Fulcrum librorum

Spenderade gårdagen med att sortera in böcker i mina fina nya hyllor och som en direkt följd, stjäla bokstöd på ett bibliotek som ska förbli namnlöst.
Bokstöd från bibliotek är de absolut bästa, enkla böjda plåtbitar, som kan ta enorma tyngder och de är ju gratis...
Läser Cicero.

Sartrix

Jag har spenderat mycket av helgen med att sy. Det är lugnande och rogivande att sitta och föra nålen upp och ner, upp och ner, dessutom känner man att man åstadkommit något. Har som vanligt massor att göra men ägnar mig istället åt att sprätta bort ärmanrn på en gamal sommarklänning. sy i ny dragkedja i en kjol och laga hål i blusar och koftor. Jag tänker mig vidare att jag utgör en vacker bild då jag sitter där i soffhörnet med böjd nacke och koncentrerad blick.
Annars har jag fått en smula orning bland mina lexikon och andra oumbärliga referensverk. Fick hjälp att äntligen få upp hyllor över mitt skrivbord, så nu står diverse latinlexika, och annat nödvändigt referensmaterial, såsom bibeln och Alf Henrikssons "Verskonstens ABC" blott en handsträckning bort.
Annars, Cicero är vad som gäller, tänker inte titta på den förbenade avhandlingen på ett tag.

Mulier Alacris

Det är mest påsk, med allt det innebär. Stora mängder choklad och döda lamm, fantastiskt.
Har panik över den juridiska avhandlingen och oroar mig i allmänhet för studier, det är ju snart april, för bövelen.
Är dock mycket upprymd över det faktu att jag kan sitta ute i solen, utan jacka, och läsa. På något vis känns alltbra då.

Despero

Jag får inget gjort! Jag får inget gjort!
Har inte lyft ett finger på flera dagar och när jag gör det sitter jag bara och stirrar på den där förbannade juridiska avhandlingen som jag lovat att översätta. Jag kommer bara inte in i den, jag hatar språket, jag hatar typsnittet och jag finner den, över lag, totalt ocharmig.
En tanke är att lägga skiten åt sidan och återgå till darling Cicero, och sålunda känna att jag uträttar något, men gudarna vet om det hjälper, jag verkar mest intresserad av att läsa gamla magasin och usla deckare.
Dessutom är Carolina påskstängt..
Så här, imorgon läser jag BÅDE avhandling och Cicero och ser om något släpper, eller så sätter jag mig i solen som nyss återvänt med sin följeslagare, Våren, och läser ytterligare en pissig deckare, gärna en med en lakonisk, deprimerad komissarie i huvudrollen, eller varför inte en plågad, pratglad latinist...den boken skulle jag definitivt läsa!
Glad Påsk!

Cornelius Nepos

Var nere och grävde i dialektforskningshyllan på Karin Boye-bilioteket av olika komplicerade skäl igår och hittade då en charmerande liten skrift vid namn "Skolpojkslang" av en viss Gösta Bergman. Det är en ålderstigen bok, tryckt 1934 på Bonniers förlag och vad den gör i dialekthyllan vet jag ej. Dock, en mycket underhållande bok och större delen av min eftermiddag strök med.
Den har förutom en ren uppslagsdel och utredningar av de olika uttrycken, kartor över Sverige som visar var vissa ord är mer prevalenta och varifrån de härstammar. Detta är otroligt kul, man ser till exempel hur Visby oftast avviker från övrig städer i fråga om slang och hur Skara synes generera fler ord än någon annan ort.
Det var även fascinerande att se hur ord som vi knappast anser vara slang eller svårförståliga, en gång i tiden ansågs dunkla och synnerligen slarviga. Ordet tjej, som väl alla vet kommer från Romani, förklaras, och är könlöst i Linköping! Tjusigt anses även nödvändigt att förklara, likaså plugga. Vilket föränderligt språk vi har!

