Liber cui nomen est Fabula

Då jag måste returnera den omgående till biblioteket är det väl lägligt att säga någonting om den (relativt) nya läroboken i latin Fabula.

Jag är faktiskt ganska imponerad av denna lilla bok, den är enkel utan att vara fördummande, och har en bra blandning av realia och latintexter. Boken är uppdelad i 12 kapitel, och den kanske kan tyckas en smula snabb ibland, men jag tror att för nybörjare kan ett högt tempo vara gangeligt då språk på absolut nybörjarnivå inte är särskilt skojiga då man står och stampar vid treordsmeningar i evigheter, utan att komma vidare och se nytt är viktigt för nybörjaren.

Texterna är inte fullt så grating som i Via Nova, utan har faktiskt trots sin enkla nivå närapå en viss elegans. Det är lite av en deckare, lösningen kommer först i sista stycket.
Det finns bra övningar för låneord, och realian är inte bara av den sociologiska typen (Kvinnoförtyck! Slavar! osv.) utan det finns allmänbildande partier om mytologi, latinets användande i botanik och medicin, och religion. Även bra lingvistiska genomgångar, tex om skillnaden mellan låneord och arvord, ja, jag gillar till och med urvalet av bilder, som består av bilder på reliefer, statyer och arkeologiska fynd.

Bokens svagheter har jag svårt att uttala mig om då jag inte har undervisat med hjälp av den, men vad som verkar lite tråkigt är att det i princip saknas smakprov på autentisk text (förutom en återgiven inskription), och även lite roliga citat av typen som gymnasieelever och Asterixläsare älskar att slänga sig med (Ars longa, vita brevis! Amor vincit omnia! Dum spiro, spero! Nemo saltat sobrius! m.m).
Det finns för övrigt ytterst få omnämnande av just latinska författare, man ska väl kunna namnet på en eller två, tycker jag. Slutligen så verkar den hemsida som de hänvisar till för ytterligare material, inte existera (www.latin-fabula.dk).

Jag skulle gärna använda denna i undervisning då den är ett lättillgängligt alternativ till de visserligen utmärkta men något tunga och emellanåt otympliga Liber primus och Vivat lingua latina!, samt den ack-så-töntiga Via Nova.
Slutligen ska jag väl erkänna att mitt feministiska hjärta glädjes en smula då såväl den danska originalförfattaren Tove Niclasen, som den svenska adaptrisen, Johanna Svensson, är, som synes på namnen, kvinnor, och välkomna nytillskott till en branch av läroboksförfattare som länge var totalt mansdominerad.

Då jäkla psykoblogger anser att jag varken får kursivera eller länka idag kan ni om intresse finnes klippa och klistra för att nå till klassikerförbundets recension av Fabula: http://www.klassikerforbundet.org/litteratur.php