Bara en varning ur folkhälso-aspekt, iuvenes et senes. Rödvin är inte att leka med.
Har visserligen själv ett glas här vid datorn (endast av medicinska skäl), men jag vill förmana er alla att inte supa till under det att ni belägrar en befästning, ty de inspärrade tenderar att krypa ut under natten och sticka kniven i fienden, och då går det så här för er:
IX:349-350
Purpuream vomit ille animam et cum sanguine mixta
vina refert moriens
(Björkesons översättning: [Han] utspyr sin röda själ och uppkräks i döden blodbemängt vin. Min översättning: Han spyr upp sin pururfärgade själ och ger döende åter vinet blandat med blod)
Partiet är en smula omdiskuterat, (t.ex http://www.ccel.org/ccel/barnes/ntnotes.vii.iii.xxv.html, notis 5),
man har grunnat över varför Vergilius kallar själen/livet purpufärgad, men jisses, det är väl inte så svårt att klura ut, alla som någonsin mått lite illa med en viss mängd rödtjut i magen förstår exakt vad som åtsyftas.
Sunday, January 29, 2006
Professor magnopere errat
För en vecka sedan, den 21 januari, var det en intervju med en viss Anders Pettersson, professor i litteraturvetenskap i Umeå, på DN GRATULERAR-sidan.
Prof. A.P skulle tydligen fylla 60.
Denna åsikt formuleras då:
"På gymnasiet valde han den helklassiska linjen, sedan länge bortrensad från läroplanen [Inte helt sant, SDIL läste både latin och grekiska på gymnasiet]
Vad tycker du om det? [Frågar DN]
-Jag är ingen nostalgiker. Det viktiga är att gymnasistern lär sig förstå hur världen är beskaffad.
Det menar han kan ske på flera sätt. Att kunna läsa Horatius och Platon på originalspråken tycker han väger lätt jämfört med glädjen att uppleva andra kulturer, annorlunda sätt att tänka och känna."
Tänk, jag känner att de är likvärdiga. Och vad är att läsa Horatius och Platon i original om inte att upptäcka annorlunda kulturer och nya sätt att tänka?
Fy dig, professor Pettersson!
(Och han kan inte sin Allan Bloom, det märks.
http://en.wikipedia.org/wiki/Allan_Bloom
http://www.claremont.org/writings/890101west.html )
Prof. A.P skulle tydligen fylla 60.
Denna åsikt formuleras då:
"På gymnasiet valde han den helklassiska linjen, sedan länge bortrensad från läroplanen [Inte helt sant, SDIL läste både latin och grekiska på gymnasiet]
Vad tycker du om det? [Frågar DN]
-Jag är ingen nostalgiker. Det viktiga är att gymnasistern lär sig förstå hur världen är beskaffad.
Det menar han kan ske på flera sätt. Att kunna läsa Horatius och Platon på originalspråken tycker han väger lätt jämfört med glädjen att uppleva andra kulturer, annorlunda sätt att tänka och känna."
Tänk, jag känner att de är likvärdiga. Och vad är att läsa Horatius och Platon i original om inte att upptäcka annorlunda kulturer och nya sätt att tänka?
Fy dig, professor Pettersson!
(Och han kan inte sin Allan Bloom, det märks.
http://en.wikipedia.org/wiki/Allan_Bloom
http://www.claremont.org/writings/890101west.html )
Friday, January 27, 2006
Desiderium librorum
Dags att utöka erat vokabulär, iuvenes!
Jag träffade på detta fantastiska ord i den venerabla tidskriften TLS idag och insåg att det är vad som jag lidit av i många herrans år; abibliophobia!
Dess innebörd är ungefär "en sjuklig rädsla att vara utan något att läsa".
Jag har alltid hävdat all min version av helvetet, om de nu designas för varje individ à la Huis Clos eller 1984, skulle vara att sitta fast på en flygplas i ett särdeles främmande land där det brukades endast språk av en icke-indoeuropeisk variant med icke-latinska bokstäver, och det finns endast skrifter på det inhemska språket att tillgå, och förseningen av mitt plan förlängs gång på gång... Jag ryser bara jag tänker på det.
(Har en gång suttit fast i tågkaos på ett stillastående X2000-tåg i 4 timmar och tvingades då läsa "Radetzkymarchen" en och en halv gång. Visst är den bra, men inte så bra. Det är sålunda det närmaste jag kommit min helvetesvision.)
Sålunda har jag ungefär alltid minst 2 böcker i handväskan, detta är till vardags, och vid resa blir jag gärna puckelryggig av mängden böcker jag släpar runt.
Macmillan skriver:
"Phobia is used both independently and as a suffix to describe an irrational fear of something, and has had increasingly productive use as a suffix in recent years – it seems possible to create an English term for being frightened of almost anything. For instance, many of us have heard of claustrophobia (fear of confined spaces) and agoraphobia (fear of open spaces) but what about e.g. papaphobia (fear of the Pope or the Roman Catholic Church), or nostophobia (a fear of returning home)? The English language seems to concentrate as much on classifying disorders as it does finding terms for alternative therapies used to address them, so as well as bibliotherapy, we have bibliophobia (an irrational fear of books). Abibliophobia is most likely a nonce derivative of the latter, using morpheme ‘a’ from the Greek not."
http://www.macmillandictionary.com/New-Words/030421-abibliophobia.htm
Ah, dessa produktiva grekska morfem!
Yourdictionary skriver om dess användning:
"Suggested Usage: Words on –phobia originally referred to psychotic conditions but now we have extracted a word, "phobia," from the suffix and add it wherever we please: "Wylie is such an abibliophobe that he never leaves the house without several magazines under his arm." In a world where this word could refer to a psychotic state, we could say, "What better refuge from abibliophobia than the library?"
http://play.yourdictionary.com/wotd/wotd.pl?word=abibliophobia
På sitt sätt är abibliophobia en slags antites till bibliomani (en galen kärlek till böcker) då det inte är ett habegär till själva boken utan bara texten som man vill åt.
Jag träffade på detta fantastiska ord i den venerabla tidskriften TLS idag och insåg att det är vad som jag lidit av i många herrans år; abibliophobia!
Dess innebörd är ungefär "en sjuklig rädsla att vara utan något att läsa".
Jag har alltid hävdat all min version av helvetet, om de nu designas för varje individ à la Huis Clos eller 1984, skulle vara att sitta fast på en flygplas i ett särdeles främmande land där det brukades endast språk av en icke-indoeuropeisk variant med icke-latinska bokstäver, och det finns endast skrifter på det inhemska språket att tillgå, och förseningen av mitt plan förlängs gång på gång... Jag ryser bara jag tänker på det.
(Har en gång suttit fast i tågkaos på ett stillastående X2000-tåg i 4 timmar och tvingades då läsa "Radetzkymarchen" en och en halv gång. Visst är den bra, men inte så bra. Det är sålunda det närmaste jag kommit min helvetesvision.)
Sålunda har jag ungefär alltid minst 2 böcker i handväskan, detta är till vardags, och vid resa blir jag gärna puckelryggig av mängden böcker jag släpar runt.