Latrin är ju den självklara omskrivningen för mitt ämne (cf. latrin och kräkiska) och var tydligen i allmänt bruk. En skojig sak är att standard författaren Cornelius Nepos gick under beteckningen Korva-Nisse.
Den gode Nepos är författare till något som hetet Atticus-biografin, som ofta används som nybörjarbok för latinister. Det är ett enkelt och rakt språk, Atticus var en av Ciceros korrespondenter och så får man lära sig ordet för varfistel. Latinister världen över svär och spottar vid nämnande av Cornelius Nepos. Naturligvis har jag själv i min ungdom tragglat mig igenom den texten, kanske med lite mer välbehag än genomsnittet, då Nepos var den som älsklingen Catullus dedicerade sin bok, sin libellus, till.

Ytterligare ett slangord med intresse för mig, är ordet moja. En moja är en lathund, en hjälpreda vid översättning, i synnerhet vid klassiska språk. Vid översättning kan det vara skönt att kika på en redan färdiställd sådan. En översättning av tex Ovidius som är konstnärlig och har en elegant hexameter är en dålig moja, en stolpig översättning där det är översatt närapå ord för ord är en bra moja. Den bästa mojan är nog en kamrats anteckningar runt en text (skulle aldrig ha klarat Medea utan sådana) och den sämsta är just en elegant, artistisk översättning.
Det ska enligt Bergman vara spritt i hela landet, men ska ha förekommit så tidigt som 1880 och då i Uppsala. Själv hörde jag det för första gången ur prof. Anders Piltz mun hösten 1997. Uttrycket hade alltså sent omsider nått Lund (även om Piltz är uppsaliensare i grunden). Ett antagligen utdöende men långlivat slanguttryck!

Maris Ignis

Fick en förfrågan idag om jag kunde översätta "havets eld" samt "sjön suger" till latin. För det ena se ovan, men det andra...jag är osäker på om det är sjön som i begreppet vatten/hav eller just en trevlig liten insjö som avses, och suger, är den dålig eller är den mer oral? Ah, en översättares vardag!

Den juridiska avhandlingen som jag försöker översätta gör mig vansinnig, meningarna är absurt långa och interpunktionen verkar till stor del bestå av semikolon.
Slutligen har jag nu en very accomplished latinist boende hos mig, och vi lär väl göra det som goda latinister alltid gör när de möts, dricka sprit och rabbla verb.

Dictum factum, dictum factum

Arrrrghhh, får ingenting gjort. Lyckades komma över en årgång (2oo1!)New Yorker för det facila priset av 20 kronor, och såsom en viss pojk uttryckte det, det täcker inte ens arkivboxarna de kom i. Spenderar sålunda all min tid med att åtruppleva nine eleven och dess efterspel. Fantastiska omslag, bland annat det famösa svarta, på vilket, om man vinklar det, man kan se tvillingtornens siluett.
Har flera dödlinjer som ligger och trycker, tonvis med arbate som skriker på mig och en läslista längre än Stockholms innerstads telefonkatalog, men ligger betydligt hellre på soffan och pimplar rödvin och läser inaktuella Talk of the Town. Disciplin, vad är det?

Mulier recte olet, ubi nihil olet

Jag är nere. Min arbetsvecka har varit kass, har inte haft någon ro och har varit väldigt odisciplinerad. Har börjat med att sortera upp alla miljoner papper som skräpar kring och har väl fått undan en del, men är nu i det stadiet då det ser värre ut än när man började och drabbas då av plötsliga trötthetsanfall och ooooorkar inte lyfta hålslagaren. Dessutom, intalar jag mig i sådana situationer, är det töntigt att sortera in saker i pärmar, det är en väldigt struken buttondown-skjorta och gå-på-fejkade-anställningsintervjuer pryttel. Jag är mer tonfiskfläckig bomullströja och arbetslös-typen.
På tal om hygien är det verkligen dags att duscha.

Den juridiska avhandlingen jag fuskar med är så svår, så svår. Detta föder och när min nedslagenhet.

