horror

Det är Allhelgonadagen imorgon, något som mer eller mindre döpts om till Halloween på senare tid, men en i grunden irlänsk festdag, som amplifierats på amerikansk väg, och sedan sakta men säkert blandats med våran fina gamla Alla helgons dag (Finns det något vackrare än kyrkogårdar upplysta av hundratals små lyktor?). I och med det amerikanska inflytandet har man dragit sig bort från helgonen, di döde och eventuella hemsökande andar, och istället fokuserat på plastig skrämsel, med artificiella spindlar, kortkorta djävulsdräkter och giftigt grön bål.

Låtom oss sålunda idag tala om saker som är riktigt otäcka och skrämmande, gränsande till det groteska. Jag läser för närvarande min så kallade stilkurs i latin, det vill säga att lära sig den latinska grammatiken innan och utan, samt att göra någon slags ansats till att skriva gott och emellanåt stilfullt latin. Kursen är fantastiskt rolig, den är utmärkt upplagd med en stark koncentration på autentiska text-exempel, och en ständig diskussion om man kan skriva så eller så, och vilken tidsperiod eller författare ens misstag hör hemma hos. Hur klumpigt man än formulerar sig lyckas min kära handledare alltid hitta någon obskyr stackare som uttryckt sig med samma pinsamma fras, vilket dels är fantastiskt för självförtroendet, dels ger ett utmärtk diskussionsunderlag.

Nåväl, just denna kurs och själva den latinska grammatiken är inte skrämmande eller grotesk, men vad som dock kan ge vem som helst mardrömmar är Menge. (Jag vill inte prata om det.) Jag finner § 187 samt §220.3 Märk!2 i gamla goda Tidner rent groteska, och skräckinjagande till panikens rand är när man får 40 (fyrtio) stycken övningsmeningar av typen "Han säger att om han skulle göra detta kommer han att missta sig/ han sade att om att om han gjorde detta skulle han ha misstagit sig/han säger att om han hade gjortt detta skulle han ha misstagit sig", och efter de första tjugo är man inte riktigt säker på vad som är upp eller ner längre.
Det är underbart vackert hur man kan uttrycka och formulera en sådan varians genom verböjningar, och det skrämmande ska väl vara skönt, har jag för mig.

Slutligen, för att byta ämne helt och för att lycksaliggöra den skara av sanskritvänner som kretsar här kring, några av de meningar jag lärt mig på senare tid (transkriberade, då jag inte har en susning hur blogger tillhandahåller sådana typer):
yatra dharmas tatra jayha
mule hate hatam sarvam (Först i satsen är en lokativ absolutus! Tänk!)
lobhah papasya karanam

Någon som vill översätta? Om inte, knappar jag väl in det imorgon.