Horrendum dictu

Var uppe hela natten och packade, är sålunda så trött att jag ser i kors och är lätt incoherent. Detta är inte helt optimalt, då jag ska idag munta 2 studenter, bråka med UB om böcker som de anser att jag har, avskedsluncha, hålla i mitt eget seminarium samt försöka vara lite social vid post-seminariet, och förstås, packa mer.

För att veta om det ens är ngn idé, eller om jag bara ska lägga mig under skrivbordet och sova, går vi naturligtvis till Vergilius-generatorn, din plats i cyberymden för sortes virgilianae! Jag får upp 4.455, which totally sucks. För att ge sammanhang (den givna versen är i fetstil):

Tum uero infelix fatis exterrita Dido
mortem orat; taedet caeli conuexa tueri.
quo magis inceptum peragat lucemque relinquat,
uidit, turicremis cum dona imponeret aris,
(horrendum dictu) latices nigrescere sacros
Fusaque in obscenum se uertere uina cruorem;

Min förtjusande Björkeson säger (pocketutgåvan av hans Aeniden verkar f.ö vara slut på förlaget, vilket kulturbrott att den inte är i tryck!):

Olycklig, slagen av skräck för sitt öde åkallar Dido
döden; himlens anblick har blivit henne förhatlig.
Än mer styrks hon i denna plan att överge ljuset
då hon till altarets bord, där rökelsen brinner, bär gåvor
fram och får se, o fasa! de heliga vätskorna svartna,
vinet till olycksbådande blod vid offret förvandlas.

Ja, det var ju jävligt uppmuntrande.

cave carnem

(Rubriken ovan är samma som Nuntii latini nyttjade vid rapporteringen om den svenska ica-köttfärsskandalen. Hyggligt göteborgskt!)

Jag hade egentligen tänkt göra mig lite lustig över min gradvisa tillvänjning till Uppsala, genom att tipsa om recensionen av Sture Linnérs senaste i UNT från i lördags, men då de är kassa på att lägga ut artiklar på nätet blir det intet med det.

Inte heller ska det skrivas så mycket mer om de vansinniga flyttbestyren (lasset går på fredag och inte mycket har stuvats ner) då ingen kan finna fler funderingar om att sortera böcker efter storlek, samt den förvånande upptäckten att jag ägen mer än hundra galgar (but why?), ens det minsta intressant.

Det blir en smula tyst här, tror jag, om inte jag händelsevis vid tillfälle dricker för mkt kaffe och plitar ihop ngt (såsom en rapport från disputationen i lördags, väl värd en sådan), men det får bero.
Istället föreslår jag att ni besöker andra svenska klassikerbloggar såsom Lovisa (med "julpimpad" blogg), Gabrielle, nykomlingen Drusilla, Artemis, eller Fragmenta praemoderna (som verkligen borde uppdatera oftare).

Varför finns inte fler svenska klassiker-bloggar? Har jag missat ett helt gäng? Det är ju en oftast mycket skrivande och formuleringsglad grupp, och gärna lite introvert, sålunda passar detta format utmärkt. Eller är det så att alla förutom jag insett att bloggar är såååå 2004 och gått vidare till nytt?

crocus

Då jag druckit glögg och känner mig allmänt varm och glad blir det bildblogg igag. Det är tydligen en urgammal tradition att doktoranderna bakar och fixar glögg åt övriga klassiker, så vi tappra bakade lussebullar långt in på natten. Ni ser resultatet överst. (AKS:arna lämnade sin glögg utan att ätit deras köpelussebullar och kom och stoppade i sig våra då ryktet om deras förträfflighet spritt sig)

Den andra uråldriga traditionen är att pryda Homeros en smula. Tomteluvan var i år spårlöst försvunnen, så han fick bli tärna. Så rätt i tiden med lite genderqueer.

För Luciasången på latin besöker ni istället Lovisa.

bonae voluntatis

Det är fortsatt total suspension of normality (alla normala rutiner och måsten upphävs, infaller vid tentapluggande, dödlinjer, flytt, förälskelse, naturkatastrofer och dödsfall) för mig då jag bor i en gigantisk röra av flyttkartonger, hyacinter, och Serbat böcker, kryssar mellan minst sju olika 'sortera ut/slänga' högar och av missriktad plikmedvetenhet ska baka lussekatter ikväll åt klassikerna vid inst:en. (Det lurades i mig då jag började här att det var tradition att doktoranderna ordnade ett lukulliskt luciafika.)