För att verkligen visa hur svart jag ser saker i just nu så har jag ju börjat läsa lite för mitt avhandlingsarbete och jag kan I. knappt någon tyska, allt jag måste läsa är på tyska, II. nästan inga stilfigurer, jag skulle inte känna igen en anakolut om den så bet mig i rumpan, III. ingen, och verkligen ingen, litteraturteori, begrepp som sändare-mottagare, intertextualitet, Knotenpunkt och textus för mig svettig och yr, fast på ett dåligt sätt.
Det är doch fredag, om jag rengör mig lindrigen hittar jag säkerligen någon som vill dricka öl med mig.

Nulla munditia

Är väldigt inspirerad efter fikat med min medförfattare in spe igår. Jag skulle alltså sköta själva översättningen av begravningstalet, samt den språkliga kommentaren och han de historika noterna samt introduktionen. Vi enades om att han skulle få en översättning i maj att börja jobba med. Skulle hemskt gärna slita med den texten, men lägger den nu åt sidan för att syssla med min kursläsning och skrivandet av forskningsplan samt ytterligare ett litet projekt, en översättning av en juridiska avhandling från 1700-talet.
Har endast ögnat igenom den avhandlingen och den ska gärna vara klar till påsk så det gäller att ligga i nu.
Jag har haft distansundervisning med mina små änglar idag och det har återigen strulat till sig med deras studiebesök och det irriterar mig särdeles. Inte för att det gör mig så mycket men jag hatar när planer ändras.
Det är ingen bra arbetsdag idag heller, mitt nya kylskåp ska anlända så allt måste vara fint och städat i köket så att inte hantverkarna kommer att skratta åt mig. Jag måste lära mig att slappna av.

Ditio

Ditio, ditionis-kan det möjligtvis betyda rikedom?
Jag fikade idag med den personen som fått mig att börja pyssla med det tidigare omtalade begravningstalet, och jag föreslog att vi skulle göra ett paper på det, en översättning och filologisk kommentar av mig och historisk introduktion samt noter av honom. Han nappade, och vi enades som att han skulle få en översättning i maj att arbeta med. Maj blir en upptagen månad, synes det. Om allt går väl kunde man kanske ha ett seminarium på översättningen i höst. Tänk vad roligt det vore!
Drack för mycket kaffe under vår tête à tête, och sitter nu svettigt och omotiverat euforisk för att ta en sista spurt med detta evinnerliga begravningstal innan jag lägger det åt sidan för vidare arbete i maj. Ska nu börja titta på en juridisk avhandling från 1700-talet som en vän behöver översatt och förstås ta upp Cicero igen. Har möte om min kursläsning sen eftermiddag, känner mig lite nervös, jusyt då det varit en improduktiv dag.

Musica matris

Nix, fick tyvärr inget gjort igår. Kanske går det bättre idag.
Jag var och hälsade på min lilla mamma och då hon hörde att jag nyligen sett "The Magnificent Seven", halade hon fram noterna till signaturmelodin! Det var uppenbarligen många år sedan hon spelade det stycket på pianot, ty följande fras hördes upprepade gånger eka genom huset:

-O, God......G-minor..... Fuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuck....

Jag älskar min mor.

Labor, labor, labor

Som sagt, intet arbete i helgen, om man inte räknar ett halvhjärtat försök i onyktert tillstånd efter ett blött postseminarium i fredags. En underbar helg visserligen, med massor av westernfilmer (Pris ske Gud att filmfestivalen är över, nu kanske jag får något gjort) och en underbar kväll i en paradvåning i Gamka Stan i Stockholm, med filosofiska diskussioner och ukrainsk champagne.

Jag tycker om måndagar, ty hela veckan ligger utsträckt inför en, trånande och bara vänter på att man ska sprida sitt arbete över den...
Nåväl, har haft distansundervisning idag, ska sitta med det ökända begravningstalet nu, och som ett extra incitament så ska jag ta en fika imorgon med den person som fått mig att börja jobba med denna översättning och förhoppningsvis få lite inspiration och feedback.

