[...]
En annan vanlig förklaring till satyrspelets plats vid teaterfestivalerna är att publiken kunde behöva något lättare att muntra upp sig med efter de omskakande och blodiga händelser som tragedierna ofta gestaltade. Redan Friedrich Schlegel talade om satyrspelet som ett slags lättnad efter den tragiska anspänningen. Satyrspelet förde ned mytens gudar och heroer till ett mänskligt plan, och det utgjorde ett lekfullt korrektiv till de värden som kom till uttryck i tragedin. I tragedin definieras männi­skan i förhållande till familjen, samhället och gudarna – i satyrspelet relativiseras den sociala ordningen genom de ”felplacerade” satyrerna vilka i sitt komiskt avvikande beteende har jämförts med bröderna Marx."