Macmillan skriver:
"Phobia is used both independently and as a suffix to describe an irrational fear of something, and has had increasingly productive use as a suffix in recent years – it seems possible to create an English term for being frightened of almost anything. For instance, many of us have heard of claustrophobia (fear of confined spaces) and agoraphobia (fear of open spaces) but what about e.g. papaphobia (fear of the Pope or the Roman Catholic Church), or nostophobia (a fear of returning home)? The English language seems to concentrate as much on classifying disorders as it does finding terms for alternative therapies used to address them, so as well as bibliotherapy, we have bibliophobia (an irrational fear of books). Abibliophobia is most likely a nonce derivative of the latter, using morpheme ‘a’ from the Greek not."
http://www.macmillandictionary.com/New-Words/030421-abibliophobia.htm
Ah, dessa produktiva grekska morfem!
Yourdictionary skriver om dess användning:
"Suggested Usage: Words on –phobia originally referred to psychotic conditions but now we have extracted a word, "phobia," from the suffix and add it wherever we please: "Wylie is such an abibliophobe that he never leaves the house without several magazines under his arm." In a world where this word could refer to a psychotic state, we could say, "What better refuge from abibliophobia than the library?"
http://play.yourdictionary.com/wotd/wotd.pl?word=abibliophobia
På sitt sätt är abibliophobia en slags antites till bibliomani (en galen kärlek till böcker) då det inte är ett habegär till själva boken utan bara texten som man vill åt.
Tabulae linguarum dilectarum
Det har även under min lilla hiatus influtit en del intressanta kommentarer, och förutom de uppmuntrande från Erika och uppfodrande från stockholmienne(tack för ölandet i måndags!) , kom denna från någon som kallar sig Herr Werkmäster:
"Herr Werkmäster topplista över språk:
1. Latin
2. Ny-latin
3. Vulgär-latin
4. Franska
5. Anglosaxiska
6. Tyska "
Detta måste naturligvis kommenteras av magistra SDIL:
1. Latin [Naturligtvis ska romarnas stålblanka språk ha förstaplatsen!]
2. Ny-latin [I branchen säger vi neolatin, och jag är faktiskt inte helt säker på om det definieras som ett separat språk, men låt gå, jag kan nog hålla med]
3. Vulgär-latin [Menas det medeltida eller bara i allmänhet sent latin?]
4. Franska [Tja, kanske. Jag vill nog sätta l'ancien provencal eller möjligtvis fornfranskan högre än dess moderna motsvarighet]
5. Anglosaxiska [Nej. Ett läskigt barbarspråk]
6. Tyska [För några år sedan hade jag protesterat, men allteftersom jag mognat och fått en gammal kvinnas insikter och vishet, har jag börjat skönja tyskans skönhet. Det ska hursomhelst rankas högre än anglosaxiska!]
Nunc et tandem, vad ni alla väntat på; SDILs topplista:
1. Latin i alla dess former
2. Provencal
3. Fornfranska
4. Svenska (äran och hjältarnas språk!)
5. Franska
6. Tyska
(Den blev väldigt Poundiansk den där. Passar sålunda på att rekommendera "Latin Masks of Ezra Pound" av Ron Thomas, en strålande om än en gnutta pretentiös (Kan det dock bli annat när man skriver om Pound?) skildring av Pounds romerska influenser.)
Era topplistor?
Hr. Werkmäster har en blogg som ni kan kika på, en särdeles lärd och lustig sådan, dagens hyllning till Mozart är rasande rar:
http://jagtankeralltsafinnsjag.blogspot.com/
"Herr Werkmäster topplista över språk:
1. Latin
2. Ny-latin
3. Vulgär-latin
4. Franska
5. Anglosaxiska
6. Tyska "
Detta måste naturligvis kommenteras av magistra SDIL:
1. Latin [Naturligtvis ska romarnas stålblanka språk ha förstaplatsen!]
2. Ny-latin [I branchen säger vi neolatin, och jag är faktiskt inte helt säker på om det definieras som ett separat språk, men låt gå, jag kan nog hålla med]
3. Vulgär-latin [Menas det medeltida eller bara i allmänhet sent latin?]
4. Franska [Tja, kanske. Jag vill nog sätta l'ancien provencal eller möjligtvis fornfranskan högre än dess moderna motsvarighet]
5. Anglosaxiska [Nej. Ett läskigt barbarspråk]
6. Tyska [För några år sedan hade jag protesterat, men allteftersom jag mognat och fått en gammal kvinnas insikter och vishet, har jag börjat skönja tyskans skönhet. Det ska hursomhelst rankas högre än anglosaxiska!]
Nunc et tandem, vad ni alla väntat på; SDILs topplista:
1. Latin i alla dess former
2. Provencal
3. Fornfranska
4. Svenska (äran och hjältarnas språk!)
5. Franska
6. Tyska
(Den blev väldigt Poundiansk den där. Passar sålunda på att rekommendera "Latin Masks of Ezra Pound" av Ron Thomas, en strålande om än en gnutta pretentiös (Kan det dock bli annat när man skriver om Pound?) skildring av Pounds romerska influenser.)
Era topplistor?
Hr. Werkmäster har en blogg som ni kan kika på, en särdeles lärd och lustig sådan, dagens hyllning till Mozart är rasande rar:
http://jagtankeralltsafinnsjag.blogspot.com/
Elementa
Och frågelådan har förstås också blivit eftersatt...
Ynglingen med tatueringen har låtit meddela att han nog väljer Sic itur ad astra, och passar på att ställa några fler frågor:
"Halo. Funderar över ett enstaka ord. "Lev"
Lev som i "Lev livet" ungefär. Om det syftar tillbaka på mig.
Hur böjs det Vive, Vivo, vivat...?
Oh, en sak till. De fyra elementen, Jord, Luft, Eld och Vatten. Hur översätts de till latin?
Vad jag har hittat är
Luft = AaeerEld = Ignis
Vatten = AquaJord = Mare eller Terra (nån skillnad?)
Bara en tanke eller två.
Tack för all hjälp!
Adios"
Tusen ursäkter till även dig för denna lapsus i tid, men jag svarar nu ialla fall! Dina frågor är alltid uppskattade, och dessutom har du vid tillfälle beämt mig som en "ärlig själ", vilket jag alltjämt myser över.
Nåväl, skärpning.
Quaestio prima: "Lev" såsom uppmaning, alltså i imperativform är enkelt översatt, det blir helt enkelt Vive. Detta är singularformen, och kan sålunda syfta på dig själv, om du ska uppmana flera säger du Vivite.
På latin behöver man dock inte begränsa sig till imperativ vid uppmaningar, man kan även experimentera lite med konjunktiv. Visserligen drar betydelsen lite åt "må jag leva", men du kan ange person mer specifikt och så ärdet tjusigt. Vivam skulle du då säga om dig själv, och
Vivamus om ni var flera.
Detta skulle väl vara, för alla grammatiknördar därute, en Optativ konjunktiv (Tidner §151), eller kanske en Hortativ (Tidner §152)?