Magistra Magnifica

På förmiddagen träffade jag så min handledare för första gången i egenskap av handledare. Jag tror det gick bra. Var lite skärrad av all kylskåpsproblematik, vilket säkerligen måste vara dåliga auspicier för detta skuggdoktorerande, är övertygad om att etruskerna hade en speciell bok för vitvaror och dess gröna slem. Hon var helt enkelt fantastisk, hon var påläst och hade både böcker och sökmaskiner att rekommendera och viktigast av allt, hon verkade tycka det hela skulle bli roligt. Det är ju den respons man vill ha. Fick till och med låna hennes neo-latin kongress tygkasse för att släpa hem böckerna i.
Jag ska fortsätta med min läskurs, men även skriva en mer utförlig projektbeskrivning, med någon slags bibliografi, och viktigast av allt en rejäl motivering VARFÖR man vill göra detta. Bra idé, tycker jag.

Detta och annat tjafs upptog förmiddagen och nu i eftermiddag ska jag på seminarium, vilket ska bli fruktansvärt roligt. Ska försöka klämma in lite arbete nu, ty ikväll ska jag åter på filmfestival. Likaså lördag och söndag faller bitvis bort på grund av biografbesök, men det är ytterst sällan man får chansen att se spagettiwestern på stor duk. Ska bland annat se "The Magnificent Seven".
När ska jag hinna arbeta?

Mors infelix

Penningaproblematiken aktualiserade sig igen då min kyl nu i natt gav upp andan. R.I.P.
Har spenderat morgonen med att svära och tackla smältvattnet, samt oroa mig för det gröna som även rinner ut dess innamäte. Inte jobbat alltså.
Jag ska klämma in någon timme nu i Specialläsesalen, sedan tänker jag skolka resten av dagen och gå på filmfestival. Hur ofta får man chansen att se "The Alamo" på vita duken? Förhoppningsvis någon timme med begravningstralet ikväll också.
Imorgon, möte med handledaren....

Hinc robur et securitas

Den uppgift som jag slutförde och lämnade in i förra veckan efter mycket om och men, har jag nu fått tillbaka. Jag vågar inte titta. Kanske imorgon. Eller jag kanske ska bli onykter först.

En hattig förmiddag, gick på föreläsning efter att ha legat kvar i sängen alltför länge, hade svårt att sova inatt igen, men höll mig borta från de episka romanerna och nöjde mig med serier. Nu ligger eftermiddagen utsträckt inför mig och ska förhoppningsvis späckas med arbete, såsom en fläskarré med katrinplommon. Jag jobbar på med projektet och kommer kanske att ha ngt intressant att säga om en ung död prins inom kort.
De har flyttat garderoben inne på Carolina, it is very disconcerting.
Jag ska träffa min handledare på fredag för första gången såsom handledare. Nervöst.

Jag har ont om pengar, ingen securitas för mig.
Eller för den delen robur: http://www.robur.se/

Pietas

Den döde prinsens fromhet beskrivs i översvallande ordalag, aldrig har det funnits någon så from, aldrig kommmer det kunna finnas någon sm kan mäta sig i detta. Jaha. Och bevisen är? Jag arbetar på med översättningen av begravningstalet, det är roligt om än en smula insmickrande.

Spenderade förmiddagen i sängen, är förkyld men framförallt hade jag svårt att sova i natt. Jag försökte verkligen och läste en sådan där lång episk modern roman om hur en krets vänner påverkas av ladourpartiets tillträde till makten i England. Klassfrågor, incest, romantik, tro, skilsmässor, rasism och barn allt skildras svepande och överdådigt av en överambitös hack. En är korrupt parlamentsledamot, en politisk kommentator, en går i kloster, en annan förlorar sin tro....osv, osv. Och ändå kunde jag inte sova.

Tenella illa planta

Jag har suttit duktigt med det tidigare nämnda begravningstalet idag, rubriken är en av de rarare namnen på den unge bortgångne prinsen. En stor del av talet är hyllningar till hans släktingar, Vasakonungarna och det är hemskt underhållande att se hur han försöker skildra Erik XIV. Han kan ju inte rakt ut säga att karln var bonkers och att han skändligen avsattes av sina bröder, så det är en del underliga formuleringar.
Vidare tycker jag , jag kan ha läst fel, att det ständigt antydes att Karl IX var en kåtbock. Jag är inte insatt nog att uttala mig, men är det verkligen passande i ett begravningstal?

