angelificata

Det har trillat in ett spörsmål i frågelådan:

"Hej, ja[g] undrar om nån kunde hjälpa mig med att översätta MIN MOR MIN ÄNGEL på Latin med rätt grammatik, ja[g] har letat i över sju månader månader, skulle vara jätte jätte jätte tacksam om ja[g] kunde få hjälp, tack på förhand."

Ingen ska behöva vänta på ngt mer än sju månader!
Jag antar att lydelsen här är tankt att vara ungefär 'Min mor är min ängel', men i mer elliptisk form. 'Min mor' är enkelt att översätta; mater mea (man skulle även kunna göra det lite gulligare och säga matercula- ung. 'kära lilla mamma', om man vill låta som Elsa Beskow. Även just mamma kan betyda 'mamma', finns beskrivet som barnspråk och även i inskriptioner, men jag skulle vara lite försiktig med det då det faktiskt betyder 'tutte'.)

'Ängel' är en aning svårare, det klassiska latinet har, av uppenbara skäl, inga änglar. I och med kristendomen gör detta begrepp intåg och då änglarna är budbärare från gud blir det det grekiska ordet för budbärare, 'áγγελος (som väl i sin tur är en tolkning av hebreiskans 'budbärare') nyttjas i bl.a Vulgata, som får en överförd betydelse i vårt språkbruk. Angelus blir det på latin. (Kan påpekas att i senare mer hyperkorrekta tidevarv, då man ville undvika de ord som inte förekommit hos Cicero, gjordes ansaser att använda nuntius-'budbärare' istället.)

Sålunda skulle frasen kunna bli Mater mea-angelus meus. Men jag vet inte, det känns inte helt bra, en sådan otrevlig blandning av genus. man är ju så matad med kongruensregler (tänk Aquila regina avium est), visserligen får väl angelus kanske räknas som ett communia, it just rubs me the wrong way.
Ett alternativ skulle kunna vara 'min änglalika mor'; Mater mea angelica. (eller så kan man frångå hela ängeltanken och ha annan term of endearment, som då gäran går i femininum, t.ex mea vita)

Jag är kass på att ge ett definitivt svar, och flickan med frasen 'allt har en mening' fick inte hon heller några raka besked. Det kanske kommer!