Tuesday, October 17, 2006

mora

Jag måste bara be den unge mannen som ännu icke fått svar på sin fråga tusen och åter tusen ggr om ursäkt, men här kommer det tandem et finally.

Själva frågan löd, då jag fick den första gången:

"Återigen vänder jag mig till den allvetande SDIL med mina små frågor.
Sist handlade det om en del citat. Såsom "sic itur ad astra" med flera...
Den här gången handlar det inte om ett citat såvitt jag vet. Om det visar sig vara ett citat får du gärna upplysa mig. =)

Funderar över vad "Free Spirit" eller fri själ som vi säger, heter på latin.
Har på lekmannasätt kommit fram till ungefär: Spiritus Libera (liberum)
Just "fri" delen hade jag lite svårt att tyda."

Då den lata SDIL försummade att svara, försökte han på egen hand och sände försöken till mig, i hopp om att jag skulle ta mig samman:

"Fick dom här träffarna på "fri": solvo, liberum, licens, liber, libero, libera, immunis, eripui, extrico, eripio, ereptum. Det verkade som liberum, liber eller libero passar bäst i mitt sammanhang. Vad är skillnaden, (mask./fem.)?
På "själ" fick jag fram det här: animus, anima. Skillnad mellan dom?
Men efter vad jag förstår betyder "spiritus" också själ. Stämmer det? Fick nån träff på andedräkt där!?! Knepigt att hitta rätt i ordlisteträsket.

Alltså, frågan är som följer: Hur översätts "Fri Själ" till latin. Jag är en grabb om det är av betydelse."

Och slutligen, mitt svar:

Jag började med att jaga runt efter ett engelskt-latinskt lexikon, för att kanske kunna gen en enkel och erkänd översättning till din fras, men då jag klivit in i seminariebiblioteket började jag bläddra i annan bok och tänkandes på de stränga direktiv som sändes ut i början av terminen, rätade jag även upp tippade exemplar och förde ihop bokstöden och hamnade i någon slags disträ trans och satt helt plötsligt framför min egen dator igen, så du får ursäkta om jag i min tolkning stödjer mig på svenskspråkiga källor.

'Spirit' är på många vis ett svåröversatt ord, det är ju ungefär 'ande' eller 'själ', men har även lite occulta och övenaturliga toner. Ditt förslag spiritus är absolut inte fel, men det är först i lite senare latin som det tar sig an betydelsen 'själ, ande', dessförinnan har det mer med själva andningen att göra, det betyder 'luft, andetag, andhämtning', och sålunda även 'liv'. (Det har även betydelser såsom 'mod, hördragenhet, diktargåva, hänförelse, snille' och mycket annat.)

Anima har till sitt ursprung också med luft att göra, det har som grundbetydelse 'fläkt, luftdrag, vind', men kan även vara 'luft' kort och gott. men man visste tidigt hur viktig luften var för människan (minns, iuvenes, hur Gud blåser liv i Adam), och sålunda betyder även anima 'andedräkt, anda' och får även i förlängningen betydelsen 'livskraft' och 'själ, ande'. Anima kan visserligen beteckna en avliden själ, men kan även syfta på levande varelser, en levande själ. Knepigt!

Ditt sista förslag, animus, är besläktat med anima (som synes) och har en mer grundläggande betydelse av 'själ, ande, anda', och anspelar mer än de tidigare på vårt rationella tänkande, då det har betydelser såson 'tankefömåga, omdöme, åsikt, uppmärksamhet', men även kan uttolkas såsom 'hjärta, känsla, karraktär, självförtroende, begär, vilja'.

Ingedera är väl direkt fel, det handlar som alltid i översättning, om nyanser. Animus är det mest "själsliga" av dem, anima är, enligt mig, kanske lite för förknippad med själva livet för att riktigt fungera, och spiritus har den fördelen att det påminner om det engelska ordet, vilket ju kan vara trevligt.
Ordlisteträsket är bottenlöst.

