Såsom blivit närapå traditionellt och brukligt ges härmed snapsvisor till morgondagens festligheter. (Är numer ganska gammal och kommer sålunda ta det piano och ägna en del av dagen åt min krångliga deklaration, man kan tackla det mesta efter en champagnefrukost.)
Men snaps, det kommer drickas och det kommer förstås sjungas på latin!
Den första visa som ges er, helt på latin, har sitt ursprung i Historia Augusta (jag tror vissa skarpsynta läsare börjar skymta en viss tematik), och är faktiskt en helt autentisk text därifrån, och dess arr, ja, det är påkommet av den sedan fredagen nyblivne doktorn, som tydligen plötsligt en dag insåg att den går att sjunga på melodin till 'Blinka lilla stjärna...':
Aurelianus legionärers dryckesvisa
(efter Historia Augusta 6.5)
melodi: Blinka lilla stjärna där. Marcato, tempo di Marcia)
Mille mille mille, decollavimus.
Unus homo mille devollavimus
mille bibat quisquis mille occidit
tantum vini nemo habet quantum fudit sanguinis:
mille mille mille, decollavimus.
Unus homo mille decollavimus.
Den andra visan är en underbart irreverent variant på en särdeles känd snapsvisa, inte på latin dock, men i sanning med antik inramning. Alla känner väl till Hadrianus kärlek till den unge Antinous (vilket är svårt att undgå då så förbenat många statyer avbildar den gossen) och det faktum att han drunknade i Nilen, och det har tvistats om det var självmord, offerrit eller kanske mord.
Här kommer så svaret, många sekler senare:
Hadrianus bekännelse
(melodi: Svärmor)
Den natt, då jag dränkte Antinous i sjön
jag skrek: tonårsjävel, be nu din sista bön!!!
Han skrek, men jag kasta sten på han till han sjönk.
Tuesday, April 29, 2008
Monday, April 28, 2008
Graece
För den som befinner sig i närheten av Göteborg den 10 maj föreslår jag ett besök på en interssant disputation som inträffar då, om gästabud i antikens Grekland:
"För de antika grekerna var gemenskap vid gästabud viktigt, men idén om gemenskap med döda hjältar till vilka man offrade djur var problematisk. Pindaros löser så att säga detta problem genom en snillrik metafor, där skalden anspelar både på gemenskap, med detgrekiska verbet som motsvarar vårt ”mingla”, och separation, genom uttrycket ”blanda blod” där blodet är en symbol för vin."
"För de antika grekerna var gemenskap vid gästabud viktigt, men idén om gemenskap med döda hjältar till vilka man offrade djur var problematisk. Pindaros löser så att säga detta problem genom en snillrik metafor, där skalden anspelar både på gemenskap, med detgrekiska verbet som motsvarar vårt ”mingla”, och separation, genom uttrycket ”blanda blod” där blodet är en symbol för vin."
Bellum iustum
Oj, vad ska man säga om fredagen? (Jag känner mig i högsta grad ålagd att återrapportera då vissa i Rom är nyfikna.) Auditorium minus var helt och ytterligt proppat, folk satt på golvet och klämdes in längs väggarna, och det var med viss sorg man såg det fantastiska vädret och strålande solen stängas ute av de tunga träluckorna, då det var nödvändigt för powerpointen.
Två errata-noteringar inledde respondenten, utan kaffefläck på byxorna, med, och sedan fick opponenten ta vid. Ett ypperligt jobb hade hon gjort, en av de få saker man kan märka, om man är småsint, vilket man är, var att hon uppvisade en enorm och virtuos variation i sitt uttal av ’legitimacy’. Jag måste erkänna att jag lyssnade mest på de bitar som handlade om Historia Augusta, då jag är något försjunken i den för närvarnade, och då jag redan gladeligen citerar Symes omdöme om den eventuelle författaren av verket; ”perhaps a professor on the loose, a librarian seeking recreation, a civil servant repelled by pedestrian routine”, uppskattade jag opponentens liknelse av att använda Historia såsom källa till denna turbulenta tid, som hon uttryckte det; ”Imagine writing the history of the Gulf War using only a comedy show [as the source].”
För er som oroat er för respondenten, soyez tranquille, han klarade sig ypperligt, och även ställd inför mystiska mynt, i opponentens powepointade utfrågning, som blott fanns i 3 ex (varav två vid obskyra museer i Balkanområdet och ett privat), behöll han lugnet och svarde klokt, vare sig det gällde personifikationer, rättmätiga krig eller glober.
Åtskilliga mynt uppvisades genom bildkameran på väggen, som den skäggige respondenten fick kommentera, och hans inte försumbara likhet med vissa soldatkejsare, blev ytterst påtaglig, i synnerhet då de möttes i profil. (Sätt en krans på den forne doktoranden, vilket väl lär inträffa vid lämplig promovering, och de går knappt att skilja på.)
Opponentens slutord var även de charmiga, då hon lyckönskade till ”a fabulous book”, vilket får en först att tänka på någon slags fashionista -estetik (visst är det en snygg avhandling, men knappast säsongens it-bag), och därefter om det var någon slags förtäckt snärt, i betydelsen att den var lögnaktig. Anyhooo, lysande försvar.
Efter frågor från auditoriet, vilket var åtskilliga, numismatics attracts a crowd, kom en opposition, den s.k tredje opponenten, i form av ngra kollegor, som tagit fasta på det ovan nämnda skägget och menade sig ha kunnat urskilja the masterplan för avhandlingen, nämligen att skapa ett skäggigt världherravälde. Saken blev inte bättre av att dessa kunde påpeka att även båda handledarna var beprydda med ansiktshår.
Därefter var förstås sedvanligt mingel, vilket jag skippade för att dra till Carolina and put in my hours there, och dricka kaffe förstås. Tydligen fick avhandlingen godkänt då festen inte inställdes, utan var fantastiskt uppsluppen och förbaskat rolig. (Lovisa, bilder kommer på FB)
Två errata-noteringar inledde respondenten, utan kaffefläck på byxorna, med, och sedan fick opponenten ta vid. Ett ypperligt jobb hade hon gjort, en av de få saker man kan märka, om man är småsint, vilket man är, var att hon uppvisade en enorm och virtuos variation i sitt uttal av ’legitimacy’. Jag måste erkänna att jag lyssnade mest på de bitar som handlade om Historia Augusta, då jag är något försjunken i den för närvarnade, och då jag redan gladeligen citerar Symes omdöme om den eventuelle författaren av verket; ”perhaps a professor on the loose, a librarian seeking recreation, a civil servant repelled by pedestrian routine”, uppskattade jag opponentens liknelse av att använda Historia såsom källa till denna turbulenta tid, som hon uttryckte det; ”Imagine writing the history of the Gulf War using only a comedy show [as the source].”
För er som oroat er för respondenten, soyez tranquille, han klarade sig ypperligt, och även ställd inför mystiska mynt, i opponentens powepointade utfrågning, som blott fanns i 3 ex (varav två vid obskyra museer i Balkanområdet och ett privat), behöll han lugnet och svarde klokt, vare sig det gällde personifikationer, rättmätiga krig eller glober.
Åtskilliga mynt uppvisades genom bildkameran på väggen, som den skäggige respondenten fick kommentera, och hans inte försumbara likhet med vissa soldatkejsare, blev ytterst påtaglig, i synnerhet då de möttes i profil. (Sätt en krans på den forne doktoranden, vilket väl lär inträffa vid lämplig promovering, och de går knappt att skilja på.)
Opponentens slutord var även de charmiga, då hon lyckönskade till ”a fabulous book”, vilket får en först att tänka på någon slags fashionista -estetik (visst är det en snygg avhandling, men knappast säsongens it-bag), och därefter om det var någon slags förtäckt snärt, i betydelsen att den var lögnaktig. Anyhooo, lysande försvar.
Efter frågor från auditoriet, vilket var åtskilliga, numismatics attracts a crowd, kom en opposition, den s.k tredje opponenten, i form av ngra kollegor, som tagit fasta på det ovan nämnda skägget och menade sig ha kunnat urskilja the masterplan för avhandlingen, nämligen att skapa ett skäggigt världherravälde. Saken blev inte bättre av att dessa kunde påpeka att även båda handledarna var beprydda med ansiktshår.
Därefter var förstås sedvanligt mingel, vilket jag skippade för att dra till Carolina and put in my hours there, och dricka kaffe förstås. Tydligen fick avhandlingen godkänt då festen inte inställdes, utan var fantastiskt uppsluppen och förbaskat rolig. (Lovisa, bilder kommer på FB)
Saturday, April 26, 2008
firmis nexibus
Feast your eyes at this!
Som synes har vissa förändringar skett, jag har med viss hjälp (är nämligen teknikidiot) av en av gossarna på Spogg, äntligen lärt mig lägga upp en s.k. blogroll.
Säg mig gärna om jag missat någon viktig, jag har mest plockat dem som jag läser närapå dagligen. (Har även valt att ha mest svenska bloggar.) Kategorierna är inte heller de bästa, många täcker in flera fält, och får bättras på efter hand. Förslag på andra som bör länkas till?
Några av de nya som jag inte tror nämnts här tidigare är Roman History Books och Lingvistbloggen, som har haft mycket latin på senare tiden.
Slutligen finns nu även en Paypal-knapp...