Nåväl, vad som gör att jag mer eller mindre härdar ut i detta kaos, och faktiskt emellanåt jobbar en smula är, förutom Wasabi sushi ett halvt kvarter bort, den enorma playlist med julmusik som ligger på datorn. T'is the season då man kan ständigt ha latin klingande i bakgrunden.

Denna finns i åtskilliga versioner:

Hodie Christus natus est,
hodie Salvator apparuit,
hodie in terra canunt Angeli,
lætantur Archangeli,
hodie exsultant justi,
dicentes:Gloria in excelsis Deo,
et in terra pax hominibus bonae voluntatis:
Alleluia.

Eller:

Resonet in laudibus cum jucundis plausibus,
Sion cum fidelibus, apparuit quem genuit
Maria.
Gaudete, Gaudete, Christus natus hodie.
Gaudete, gaudete ex Maria Virgine.

Och:

Omnis mundus jucundetur nato salvatore,
sonoris vocibus exultemus et laetemur hodie,
hodie, hodie, gaudete, gaudete.

Casta mater quem concepit Gabrielis ore.
Sinceris mentibus, Christus natus ex Maria, Virgine,
Virgine, Virgine, Gaudete, Gaudete.

Min absoluta favorit:

Adeste fideles, laeti triunfantes, venite, venite
in Bethlehem.
Natum videte Regem angelorum, venite
adoremus, venite adoremus, Dominum.

En grege relicto humiles ad cunas vocati
pastores aproperant. Et nos ovanti gradu
festinemus. Venite adoremus....

Aeterni Parentis splendorem aeternum
velatum sub carne videbimus, Deum infantem
pannis involutum, Venite adoremus....

Pro nobis egenum et foeno cubantem piis
foveamus amplexibus; sic nos amantem quis
nos redamaret? Venite adoremus.....


Annat att rekommendera i juletid för sitt latin (arr variationerna är oändliga) är Hodie nobis caelorum rex, Verbum caro factum est, Puer natus est nobis, A solis ortus cardine, Laetabundus och många många fler.
Texterna är oftast likartade och andemeningen är densamma, det kommer vanligtvis från medeltid och mässan, men mycket vackert är det.

migratio

Jag är verkligen dränkt och försänkt i flyttbestyr och hinner knappt sörja att detta är min näst sista vecka i min vackra hemstad. Detta är en mycket jobbig flytt, ty jag känner inte att jag "bott klart" här, och jag tycker mycket om min lägenhet (en i sanning toppmodren brf, med elektroniska nycklar och tvättstugebokning via nätet!).

Sedan är det det rent logistiskt ansträngande, hur packar man ner 4 miljarder böcker? Jag misstänker även att de förökar sig så snart jag vänder ryggen till, ty jag har fyllt oräknerliga lådor, och det är ändå ett smärre filialbibliotek som återstår. Dessutom hittar jag ständigt fler, volymer gömmer sig listigt i skafferi, städskåp och garderober, man hittar ngn liten lunta i byrålådan eller glömd under handukarna, eller inklämd mellan madrassen och väggen, och i ett fall innanför kuddfodralet. Det är som Fåglarna, fast med böcker.

Det är även ansträngande att ställa det nya hemmet i ordning, hantverkare är trevliga, men ack, vad man får jaga ibland. Vidare är det en pärs för en individ som i princip är helt ointresserad av heminredning att välja tapeter, och har man dessutom mitt neurotiska sinne letar man igen om alla tapetprover som finns, jag kan nu det mesta om tapetutbudet i Sverige, frågor välkomnas, så jag kan få nyttja denna meningslösa kompetens.

Jag flyttade inte för så länge sedan, så det är iaf hyggligt rensat, jag slänger ändå hårdhänt mycket sentimentala ting och behåller åtskilliga värdelösa. Jag avskyr att slutgiltigt lämna tillbaka de bibbla-böcker som jag anser mina (t.ex. The sea! The sea! The Shout of the Ten Thousand in the Modern Imagination och allt av Roger Wright). Så sorgligt.

