Inspiratio

Jag och den sköna k-zine satt på caféet på Carolina och hade en s.k depp-fika, (man beklagar sig över att man ej har någon geist och inspiration här i vintermörkret, man har kört fast i sin läsning, man känner sig fnasig, korkad och odiciplinerad, det går inte framåt) då miraklet inträffade.

Ty ner sveperfilologins egen goda fe, M, hon köper oss wienerbröd och börjar utan någon som helst prompting berätta om sin egen tunga doktorandtid. Hon förklarar utan omsvep att vi kommer emellanåt må kasst, vi kommer ofta känna oss dummast och okunnigast i hela världen, vi kommer lipa (som hon uttryckte det) efter vissa seminarier, men det hör till!
Det är bara inte någon som berättar att det faktiskt går till på detta vis. Så rätt hon har.
Hon fortsatte vidare, att om man inte förstår att detta är en del av det hela, att kämpa i uppförsbacke och ha en del låga, svåra perioder, så blir man en "sådan där nutidsmänniska" som tycker att allt måste vara så "kul och tufft" ständigt. Vad vi behövde höra detta!
Och det är ju så sant att det informeras man inte riktigt om i doktorandhandboken.

Hon hade även en mängd andra kloka insikter som vi tog till våra hjärtan, att inte låta handledaren pressa ur oss material på för tidigt stadium, att inse att det inte är matematik vi sysslar med, d.v.s man kan intelösa problemen genom enbart tankekraft, det behövs även en mängd läsning och kunskapsinsamlande i filologin.

Hon satt i över en timme och peppade oss. Hon talade även om vikten att kunna benämna "skit" som"skit" (hennes ordval), att bära sina motgångar ochatt envishet är närapå den mest relevanta egenskapen i denna ofta utdragna forskningsprocess.
Det var så fruktansvärt skönt och tröstande att höra en auktoritet (och vilken auktoritet! Inte bara på Vergilius, utan även på Homeros, på mytologisk ochfilosofisk allegori...m.m) säga dessa ord,det gjorde allt hanterbart och överkomligt igen.

M är verkligen the fairy godmother ofphilology, hon har en magisk tendens att dyka upp närman är som lägst och just bestämt sig för att man ska läsa juridik/gå bartenderskola på Kos/sälja en njure,vad som helst utom latin.

Jag är för första gången på evigheter rejält inspirerad, ska sålunda försjunka i arbete, ljuvligt arbete. Vi diskuterade även det underbara då manplötsligt som av ett trollslag börjar se strukturer,skönja sammanhang och insikt bara överfaller en medfull kraft. Åh!