Som synes har vissa förändringar skett, jag har med viss hjälp (är nämligen teknikidiot) av en av gossarna på Spogg, äntligen lärt mig lägga upp en s.k. blogroll.
Säg mig gärna om jag missat någon viktig, jag har mest plockat dem som jag läser närapå dagligen. (Har även valt att ha mest svenska bloggar.) Kategorierna är inte heller de bästa, många täcker in flera fält, och får bättras på efter hand. Förslag på andra som bör länkas till?
Några av de nya som jag inte tror nämnts här tidigare är Roman History Books och Lingvistbloggen, som har haft mycket latin på senare tiden.
Slutligen finns nu även en Paypal-knapp...
Thursday, April 24, 2008
Pecunia non olet
Detta är reklam för den högintressanta disputation som går av stapeln imorgon fredag, och repondent är ingen mindre än den bejublade Latinfestivalsavlutaren.
Intresserade av antiken, eller bara sådana hågade åt en god skröna (massor av Historia Augusta och Gibbon citeras med elegant urval) ska absolut försöka få tag i den vansinnigt snygga avhandlingen ovan, notera även de proffsiga myntbilderna
Dulce et decorum est pro patria mori
Och visst blossade febren upp igår, fick stappla hem och kollapsa stilla, sålunda den ytterst lugubra tonen i gårdagens inlägg, sorry 'bout that. Oron lämnar en inte dock. Konferensen närmar sig.
Det paper jag försöker banka till någon slags läsbar och akademisk form handlar naturligtvis om Sortes Vergilianae, en av mina stora passioner. Det är nu så stort och ohanterligt då jag inte vill beröva de eventuella åhörarna en enda anekdot eller fascinerande episod, vilket tyvärr man måste göra för att hålla sig inom det snåla 20-minuters märket.
Rutinerade läsare av bloggen känner till fenomenet och min flitiga användning därav sedan tidigare, och då även den fantastiska generatorn, byggd för just det ändamålet, men kort kan man säga att det är en metod för att förutspå framtiden genom ett på måfå välja en ra ur Vergilius, och då oftast ur Aeneiden.
Jag har framförallt intresserat mig för det moderna bruket av sortes, det antika har sina problem som inte ska diskuteras just nu, och det finns faktiskt fler fall av detta än man skulle kunna ana. Detta var väl sällan en riktigt betrodd spådomsmetod, utan som så mkt annat av den sorten, och då i synnerhet nyttjat av en bildad skara, ett försök att försöka förstå, och förstås som alltid när det gäller de sant klassiska verken kunna se sin egen tid och situation i dessa.
En av de mest underbara fynd i efterforskningarna om någorlunda modena sortes är en liten 29-sidig broschyr från 1921, en installationsföreläsning av en professor vid Liverpools universitet. Han talar däri mycket om hur Vergilius kunde användas under Kriget (the War; som has låter trycka det), och drar såsom britter plägar, myckna paralleller till de egna landsmännens poesi.
Det mest intressanta är dock, och samtidigt det mest rörande, eftersom det blir personlig, då rädsla och frustration lyser tydligt igenom, är hur han beskiver sitt eget bruk av Sortes under Kriget.
Har en vansinnig lust att ge upp allt nu, för att skriva en bok om Verglius under första världskriget, jag tror det skulle finnas mycket att säga, såväl om den magnifika krigspoesi som förddes, som retorik och t.ex. regementsmotton. Kan inte någon ge mig pengar till detta?
Det, the War, är i mina ögon en av de mest intressanta konflikterna och perioderna i den sen-moderna tiden, då det omfattar så stora förändringar, och vidare så är jag väldigt förtjust i epokens poesi. (Jag skulle här vilja citera ngra ord från Graves Goodbye to all that, en av de absolut bästa första världskrigs-memoarerna, men mitt ex är borta, antagligen utlånat anno dazumal, och aldrig returnerat. Vänligen lämna åter! Och extra surt då det är det andra exemplaret som försvinner på detta vis för mig. Det mesta av Sassoon står hemma hos frater och Owen är MIA)
Jag ska nu ge er texten till stycket om hans privata sortes, jag har inte infogat ngra översättningar för att göra det lite mer autentiskt (notera dock att han ger en översättning av grekiskan), värt att lägga märke till är även bruket av atom, i sanning ironiskt med den klassiskt bildade Oppenheimer i åtanke. Det är ett otroligt tidsdokument, tänk er nu in i hur härjat och traumatiserat Storbritannien var 1921.
Slutligen, hav tålamod med det ngt omständliga och invecklade språket, med sitt typiska tokciterande, jag vet att standarden för läskunnighet numer ligger i klass med dagboksblog med bilder på lunchsallader, but really do try (de stora skrikande bokstäverna vid tillfälle är professorn egna):
In august 1914, in the week of the German rush for Paris, when von Kluck was trying desperately to ‘hack his way through’; when day by day in the Times’ diagram the black line of the hostile advance was slipping nearer and nearer to its objective; when all were anxious an in some quarters it was thought that the fall of Paris was only a matter of days; - a scholar turned, not unnaturally, to his Vergil for light. What said the Oracle? The sors was from the sixth Aeneid, and the words ran thus:
Quos super atra silex iam iam lapsura cadentique
Imminet assimilis. Lucent genialibus altis
Aurea fulcra toris epulaeque ante ora paratae
Regifico luxu.
(there you have the lure- and the menace. Then the sors and consolation)
Furairum maxima iuxta
Accubat et maibus prohibit contingere mensas (6.602-606)
The queen of the avengers keeps guard between. Her hand thrusts away the spoiler from the feast. What modern pen could have portrayed with the same terseness and power that tremendous and heart-shaking crisis? That the words turned up at random thus are a reminiscence or echo of the passage in Pindar
[Har inte kompetensen ett återge grekiskan]
(Isthmian odes, vii (viii), 9ff;
Inasmuch as some God hath put away from us the Tantalos-stone that hung above our heads, a curse intolerable to Hellas (Ernet Myers)
Which compares the Persian invasion of Greece to the stone of Tantalus, -ever threatening avalanche like to fall but never quite ‘crashing’ or crushing its objective- seems on reflection only to give further pregnancy and point to the sors Vergilianae.
A year passed and one atom, a ‘classical’ atom, ‘in the sounding labour-house vast’ of a London vexed and harassed with the unsolicited attentions, nightly renewed, of the ubiquitous and objectionable Zepperlin, turned yet again to Vergil for comfort. And pat fell not the bomb but the anodyne. The sors was from Aeneid IX, the description of the wolf, ‘the prowling wolf’, - so Milton, P.L.4.183ff:
Whom hunger drives to seek new haunt for prey
Whatching where shepherds pen their flocks at eve,
In hurdled cotes amid field secure…
Yes, but whereas Milton’s wolf
Leaps o’er the fence with ease into the field
In Vergil the beast would pray but the flock ‘take covert’ and the raider is foiled (IX.59ff);
Ac veluti pleno lupus insidiatus ovili
Cum fremit ad caulas, ventos perpessus et imbris,
Nocte super media, tuti sub matribus agni
Balatum exercent: ille asper et improbus ira
SAEVIT IN ABSENTIS
‘saevit in absentis!’ voids his spleen (his ‘frightfulness’) in vain on a foe beyond his reach…
Poets that lasting marble seek
Must carve in latin or in greek…
Ransack all literature and will you find in any language another three words to sum up so vividly and completely the Zepperlin offensive, its character and its result?
Curiously apt was a third sors on the attempt to force the Dardanelles, a line from Aeneid IX (eller V.60 och 639 som står I noten) with the neighbouring reference to the four ‘capital ships’ Aenes lost, the set-back to his hopes and the joyless reflection; Hic primum Fortuna fidem mutate novavit; and a fourth on the Czar and the revolution in Russia, the lines on the fall of Priam in Aenid II (557f):
Iacet ingens litore truncus
Avolsumque umeris caput et sine nomine corpus
But yesterday the word of Caesar might
Have stood aginst the world; now lies he there,
And none so poor to do him reverence
And the late yet faithful assurance, in 1918, of the collapse of Bulgaria and the beginning of the end (6.96):
Via prima salutis
(quod minime reris) graia paendetur ab urbe
The highroad to safety, the gate to peace, little through you think it, an enemy city shall first unbar.
But the War had begun on a Vergilian note, with a sors Vergiliana spontaneously chosen and taken up with a zest by the nation as a whole. Who does not remember the burden of the song with which the light-hearted Incorrigibiles embarked on the quest?
It’s a long, long way to Tipperary:
It’s a long way to go.
And what Latinist who loves his Vergil did not recognise on the instant an almost word-for-word translation of the counsel given by Helenus to Aeneas (3.381ff) when he thought, ‘good easy man’, he too at the beginning of his great war, that on the threshold of the adventure stood success?
Principio Italiam (Italy, Hesperia, the Westland was his Tipperary)
Quam tu iam rere propinquam
(vicinosque, ignare, paras invadere portus)
LONGA PROCUL LONGIS VIA DIVIDIT INVIA TERRIS
‘Tipperary’ or ‘Paradise won’ (some may stumble at the word but ‘Paradise’ it is, and Paradise not lost, but won). That is the burden of the Aeneid. All life is to Vergil a quest, an adventure, a crusade; a struggle, against odds and a hard struggle: but a struggle worth winning.