Alltså, tittat på detta, skrivit in mig på en kurs samt beställt en bunt kopior på en åldrig bok, vilket kommer kosta multum, det är vad jag gjort.

Cantamas

Min ytterst charmerande optiker är imponerad av mina latinkunskaper. Han sjunger själv i kör och har då sjungit mycket på latin. Det visade sig att jag hade varit och lyssnat på hans kör, så vi blev vänner för livet. Han hade även några frågor runt ord och bad mig rekomendera ett bra lexikon, vilket jag så klart gjorde. Ett givande samtal som endast sporadiskt avbröts av då han petade mig i ögat eller bad mig rikta blicken åt något håll. Latin, the great icebreaker.

Arbetade lite med översättning igår, nog för att hålla undan skuldkänslorna. Har en pur och virginal dag utdträckt inför mig ssom bara väntar att fyllas av arbete.

Movemus celeriter

Lite mer om Caesars hustru:

We of the bar-parlour of the Anglers' rest are quick movers. We range. We flit. We leap from point to point. As an erudite Gin-and-Angostura once put it , we are like Caesar's wife, ready for anything.

"Young men in spats"

Inget översättningsarbete idag, för rödvinsbakfull. Ramlade dock ned till biblioteket vid öppningsdags och beställde fram nödvändiga böcker och lärde mig hitta i öppna samlingarna igen.Annars stirrat tomt ramför mig och druckit kaffe, och läst DN båt-bilagan sängliggandes.

Discipulae longinquae

Idag har jag återigen undervisat på distans. Det är väldigt konstigt att bara ha elektronisk kontakt med eleverna, otillfredställande för alla tror jag.
Jag har även suttit i telefonkö i TRETTIO minuter för att få tala med Telia om vissa fel i min räkning. När man har suttit i väntan så länge är man arg och irriterad och har arbetat upp en mängd fraser att ösa över den som svarar, men det är alltid någon vänlig dam med dialekt, så man skärper sig och lägger band på sin ilska, ty man skriker inte åt tanter som talar dalmål. Sålunda bär jag på massor av ilska och frustration som bara väntar på att pysa ut. Jag får hela tiden flashbacks till hur den feminina rösten räknade ner mig från plats 84 i telefonkön. Irriterad!

Jag fick som sagt igår den eftersläpande uppgiften igår, men mycket annat blev det inte gjort. Denna dag bådar inte gott, är för splittrad och irriterad, men ska verkligen sätta mig ned med min översättning strax. Ska bara...

In medias res

Wow, vad jag formulerade om Caesars hustru har faktiskt använts. Kolla länken:

http://www.realtid.se/ArticlePages/200503/03/20050303115744_Realtid170/20050303115744_Realtid170.dbp.asp

Eller om man inte har någon lust att klippa och klistra, så gå in på realtid.se och klicka på Göran Hägglund. Allra längst ned...

Uxor Caesaris

Det går dåligt med arbetandet. Sitter mestadels panikslagen framför den uppgift som krävts in. Den stora insatsen igår var att jag faktiskt tog itu med den, jag circlade runt den i timmar innan jag slog mig ner. Varför ar det så svårt att ta itu med en del saker?
Något som distraherade mig idag var att en väninna som är journalist bad mig förklara vad uttrycket Caesars Hustru innebär. Göran Hägglund hade tydligen använt sig av det. Jag tog på min Friendly Neighborhood Philologist -hatt och detta är vad jag svarade:

