Friday, October 09, 2009

Mandragorae dederunt odorem

Jag har inte mycket kvar på undervisningen nu, och inser hur mycket jag kommer sakna dessa studenter. De har bara gjort mig besvikna på en punkt, nämligen att de inte är Sayers-fans, och detta inte så mycket av oro för deras bildning i fråga om deckarsvären, utan för att den minnesregel jag brukar förelå för att lära sig frågeordet num. Är man inte införstådd i Harriet Vanes och Peter Wimseys struliga kärlekshistoria så förlorar anekdoten (och minneshjälpen) nedan sin emotionella kraft och resonans:

"He renewed his offer of marriage on an avarage of once in three monts, but in such a was as to affort no excuse for any outbreak of temperament on either side. One First of April, the question had arrived from Paris in a single Latin sentence, starting of dispiritedly, "Num...?" - a particle which notoriously "expects the answer No." Harriet rummaging the Grammar book for "polite negatives", replied, still more briefly, "Benigne"."

Gaudy Night, varifrån stycket kommer, har mycket latin inbakat, en passage från Aeneiden utgör en viktig "ledtråd" (3.214-18: tristius haud illis monstrum nec saevior ulla pestis/ et ira deum Stygiis sese extulit undis./Virginei volucrum voltus, foedissima ventris ...), och det droppas mycket fraser till höger och vänster (för det som gillar sådant latin i sina deckare rekommenderas William Deverells serie om den slitne kanadensiske advokaten Arthur Beauchamp), och det andlösa och avgörande frieriet i slutet är förstås på latin, och bara för att det är fredag så tar vi det också:

"She stood still; and he stopped perforce and turned towards her. She laid both hands upon the fronts of his gown, looking into his face while she searched for the word that should carry her over the last difficult breach.
It was he who found it for her. With a gesture of submission he bared his head and stood gravely, the square cap dangling in his hand.
"Placetne, magistra?"
"Placet."


Ja, jäklar. Om man inte är romantiskt lagd, kan man i alla fall lära sig om frågepartiklar i det replikskiftet.

2 comments:

Martina said...

Wow, den måste jag läsa!

chall said...

åh... Harriet Vane, my heroine :) jag gillar Sayers mycket, inte bara Vaneböckerna. Kanadensaren måste jag leta efter!

num alltså. hihi.