Det paper jag försöker banka till någon slags läsbar och akademisk form handlar naturligtvis om Sortes Vergilianae, en av mina stora passioner. Det är nu så stort och ohanterligt då jag inte vill beröva de eventuella åhörarna en enda anekdot eller fascinerande episod, vilket tyvärr man måste göra för att hålla sig inom det snåla 20-minuters märket.
Rutinerade läsare av bloggen känner till fenomenet och min flitiga användning därav sedan tidigare, och då även den fantastiska generatorn, byggd för just det ändamålet, men kort kan man säga att det är en metod för att förutspå framtiden genom ett på måfå välja en ra ur Vergilius, och då oftast ur Aeneiden.
Jag har framförallt intresserat mig för det moderna bruket av sortes, det antika har sina problem som inte ska diskuteras just nu, och det finns faktiskt fler fall av detta än man skulle kunna ana. Detta var väl sällan en riktigt betrodd spådomsmetod, utan som så mkt annat av den sorten, och då i synnerhet nyttjat av en bildad skara, ett försök att försöka förstå, och förstås som alltid när det gäller de sant klassiska verken kunna se sin egen tid och situation i dessa.
En av de mest underbara fynd i efterforskningarna om någorlunda modena sortes är en liten 29-sidig broschyr från 1921, en installationsföreläsning av en professor vid Liverpools universitet. Han talar däri mycket om hur Vergilius kunde användas under Kriget (the War; som has låter trycka det), och drar såsom britter plägar, myckna paralleller till de egna landsmännens poesi.
Det mest intressanta är dock, och samtidigt det mest rörande, eftersom det blir personlig, då rädsla och frustration lyser tydligt igenom, är hur han beskiver sitt eget bruk av Sortes under Kriget.
Har en vansinnig lust att ge upp allt nu, för att skriva en bok om Verglius under första världskriget, jag tror det skulle finnas mycket att säga, såväl om den magnifika krigspoesi som förddes, som retorik och t.ex. regementsmotton. Kan inte någon ge mig pengar till detta?
Det, the War, är i mina ögon en av de mest intressanta konflikterna och perioderna i den sen-moderna tiden, då det omfattar så stora förändringar, och vidare så är jag väldigt förtjust i epokens poesi. (Jag skulle här vilja citera ngra ord från Graves Goodbye to all that, en av de absolut bästa första världskrigs-memoarerna, men mitt ex är borta, antagligen utlånat anno dazumal, och aldrig returnerat. Vänligen lämna åter! Och extra surt då det är det andra exemplaret som försvinner på detta vis för mig. Det mesta av Sassoon står hemma hos frater och Owen är MIA)
Jag ska nu ge er texten till stycket om hans privata sortes, jag har inte infogat ngra översättningar för att göra det lite mer autentiskt (notera dock att han ger en översättning av grekiskan), värt att lägga märke till är även bruket av atom, i sanning ironiskt med den klassiskt bildade Oppenheimer i åtanke. Det är ett otroligt tidsdokument, tänk er nu in i hur härjat och traumatiserat Storbritannien var 1921.
Slutligen, hav tålamod med det ngt omständliga och invecklade språket, med sitt typiska tokciterande, jag vet att standarden för läskunnighet numer ligger i klass med dagboksblog med bilder på lunchsallader, but really do try (de stora skrikande bokstäverna vid tillfälle är professorn egna):
In august 1914, in the week of the German rush for Paris, when von Kluck was trying desperately to ‘hack his way through’; when day by day in the Times’ diagram the black line of the hostile advance was slipping nearer and nearer to its objective; when all were anxious an in some quarters it was thought that the fall of Paris was only a matter of days; - a scholar turned, not unnaturally, to his Vergil for light. What said the Oracle? The sors was from the sixth Aeneid, and the words ran thus:
Quos super atra silex iam iam lapsura cadentique
Imminet assimilis. Lucent genialibus altis
Aurea fulcra toris epulaeque ante ora paratae
Regifico luxu.
(there you have the lure- and the menace. Then the sors and consolation)
Furairum maxima iuxta
Accubat et maibus prohibit contingere mensas (6.602-606)
The queen of the avengers keeps guard between. Her hand thrusts away the spoiler from the feast. What modern pen could have portrayed with the same terseness and power that tremendous and heart-shaking crisis? That the words turned up at random thus are a reminiscence or echo of the passage in Pindar
[Har inte kompetensen ett återge grekiskan]
(Isthmian odes, vii (viii), 9ff;
Inasmuch as some God hath put away from us the Tantalos-stone that hung above our heads, a curse intolerable to Hellas (Ernet Myers)
Which compares the Persian invasion of Greece to the stone of Tantalus, -ever threatening avalanche like to fall but never quite ‘crashing’ or crushing its objective- seems on reflection only to give further pregnancy and point to the sors Vergilianae.
A year passed and one atom, a ‘classical’ atom, ‘in the sounding labour-house vast’ of a London vexed and harassed with the unsolicited attentions, nightly renewed, of the ubiquitous and objectionable Zepperlin, turned yet again to Vergil for comfort. And pat fell not the bomb but the anodyne. The sors was from Aeneid IX, the description of the wolf, ‘the prowling wolf’, - so Milton, P.L.4.183ff:
Whom hunger drives to seek new haunt for prey
Whatching where shepherds pen their flocks at eve,
In hurdled cotes amid field secure…
Yes, but whereas Milton’s wolf
Leaps o’er the fence with ease into the field
In Vergil the beast would pray but the flock ‘take covert’ and the raider is foiled (IX.59ff);
Ac veluti pleno lupus insidiatus ovili
Cum fremit ad caulas, ventos perpessus et imbris,
Nocte super media, tuti sub matribus agni
Balatum exercent: ille asper et improbus ira
SAEVIT IN ABSENTIS
‘saevit in absentis!’ voids his spleen (his ‘frightfulness’) in vain on a foe beyond his reach…
Poets that lasting marble seek
Must carve in latin or in greek…
Ransack all literature and will you find in any language another three words to sum up so vividly and completely the Zepperlin offensive, its character and its result?
Curiously apt was a third sors on the attempt to force the Dardanelles, a line from Aeneid IX (eller V.60 och 639 som står I noten) with the neighbouring reference to the four ‘capital ships’ Aenes lost, the set-back to his hopes and the joyless reflection; Hic primum Fortuna fidem mutate novavit; and a fourth on the Czar and the revolution in Russia, the lines on the fall of Priam in Aenid II (557f):
Iacet ingens litore truncus
Avolsumque umeris caput et sine nomine corpus
But yesterday the word of Caesar might
Have stood aginst the world; now lies he there,
And none so poor to do him reverence
And the late yet faithful assurance, in 1918, of the collapse of Bulgaria and the beginning of the end (6.96):
Via prima salutis
(quod minime reris) graia paendetur ab urbe
The highroad to safety, the gate to peace, little through you think it, an enemy city shall first unbar.
But the War had begun on a Vergilian note, with a sors Vergiliana spontaneously chosen and taken up with a zest by the nation as a whole. Who does not remember the burden of the song with which the light-hearted Incorrigibiles embarked on the quest?
It’s a long, long way to Tipperary:
It’s a long way to go.
And what Latinist who loves his Vergil did not recognise on the instant an almost word-for-word translation of the counsel given by Helenus to Aeneas (3.381ff) when he thought, ‘good easy man’, he too at the beginning of his great war, that on the threshold of the adventure stood success?
Principio Italiam (Italy, Hesperia, the Westland was his Tipperary)
Quam tu iam rere propinquam
(vicinosque, ignare, paras invadere portus)
LONGA PROCUL LONGIS VIA DIVIDIT INVIA TERRIS
‘Tipperary’ or ‘Paradise won’ (some may stumble at the word but ‘Paradise’ it is, and Paradise not lost, but won). That is the burden of the Aeneid. All life is to Vergil a quest, an adventure, a crusade; a struggle, against odds and a hard struggle: but a struggle worth winning.
Wednesday, April 23, 2008
sol lucet omnibus
Jag har ont i halsen och oro i kroppen, det finns för mycket att bli hispig över. Case in point:
- Mitt paper till den snabbt stundande konferensen ligger nu på runt 20 sidor, enkelt radavstånd, och har ännu inte nått den moderna eran, vilket liksom ändå var tänkt att utgöra huvudnumret i denna receptionsstuide. Praxis är vid de 20 miuter man tilldelas att "that papers should not exceed 8 double-spaced A4 pages." Är inget vidare på stringens och att vara kortfattad, andekdoter är min grej.
- Avhandlingen. Kill me now.
- Ett abstract som måste in nu, nu, nu...
- Stip.ansökan med dödlinje 5 maj.
- Förestående seminarier, såväl mitt som andras.
- Deklaration av försäljning av bostadsrätt. Lika bra att ta på sig dumstrut och börja grina i förebyggnade syfte. Är blankettidiot.
- Mina grannar stal en avokado. Vilket ruffigt område man bor i!
- På tal om vilket, min oförmåga att prata om annat än grönsaker. Jag framför härmed en offentlig ursäkt till alla som fick sitta igenom helgens sparris- och svartrots-monologer.