Ytterligar en sak som talar för användning av konjunktiv här är naturlitvis den vackraste av kärleksdikter som jag redan citerat tusentals gången (men det bir inte bättre än såhär),
Catullus V:
Vivamus mea Lesbia, atque amemus,
rumoresque senum severiorum
omnes unius aestimemus assis!
soles occidere et redire possunt:
nobis cum semel occidit brevis lux,
nox est perpetua una dormienda.
da mi basia mille, deinde centum,
dein mille altera, dein secunda centum,
deinde usque altera mille, deinde centum.
dein, cum milia multa fecerimus,
conturbabimus illa, ne sciamus,
aut ne quis malus inuidere possit,
cum tantum sciat esse basiorum.
(Egen spontan översättning: Låt oss leva, min Lesbia, och låt oss älska, och inte ge en vitten för gammla gubbars skvaller! Solar kan sjunka och komma åter, men för oss, då en gång det korta ljuset försvunnit, finns det bara en enda natt för oss att sova. Ge mig tusen kyssar, därefter hundra, därpå tusen andra, därefter åter hundra, sedan åter tusen, därefter hundra, sedan, då vi gjort många tusen, ska vi blanda ihop dem, så att i inte vet, och ej heller någonondin ska kunna avundas oss, då den får vta hur många kyssarna är) Förlåt, ryktes med.
Annan översättning:http://rudy.negenborn.net/catullus/text2/l5.htm
Puh. Vill ni inte bara bli förälskade nu och hångla er vansinniga?
Återigen skärpning.
Quaestio secunda: de fyra elementen.
http://www.answers.com/main/ntquery;jsessionid=g1bpn10bpq9r?method=4&dsid=2222&dekey=Classical+element&gwp=8&curtab=2222_1&sbid=lc06a&linktext=Classical%20element
Vår käre frågeställare har gjort en tentativ översättning; "Luft = Aaeer, Eld = Ignis,Vatten = Aqua, Jord = Mare eller Terra", som till viss del är korrekt.
Luft är visserligen aër eller aura, men när man syftar på själva elementet ska det vara anima.
Eld är ignis, kanske skulle även flamma funka.
Vatten är aqua, end of discussion.
Jord kan vara terra, men definitivt inte mare, vilket betyder hav. Jag skulle även här rekommendera tellus som översättning av jord och kanske även humus. Terra känns ändå bäst.
Alltså: Elementa quattuor sunt terra, anima, ignis et aqua.
(Tror jag, jag hittar inget vid googling.)
Aliae quaestiones?
Ynglingen med tatueringen har låtit meddela att han nog väljer Sic itur ad astra, och passar på att ställa några fler frågor:
"Halo. Funderar över ett enstaka ord. "Lev"
Lev som i "Lev livet" ungefär. Om det syftar tillbaka på mig.
Hur böjs det Vive, Vivo, vivat...?
Oh, en sak till. De fyra elementen, Jord, Luft, Eld och Vatten. Hur översätts de till latin?
Vad jag har hittat är
Luft = AaeerEld = Ignis
Vatten = AquaJord = Mare eller Terra (nån skillnad?)
Bara en tanke eller två.
Tack för all hjälp!
Adios"
Tusen ursäkter till även dig för denna lapsus i tid, men jag svarar nu ialla fall! Dina frågor är alltid uppskattade, och dessutom har du vid tillfälle beämt mig som en "ärlig själ", vilket jag alltjämt myser över.
Nåväl, skärpning.
Quaestio prima: "Lev" såsom uppmaning, alltså i imperativform är enkelt översatt, det blir helt enkelt Vive. Detta är singularformen, och kan sålunda syfta på dig själv, om du ska uppmana flera säger du Vivite.
På latin behöver man dock inte begränsa sig till imperativ vid uppmaningar, man kan även experimentera lite med konjunktiv. Visserligen drar betydelsen lite åt "må jag leva", men du kan ange person mer specifikt och så ärdet tjusigt. Vivam skulle du då säga om dig själv, och
Vivamus om ni var flera.
Detta skulle väl vara, för alla grammatiknördar därute, en Optativ konjunktiv (Tidner §151), eller kanske en Hortativ (Tidner §152)?
Ytterligar en sak som talar för användning av konjunktiv här är naturlitvis den vackraste av kärleksdikter som jag redan citerat tusentals gången (men det bir inte bättre än såhär),
Catullus V:
Vivamus mea Lesbia, atque amemus,
rumoresque senum severiorum
omnes unius aestimemus assis!
soles occidere et redire possunt:
nobis cum semel occidit brevis lux,
nox est perpetua una dormienda.
da mi basia mille, deinde centum,
dein mille altera, dein secunda centum,
deinde usque altera mille, deinde centum.
dein, cum milia multa fecerimus,
conturbabimus illa, ne sciamus,
aut ne quis malus inuidere possit,
cum tantum sciat esse basiorum.
(Egen spontan översättning: Låt oss leva, min Lesbia, och låt oss älska, och inte ge en vitten för gammla gubbars skvaller! Solar kan sjunka och komma åter, men för oss, då en gång det korta ljuset försvunnit, finns det bara en enda natt för oss att sova. Ge mig tusen kyssar, därefter hundra, därpå tusen andra, därefter åter hundra, sedan åter tusen, därefter hundra, sedan, då vi gjort många tusen, ska vi blanda ihop dem, så att i inte vet, och ej heller någonondin ska kunna avundas oss, då den får vta hur många kyssarna är) Förlåt, ryktes med.
Annan översättning:http://rudy.negenborn.net/catullus/text2/l5.htm
Puh. Vill ni inte bara bli förälskade nu och hångla er vansinniga?
Återigen skärpning.
Quaestio secunda: de fyra elementen.
http://www.answers.com/main/ntquery;jsessionid=g1bpn10bpq9r?method=4&dsid=2222&dekey=Classical+element&gwp=8&curtab=2222_1&sbid=lc06a&linktext=Classical%20element
Vår käre frågeställare har gjort en tentativ översättning; "Luft = Aaeer, Eld = Ignis,Vatten = Aqua, Jord = Mare eller Terra", som till viss del är korrekt.
Luft är visserligen aër eller aura, men när man syftar på själva elementet ska det vara anima.
Eld är ignis, kanske skulle även flamma funka.
Vatten är aqua, end of discussion.
Jord kan vara terra, men definitivt inte mare, vilket betyder hav. Jag skulle även här rekommendera tellus som översättning av jord och kanske även humus. Terra känns ändå bäst.
Alltså: Elementa quattuor sunt terra, anima, ignis et aqua.
(Tror jag, jag hittar inget vid googling.)
Aliae quaestiones?
Da mihi veniam!
Tusen ursäkter för det varit så dåligt med uppdatering, har dels varit på resande fot, dels varit "in a bit of a funk".
En av resorna gick till Gbg och jag är väl nu en av dem, med nycklar, kontor och kaffemugg.
Jag förärades även en middag och då i vintermörkret, med snön irrande utanför fönstret och några glas gott rödvin i magen, när ett allmänt skratt utbröt till slutklämmen "en djärv konjekturforskare!" , kändes allt för första gången både roligt och överkomligt.
Ah, my people!
Jag kanske ska doktorera trots allt, och inte bli skidlärare.
