Sapere aude!

Det är visserligen alltjämt morgon, eller i alla fall förmiddag, och jag är redan överväldigad och frustrerad. Påmindes om en uppgift som jag ännu inte lämnat in, på ett visserligen mycket vänligt vis, men paniken lade sig som ett täcke över hjärnan. Jag har ännu inte packat upp ordentligt, eller för den delen sorterat min pappersskörd, och detta gör att jag inte ens kan ta itu med uppgiften ifråga. Dessutom är min dator vajsing och icke sammarbetsvillig.
Det är nu man ska göra sin yogaandning och omsorgsfullt prioritera. Tyvärr ligger inte det mogna sättet att hantera saker för mig, men låtom oss göra ett försök. Få se, Cicero får ligga idag, jag måste faktiskt packa upp och jag har någon slags dödlinje på min översättning. Sålunda min genomtänkta agenda för dagen blir att packa upp, arbeta med översättning, få iväg tackort till min gamla arbetsplats och inte börja skrika hysteriskt. Att slutföra den omtalade uppgiften blir morgondagens projekt.
Jag ska dessutom ha lunchgäst. Jag kanske kan lura henne att assistera mig i sorterandet och då man har sällskap får man faktiskt dricka kaffe.