- Mastersprogrammen. Hallå, humfak, ni har en otrolig chans att göra något suveränt här, schabbla inte! (Detta är mitt alternativa diskussionsämne när jag uttömt det ovan, är något av en social katastrof)
- Carolina
- Förestående flygresor. Jag hatar så att flyga.
- Sommarens logistik.
- Frågelådan. Det kommer, hoppas jag.
- Mitt paper till den snabbt stundande konferensen ligger nu på runt 20 sidor, enkelt radavstånd, och har ännu inte nått den moderna eran, vilket liksom ändå var tänkt att utgöra huvudnumret i denna receptionsstuide. Praxis är vid de 20 miuter man tilldelas att "that papers should not exceed 8 double-spaced A4 pages." Är inget vidare på stringens och att vara kortfattad, andekdoter är min grej.
- Avhandlingen. Kill me now.
- Ett abstract som måste in nu, nu, nu...
- Stip.ansökan med dödlinje 5 maj.
- Förestående seminarier, såväl mitt som andras.
- Deklaration av försäljning av bostadsrätt. Lika bra att ta på sig dumstrut och börja grina i förebyggnade syfte. Är blankettidiot.
- Mina grannar stal en avokado. Vilket ruffigt område man bor i!
- På tal om vilket, min oförmåga att prata om annat än grönsaker. Jag framför härmed en offentlig ursäkt till alla som fick sitta igenom helgens sparris- och svartrots-monologer.
- Mastersprogrammen. Hallå, humfak, ni har en otrolig chans att göra något suveränt här, schabbla inte! (Detta är mitt alternativa diskussionsämne när jag uttömt det ovan, är något av en social katastrof)
- Carolina
- Förestående flygresor. Jag hatar så att flyga.
- Sommarens logistik.
- Frågelådan. Det kommer, hoppas jag.
Monday, April 21, 2008
O gens durissima corde!
Ytterligare en bok i Vibeke Olssons kristna romarserie har nu publicerats, och då jag tycker hon är enormt duktig och kunnig, så drar jag mig för att läsa henne, då de alltid är så ruskigt sorgliga, man tenderar att gråta floder. I tonåren slukade jag dem, men då fann jag ett visst behag i att grina, dock inte längre. DNs recensent hyllar också hennes kunnande, men är lika uppmärksam på det tragiska:
"Som om Vibeke Olsson själv vuxit upp under romartiden skriver hon ingående om flatbrödsbak, honungsvatten, kryddvin och andstuvningar. Hon skriver om kavalleriförband, dubbelkohorter, exerciser "i smal sköldpaddsformation" och olika legionärssköldar. Om seder bland slavar, ammor, smeder och skräddare. Om "parfymerade oljelampor" i de välbärgades boningar och om enkla "bordelltält" i närheten av soldatlägren. Ibland undrar man om författaren smyger in egna detaljer i den historiska rekvisitan - eller fanns det verkligen pessar under romartiden? Hur som helst är Olsson så grundligt inläst på romartiden att hon förmår brodera ut en hel värld för läsaren att sjunka in i och låta sig omslutas av.
...
Både Paulus och Justina drabbas av öden med närmast klassiska tragediproportioner. Paulus berövas sin heder, genom att degraderas i fält, och Justina får veta att hon aldrig kan få barn och att en graviditet kan vara livshotande, varför hon inte heller tillåts något samliv med sin man. "
Ack!
"Som om Vibeke Olsson själv vuxit upp under romartiden skriver hon ingående om flatbrödsbak, honungsvatten, kryddvin och andstuvningar. Hon skriver om kavalleriförband, dubbelkohorter, exerciser "i smal sköldpaddsformation" och olika legionärssköldar. Om seder bland slavar, ammor, smeder och skräddare. Om "parfymerade oljelampor" i de välbärgades boningar och om enkla "bordelltält" i närheten av soldatlägren. Ibland undrar man om författaren smyger in egna detaljer i den historiska rekvisitan - eller fanns det verkligen pessar under romartiden? Hur som helst är Olsson så grundligt inläst på romartiden att hon förmår brodera ut en hel värld för läsaren att sjunka in i och låta sig omslutas av.
...
Både Paulus och Justina drabbas av öden med närmast klassiska tragediproportioner. Paulus berövas sin heder, genom att degraderas i fält, och Justina får veta att hon aldrig kan få barn och att en graviditet kan vara livshotande, varför hon inte heller tillåts något samliv med sin man. "
Ack!
Sunday, April 20, 2008
Cui deinde subibit
Har suttit hemma en del för att desperat försöka tota ihop ett konferenspaper, dock slutar det mest med att jag funderar på olika sätt att tillaga sparris, den är ju så fin så här års.
Ytterligare ett problem med att sitta chez moi är naturligtvis bristen på referenslitteratur och andra källor, man har det ena och det andra, men torftigt är det. Mitt paper kräver en del letande i Historia Augusta, och då jag vid ett mer disciplinerat och inte fullt så legymfokuserat datum petat in de latinsk är det mest sporadisk kontextkoll som krävs, vilket jag till nu i helgen nyttjade den variant av Historuia som fanns därhemma, nämligen en svensk översättning som kom 2005; Kejsarhistorier, som jag hittills bara ströläst i.
Den är inte komplett, men jag trodde den någorlunda habil till dess att jag skulle få lite mer kött gällande Hadrianus, i biografin om just densamme, stycke 16 (s 48 i min utgåva), och stötte på problem. Översättningen lyder:
”Han älskade för övrigt att uttrycka sig i ålderdomlig stil och deltog med sina tal i lärda meningsutbyten. Han föredrog för övrigt Cicero framför Cato, Vergilius framför Ennius, Caelius framför Sallustius, och med samma överlägsenhet gav han sina omdömen om Homeros och Platon.”
Om vi har överseende med den lite stolpiga svenska (kanske ett medvetet stilistiskt grepp för att återge den latinska textens känsla), så är det tyvärr felöversatt vad det gäller hans preferenser. Den latinska texten lyder nämligen:
Ciceroni Catonem, Vergilio Ennium, Sallustio Caelium praetulit
Och om jag inte minns helt fel från mina stil och grammatikkurser (vilket kan var fallet), så är konstruktionen alqd alci rei praeferre. Vidare borde kontexten varit a dead giveway på att översättningen inte riktigt stämde, då det i raden innan talas om Hadrianus förkärlek för ålderdomlig stil, och då följer det logiskt och den latinska texten att han skulle föredra den gammalmodige Cato framför Cicero, den arkaiske Ennius framför Vergilius, och den arkaiserande Sallustius framför Caelius. Man förvånas att ingen noterat detta.
Kommentaren assisterar på intet vis, då identifikation av dessa stora författare är dessutom luddig och inte så hjälpsam i och med att Cato identifieras med orden ”Julius Caesars motståndare”, vilket gör det en smula förvirrat, då det antagligen är Cato Censorius eller d.ä, bl.a känd såsom just retoriker (ni vet han med Ceterum/praeterea censeo Carthaginem esse delendam), som åsyftas här, och ska liksom vara ställd i kontrast till Cicero. (Det sägs att Cicero kände till mer än 150 tal av Cato. Cato den äldres tal fanns säkert väl tillgängliga vid såväl den tiden som Hadrianus, vi har idag bara fragment.) Det ska alltså verkligen inte vara Cato den yngre, barnbarnsbarn till den ovan nämnde och Caesars samtide, som jämförs med Cicero. Bock i kanten.
Likaså i den vergilianska jämförelsen, där hans arkaiske motpart beskrivs ”Ennius…skrev tragedier som är bevarade i fragment”, vilket han absolut gjorde, men inte riktigt är poängen här. Gissningsvis åsyftar den eminenta författaren av Historia Augusta (jag är närapå övertalad av Syme att det är en enda författare till alla dessa skrönor) att här ställa Aeneiden i jämförelse till Ennius episka verk, Annales, som med sitt mytologiska och patriotiska innehåll just kan utgöra en like till Vergilius stora arbete.
Caelius identifieras såsom ”Caelius Antipater (100-talet f.Kr) romersk historieskrivare”, och han verkar var mer känd som Coelius Antipater, men jag tvivlar på att det stämmer då Harianus enligt kontexten ska föredra riktigt åldriga författare och Sallustius faktiskt är något modernare (86-34 f.Kr), sålunda är det nog helt enkelt felöversatt.
Jag har inte tid att leta efter ytterligare felaktigheter (om så sådana finns, detta kan vara den enda fläcken), men tycker det är tråkigt att ingen recensent uppmärksammat detta, recensioner av översättningar från ”svåra” språk tenderar att vara lite tama (se SvD, men det finns undantag). Det är även synd att just detta stycke blir helt obegripligt för gemene man, såväl genom felöversättning som irrelevant och vilseledande kommentar.
För övrigt har jag nu bemästrat Hollandaisesås, lättare än vad man kan tro, och magnifikt till sparris.
Ytterligare ett problem med att sitta chez moi är naturligtvis bristen på referenslitteratur och andra källor, man har det ena och det andra, men torftigt är det. Mitt paper kräver en del letande i Historia Augusta, och då jag vid ett mer disciplinerat och inte fullt så legymfokuserat datum petat in de latinsk är det mest sporadisk kontextkoll som krävs, vilket jag till nu i helgen nyttjade den variant av Historuia som fanns därhemma, nämligen en svensk översättning som kom 2005; Kejsarhistorier, som jag hittills bara ströläst i.