Ett tips för att göra packandet a bit more bearable är att ladda ner och lyssna på debatten "Who were the greatest: the Romans or the Greeks?" från TLS medan man sorterar alla sina böcker i storleksordning.

pes porcelli

Jag är alltjämt hyggligt mätt och däst efter julbord igår med klassikerna. Naturligtvis var det på Sjömagasinet (de få gånger jag besökt den krogen har det alltid varit med latinare, it's kinda like our clubhouse). Highlights var grisfotsaladåb, nöjet av att ha obegräsat med ål, sillinläggningarna, mandelmusslor och när en anonym professor trugades i mer äggost av krögaren själv. Av den tunga mättnaden och på grund av det faktum att jag har 4 dagar till dödlinje blir det intet skrivet idag här, blott ett tips om den intelligenta recensionen av Kärlek & erotik i antikens Rom i DN:

"Ändå upplyser oss Ingemark mer om erotik i bemärkelsen sexuella praktiker än om kärlek i vidare mening. Det är kanske därför hans kapitel om äktenskapet framstår som särskilt intressant. Ömma känslor förekom. Livslång kärlek förekom, inte bara i de grekiskspråkiga romanerna utan - av gravinskriptioner att döma - bland människor av kött och blod."

princeps senatus

Då det återigen av okänd orsak är Gulag-kallt i mitt arbetsrum tänker jag sticka hem snarast, och nöjer mig med att påpeka att "Augustus. Roms förste kejsare" recenseras i SvD. Ännu en kejsarbiografi, det är trendigt:

"Det råder numera ingen brist på svenskspråkiga monografier om antikens stora män. Bara under de senaste åren har biografier om Alexander den store, Julius Caesar och Tiberius publicerats, och fler lär det bli. Det senaste tillskottet i biografifloran är Augustus. Roms förste kejsare, skriven av Anthony Everitt.
...
Boken har även andra problem. Den språkdräkt i vilken Augustus värld träder den svenske läsaren till mötes uppvisar diverse besynnerligheter. Det känns märkligt att lära känna armeniska och parthiska personer under deras egna (men hos oss aldrig använda) former, som Urûd och Dikran (i stället för Orodes och Tigranes), samtidigt som ordet ”germaner” ofta byts ut mot det helt anakronistiska ”tyskar”. Illustrationerna är dessutom trista och svartvita. Den livfulla texten hade förtjänat bättre."

Som alltid rekommenderar jag istället läsning av Robert Graves och Suetonius.

urbs aeterna

Tack vare ett tips från en läsare kan jag ge er detta viktiga inlägg i den amerikanska presidantvalsdebatten. Prestigefyllda NYTimes skriver nämligen på ledarplats:

[...]
None of the leading presidential candidates majored in Latin. Hillary Clinton studied political science at Wellesley, as did Barack Obama at Columbia. Rudy Giuliani had a minor brush with the language during four years of theology at Bishop Loughlin Memorial High School in Brooklyn when he toyed with becoming a priest. But then he went on to major in guess what? Political science.
[...]

Of the 7,000 books originally in Thomas Jefferson’s library, only a couple of dozen are still at Monticello. The rest were sold off by his descendants, and eventually bought back by the Library of Congress. The best-thumbed of those remaining — on a glassed-in shelf in Jefferson’s study — is a copy of Virgil’s “Aeneid.”
[...]

This pattern of Latin learning continued for more than 150 years. Of the 40 presidents since Jefferson, 31 have studied Latin, many at a high level. James Polk graduated from the University of North Carolina, in 1818, with top honors in math and classics. James Garfield taught Greek and Latin from 1856 to 1857 at what is now Hiram College in Ohio. Teddy Roosevelt studied classics at Harvard.

John F. Kennedy had Latin instruction at not one, but three prep schools. Richard Nixon showed a great aptitude for the language, coming second in the subject at Whittier High School in California in 1930. And George H. W. Bush, a Latin student at Phillips Academy in Andover, Mass., was a member of the fraternity Auctoritas, Unitas, Veritas (Authority, Unity, Truth).

A particular favorite for Bill Clinton during his four years of Latin at Hot Springs High School in Arkansas was Caesar’s “Gallic War.”