Läser Vergilius, är i sluttampen av tentaplugg, men kan ändå inte låta bli att delge er några vackra verser, nionde boken, som jag harvar just precis nu är fylld av trevliga små vardaglig iaktagelser och praktiska göromål:
IX: 168-171
Haec super e vallo prospectant Troes et armis
alta tenent, nec non trepidi formidine portas
explorant pontisque et propugnacula iungunt,
tela gerunt.
Översättning:
http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text.jsp?doc=Perseus:text:1999.02.0054:book=9:card=168
Finns även trogen vänskap mellan ynglingar och skepp som förvandlas till nymfer. En höjdare!
En av resorna gick till Gbg och jag är väl nu en av dem, med nycklar, kontor och kaffemugg.
Jag förärades även en middag och då i vintermörkret, med snön irrande utanför fönstret och några glas gott rödvin i magen, när ett allmänt skratt utbröt till slutklämmen "en djärv konjekturforskare!" , kändes allt för första gången både roligt och överkomligt.
Ah, my people!
Jag kanske ska doktorera trots allt, och inte bli skidlärare.
Läser Vergilius, är i sluttampen av tentaplugg, men kan ändå inte låta bli att delge er några vackra verser, nionde boken, som jag harvar just precis nu är fylld av trevliga små vardaglig iaktagelser och praktiska göromål:
IX: 168-171
Haec super e vallo prospectant Troes et armis
alta tenent, nec non trepidi formidine portas
explorant pontisque et propugnacula iungunt,
tela gerunt.
Översättning:
http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text.jsp?doc=Perseus:text:1999.02.0054:book=9:card=168
Finns även trogen vänskap mellan ynglingar och skepp som förvandlas till nymfer. En höjdare!
Monday, January 16, 2006
libri amandi
Gick in på adlibris.se för att se hurudant tillgången på Amanda Cross-deckarna var, och det första man fick upp var en massa bantningsböcker av det glykemiska slaget.
Arhgg! Jävla GI finns överallt!
Latinbloggens bantningstips för de hugade: Ät mindre fett, mer grönsaker och rör på dig.
Kan till och med skriva det på latin om det frälser någon:
Es minus adipis, es plus olerum et te move.
Ingen aning om hur rätt det där blev, är en smula lack på världen och min egen lättja. Jag får inget gjort. Har högar med arbete, bokstavligen höger men har idag dödat en krukväxt, ätit paj, varit värd för en playreading och pratat timtal i telefon. Så bygger man en lysande karriär?
Ska träffa handledaren i veckan och har intet smart att säga. Här borde det även finnas enkla lösningar, såsom ovan, att bara ta sig i kragen och GÖRA NÅGOT. Vi provar på latin:
Fac aliquid!
Det hjälpte inte.
Nåväl, deckarna fanns lite längre ner på sidan, och för humana priser dessutom!
Dags att gå och lägga sig. Tempus est cubitum ire....
Arhgg! Jävla GI finns överallt!
Latinbloggens bantningstips för de hugade: Ät mindre fett, mer grönsaker och rör på dig.
Kan till och med skriva det på latin om det frälser någon:
Es minus adipis, es plus olerum et te move.
Ingen aning om hur rätt det där blev, är en smula lack på världen och min egen lättja. Jag får inget gjort. Har högar med arbete, bokstavligen höger men har idag dödat en krukväxt, ätit paj, varit värd för en playreading och pratat timtal i telefon. Så bygger man en lysande karriär?
Ska träffa handledaren i veckan och har intet smart att säga. Här borde det även finnas enkla lösningar, såsom ovan, att bara ta sig i kragen och GÖRA NÅGOT. Vi provar på latin:
Fac aliquid!
Det hjälpte inte.
Nåväl, deckarna fanns lite längre ner på sidan, och för humana priser dessutom!
Dags att gå och lägga sig. Tempus est cubitum ire....
Antigone
Boktips!
"The Theban Mysteries " av Amanda Cross. Den finns, upptäckte jag just genom gudagåvan Google, i nyutgåva, annars var jag beredd att tvinga er alla att gå till bibblan och leta i magasinet.
En trevlig litterär deckare i skolmiljö, där man måste känna til handlingen till Antigone av Sofokles för att förstå handlingen. Sådan snobbism gillar vi!
Litteraturforskaren Kate Fansler löser mysterier och citerar klassikerna, medan hon röker, dricker och flirtar medsin make, allt i tidsenlig New York-miljö. Det finns en hel serie med just denna Kate i huvudrolllen.
Boken är skriven 1971 och Vietnam-kriget debatteras ivrigt i handlingen. Tragiskt nog än i dag relevant.
http://www.randomhouse.ca/catalog/display.pperl?isbn=9780449007068
Om du är osäker på handlingen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Antigone (Kort, det är den första)
http://www.theatrehistory.com/ancient/bates017.html (Lite längre)
Vidare har Uppsala-profilen(vilket hemskt uttryck) Carina Burman en ny bok ute.
"Vit som marmor" är hennes andra bok om Euthanasia Bondeson. Romskildringar, mördade jesuiter, arkeologi och Praxiteles. Ahhh!
Carina Burman låter, enl recensenten, "sin hjältinna brottas med latinska deklinationer", vilket leder automatiskt till rekommendation här på latinbloggen.
DN sade:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=512747
"The Theban Mysteries " av Amanda Cross. Den finns, upptäckte jag just genom gudagåvan Google, i nyutgåva, annars var jag beredd att tvinga er alla att gå till bibblan och leta i magasinet.
En trevlig litterär deckare i skolmiljö, där man måste känna til handlingen till Antigone av Sofokles för att förstå handlingen. Sådan snobbism gillar vi!
Litteraturforskaren Kate Fansler löser mysterier och citerar klassikerna, medan hon röker, dricker och flirtar medsin make, allt i tidsenlig New York-miljö. Det finns en hel serie med just denna Kate i huvudrolllen.
Boken är skriven 1971 och Vietnam-kriget debatteras ivrigt i handlingen. Tragiskt nog än i dag relevant.
http://www.randomhouse.ca/catalog/display.pperl?isbn=9780449007068
Om du är osäker på handlingen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Antigone (Kort, det är den första)
http://www.theatrehistory.com/ancient/bates017.html (Lite längre)
Vidare har Uppsala-profilen(vilket hemskt uttryck) Carina Burman en ny bok ute.
"Vit som marmor" är hennes andra bok om Euthanasia Bondeson. Romskildringar, mördade jesuiter, arkeologi och Praxiteles. Ahhh!
Carina Burman låter, enl recensenten, "sin hjältinna brottas med latinska deklinationer", vilket leder automatiskt till rekommendation här på latinbloggen.
DN sade:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=512747
Thursday, January 12, 2006
Feliciter!
Man måste bara framföra innerliga lyckönskningar till den sköna k-zine, som nu fått ta ett alldeles äkta doktorandrum i besittning!
Visserligen står det en dator för arabisk blindskrift därinne, men det är en början...
Io, Io, Io!
Och ramla inte i backen i helgen!
Visserligen står det en dator för arabisk blindskrift därinne, men det är en början...
Io, Io, Io!
Och ramla inte i backen i helgen!
iuvenis noscendi cupidus
Ah, den kunskapstörstande yngingen fortsätter korrespondensen. Modigt!
"Hoppsan, ja, svarat hade du absolut gjort. Där fick jag så jag teg...