Den är inte komplett, men jag trodde den någorlunda habil till dess att jag skulle få lite mer kött gällande Hadrianus, i biografin om just densamme, stycke 16 (s 48 i min utgåva), och stötte på problem. Översättningen lyder:
”Han älskade för övrigt att uttrycka sig i ålderdomlig stil och deltog med sina tal i lärda meningsutbyten. Han föredrog för övrigt Cicero framför Cato, Vergilius framför Ennius, Caelius framför Sallustius, och med samma överlägsenhet gav han sina omdömen om Homeros och Platon.”
Om vi har överseende med den lite stolpiga svenska (kanske ett medvetet stilistiskt grepp för att återge den latinska textens känsla), så är det tyvärr felöversatt vad det gäller hans preferenser. Den latinska texten lyder nämligen:
Ciceroni Catonem, Vergilio Ennium, Sallustio Caelium praetulit
Och om jag inte minns helt fel från mina stil och grammatikkurser (vilket kan var fallet), så är konstruktionen alqd alci rei praeferre. Vidare borde kontexten varit a dead giveway på att översättningen inte riktigt stämde, då det i raden innan talas om Hadrianus förkärlek för ålderdomlig stil, och då följer det logiskt och den latinska texten att han skulle föredra den gammalmodige Cato framför Cicero, den arkaiske Ennius framför Vergilius, och den arkaiserande Sallustius framför Caelius. Man förvånas att ingen noterat detta.
Kommentaren assisterar på intet vis, då identifikation av dessa stora författare är dessutom luddig och inte så hjälpsam i och med att Cato identifieras med orden ”Julius Caesars motståndare”, vilket gör det en smula förvirrat, då det antagligen är Cato Censorius eller d.ä, bl.a känd såsom just retoriker (ni vet han med Ceterum/praeterea censeo Carthaginem esse delendam), som åsyftas här, och ska liksom vara ställd i kontrast till Cicero. (Det sägs att Cicero kände till mer än 150 tal av Cato. Cato den äldres tal fanns säkert väl tillgängliga vid såväl den tiden som Hadrianus, vi har idag bara fragment.) Det ska alltså verkligen inte vara Cato den yngre, barnbarnsbarn till den ovan nämnde och Caesars samtide, som jämförs med Cicero. Bock i kanten.
Likaså i den vergilianska jämförelsen, där hans arkaiske motpart beskrivs ”Ennius…skrev tragedier som är bevarade i fragment”, vilket han absolut gjorde, men inte riktigt är poängen här. Gissningsvis åsyftar den eminenta författaren av Historia Augusta (jag är närapå övertalad av Syme att det är en enda författare till alla dessa skrönor) att här ställa Aeneiden i jämförelse till Ennius episka verk, Annales, som med sitt mytologiska och patriotiska innehåll just kan utgöra en like till Vergilius stora arbete.
Caelius identifieras såsom ”Caelius Antipater (100-talet f.Kr) romersk historieskrivare”, och han verkar var mer känd som Coelius Antipater, men jag tvivlar på att det stämmer då Harianus enligt kontexten ska föredra riktigt åldriga författare och Sallustius faktiskt är något modernare (86-34 f.Kr), sålunda är det nog helt enkelt felöversatt.
Jag har inte tid att leta efter ytterligare felaktigheter (om så sådana finns, detta kan vara den enda fläcken), men tycker det är tråkigt att ingen recensent uppmärksammat detta, recensioner av översättningar från ”svåra” språk tenderar att vara lite tama (se SvD, men det finns undantag). Det är även synd att just detta stycke blir helt obegripligt för gemene man, såväl genom felöversättning som irrelevant och vilseledande kommentar.
För övrigt har jag nu bemästrat Hollandaisesås, lättare än vad man kan tro, och magnifikt till sparris.
Friday, April 18, 2008
requiescat in pace
Lundaprofessorn Birger Bergh har tyvärr avlidit.
Många minns väl honom från fråga Lund, själv minns jag honom som utomordentlig lärare på C-nivåns stilkurs.
Han var en ypperlig latinist och en väldigt produktiv författare, han gjorde på senare år utmärkta översättningar och mer populära böcker. Bland de relativt nyutkomna kan nämnas Konsten att få rätt (med hans porträtt på framsidan) och för att nämna några av hans utmärkta översättningar från latinet, bör t.ex Karl den stores liv (med latinsk paralelltext!), Min hemlighet och Schefferi En bok om det svenska folkets minnesvärda exempel inte förbigås.
Tankarna går naturligtvis till familjen, dock kan jag inte låta bli att hoppas att hans översättning av Andria hann slutföras.
Många minns väl honom från fråga Lund, själv minns jag honom som utomordentlig lärare på C-nivåns stilkurs.
Han var en ypperlig latinist och en väldigt produktiv författare, han gjorde på senare år utmärkta översättningar och mer populära böcker. Bland de relativt nyutkomna kan nämnas Konsten att få rätt (med hans porträtt på framsidan) och för att nämna några av hans utmärkta översättningar från latinet, bör t.ex Karl den stores liv (med latinsk paralelltext!), Min hemlighet och Schefferi En bok om det svenska folkets minnesvärda exempel inte förbigås.
Tankarna går naturligtvis till familjen, dock kan jag inte låta bli att hoppas att hans översättning av Andria hann slutföras.
Tuesday, April 15, 2008
mammae
Latinbloggen verkar vara nämnd som en bokblogg i Smålandsposten. Det hade jag ingen aning om. Eller är det en villa, kommen av att ha läst den utan tvivel vansinnige Serbat (som definierar alla finala dativ utifrån Cato. No joke!) hela dagen, varvat med stirrande på Merkels (good for her!) tjusiga byst?
mortua?
Här följer den insändare som jag skickade till UNT i förra veckan med anledning av deras Carolina-artikel, men som de tydligen inte behagar publicera och jag vet inte varför.
Man har väldigt begränsat med ord, så den är inte direkt resonerande:
När jag läst artikeln om Carolinabiblioteket, publicerad den 8 april, förvånades jag. Det som jag reagerade mest på var påståendet "idag arbetar forskarna mest och bäst på sitt arbetsrum med sin dator", och jag undrar om två aspekter beaktats.
För det första finns det åtskilliga som bedriver forskning som intehar arbetsrum vid universitetet. De kan vara tillfälligt besökandeforskare, produktiva emeriti utan rum, nyligen disputerade som ännuinte har tjänst, eller rentav frilansande amatörer.
Vidare, en forskande grupp utan arbetsrum är studenter på s.k. avancerad nivå, som kämpar med uppsatser, och strax tillkommer även mastersstudenter.Dessa har inget arbetsrum och behöver i högsta grad denna arbetsplats.Carolina är nämligen en arbetsplats. Läsesalarna har bra öppettider, lättillgänglig referenslitteratur, samt har obligatorisk garderob vilket ger arbetsro. Carolina är nu öppet för alla, och det voreodemokratiskt att starkt begränsa möjligheten för forskning sombedrivs av andra än forskare med arbetsrum.
För det andra, så frågar man sig om universitetet vill uppmuntra attforskarna sitter allena på arbetsrummet? Borde inte tvärvetenskaplighet och samverkan främjas av universitetet? Hur ska det ske om forskarna hänvisas till sina arbetsrum? Carolina utgör engivande träffpunkt för forskare, och kontakter knyts inte bara över ämnesgränserna, utan även generationsskillnader överbryggs. Det är ett av de få ställen som erbjuds för studenter och etablerade forskare att informellt interagera.
I satsningen på mastersprogrammen blir det än viktigare att kunnaerbjuda forskningsbibliotek som fungerar som en arbetsplats, och inte bara bruksbibliotek. Varför inte erbjuda mastersstudenterna inom humaniora bord i t.ex. C-salen, och sålunda skapa ett naturligtcentrum för diskussioner såväl inom mastersprogrammen som överämnesgränser och hierarkier? Jag hoppas man väljer att både bevara ochvidareutveckla denna mötesplats och arbetsplats för forskare på alla nivåer.
Man har väldigt begränsat med ord, så den är inte direkt resonerande:
När jag läst artikeln om Carolinabiblioteket, publicerad den 8 april, förvånades jag. Det som jag reagerade mest på var påståendet "idag arbetar forskarna mest och bäst på sitt arbetsrum med sin dator", och jag undrar om två aspekter beaktats.
För det första finns det åtskilliga som bedriver forskning som intehar arbetsrum vid universitetet. De kan vara tillfälligt besökandeforskare, produktiva emeriti utan rum, nyligen disputerade som ännuinte har tjänst, eller rentav frilansande amatörer.
Vidare, en forskande grupp utan arbetsrum är studenter på s.k. avancerad nivå, som kämpar med uppsatser, och strax tillkommer även mastersstudenter.Dessa har inget arbetsrum och behöver i högsta grad denna arbetsplats.Carolina är nämligen en arbetsplats. Läsesalarna har bra öppettider, lättillgänglig referenslitteratur, samt har obligatorisk garderob vilket ger arbetsro. Carolina är nu öppet för alla, och det voreodemokratiskt att starkt begränsa möjligheten för forskning sombedrivs av andra än forskare med arbetsrum.
