iam saepe notavi

En kort notis, tentar på torsdag, har lektion imorgon och ett otal andra tider att passa, men ska väl ändå bjuda på något ur mitt tentamenspensum.

Jag har en alldeles fantastisk Martialis-översättning att bläddra och inspireras av, av en viss James Mitchie, och ett poem därur ska ni få idag, mer kommer senare.

XI.99:

De cathedra quotiens surgis -- iam saepe notavi --,
pedicant miserae, Lesbia, te tunicae.
quas cum conata es dextra, conata sinistra
vellere, cum lacrimis eximis et gemitu:
sic constringuntur gemina Symplegade culi
et nimias intrant Cyaneasque natis.
emendare cupis vitium deforme? docebo:
Lesbia, nec surgas censeo nec sedeas.

Whenever you rise from a chair, Lesbia,
your wretched clothes jump,
like buggers, right up your rump-
I've often observed the sight.
You try twitching them to the left or the right
and finally wrench them free with a tearfull shriek,
so deep is the creek they've sailed up, so fierce the squeeze
of those colossal twin Sympeglades.
Would you like a cure this unattractive defect?
Do you want my advice? This is it:
Don't get up- and never sit.

I do believe it's called getting a wedgie, but I shan't elaborate.

Hm, även andra har skrivit om detta. Vad tråkig jag känner mig.