Vilken tur att jag råkade stöta på en Vergiliusfanatiker. [En vanlig reaktion!]
Ja, frasen tilltalar tydligen många olika personligheter. (Alpinist-sällskap?!?)
Är lite kluven dock. "Sic itur ad astra" och "Per aspera ad astra" är båda vackra citat.
Roligt med "Sic itur...." var dess bakgrund med Apollon, Iulus och Numanus.
"Köttslig skildring" huh!
"Per aspera..." verkade inte innehava någon bakgrund efter att ha läst ett annat inlägg i din blogg. Något om en sammanslagning av "Sic itur ad astra" och "opta ardua pennis astra sequi".
Då jag inte anser mig själv särskillt heroisk eller berömd kanske "Per aspera ad astra" är ett bättre alternativ.
"Per ardua ad astra" verkar innebära samma sak som "Per aspera..."
Kan det finnas nåt som skiljer tro?
Och för att dubbelkolla betyder "Per aspera ad astra", "Genom svårigheter mot stjärnorna". Önskar att det fanns en bakgrund eller åtminstone en säker källa till dess upphov.
Om du var tvungen att välja en av dessa tre (två), vilken skulle du känna för?
[Kommentar till mitt motto:]
"Den enda räddningen för de besegrade är att icke hoppas på någon räddning" Jodu, blir så infernaliskt jobbigt att behöva förklara det för de som frågar. Eller så ljuger man ihop nåt kort."
Jag skulle säga att "Per ardua..." och "Per aspera..." betyder ungefär samma. Din översättning är helt korrekt.
Vissa diffrentierar mellan dem, "Per Aspera..." förklaras ofta med "Through hardships..." (har även sett "Through thorns..") och "Per Ardua..." med "Through adversity...", är doch i mitt tycke detsamma.
Som du mycket riktigt påpekade och som länkats till i det tidigare svaret, så är dessa icke klassiska citat, utan senare skapade fraser, visserligen efter en Seneca förbild, men ändå...
Personligen anser jag att "Per aspera..." klingar bättre, en skön assonans med aspera och astra.
Wikipedia säger:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ad_astra
Ett svar:
http://www.phrases.org.uk/bulletin_board/12/messages/1193.html
En kort översättning:
http://www.sacklunch.net/Latin/P/perasperaadastra.html
http://experts.about.com/q/2145/4001950.htm
En smula info från answers.com (låg så långt ner på sidan att jag lägger det här):
"Per ardua ad astra — "Through hardship to the stars" (motto of the Royal Air Force and Royal New Zealand Air Force and Royal Australian Air Force).The motto was derived from Sir Henry Rider Haggard’s famous novel, “The People of the Mist” and was selected and approved as a motto for the Royal Flying Corps on 15 March 1913 and remains with the RAF today. In 1929 the Royal Australian Air Force decided to adopt it too.
Per aspera ad astra — "Through difficulties to the stars" (motto of NASA and the South African Air Force) from Seneca. "
Lite sökande på "Per aspera..." visar att det är på många sätt en populär fras, återigen är det många skolor (naturligvis!) som åtagit sig den, delstaten Kansas, likaså flygvapen, ett punkband och återigen konstiga politiska sidor.
(Alltså, vad är det med extrema politiska inriktinigar och latin? Ska blogga om det någon gång)
Jag skulle försås välja Vergilius-citatet, "Sic itur..."(Ja, undra varför), men om det känns för stort skulle jag helst rekommendera "Per aspera...", det är något känt, och har, som sagt, de vackra väsande s-en.
Och kom ihåg, discipuli omnes, att Vergilius är betydligt häftigare än Seneca. Alltid.
Alla är heroiska på sitt sätt, så var inte rädd för att välja något riktigt grandiost motto!
Nå, fler frågor? Är lycklig då jag föreläser.
"Hoppsan, ja, svarat hade du absolut gjort. Där fick jag så jag teg...
Vilken tur att jag råkade stöta på en Vergiliusfanatiker. [En vanlig reaktion!]
Ja, frasen tilltalar tydligen många olika personligheter. (Alpinist-sällskap?!?)
Är lite kluven dock. "Sic itur ad astra" och "Per aspera ad astra" är båda vackra citat.
Roligt med "Sic itur...." var dess bakgrund med Apollon, Iulus och Numanus.
"Köttslig skildring" huh!
"Per aspera..." verkade inte innehava någon bakgrund efter att ha läst ett annat inlägg i din blogg. Något om en sammanslagning av "Sic itur ad astra" och "opta ardua pennis astra sequi".
Då jag inte anser mig själv särskillt heroisk eller berömd kanske "Per aspera ad astra" är ett bättre alternativ.
"Per ardua ad astra" verkar innebära samma sak som "Per aspera..."
Kan det finnas nåt som skiljer tro?
Och för att dubbelkolla betyder "Per aspera ad astra", "Genom svårigheter mot stjärnorna". Önskar att det fanns en bakgrund eller åtminstone en säker källa till dess upphov.
Om du var tvungen att välja en av dessa tre (två), vilken skulle du känna för?
[Kommentar till mitt motto:]
"Den enda räddningen för de besegrade är att icke hoppas på någon räddning" Jodu, blir så infernaliskt jobbigt att behöva förklara det för de som frågar. Eller så ljuger man ihop nåt kort."
Jag skulle säga att "Per ardua..." och "Per aspera..." betyder ungefär samma. Din översättning är helt korrekt.
Vissa diffrentierar mellan dem, "Per Aspera..." förklaras ofta med "Through hardships..." (har även sett "Through thorns..") och "Per Ardua..." med "Through adversity...", är doch i mitt tycke detsamma.
Som du mycket riktigt påpekade och som länkats till i det tidigare svaret, så är dessa icke klassiska citat, utan senare skapade fraser, visserligen efter en Seneca förbild, men ändå...
Personligen anser jag att "Per aspera..." klingar bättre, en skön assonans med aspera och astra.
Wikipedia säger:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ad_astra
Ett svar:
http://www.phrases.org.uk/bulletin_board/12/messages/1193.html
En kort översättning:
http://www.sacklunch.net/Latin/P/perasperaadastra.html
http://experts.about.com/q/2145/4001950.htm
En smula info från answers.com (låg så långt ner på sidan att jag lägger det här):
"Per ardua ad astra — "Through hardship to the stars" (motto of the Royal Air Force and Royal New Zealand Air Force and Royal Australian Air Force).The motto was derived from Sir Henry Rider Haggard’s famous novel, “The People of the Mist” and was selected and approved as a motto for the Royal Flying Corps on 15 March 1913 and remains with the RAF today. In 1929 the Royal Australian Air Force decided to adopt it too.
Per aspera ad astra — "Through difficulties to the stars" (motto of NASA and the South African Air Force) from Seneca. "
Lite sökande på "Per aspera..." visar att det är på många sätt en populär fras, återigen är det många skolor (naturligvis!) som åtagit sig den, delstaten Kansas, likaså flygvapen, ett punkband och återigen konstiga politiska sidor.