För det andra, så frågar man sig om universitetet vill uppmuntra attforskarna sitter allena på arbetsrummet? Borde inte tvärvetenskaplighet och samverkan främjas av universitetet? Hur ska det ske om forskarna hänvisas till sina arbetsrum? Carolina utgör engivande träffpunkt för forskare, och kontakter knyts inte bara över ämnesgränserna, utan även generationsskillnader överbryggs. Det är ett av de få ställen som erbjuds för studenter och etablerade forskare att informellt interagera.
I satsningen på mastersprogrammen blir det än viktigare att kunnaerbjuda forskningsbibliotek som fungerar som en arbetsplats, och inte bara bruksbibliotek. Varför inte erbjuda mastersstudenterna inom humaniora bord i t.ex. C-salen, och sålunda skapa ett naturligtcentrum för diskussioner såväl inom mastersprogrammen som överämnesgränser och hierarkier? Jag hoppas man väljer att både bevara ochvidareutveckla denna mötesplats och arbetsplats för forskare på alla nivåer.
quaeso
Då jag som alltid missade den stora rekryteringsveckan (första veckan i mars) av latinlärare bjuder jag här på dess affisch, samt uppmanar alla att söka något av de klassiska språken, här hittas kurser, ty idag är sista anmälningsdag.
Sök!
Monday, April 14, 2008
qualis Pindarico spiritus ore tonat
En UnderStreckare om Pindaros idag av folkhjälten Sture Linnér:
"Om Pindaros yttre liv vet vi föga. En gigant inom antikforskningen, Ulrich von Wilamowitz-Moellendorff, gav visserligen i en bok som kom ut 1922 och mycket länge förblivit tongivande en mängd biografiska detaljer om honom. Dessa grundade sig dock på uppfattningen att diktens jag alltid var identiskt med skalden själv. I dag är vi ju emellertid mindre benägna att i ett poem, även när det är skrivet i första person, utan vidare läsa in underlaget för en ”Vem är det”-notis om författaren.
Wilamowitz stödde sig också på data hos antika levnadstecknare. Senare forskning har dock påvisat hur otillförlitliga de biografiska traditionerna om de tidiga grekiska poeterna är. Från antik tid har vi om Pindaros liv kvar bara några få, mycket korta biografier, och de bygger helt på hans dikter. Några andra källor fanns inte, och man visste alltså i grund och botten inte mer än vi. Säkra fakta om Pindaros liv är att han föddes nära Tebe, Boiotiens huvudstad, i mellersta Grekland, omkring 518 f Kr och var av en rik gammal adelssläkt. I unga år sändes han till Aten för att studera musik och poesi under berömda lärares ledning. Senare reste han också på många andra håll i den grekiska världen, bland annat till Sicilien, där flera furstar, inte minst Hieron, en av tidens stora statsmän, välkomnade honom till sina hov och fick sina segrar vid de stora idrottstävlingarna hyllade i dikt. Vi kan följa hans verksamhet som författare under omkring femtio år, ty det äldsta bevarade poemet skrev han 498, vid 20 års ålder, och det sista daterbara är från 446, när han var 72. "
Traska sedan över till Fragmenta och läs allt i kategorin pindariskt.
"Om Pindaros yttre liv vet vi föga. En gigant inom antikforskningen, Ulrich von Wilamowitz-Moellendorff, gav visserligen i en bok som kom ut 1922 och mycket länge förblivit tongivande en mängd biografiska detaljer om honom. Dessa grundade sig dock på uppfattningen att diktens jag alltid var identiskt med skalden själv. I dag är vi ju emellertid mindre benägna att i ett poem, även när det är skrivet i första person, utan vidare läsa in underlaget för en ”Vem är det”-notis om författaren.
Wilamowitz stödde sig också på data hos antika levnadstecknare. Senare forskning har dock påvisat hur otillförlitliga de biografiska traditionerna om de tidiga grekiska poeterna är. Från antik tid har vi om Pindaros liv kvar bara några få, mycket korta biografier, och de bygger helt på hans dikter. Några andra källor fanns inte, och man visste alltså i grund och botten inte mer än vi. Säkra fakta om Pindaros liv är att han föddes nära Tebe, Boiotiens huvudstad, i mellersta Grekland, omkring 518 f Kr och var av en rik gammal adelssläkt. I unga år sändes han till Aten för att studera musik och poesi under berömda lärares ledning. Senare reste han också på många andra håll i den grekiska världen, bland annat till Sicilien, där flera furstar, inte minst Hieron, en av tidens stora statsmän, välkomnade honom till sina hov och fick sina segrar vid de stora idrottstävlingarna hyllade i dikt. Vi kan följa hans verksamhet som författare under omkring femtio år, ty det äldsta bevarade poemet skrev han 498, vid 20 års ålder, och det sista daterbara är från 446, när han var 72. "
Traska sedan över till Fragmenta och läs allt i kategorin pindariskt.
Thursday, April 10, 2008
sine
Dag 4 utan kaffe, och det går trögt (har dessutom fuskat).
Intervjun med en dryg professor som nämndes här häromdagen har nu följts upp med recension i DN, och visst får lundaskammen en liten belysning:
"Svensk humanistisk forskning befinner sig i kris. Åtminstone om man skall tro Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria i Lund, och författare till "Humaniora i Sverige. Framväxt, guldålder, kris". Han pekar på indragningar av centrala ämnestjänster, till exempel i grekiska, vid sitt eget universitet."
Och visst blir recensentens funderingar poetiska och vackra, dock tycker jag humnaiora är mer än så, det har, tro det eller ej, vissa praktiska tillämpningsområden:
"Om humanistisk forskning handlar om att ge olika perspektiv på det mänskliga så är det inte särskilt förnuftigt att samla dessa perspektiv på hög i något seminarierum. Det bästa vi kan göra är väl att redovisa dem, så klart det går, för dem som gjort det möjligt för oss att forska. Humanistisk forskning är en central angelägenhet för ett samhälle: platsen för reflexion kring medborgarskap och mänskliga värden. "
Och vad ska hända med Carolina?
Intervjun med en dryg professor som nämndes här häromdagen har nu följts upp med recension i DN, och visst får lundaskammen en liten belysning:
"Svensk humanistisk forskning befinner sig i kris. Åtminstone om man skall tro Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria i Lund, och författare till "Humaniora i Sverige. Framväxt, guldålder, kris". Han pekar på indragningar av centrala ämnestjänster, till exempel i grekiska, vid sitt eget universitet."
Och visst blir recensentens funderingar poetiska och vackra, dock tycker jag humnaiora är mer än så, det har, tro det eller ej, vissa praktiska tillämpningsområden:
"Om humanistisk forskning handlar om att ge olika perspektiv på det mänskliga så är det inte särskilt förnuftigt att samla dessa perspektiv på hög i något seminarierum. Det bästa vi kan göra är väl att redovisa dem, så klart det går, för dem som gjort det möjligt för oss att forska. Humanistisk forskning är en central angelägenhet för ett samhälle: platsen för reflexion kring medborgarskap och mänskliga värden. "
Och vad ska hända med Carolina?
Wednesday, April 09, 2008
loquax
Detta fick mig att storkna en smula, och återigen reflektera över varför det är så viktigt för vissa att framstå som latinkunniga. Är det enligt dem det högsta beviset på deras överlägsna intelligens och i sin bristande verklighetsförankring klämmer de till med vilka påståenden som helst?
Nåväl (tack till SL för länken):
"The 71-year-old former prime minister [Berlusconi] was responding to a question from Italian radio about which historical figure he would most like to meet.
"My Latin is good enough that I believe I could even have a lunch with Julius Caesar," he said in an interview.
...
In a lengthy radio interview, he said he had been a very good student of Latin at school and had been often chosen to speak with "illustrious guests, including cardinals".
Nåväl (tack till SL för länken):
"The 71-year-old former prime minister [Berlusconi] was responding to a question from Italian radio about which historical figure he would most like to meet.
"My Latin is good enough that I believe I could even have a lunch with Julius Caesar," he said in an interview.
...
In a lengthy radio interview, he said he had been a very good student of Latin at school and had been often chosen to speak with "illustrious guests, including cardinals".
Tuesday, April 08, 2008
pulte corpus augetur
Jag gör för närvarnade vissa tappra försök att bryta mitt tunga kaffeberoende, och även om jag inte ännu är redo för cold turkey, så har vissa nertrappningar skett, och därav blir det inte mycket gjort, beslutsförmåga finns inte längre och energi är mig främmande. Sålunda bjuder vi på en buffé okoncentrerat diverse idag, visserligen en del mycket viktiga ting, men en smula slött presenterat:
- Det viktigaste av allt är den händelseutveckling som återigen satt i rörelse vad det gäller Carolina, man vill helt enkelt avliva det som forskningsbibliotek. Läs artikeln i dagens UNT, och häpna över idiotin. De verkar inte själva fatta ironin i att först påstå "I dag arbetar forskarna mest och bäst på sitt arbetsrum med sin dator" och sedan "borde bli ett nav för universitetet en kontaktyta för att möta övriga samhället".
Om nu man ska interagera med offentligheten, och även, vilket är i ropet, samverka tvärvetenskapligt, behövs allt mer än 30 studieplatser på Carro där man kan "kontaktyta", för att skapa ett nytt verb. Vidare känner jag ingen forskare som föredrar Karin Boye med sin ruskiga layout och usla öppettider. Snälla, gör något, har själv för lite koffein i blodet!
