Jag kan tyvärr inte ge här några riktigt vettiga kommentarer och iaktagelser till den disputation jag övervarade i lördags, då det mesta av mina anteckningar är helt irrelevanta om man inte även har själva avhandlingen framför sig.
Vad som dock kan berättas är att opponenten erkände sig vara en "kart-freak" och sålunda beklagade avsaknaden av sådana, att favoritadjektivet var "småhackat" och det applicerades på såväl editionsprinciper som helgonreliker och slutligen att det var en mycket underhållande disputation överhuvudtaget, med en utmärkt opponering och finfin diskurs. (Varför finns det förresten alltid någon som hostar okontrollerat och tuberkulärt under de första 10 minuterna och sedan är knäpptyst den resterande tiden?)
Humanistdagarna var mycket trevliga, med utmärkta bokbord, levande musik och bra föreläsningar.
På tal om detta, i en artikel i SvD om Oscar Adolf Borgströms donation 1937 av närmare 42 hyllmeter erotica, så beskrivs Catullus som erotik, och jag vet väl inte vad jag ska tycka om det:
"Så länge det funnits litteratur, har det funnits erotica. Särskilt under vissa epoker har kärleksdiktningen, som kretsar kring förälskelsens romantik, kompletterats av en diktning kring den fysiska kärlekens former, med eller utan vardagsspråkets vulgaritet. Alla stora civilisationer har haft sin erotica, från den romerska med sin Catullus och sina pompejiska väggmålningar, till Japan med sina obscena akvareller. Den europeiska civilisationens första pornograf var renässansförfattaren Pietro Aretino, kallad "furstegisslaren" i början av 1500-talet."
Ty vad är erotica? Ska man bli upphetsad av det? Ska det ha skrivits i syfte att upphetsa? Artikeln är en smula luddig i sin definition, eller kanska snarare för allomfattande:
"Erotican är inte bara en "vänsterhandslitteratur" för autoerotisk njutning: den kan vara humoristisk, underhållande, samhällskritisk, sublim, informativ; den kan stärka en patriarkal, kvinnofientlig, heteronormativ gemenskap; den kan angripa normer och tabun och riva ner förtryckande ordningar; den kan vara konservativ eller radikal och ibland bådadera och ibland ingendera."
Wiki skriver (och jag vet, inte den bästa eller mest pålitliga källan i världen) följande definition:
"Erotica is rather a modern word used to describe the portrayal of human sensuality and sexuality with high-art aspirations, differentiating such work from commercial pornography. "
Tar man fasta på "high-art aspirations" kan säkerligen vissa av Catullus dikter räknas till den kategorin, men en ganska ringa del och sålunda är det väldigt klumpigt att ordna in honom i en sådan kategori. (Eller kunde man vända på det och se det som om allt passar in i denna kategori...)
En doktorand i latin nojar över sin bristande disciplin, hyllar latinets skönhet och älskar det klassiska. --------------------------------------------------------------- Latinfrågor besvaras emellanåt, men frågor som ställs i kommentarerna besvaras aldrig! Om man har en fråga, ska man maila latinbloggen@yahoo.com, och förhoppningsvis besvaras den.
- MEE
- "Det är den lärdes plikt att med sin lärdom tjäna också andra, att ägna sig åt att läsa och skriva, och häri finna både möda och tröst, att läsa vad de första människorna skrev och skriva vad de sista kan komma att läsa, att eftersom vi inte kan tacka våra föregångare för de insikter de ger oss, visa vår tacksamhet genom att vidarebefodra dem till vår eftervärld, komma ihåg våra föregångares namn hur okända de än må vara och hur de än fallit i glömska, gräva fram dem ur tidens ruiner, vidarebefodra dem till våra barnbarn höljda i ära, bevara dem i våra hjärtan och känna deras sötma på läpparna, kort sagt genom att älska, minnas och ära dem som gått före och på alla tänkbara sätt visa dem den tacksamhet som, hur otillräcklig den än må vara, tillkommer dem" ~Petrarca
3 comments:
Fast Catullus kvalificerar sig förstås på så sätt att även hans mer explicita stycken var diskvalificerade för läsning i anständigt sällskap, inte kunde översättas i Loeb-utgåvorna, etc. Och just därför blev lite extra giftskåpslockande.
Idag råkade jag f ö köpa Whitneys sanskritgrammatik billigt på antikvariat.
Absolut kan vissa delar kategoriseras som rejält skabrösa, men jag tror dock inte att hela Catullus någonsin fått husera i giftskåpet, jag vänder mig mot att författaren som sådan ska räknas till erotica, det tycktes mig klumpigt i artikeln.
Råkade? Lycka till med det projektet, och må du finna mer nöje i det än jag å min sida gjort!
Malte: det glädjer mig att höra om Whitney. Han står sig fortfarande, 127 år senare, och är den grammatik som rekommenderas i (nästan?) samtliga nybörjarböcker.
Komparatist som jag är (och som (SDIL) också kommer att bli?), är ju sanskritformerna bland de allra viktigaste bevisen för antaganden om tidigare språkskikt, och därför ligger ju mitt intresse främt åt det hållet.
För den reguljäre läsaren är kanske inte devanagari (alfabetet som fortfarande brukas på hindi, mfl. språk) det första man vill ge sig i kast med, och kanske inte heller sandhi eller dualisformerna, men lita på mig, "it alls makes sense, really". Önskar dig all lycka till!
Post a Comment