Detta är historien: Caesar, gifte om sig, efter sin
första hustrus död,  med denna Pompeia Sulla, som
vilket syns på namnet kom från de finaste familjerna i
Rom. Hennes mor och Caesar var kusiner, vilket gör
Caesar till hennes syssling (!?). Det låg säkerligen
politiska skäl bakom äktenskapet. 63 f.Kr valdes
Caesar till pontifex maximus (idag påvens titel), det
vill säga överstepräst (en till största delen politisk
post, ung som en kung el. drottning förestår  en
stadskyrka), i och med detta stod han värd för den
årliga Bona Dea ceremonin. Dessa riter till Bona Dea
fick endast ses av kvinnor. Under denna ceremoni smög
sig en viss Publius Clodius Pulcher, en välkänd
bråkstake och lättling av mycket god familj (och enl.
forskningen bror till den Clodia som identifieras
såsom Catullus älskade Lesbia, som hon lär ha haft ett
incestiöst förhållande med)in i huset maskerad såsom
kvinna, antagligen just för att dra över den sköna men
en smula korkade Pompeia. Hon lär ha varit oskyldig,
men skandalen var ett faktum och hon förnedrades
offentligt genom detta. Caesar skilde sig då från
henne med det omdiskuterade uttrycket: "Caesars hustru
får inte ens misstänkas." Det var för övrigt det enda
han sade om skilsmässan. Hela skilsmässan kan ha varit
rent politiskt motiverad, att han ville inte ha något
förbund med pompeianerna längre. Historien och citatet
kommer från Plutarchos, en romersk historiker som
skrev på grekiska, så jag bifogar inte
originalcitatet, ty det är ett helvete att få ner
grekiska bokstäver i mail. Finns många fler turer runt
detta men det får vi ta ngn annan gång.
Det fanns inga barn i äktenskapet och han gifte om
sig med Calpurnia (som väl är mest känd för att hon
försökte varna sin make för mördarna som hon sett i en
dröm, samt att hon okritiskt stödde Marcus Antonius
efter dådet)
Att säga Caesars Hustru innebär att man refererar till
någon som är moraliskt oförvitlig, får inte ens
misstänkas. Våra stadsmän ska helst vara såsom caesars
hustru, likaså våra journalister... Används ofta i
amerikansk politik, gör detta uttryck, senast under
presidentvalskampanjen slängdes det ofta runt i
diskussioner om Kerrys fru, Theresa Heinz. Har även
sett det användas av europeiska företagsledare och
jurister.
Ett illustert sällskap för den gode Hägglund, alltså!
Desto mer jag tänker på det ju mer inser jag hur
vanligt detta uttryck är, åtminstånde i den
anglosaxiska svären. Har han varit på amerikansk
charmkurs eller är han, fasa, bildad?