- Ola Wikander har börjat blogga! Läsvärt och rappt, som alltid.
(Ni vet väl att detta, i och med den grekiska vännen och fragmenta, gör att jag är klassiker-bloggarnas grand old lady!)
- När jag inte ligger såsom en nerkyld reptil, slött utsträckt på golvet i kaffesaknad, skriver jag emellanåt avhandling (no, really) med vissa motgångar, i fredags försvann en halv dags arbete spårlöst på datorn. Skoj.
- Överlag är jag nöjd med mina IKEA-hyllor, men ibland vill jag brandbomba stället.
- Trodde aldrig jag skulle länka till en modeblogg, men denna har inte bara latinskt namn, utan även urtjusiga bilder och en kritisk diskurs.
- Frågelådan är sprängfylld, men återkommer garanterat då jag kan tänka igen. Sorry 'bout that.
-Likaså en beskrivning av den gloriösa festivalen.
Min hjärna är som dagsgammal havregrynsgröt.
- Det viktigaste av allt är den händelseutveckling som återigen satt i rörelse vad det gäller Carolina, man vill helt enkelt avliva det som forskningsbibliotek. Läs artikeln i dagens UNT, och häpna över idiotin. De verkar inte själva fatta ironin i att först påstå "I dag arbetar forskarna mest och bäst på sitt arbetsrum med sin dator" och sedan "borde bli ett nav för universitetet en kontaktyta för att möta övriga samhället".
Om nu man ska interagera med offentligheten, och även, vilket är i ropet, samverka tvärvetenskapligt, behövs allt mer än 30 studieplatser på Carro där man kan "kontaktyta", för att skapa ett nytt verb. Vidare känner jag ingen forskare som föredrar Karin Boye med sin ruskiga layout och usla öppettider. Snälla, gör något, har själv för lite koffein i blodet!
- Ola Wikander har börjat blogga! Läsvärt och rappt, som alltid.
(Ni vet väl att detta, i och med den grekiska vännen och fragmenta, gör att jag är klassiker-bloggarnas grand old lady!)
- När jag inte ligger såsom en nerkyld reptil, slött utsträckt på golvet i kaffesaknad, skriver jag emellanåt avhandling (no, really) med vissa motgångar, i fredags försvann en halv dags arbete spårlöst på datorn. Skoj.
- Överlag är jag nöjd med mina IKEA-hyllor, men ibland vill jag brandbomba stället.
- Trodde aldrig jag skulle länka till en modeblogg, men denna har inte bara latinskt namn, utan även urtjusiga bilder och en kritisk diskurs.
- Frågelådan är sprängfylld, men återkommer garanterat då jag kan tänka igen. Sorry 'bout that.
-Likaså en beskrivning av den gloriösa festivalen.
Min hjärna är som dagsgammal havregrynsgröt.
Sunday, April 06, 2008
nomen profitere
Det börjar, iuvenes, dra ihop sig till sista anmälningsdag, den 15 april, och det är sålunda hög tid för er att ta er i kragen och söka den där latin eller grek-kursen som ni så länge lustat efter, ty de klassiska språken behöver studenter, och behöver i sanning just dig!
(Jag säger intet om den avancerade nivån, utan lyfter fram grundnivå och nybörjarkurser.)
Om vi börjar med det forna sorgebarnet Lunds universitet, så är faktiskt utbuted en smula skralt, det finns en fortsättning på Nybörjarkursen som startade denna termin, samt en kandidatkurs. Grekiskan har tydligen en Nybörjarkurs, det kanske kan vara något? (Finns även där en kandidatkurs)
I Stockholm är utbudet rikligare, och där finner ni Latin I (15 av de där nya poängen) såväl som "normal" kurs som på distans, och resten av terminen kan sedan, om ni är den normala typen, med Latin II. (Lovvärt med distanskurs!). Sedan är det bara att bygga på med III och IV, samt kandidat- och magister-kurser. Grekiskan har även den ett flertal kurser, och för er nyfikna nybörjare finns Grekiska I och dess fortsättning, så det är bara att söka.
I det förtjusande Göteborg, finnse en grundkurs i latin på helfart, och en fördjupningskurs till hösten. Finns även den trevliga lilla saken Latinet som språk och kulturbärare, orienteringskurs, om 7.5 hp, på kvällstid, som väl sålunda ingen har en ursäkt att inte läsa. Grekiskan erbjuder där till hösten blott fortsättningskurs, och fördjupningskurs, ingen grundkurs.
Växjö erbjuder Latin I på 7, 5 av de underliga poängen, nu i höst och har en fortsättning till våren, även om dessa småkursek verkar för korta för att man ska hinna något.
Uppsala Universitet, där jag nu sitter och ugglar, har en grundkurs (det är svårt att inte säga A-kurs) med förkunskapskrav, som du får tillträde till antingen genom ditt gymnasiala (el. motsvarande) arbete, eller genom Introduktionskurs i latin I, som också det ges till hösten. Förutom sedvanligt utbud av högre kurser, finns det tillfälle att njuta kursen Latin för naturvetare, även den på 7.5 hp, antingen normalt eller på distans, denna kommande höst.
Addendum: Såsom påpekats i kommentar, och vilket blir förståeligt om man betänker mitt hjärndöda tillstånd, glömde jag helt UUs grekiska ovan. Vilken skam och galenskap, då den, såsom Menge sade, är ypperlig.
Till hösten ges det tillfälle att påbörja sina studier i detta språk, med Grekiska I, som ges såväl på plats som på distans. Man kan fortsätta samma termin med Grekiska II. Det ges fortsättningskurser på C-nivå i Grekiskan och dess kamrat Bysantinologi.
För er som inte orkar fullt så mycket, och inte vill peta med de krångliga bokstäverna finns Bysantinsk litteratur om 15 hp, kvällstid, och den har ni i sanning ingen ursäkt att inte söka.
Sök!
Och nu lutar jag mig tillbaka och väntar på att rättelserna ska strömma in.
(Jag säger intet om den avancerade nivån, utan lyfter fram grundnivå och nybörjarkurser.)
Om vi börjar med det forna sorgebarnet Lunds universitet, så är faktiskt utbuted en smula skralt, det finns en fortsättning på Nybörjarkursen som startade denna termin, samt en kandidatkurs. Grekiskan har tydligen en Nybörjarkurs, det kanske kan vara något? (Finns även där en kandidatkurs)
I Stockholm är utbudet rikligare, och där finner ni Latin I (15 av de där nya poängen) såväl som "normal" kurs som på distans, och resten av terminen kan sedan, om ni är den normala typen, med Latin II. (Lovvärt med distanskurs!). Sedan är det bara att bygga på med III och IV, samt kandidat- och magister-kurser. Grekiskan har även den ett flertal kurser, och för er nyfikna nybörjare finns Grekiska I och dess fortsättning, så det är bara att söka.
I det förtjusande Göteborg, finnse en grundkurs i latin på helfart, och en fördjupningskurs till hösten. Finns även den trevliga lilla saken Latinet som språk och kulturbärare, orienteringskurs, om 7.5 hp, på kvällstid, som väl sålunda ingen har en ursäkt att inte läsa. Grekiskan erbjuder där till hösten blott fortsättningskurs, och fördjupningskurs, ingen grundkurs.
Växjö erbjuder Latin I på 7, 5 av de underliga poängen, nu i höst och har en fortsättning till våren, även om dessa småkursek verkar för korta för att man ska hinna något.
Uppsala Universitet, där jag nu sitter och ugglar, har en grundkurs (det är svårt att inte säga A-kurs) med förkunskapskrav, som du får tillträde till antingen genom ditt gymnasiala (el. motsvarande) arbete, eller genom Introduktionskurs i latin I, som också det ges till hösten. Förutom sedvanligt utbud av högre kurser, finns det tillfälle att njuta kursen Latin för naturvetare, även den på 7.5 hp, antingen normalt eller på distans, denna kommande höst.
Addendum: Såsom påpekats i kommentar, och vilket blir förståeligt om man betänker mitt hjärndöda tillstånd, glömde jag helt UUs grekiska ovan. Vilken skam och galenskap, då den, såsom Menge sade, är ypperlig.
Till hösten ges det tillfälle att påbörja sina studier i detta språk, med Grekiska I, som ges såväl på plats som på distans. Man kan fortsätta samma termin med Grekiska II. Det ges fortsättningskurser på C-nivå i Grekiskan och dess kamrat Bysantinologi.
För er som inte orkar fullt så mycket, och inte vill peta med de krångliga bokstäverna finns Bysantinsk litteratur om 15 hp, kvällstid, och den har ni i sanning ingen ursäkt att inte söka.
Sök!
Och nu lutar jag mig tillbaka och väntar på att rättelserna ska strömma in.
Wednesday, April 02, 2008
quasi cursores vitae lampada tradunt.
