ex domo in domum

Tiden i Rom är slut, tonvis med papper slängda, övervikt på flyget betalad och chocken över att alla kring en nu talar svenska har klingat av något. Jag kommer förhoppningsvis ge ngra ytterliga glimtar, men nu ska jag strax iväg på välförtjänt semester, och ger blott den utlovad bilden av mitt boende (mamma är lite nyfiken). Detta var alltså vardagsrummet i fullt flyttkaos, och nej, jag vet inte varför de valde en rosa färgskala till kronprinslägenheten (resten av rummen drar vi en glömskans slöja över, köket för stökigt och sovrummet, well, that's really none of your bussiness):

Notera den pelargon i föntret som jag vårdat ömt under min vistelse, den har nu lämnats vind för våg. Men i höst ska jag åter för att se om den överlevt, och lyssnar sålunda på Arrivederci Roma, och drömmer om att återigen gräva ner mig i biblioteken i den eviga staden.
Jag är ytterst tacksam för att jag har fått möjlighet att ha en sådan lång och sammanhängande tid på institutet; tacksägelser riktas till Gihls fond, Lericis stipendium och den fantastiska, suveräna och fräscha Vitterhetsakademien, samt förstås institutet!

Jag lämnar nu bloggen i händerna på sommarens först gästbloggare, en pigg yngling, tillika en institutskamrat, som under sin tid i Rom hade denna blogg, och nu kommer husera här i en vecka, och jag gissar att det kommer handla en del om vatten, rör, och bad.