Following in his father’s footsteps, George W. Bush studied Latin at Phillips Academy (the school’s mottoes: “Non Sibi” or not for self, and “Finis Origine Pendet,” the end depends on the beginning)."

Texten finns naturligtvis även på latin.

(Det där med Nixon kinda blows my mind.) Kan inte påstå att detta på något vis påverkat mig, själv lutar jag åt Obama i dagläget, även om Hillary kan tänkas vara ett alternativ då hon är den enda av kandidaterna som korreponderat med en Mitford-syster. (vide Decca:The letters of Jessica Mitford)

Vinum fervefactum me iam taedet

Julen, iuvenes, står för dörren, och ni må tro att det finns veckor till godo, men så är inte fallet, utan den aftonen är här innan ni hinner blinka. Till julen/hannukka/festivus måste massor av presenter skänkas, och det kan vara ett helvete att hitta på gåvor, och sålunda bjuder latinbloggen här på ngra tips så ni slipper ge bok av typen Världens fulaste frisyrer/pojkar är minnsann pojkar/Tjejer gillar skor (eller vad nu dessa onda presentböcker heter) eller badkulor till omgivningen. (Vi försöker hålla oss böcker från Sverige, och alla dessa finns på din lokala nätboklåda, så man inte behöver ge sig ut på stan för att julhandla):

- Till någon som är intresserad att lära sig grunderna i latin är läroboken Fabula en bra present, i synnerhet för någon lite ynge som är nyfiken på språket.

- Tore Jansons Romare och Romarinnor passar vem som helst i familjen.

- Den stormiga och sjudande tonåringen förtjänar den senaste Catullus-översättningen. (Eller om ni vill få den stackars obekväma, hormonstinna att rodna rekommenderas Kärlek och erotik i antikens Rom, ty alla blyga pubertesvarelser gillar att mottaga gåvor med naket på ingör församlad familj.)

- Till ens jobbigt intellektuelle bror funkar Svenbros senaste utmärkt.

- Familjens feminist uppskattar säkert Letters of a learned lady, eller om man är riktigt frikostig Women Latin Poets.

- Till den där militärfanatikern som finns i de flesta familjer (Om den inte finnes ansluts en sådan inom kort genom äktenskap) är Adrian Goldsworthys Caesarbiografi ett säkert kort, eller varför inte något från Caesars egna penna, om han inte redan köpt dessa genom Pennan och Svärdet.

- Till kusinen och ekonom-studenten kan Konsten att få rätt: en handbok i talekonst vara en fullträf, man liksom smyger på med lite klassisk bildning. Författaren är ju "känd från tv".

- Vad som helst av Sture Linnér.

- Björkesons digra och fantastiska översättargärning ska inte förbigås, De homeriska hymnerna kommer säkerligen gillas av mödrar, ingen tackar väl nej till Dante, och Teokritos är en jultradition i klass med Kalle Anka.

- Till din Italienfrälsta farmor är väl den kära gästbloggerskan Annika Prytz Åbergs Neapel och Campania : historia, människor och kultur i Vesuvius skugga det sjävklara valet.

- För den historieintresserade är En bok om det svenska folkets minnesvärda exempel perfekt, i synnerhet om man gillar GIIA.

- Latindoktoranden i ditt liv behöver Kreousas skugga av Anders Cullhed.

Om ni nu själva är doktorander eller studenter är den festliga tid som är framför oss ansträngande, då den verkligen sliter på ekonomin. Förtvivla dock inte, utan ge bort pocketböcker, såväl uppskattat som billigt:

- Ola Wikanders I döda språks sällskap

- Ovidius finns i inte mindre än 3 pocketvarianter; Amores, ett urval av Metamorfoserna och en saftig liten gynnare med Kärlekskonsten (Ars amatoria), Botemedel mot kärlek (Remedia amoris), Ansiktsvård (Medicamina faciei), alla för under 40 kr styck.

- Tore Jansons Latin: kulturen, historien, språket

- Såväl Illiaden som Odyssén finns i svensk, tok-billig, pocket

- Thukydides Kriget mellan Sparta och Aten, i Linnérs översättning.

Vad finns det mer för bra julklappstips?
(Min önskelista fås på begäran)