Amentia crinalis

Det är för kallt för att göra något. När jag lämnade mitt hem var jag för första gången på åratal utrustad med täckbyxor, något som jag inte använt till "stads"-kläder sedan småskoleåldern. Jag ville undvika den där mysiga känslan av hur strumbyxorna, om de har hög nylonkomponent, liksom fryser fast vid benen.
Det tog mig evigheter att komma utanför dörren, kylan avskräckte mig och jag har fortfarande inte bytt glödlampa, så det kändes som ett bra tillfälle att lusläsa tidningen och fundera på mitt hår. Det börjar nämligen bli dags att klippa sig. Jag vet att det börjar bli hög tid för ett frisörbesök då det har en slags Joey Tempest-look i nytvättat tillstånd och i övrigt ser ut som den gudomliga Judy Davis lärarinnefrisyr i början av filmen "Celebrity". I scenen där hon grälar med sin make i ett lustus ser man denna frisyr tydligt. Det är långt med något slitna toppar och överhåret samt det runt ansiktet är tillbakadraget i en tofs ofta fäst med spänne. Det hänger bara, men är praktiskt arrangerat med den lilla tofsen. En väldigt typisk akademikerfrisyr, icke fåfäng och en smula trött. Tänk Kristina Lugn med hårspännen.
Denna frisyr blir mycket symbolisk i filmen, när hennes liv vänder, hon får jobb inom media och träffar en man som dyrkar henne, klipps det risiga håret i en chic blond page. Det kanske är en frisyr jag ska överväga. Dock är en mediakarriär inget jag överväger, innan Judy blir en mediapersonlighet undervisar hon i Chaucer vilket väl är mer mitt område, ergo lärarinnefrisyren är mer passande.
I "Fruar och Äkta män" där den magnifika Judy spelar Sally, som ligger i skilsmässa från sin krisande make (hur nu någon kan vilja skilja sig från Judy!), har hon oftast en lång inbakad mörk fläta, som antagligen ska symbolisera hur kontrollerad och neurotisk hon är. Sally är förstås nervig, kedjeröker på ett underbart nervöst sätt, har ett ansträngt skratt och verkar aldrig slappna av, hon får i en scen leverera en av de bästa utskällningar jag sett på film, hon är hembjuden till en karl, den första daten sedan hon och hennes läskige make (Michael Caine, need I say more) separerade, hennes blyge och förjuste date har skaffat biljetter till Don Giovanni, vilket hon sågar som en skildring av den ständiga manliga otroheten och sätter sedan igång att från sin uppvaktande kavaljers telefon ringa den förlupne maken och säga honom ett sanningens ord, hon ringer gång på gång och hennes stackars beundrare står handfallen i bakgrunden. Judy Davis får oss att dyrka Sally genom hela denna scen, hon är bara så cool. Senare i filmen får hon ihop det med Liam Neeson, denne träbock, och Judy visar det grunda i hans irlänska passion genom att medan de har sex mentalt ligga och dela upp hela sin omgivning i personligheterna "foxes" and "hedeghogs". Nåväl, hon har i vilket fall som helst oftast denna fläta men då det är utsläppt är det "frizzy" och har en ofriserad klippning. Akademiskt alltså.
En annan roll där hon är så cool att man nästan bara dör är hennes tolkning av Lillian Hellman i "Dash and Lilly", som till skillnad från de två förstnämnda inte är en Woody Allen film. Hon är destruktiv och elak, hon raggar upp främmande män, handelsresande till på köpet, på flygplatser efter att ha vinkat av sin karl, och det sättet som hon liksom slänger ner sin whisky i halsen när hon dricker kan få vem som helst att börja supa. Jag kan inte minnas hur hennes hår ser ut här, jag tror någon slags tidsenlig bob kanske.
Den otroliga Judy Davis har även spelat Nancy Reagan och det håret tänker jag inte ens kommentera.
Mer Judy: http://www.imdb.com/name/nm0001114/ (Klipp och klistra!)