Sålunda älgar vi vidare till adjektivet. Du föreslog själv liber, vilket utan tvivel är det bästa. Det har just betydlesen 'fri' såsom 'obunden, oberoende, självständig', men kan även tolkas såson 'tygellös, utsvävande', vilket väl fria själar ofta är...
Att vara liber är även motsatsen till att vara slav, servus, ordet liber betecknar just en friboren, och är sålunda ett starkt ord som verkligen markerar obundenhet och egenvärde. (Cf. den engelska termen liberal arts)

'Fri' heter alltså liber i nominativ maskulinum singular (den form du skulle slå upp i ett lexikon), i feminium nominativ singular blir det dock libera (-a ändelsen är typiskt feminin som ni säkert märkt) och i neutrum blir det liberum.

Frasen 'free spirit' skulle sålunda i mitt tycke bli animus liber, men du sk komma ihåg att det säkerligen har en vag antydning då av att vara en fri man, en icke-förslavad individ, en som deltar i statens angelägenheter.
Du hittar det även under betydelsen Sjelvständigt sinne hos Cavallin (långt ner i andra spalten).
Googlar men det får man upp (förutom att det används av Warhammer-fans) en och annan kyrkofader men även Sallustius, som dock inte använder det i den betydelsen utan pratar om att hans själ är fri från ditten och datten, dvs oberoende. Tacitus verkar använda det på ett liknade vis, jag ser det även hos Seneca, men dessa snabba vid handen sökningar ger dig tyvärr inget trevligt citat att hänga upp detta på, men nu är jag alltför hungrig för att gräva vidare i detta.

Hoppas detta gav någon slags upplysning!

Fler frågor?

6 comments:

Unknown said...

Jag har några frågor:
Vad är mora? (Förutom en liten by i dalarna)
Och hur får man en sådan där personlig slav som skriver bloggar åt en och brygger te?

Måste avsluta med något jag läste idag:
"Build a man a fire and he'll be warm for the night; light a man on fire and he'll be warm for the rest of his life."

Unknown said...

Never mind, jag kollade upp vad mora betyder, faktiskt ganska passande namn på dalabyn.

Väntar dock med andakt på svaret på den andra frågan ;).

(K) said...

Växte själv upp i sagda lilla dalby, och tro mig: 'mora' med betydelsen "dröjsmål; uppehåll" är helt enkelt så nära innehållet i den staden man kan komma.
De 16 år jag spenderade i den lilla staden, spenderades i väntan på att få komma därifrån.

Jag har inte kommit så långt i min personliga utveckling att jag kommit över en te-Ganymedes, men fick däremot (för många år sedan, faktiskt) ett erbjudande om en personlig bokslav. Sagde man önskade helt enkelt bli fastkedjad i mitt framtida bibliotek, för att bära alla tunga, digra Lewis&Short, eller varför inte det 5 kilo tunga Sanskrit-English Dictionary som f.n. hotfullt vilar på hyllan precis ovanför mitt huvud.

Svaret på frågan är alltså: skaffa dig lite underliga vänner med diverse olika fetischismer, så är du nog på god väg mot en teslav.

MEE said...

Eller så kan man bara dra ner till götaplatsen en lördagsförmiddag (kom tidigt innan alla bra är slut), och inhandla en egen liten slavgosse.
Det är för det mesta fiinare familjer från Vasastan som säljer av överskottsungar, de inser en dag att de inte har råd med fler dyra terminsavgifter, fler golfklubbsmedlemskap eller en segelbåt med fler kojplatser. De är synnerligen billiga i början av terminen, och det är så jag kom över lille Gustav Gyllenbäääfer (familjen tog sig det namnet i början av 80-talet då de bytte från Petterzon), kallad Ganymedes.

(K) said...

Jaha, ska vara loppmarknaden på Vaksalatorg, då...

Ett styck överliggare,
utannonseras till högst bjudande. Rumsren, förutom en viss ovana att sprida diverse ordnar och utmärkelser omkring sig, samt påminnelsebrev från Carolina. Klarar knapphändig tebryggning. Studieskulder medföljer.

Anonymous said...

Hej! Hinner inte läsa igenom allt som har skrivits för jag har latinläxa tills imorgon. Om du inte redan har fått svar på frågan (och även om du har det) så betyder "mora, morae" - "dröjsmål". "Periculum in mora" - "fara i dröjsmål". Förväxla dock inte ordet med "mos, moris" - "sed" eller "mors, mortis" - "död". Hälsningar Henrik i Kalmar! (henrik_albrechtsson@hotmail.com)