Amentia crinalis

Det är för kallt för att göra något. När jag lämnade mitt hem var jag för första gången på åratal utrustad med täckbyxor, något som jag inte använt till "stads"-kläder sedan småskoleåldern. Jag ville undvika den där mysiga känslan av hur strumbyxorna, om de har hög nylonkomponent, liksom fryser fast vid benen.
Det tog mig evigheter att komma utanför dörren, kylan avskräckte mig och jag har fortfarande inte bytt glödlampa, så det kändes som ett bra tillfälle att lusläsa tidningen och fundera på mitt hår. Det börjar nämligen bli dags att klippa sig. Jag vet att det börjar bli hög tid för ett frisörbesök då det har en slags Joey Tempest-look i nytvättat tillstånd och i övrigt ser ut som den gudomliga Judy Davis lärarinnefrisyr i början av filmen "Celebrity". I scenen där hon grälar med sin make i ett lustus ser man denna frisyr tydligt. Det är långt med något slitna toppar och överhåret samt det runt ansiktet är tillbakadraget i en tofs ofta fäst med spänne. Det hänger bara, men är praktiskt arrangerat med den lilla tofsen. En väldigt typisk akademikerfrisyr, icke fåfäng och en smula trött. Tänk Kristina Lugn med hårspännen.
Denna frisyr blir mycket symbolisk i filmen, när hennes liv vänder, hon får jobb inom media och träffar en man som dyrkar henne, klipps det risiga håret i en chic blond page. Det kanske är en frisyr jag ska överväga. Dock är en mediakarriär inget jag överväger, innan Judy blir en mediapersonlighet undervisar hon i Chaucer vilket väl är mer mitt område, ergo lärarinnefrisyren är mer passande.
I "Fruar och Äkta män" där den magnifika Judy spelar Sally, som ligger i skilsmässa från sin krisande make (hur nu någon kan vilja skilja sig från Judy!), har hon oftast en lång inbakad mörk fläta, som antagligen ska symbolisera hur kontrollerad och neurotisk hon är. Sally är förstås nervig, kedjeröker på ett underbart nervöst sätt, har ett ansträngt skratt och verkar aldrig slappna av, hon får i en scen leverera en av de bästa utskällningar jag sett på film, hon är hembjuden till en karl, den första daten sedan hon och hennes läskige make (Michael Caine, need I say more) separerade, hennes blyge och förjuste date har skaffat biljetter till Don Giovanni, vilket hon sågar som en skildring av den ständiga manliga otroheten och sätter sedan igång att från sin uppvaktande kavaljers telefon ringa den förlupne maken och säga honom ett sanningens ord, hon ringer gång på gång och hennes stackars beundrare står handfallen i bakgrunden. Judy Davis får oss att dyrka Sally genom hela denna scen, hon är bara så cool. Senare i filmen får hon ihop det med Liam Neeson, denne träbock, och Judy visar det grunda i hans irlänska passion genom att medan de har sex mentalt ligga och dela upp hela sin omgivning i personligheterna "foxes" and "hedeghogs". Nåväl, hon har i vilket fall som helst oftast denna fläta men då det är utsläppt är det "frizzy" och har en ofriserad klippning. Akademiskt alltså.
En annan roll där hon är så cool att man nästan bara dör är hennes tolkning av Lillian Hellman i "Dash and Lilly", som till skillnad från de två förstnämnda inte är en Woody Allen film. Hon är destruktiv och elak, hon raggar upp främmande män, handelsresande till på köpet, på flygplatser efter att ha vinkat av sin karl, och det sättet som hon liksom slänger ner sin whisky i halsen när hon dricker kan få vem som helst att börja supa. Jag kan inte minnas hur hennes hår ser ut här, jag tror någon slags tidsenlig bob kanske.
Den otroliga Judy Davis har även spelat Nancy Reagan och det håret tänker jag inte ens kommentera.
Mer Judy: http://www.imdb.com/name/nm0001114/ (Klipp och klistra!)

quo___eo

Jag tog mig i kragenoch har suttit med mitt projekt under eftermiddagen. Löste upp en snygg eo___quo konstruktion, lyckades utläsa desido som defido och njuter nu av en skildring i detta begravningstal av hur Gustav Eriksson, prinsens anherre, rycker regnum amplissimum ur påvens käftar.

Sapere aude!

Det är visserligen alltjämt morgon, eller i alla fall förmiddag, och jag är redan överväldigad och frustrerad. Påmindes om en uppgift som jag ännu inte lämnat in, på ett visserligen mycket vänligt vis, men paniken lade sig som ett täcke över hjärnan. Jag har ännu inte packat upp ordentligt, eller för den delen sorterat min pappersskörd, och detta gör att jag inte ens kan ta itu med uppgiften ifråga. Dessutom är min dator vajsing och icke sammarbetsvillig.
Det är nu man ska göra sin yogaandning och omsorgsfullt prioritera. Tyvärr ligger inte det mogna sättet att hantera saker för mig, men låtom oss göra ett försök. Få se, Cicero får ligga idag, jag måste faktiskt packa upp och jag har någon slags dödlinje på min översättning. Sålunda min genomtänkta agenda för dagen blir att packa upp, arbeta med översättning, få iväg tackort till min gamla arbetsplats och inte börja skrika hysteriskt. Att slutföra den omtalade uppgiften blir morgondagens projekt.
Jag ska dessutom ha lunchgäst. Jag kanske kan lura henne att assistera mig i sorterandet och då man har sällskap får man faktiskt dricka kaffe.