(Alltså, vad är det med extrema politiska inriktinigar och latin? Ska blogga om det någon gång)
Jag skulle försås välja Vergilius-citatet, "Sic itur..."(Ja, undra varför), men om det känns för stort skulle jag helst rekommendera "Per aspera...", det är något känt, och har, som sagt, de vackra väsande s-en.
Och kom ihåg, discipuli omnes, att Vergilius är betydligt häftigare än Seneca. Alltid.
Alla är heroiska på sitt sätt, så var inte rädd för att välja något riktigt grandiost motto!
Nå, fler frågor? Är lycklig då jag föreläser.
Tuesday, January 10, 2006
Consolatio mediaevalis
Usch, jobbar uselt, kan inte engagera mig i grammatiska särtryck.
Som tröst har jag suttit och bläddrat i Mediaeval Latin Lyrics, en fantastisk liten pocketbok som inte borde saknas i någons bokhylla.
(Köp den, den är faktiskt så bra: http://antikvariat.net/search.cgi?post)
Naturligtvis är det mycket religiös lyrik, men även hisnande kärleksdikter, studentsånger och vackra naturskildringar. En mustig och spännade tid, det där, inte bara ur ett latinskt perspektiv. En dikt:
Tempus est iocundum,
o virgines,
modo congaudete
vos iuvenes.
Oh, oh, oh, totus floreo,
iam amore virginali
totus ardeo,
novus, novus amor
est, quo pereo.
(Tiden är ljuv, o flickor och ynglingar, nu må ni glädjas tillsammans. Oh, hela jag blomstrar, nu av oskuldsfull kärlek brinner hela jag, det är en ny, ny kärlek, i vilken jag förgås.)
Några av dikterna, med ganska dåliga översättningar:
http://www.davidparlett.co.uk/cburana/cb5amor.html
Mer seriös medeltid:
http://www.people.virginia.edu/~bgh2n/medbib.html
Något oseriös medeltid:
http://gycklargruppen.blogspot.com/
(Titta i synnerhet på de "galanta damerna", ngt sådant hittar ni icke här, men det är en tanke...)
Som tröst har jag suttit och bläddrat i Mediaeval Latin Lyrics, en fantastisk liten pocketbok som inte borde saknas i någons bokhylla.
(Köp den, den är faktiskt så bra: http://antikvariat.net/search.cgi?post)
Naturligtvis är det mycket religiös lyrik, men även hisnande kärleksdikter, studentsånger och vackra naturskildringar. En mustig och spännade tid, det där, inte bara ur ett latinskt perspektiv. En dikt:
Tempus est iocundum,
o virgines,
modo congaudete
vos iuvenes.
Oh, oh, oh, totus floreo,
iam amore virginali
totus ardeo,
novus, novus amor
est, quo pereo.
(Tiden är ljuv, o flickor och ynglingar, nu må ni glädjas tillsammans. Oh, hela jag blomstrar, nu av oskuldsfull kärlek brinner hela jag, det är en ny, ny kärlek, i vilken jag förgås.)
Några av dikterna, med ganska dåliga översättningar:
http://www.davidparlett.co.uk/cburana/cb5amor.html
Mer seriös medeltid:
http://www.people.virginia.edu/~bgh2n/medbib.html
Något oseriös medeltid:
http://gycklargruppen.blogspot.com/
(Titta i synnerhet på de "galanta damerna", ngt sådant hittar ni icke här, men det är en tanke...)
Sunday, January 08, 2006
Rogationes me felicem reddunt
En fråga har flutit in! En särdeles intressant sådan, från någon med en förtjusande bildningstörst:
"Hej. Sitter här i min ensamhet och funderar över uttrycket "Sic itur ad astra". Ett uttryck som visat sig komma från en viss Virgil, och som även ska användas av det kanadensiska flygvapnet. (?!?)
Översättningarna har varierat litegrann. "Thus do we reach the stars" , "Through struggle to the stars" "Så beger man sig mot stjärnorna" osv.
Vilken översättning är korrekt? Och vad tror du Virgil menade? Vilken är innebörden?
Ett vackert uttryck som kanske resulterar i en tatuering... vem vet?
Tack på förhand!
Balaenae nobis conservandae sunt"
Javisst, det är Virgil, eller Vergilius som man säger på svenska (eller för den delen latin).
Det är bok 9, vers 641 i Aeniden som det kommer ifrån, och med tanke på min rasande passion för Vergilius har du frågat helt rätt person.
Så här ser stället ut:
'Macte noua uirtute, puer: sic itur ad astra,
dis genite et geniture deos. iure omnia bella
gente sub Assaraci fato uentura resident,
nec te Troia capit.'
Vilket i Björkesons eminenta översättning blir
Yngling, jag prisar din manliga bragd! Så går man mot stjärnor,
o du gudars ättling och far! Assárakos släkte
skall göra slut en gång på de krig som ödet er sänder.
Dig är Troja redan för trångt.
För alla er därute som inte sover med Aeniden under kudden och ständigt bär runt den i handväskan är kontexten följande; det är guden Apollon som talar till Iulus, Aeneas son, som blir anfader för det romerska folket och är besläktad med gudarna då hans farmor är självaste kärleksgudinnan Venus.
Iulus beröms av Apollon då han nyss med sin båge fällt sin hånfulle fiende Numanus, denne kallade Iulus förvekligad och kvinnlig, så med gudarnas bistånd tränger hans pil in i stackars Numanus tinning och vidare in i kraniet. Köttig skildring. (Denne Numanus har fått en hel essä om sig i Oxford readings in Vergil's Aeneid)
Innebörden är sålunda, skulle jag säga, att utföra, eller försöka utföra något heroiskt, och, om man ska ta Apollo på orden, manligt. Det används ofta i betydelsen "Så når man berömmelse/ryktbarhet". Två av de översättningar som du räknar upp, "thus..." och "så...", är helt korrekta. ("Through struggle..." är fel och syftar på Per aspera ad astra, se nedan)
Det är ett särdeles passande motto för flygvapnet, i dubbel bemärkelse, dels att sträva mot stjärnorna i sig, dels det våghalsiga i detta uttryck. Det verkar dock som kanadickerna bytt motto, se: http://www.airforce.forces.gc.ca/traddocs/tradg_e.asp
http://www.rcafmuseum.on.ca/1918_1939_part1.htm
Dock har det colombianska flygvapnet tagit det som sitt motto:
http://www.crwflags.com/fotw/flags/co%5Eaf.html
Vid lite googling hittar man även att det verkar ha nyttjats av vissa nyliberala element, samt en del väldigt otrevliga rasistiska, men låt det inte avskräcka er från nyttjande av denna fras. Det är ett gammalt uttryck och har sålunda hunnit missbrukas av åtskilliga.