Jag råkade köpa The Penguin Latin Dictionary häromdagen, visserligen pga. min enorma kärlek för just Penguin, men det var inte huvudorsaken. Inte heller var det faktum att jag faktiskt behöver en enklare latin-engelskt ordbok till hands för en del mindre formuleringsproblem i avhandlingsskrivande, och underbara detaljer som att de två författarna har väldigt rara små presentationer, t.ex så avslutas David Butterfields med meningen; ”His wider interests lie in the history of Classical scholarship, Latin and Greek verse composition and antiquarian bookcollecting”, var bara bonus, likaså är den trevliga introduktionen, med den hoppfulla exhortationen:
“Whatever the lamentations of those who believe Classics to be dying or the complaints of those who regard the subject as outmoded, a stream of young students with keen minds and fresh perspectives continues to flow into Classical research from diverse corners of the world. Though not immense in number, their willingness and ability to engage with the Classical world and its myriad facets- not least the Latin language- is now more noticeable than ever.”
Nej, det som fick mig att faktiskt lägga mina surt förvärvade slantar på disken var att boken har en s.k. blurb (alltså ett beundrande omdöme kläckt av recensent eller sympatiserande person) på framsidan av Boris Johnson. Det är lite som om Vilborgs svensk latinska ordbok skulle blurbats på framsidan av, tja, jag vet verkligen inte, det finns i sanning ingen riktig svensk motsvarighet.
Denne Boris har visserligen en degree i Classics (Oxon), har producerat åtskilliga böcker och har varit chefredaktör för the Spectator, samt har även varit en av Storbritanniens mer färgstarka politiker, MP och member of the shadow cabinet (ett roligt porträtt hittar man i Toby Youngs The sound of one hand clapping, en tunn uppföljare till How to loose friends and alienate people, och den gode Boris är i allmänhet underbart quotable), dock fastnade, såsom så många andra i sexskandaler ("an inverted pyramid of piffle"), men kandiderar trots detta till posten som borgmästare i London.
“Whatever the lamentations of those who believe Classics to be dying or the complaints of those who regard the subject as outmoded, a stream of young students with keen minds and fresh perspectives continues to flow into Classical research from diverse corners of the world. Though not immense in number, their willingness and ability to engage with the Classical world and its myriad facets- not least the Latin language- is now more noticeable than ever.”
Nej, det som fick mig att faktiskt lägga mina surt förvärvade slantar på disken var att boken har en s.k. blurb (alltså ett beundrande omdöme kläckt av recensent eller sympatiserande person) på framsidan av Boris Johnson. Det är lite som om Vilborgs svensk latinska ordbok skulle blurbats på framsidan av, tja, jag vet verkligen inte, det finns i sanning ingen riktig svensk motsvarighet.
Denne Boris har visserligen en degree i Classics (Oxon), har producerat åtskilliga böcker och har varit chefredaktör för the Spectator, samt har även varit en av Storbritanniens mer färgstarka politiker, MP och member of the shadow cabinet (ett roligt porträtt hittar man i Toby Youngs The sound of one hand clapping, en tunn uppföljare till How to loose friends and alienate people, och den gode Boris är i allmänhet underbart quotable), dock fastnade, såsom så många andra i sexskandaler ("an inverted pyramid of piffle"), men kandiderar trots detta till posten som borgmästare i London.
Hans blurb, som väl ändå är lite förvånande, verkar inte vara från en recension, han kanske känner författarna sedan gammalt:
”Just as Latin is coming back into fashion, here is a fresh and unintimidating guide for anyone wanting to read or write in that beautiful language. It’s a piece of cake- in fact it’s a fragmentum placentae!”
(Precis som ovan verkar det finnas en övertygelse om en renässans för latinet, något som jag erkänner att jag ställer mig en smula tvekande till.)
För att slutligen säga något om den lilla ordboken, är den behändig, inte särskilt uttömlig, mer ett komplement för att hitta rätt engelskt ord när man inte ids brottas med OLD. Vidare finns längst bak ngra praktiska listor, såsom en över latinska namn (person-, guda-, geografiska- osv), en radda citat, och en praktisk kronologi över dels utvalda författare, dels samtliga kejsare, samt slutligen ngra översiktliga kartor. Den inleds dessutom med de vanligaste böjningsmönster och är en praktisk referens, men, som sagt, det var denna otippade endorsement som jag inte kunde motstå.
”Just as Latin is coming back into fashion, here is a fresh and unintimidating guide for anyone wanting to read or write in that beautiful language. It’s a piece of cake- in fact it’s a fragmentum placentae!”
(Precis som ovan verkar det finnas en övertygelse om en renässans för latinet, något som jag erkänner att jag ställer mig en smula tvekande till.)
För att slutligen säga något om den lilla ordboken, är den behändig, inte särskilt uttömlig, mer ett komplement för att hitta rätt engelskt ord när man inte ids brottas med OLD. Vidare finns längst bak ngra praktiska listor, såsom en över latinska namn (person-, guda-, geografiska- osv), en radda citat, och en praktisk kronologi över dels utvalda författare, dels samtliga kejsare, samt slutligen ngra översiktliga kartor. Den inleds dessutom med de vanligaste böjningsmönster och är en praktisk referens, men, som sagt, det var denna otippade endorsement som jag inte kunde motstå.
Tuesday, April 01, 2008
Gigantes et nani
Oh please:
"Och i den nya boken "Humaniora i Sverige. Framväxt - guldålder - kris" målar han upp en närmast förfärande bild av förfallet inom svensk humanistisk bildning och forskning. Allt är dessutom 68-generationens fel. Marxismens anstormning inom universiteten, menar han, kom att röja vägen för allsköns destruktiva irrläror som postmodernism, postkolonialism och feminism.
De ersatte sådant som fakta, historia och empiri i forskningen med spekulationer, politisk korrekthet och snåriga teorier till den grad att ingen längre kan känna igen den gamla humanioran, än mindre säga vad den egentligen ska vara bra för. Om någon ens längre bryr sig. 40 år av vänsterförvillelser har lett ner humanioran i en djup identitetskris."
Mitt stora hopp var först att det var ett aprilskämt, en slags utsökt parodi på det där utbredda konceptet med "arg äldre vit man som vet bäst och kämpar för att vara relevant", men då den tydligen publicerades den 29 mars, är nog så inte fallet.
Jag tänker inte på något sätt förneka att den svenska humaniorna har problem på många fronter, men att gå till angrepp med ett så trubbigt instrument är bara löjligt. Han talar om "vänstern" ty visst kan alla med den politiska lutningen inordnas i en enda åsiktsgrupp, och att skylla allt på feminism, ack, var ska jag börja. Det är synd, boken verkar i övrig intressant med en historia över svensk humaniora, och jag instämmer på många sätt i hans kanontankar, man önskar att han låtit dessa fakta tala för sig, istället för att släppa fram en tvångsmässig bråkighet.
Det blir genom hans egen försorg ytterst tydligt att det är viktigt för denne man att provocera (och jag som gillade hans Hedenius-biografi):
"Professorn ler nöjt. Han gillar att vara käring mot strömmen, erkänner han, och ser särskilt belåten ut när han har formulerat en bra oneliner, helst polemisk."
Slutklämmen är ganska så lysande, tack till den spefundige journalisten(och vidare avslöjas någons Allan Bloom-komplex):
Har han då något gott råd till en ung, humanistiskt intresserad student?
- Läs Platon!
Jag väntar på en forsättning. Det kommer ingen, men professorn ser än en gång så där misstänkt nöjd ut.
"Och i den nya boken "Humaniora i Sverige. Framväxt - guldålder - kris" målar han upp en närmast förfärande bild av förfallet inom svensk humanistisk bildning och forskning. Allt är dessutom 68-generationens fel. Marxismens anstormning inom universiteten, menar han, kom att röja vägen för allsköns destruktiva irrläror som postmodernism, postkolonialism och feminism.
De ersatte sådant som fakta, historia och empiri i forskningen med spekulationer, politisk korrekthet och snåriga teorier till den grad att ingen längre kan känna igen den gamla humanioran, än mindre säga vad den egentligen ska vara bra för. Om någon ens längre bryr sig. 40 år av vänsterförvillelser har lett ner humanioran i en djup identitetskris."
Mitt stora hopp var först att det var ett aprilskämt, en slags utsökt parodi på det där utbredda konceptet med "arg äldre vit man som vet bäst och kämpar för att vara relevant", men då den tydligen publicerades den 29 mars, är nog så inte fallet.
Jag tänker inte på något sätt förneka att den svenska humaniorna har problem på många fronter, men att gå till angrepp med ett så trubbigt instrument är bara löjligt. Han talar om "vänstern" ty visst kan alla med den politiska lutningen inordnas i en enda åsiktsgrupp, och att skylla allt på feminism, ack, var ska jag börja. Det är synd, boken verkar i övrig intressant med en historia över svensk humaniora, och jag instämmer på många sätt i hans kanontankar, man önskar att han låtit dessa fakta tala för sig, istället för att släppa fram en tvångsmässig bråkighet.
Det blir genom hans egen försorg ytterst tydligt att det är viktigt för denne man att provocera (och jag som gillade hans Hedenius-biografi):
"Professorn ler nöjt. Han gillar att vara käring mot strömmen, erkänner han, och ser särskilt belåten ut när han har formulerat en bra oneliner, helst polemisk."
Slutklämmen är ganska så lysande, tack till den spefundige journalisten(och vidare avslöjas någons Allan Bloom-komplex):
Har han då något gott råd till en ung, humanistiskt intresserad student?
- Läs Platon!
Jag väntar på en forsättning. Det kommer ingen, men professorn ser än en gång så där misstänkt nöjd ut.
Subscribe to:
Posts (Atom)