Vergilius sägs även vara grunden för de "övriga" ad astra- fraserna, av typen Per aspera ad astra, Per ardua ad astra. (Se gärna vad jag sade om Kansas en gång i tiden, den delstatens motto är Ad astra per aspera) NASA gillar dessa fraser. Här fanns en del svar:
http://www.answers.com/topic/ad-astra
(Det kanske ska påpekas att Statius har ett liknande uttryck, men det struntar vi i, då Vergilius är mer läst)
Lite latinhumor:
"There were also cheers, from time to time, for the home team, both in English ("Give 'em Hell" and "Go, Hell!") and in Latin ("Philo -- Ray! Philo -- Rah! Sic Itur Ad Astra,", which means "This is the way to the stars"; the line has special meaning for Philo member because their quarters have for years been on the top floor of one building or another). "
http://dolphin.upenn.edu/~philo/about/in-print/good-time.html
För genealogen:
http://www.fisk.org/
Efter denna drös av sidor, (kika vad man får upp då man googlar) låtom oss blott konstatera att detta är ett populärt motto för filosofer, konstnärer, familjer, skolor (på alla nivåer), alpinist-sällskap, litterära sammanslutningar, flygvapen, astronomi-klubbar, nynazister och andra.
Detta ska i sanning inte avskräcka någon för att använda det personligen, vare sig som tatuering eller t-tröjstryck.
Jag tycker det är, om man nu ska ha en tatuering, en utmärkt fras att göra permanent på sin lekamen. Bra val!
(Om jag var tvungen att ha en, skulle jag välja ett annat Vergilius-citat; Una salus victis nullam sperare salutem. Mer om det någon annan gång.)
Vad just Vergilius menade är svårare att säga, dock hade han nog funnit det roande att vi alltjämt grunnar och funderar över hans lilla vers.
Hoppas svar givits på frågorna, och tveka inte att fråga ytterligare!
"Hej. Sitter här i min ensamhet och funderar över uttrycket "Sic itur ad astra". Ett uttryck som visat sig komma från en viss Virgil, och som även ska användas av det kanadensiska flygvapnet. (?!?)
Översättningarna har varierat litegrann. "Thus do we reach the stars" , "Through struggle to the stars" "Så beger man sig mot stjärnorna" osv.
Vilken översättning är korrekt? Och vad tror du Virgil menade? Vilken är innebörden?
Ett vackert uttryck som kanske resulterar i en tatuering... vem vet?
Tack på förhand!
Balaenae nobis conservandae sunt"
Javisst, det är Virgil, eller Vergilius som man säger på svenska (eller för den delen latin).
Det är bok 9, vers 641 i Aeniden som det kommer ifrån, och med tanke på min rasande passion för Vergilius har du frågat helt rätt person.
Så här ser stället ut:
'Macte noua uirtute, puer: sic itur ad astra,
dis genite et geniture deos. iure omnia bella
gente sub Assaraci fato uentura resident,
nec te Troia capit.'
Vilket i Björkesons eminenta översättning blir
Yngling, jag prisar din manliga bragd! Så går man mot stjärnor,
o du gudars ättling och far! Assárakos släkte
skall göra slut en gång på de krig som ödet er sänder.
Dig är Troja redan för trångt.
För alla er därute som inte sover med Aeniden under kudden och ständigt bär runt den i handväskan är kontexten följande; det är guden Apollon som talar till Iulus, Aeneas son, som blir anfader för det romerska folket och är besläktad med gudarna då hans farmor är självaste kärleksgudinnan Venus.
Iulus beröms av Apollon då han nyss med sin båge fällt sin hånfulle fiende Numanus, denne kallade Iulus förvekligad och kvinnlig, så med gudarnas bistånd tränger hans pil in i stackars Numanus tinning och vidare in i kraniet. Köttig skildring. (Denne Numanus har fått en hel essä om sig i Oxford readings in Vergil's Aeneid)
Innebörden är sålunda, skulle jag säga, att utföra, eller försöka utföra något heroiskt, och, om man ska ta Apollo på orden, manligt. Det används ofta i betydelsen "Så når man berömmelse/ryktbarhet". Två av de översättningar som du räknar upp, "thus..." och "så...", är helt korrekta. ("Through struggle..." är fel och syftar på Per aspera ad astra, se nedan)
Det är ett särdeles passande motto för flygvapnet, i dubbel bemärkelse, dels att sträva mot stjärnorna i sig, dels det våghalsiga i detta uttryck. Det verkar dock som kanadickerna bytt motto, se: http://www.airforce.forces.gc.ca/traddocs/tradg_e.asp
http://www.rcafmuseum.on.ca/1918_1939_part1.htm
Dock har det colombianska flygvapnet tagit det som sitt motto:
http://www.crwflags.com/fotw/flags/co%5Eaf.html
Vid lite googling hittar man även att det verkar ha nyttjats av vissa nyliberala element, samt en del väldigt otrevliga rasistiska, men låt det inte avskräcka er från nyttjande av denna fras. Det är ett gammalt uttryck och har sålunda hunnit missbrukas av åtskilliga.
Vergilius sägs även vara grunden för de "övriga" ad astra- fraserna, av typen Per aspera ad astra, Per ardua ad astra. (Se gärna vad jag sade om Kansas en gång i tiden, den delstatens motto är Ad astra per aspera) NASA gillar dessa fraser. Här fanns en del svar:
http://www.answers.com/topic/ad-astra
(Det kanske ska påpekas att Statius har ett liknande uttryck, men det struntar vi i, då Vergilius är mer läst)
Lite latinhumor:
"There were also cheers, from time to time, for the home team, both in English ("Give 'em Hell" and "Go, Hell!") and in Latin ("Philo -- Ray! Philo -- Rah! Sic Itur Ad Astra,", which means "This is the way to the stars"; the line has special meaning for Philo member because their quarters have for years been on the top floor of one building or another). "
http://dolphin.upenn.edu/~philo/about/in-print/good-time.html
För genealogen:
http://www.fisk.org/
Efter denna drös av sidor, (kika vad man får upp då man googlar) låtom oss blott konstatera att detta är ett populärt motto för filosofer, konstnärer, familjer, skolor (på alla nivåer), alpinist-sällskap, litterära sammanslutningar, flygvapen, astronomi-klubbar, nynazister och andra.
Detta ska i sanning inte avskräcka någon för att använda det personligen, vare sig som tatuering eller t-tröjstryck.
Jag tycker det är, om man nu ska ha en tatuering, en utmärkt fras att göra permanent på sin lekamen. Bra val!
(Om jag var tvungen att ha en, skulle jag välja ett annat Vergilius-citat; Una salus victis nullam sperare salutem. Mer om det någon annan gång.)
Vad just Vergilius menade är svårare att säga, dock hade han nog funnit det roande att vi alltjämt grunnar och funderar över hans lilla vers.
Hoppas svar givits på frågorna, och tveka inte att fråga ytterligare!
Thursday, January 05, 2006
Inspiratio
Jag och den sköna k-zine satt på caféet på Carolina och hade en s.k depp-fika, (man beklagar sig över att man ej har någon geist och inspiration här i vintermörkret, man har kört fast i sin läsning, man känner sig fnasig, korkad och odiciplinerad, det går inte framåt) då miraklet inträffade.
Ty ner sveperfilologins egen goda fe, M, hon köper oss wienerbröd och börjar utan någon som helst prompting berätta om sin egen tunga doktorandtid. Hon förklarar utan omsvep att vi kommer emellanåt må kasst, vi kommer ofta känna oss dummast och okunnigast i hela världen, vi kommer lipa (som hon uttryckte det) efter vissa seminarier, men det hör till!
Det är bara inte någon som berättar att det faktiskt går till på detta vis. Så rätt hon har.
Hon fortsatte vidare, att om man inte förstår att detta är en del av det hela, att kämpa i uppförsbacke och ha en del låga, svåra perioder, så blir man en "sådan där nutidsmänniska" som tycker att allt måste vara så "kul och tufft" ständigt. Vad vi behövde höra detta!
Och det är ju så sant att det informeras man inte riktigt om i doktorandhandboken.
Hon hade även en mängd andra kloka insikter som vi tog till våra hjärtan, att inte låta handledaren pressa ur oss material på för tidigt stadium, att inse att det inte är matematik vi sysslar med, d.v.s man kan intelösa problemen genom enbart tankekraft, det behövs även en mängd läsning och kunskapsinsamlande i filologin.
Hon satt i över en timme och peppade oss. Hon talade även om vikten att kunna benämna "skit" som"skit" (hennes ordval), att bära sina motgångar ochatt envishet är närapå den mest relevanta egenskapen i denna ofta utdragna forskningsprocess.
Det var så fruktansvärt skönt och tröstande att höra en auktoritet (och vilken auktoritet! Inte bara på Vergilius, utan även på Homeros, på mytologisk ochfilosofisk allegori...m.m) säga dessa ord,det gjorde allt hanterbart och överkomligt igen.
M är verkligen the fairy godmother ofphilology, hon har en magisk tendens att dyka upp närman är som lägst och just bestämt sig för att man ska läsa juridik/gå bartenderskola på Kos/sälja en njure,vad som helst utom latin.
Jag är för första gången på evigheter rejält inspirerad, ska sålunda försjunka i arbete, ljuvligt arbete. Vi diskuterade även det underbara då manplötsligt som av ett trollslag börjar se strukturer,skönja sammanhang och insikt bara överfaller en medfull kraft. Åh!
Ty ner sveperfilologins egen goda fe, M, hon köper oss wienerbröd och börjar utan någon som helst prompting berätta om sin egen tunga doktorandtid. Hon förklarar utan omsvep att vi kommer emellanåt må kasst, vi kommer ofta känna oss dummast och okunnigast i hela världen, vi kommer lipa (som hon uttryckte det) efter vissa seminarier, men det hör till!
Det är bara inte någon som berättar att det faktiskt går till på detta vis. Så rätt hon har.
Hon fortsatte vidare, att om man inte förstår att detta är en del av det hela, att kämpa i uppförsbacke och ha en del låga, svåra perioder, så blir man en "sådan där nutidsmänniska" som tycker att allt måste vara så "kul och tufft" ständigt. Vad vi behövde höra detta!
Och det är ju så sant att det informeras man inte riktigt om i doktorandhandboken.
Hon hade även en mängd andra kloka insikter som vi tog till våra hjärtan, att inte låta handledaren pressa ur oss material på för tidigt stadium, att inse att det inte är matematik vi sysslar med, d.v.s man kan intelösa problemen genom enbart tankekraft, det behövs även en mängd läsning och kunskapsinsamlande i filologin.
Hon satt i över en timme och peppade oss. Hon talade även om vikten att kunna benämna "skit" som"skit" (hennes ordval), att bära sina motgångar ochatt envishet är närapå den mest relevanta egenskapen i denna ofta utdragna forskningsprocess.
Det var så fruktansvärt skönt och tröstande att höra en auktoritet (och vilken auktoritet! Inte bara på Vergilius, utan även på Homeros, på mytologisk ochfilosofisk allegori...m.m) säga dessa ord,det gjorde allt hanterbart och överkomligt igen.
M är verkligen the fairy godmother ofphilology, hon har en magisk tendens att dyka upp närman är som lägst och just bestämt sig för att man ska läsa juridik/gå bartenderskola på Kos/sälja en njure,vad som helst utom latin.
Jag är för första gången på evigheter rejält inspirerad, ska sålunda försjunka i arbete, ljuvligt arbete. Vi diskuterade även det underbara då manplötsligt som av ett trollslag börjar se strukturer,skönja sammanhang och insikt bara överfaller en medfull kraft. Åh!
Wednesday, January 04, 2006
Nescio?
Det finns företag i den eviga ungdomens stad som vill starta gymnasieskolor. De har sålunda namn som ska antyda lärdom och som ofta är då dessa på "latin",
Jag blir inte klok på ett av namnen, Betula Doctrina HB. Doctrina förstår man väl, det betyder undervisning, lärdom, konst, men betula?
Jag hittar det ej i lexikon, hittar dock beta, köksväxt, och -ul- är ett typiskt diminutivsuffix, så liten köksväxt? Är det ett hushållsgymnasium de tänker starta?
Aj då, gick nyss till ett mer biologiskt lexikon och insåg att betula, det är ju björk! En lärande process är detta! Mina elakheter faller platt till marken.
De nya skolorna:
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=1-AV_ID=459893,00.html
Jag blir inte klok på ett av namnen, Betula Doctrina HB. Doctrina förstår man väl, det betyder undervisning, lärdom, konst, men betula?
Jag hittar det ej i lexikon, hittar dock beta, köksväxt, och -ul- är ett typiskt diminutivsuffix, så liten köksväxt? Är det ett hushållsgymnasium de tänker starta?
Aj då, gick nyss till ett mer biologiskt lexikon och insåg att betula, det är ju björk! En lärande process är detta! Mina elakheter faller platt till marken.
De nya skolorna:
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=1-AV_ID=459893,00.html
Monday, January 02, 2006
praedictum
Och det nya året har traskat in!
Det känns, som alltid, en smula överraskande.
Jag var på en ypperlig nyårsmiddag där alla gästerna inbjöds att spås i tenn, det smälts och så får man slänga det i isande vatten och tolka de former som blev. Det otäckast var en ung dam som fick en närmast perfekt avbildning av en lie.
Själv blev det, bokstavligen, pannkaka av mitt, platta små rundlat, kan eventuellt symbolisera pengar. It makes sense, då jag ju från februari faktiskt är en avlönad människa.
jag föredrar ju alltid sortes vergiliana för att få veta framtiden:
Hm, VIII:40
neu belli terrere minis: tumor omnis et irae
concessere deum.
(Hos Björkeson: Var inte rädd för de krig som hotar; stillad är redan, Gudars svällande harm...)
Detta var det mest glädjande jag hört på evigheter! Gott Nytt!
Det känns, som alltid, en smula överraskande.
Jag var på en ypperlig nyårsmiddag där alla gästerna inbjöds att spås i tenn, det smälts och så får man slänga det i isande vatten och tolka de former som blev. Det otäckast var en ung dam som fick en närmast perfekt avbildning av en lie.
Själv blev det, bokstavligen, pannkaka av mitt, platta små rundlat, kan eventuellt symbolisera pengar. It makes sense, då jag ju från februari faktiskt är en avlönad människa.
jag föredrar ju alltid sortes vergiliana för att få veta framtiden:
Hm, VIII:40
neu belli terrere minis: tumor omnis et irae
concessere deum.
(Hos Björkeson: Var inte rädd för de krig som hotar; stillad är redan, Gudars svällande harm...)
Detta var det mest glädjande jag hört på evigheter! Gott Nytt!
Subscribe to:
Posts (Atom)