Praeterea

Jag får ibland frågor som inte är från en intresserad allmän läsekrets, utan snarare från den innersta kretsen, vilket är särdeles roligt då man har möjlighet att mer utförligt diskutera runt frasen i fråga och man oftast känner till kontexten bättre. Min vän och ständiga legal counsel rhetorn skrev häromdagen och undrade, för ett tal som skulle hållas inför en mängd iuris studerande, följande:

"För detta syfte skulle jag behöva ett förslag till gott latin för följande alludering på den äldre Catos ständiga slutkläm: ”Praeterea censeo att sättet att anta tingsnotarier skall förändras.” Antagningen handlar ju om att vid domstol anställa vad som också skullekunna kallas domarassistenter (på engelska ”law clerk”), sättet metoden att närmast uteslutande beakta betygen i jur kand-examen."

Det här, iuvenes, är en otroligt kul övning. Jag var först tvungen att googla praeterea censeo för att se hur pass utbrett det är med ett perverterande av den frasen och hittade en sådan uppsjö med varianter som Praeterea censeo MODO esse delendam (förlåt ChW), Praeterea censeo arma nuclearia esse delenda, Praeterea censeo Bushadministrationem esse delendam, Praeterea censeo microsoftenem esse delendam, Praeterea censeo adiuctionem EMU esse repudiandam, Praeterea censeo metaphysicam esse delendam, Praeterea censeo Socialismum esse delendum, Praeterea censeo constitutionum esse repudiendam, Praeterea censeo prostitutionem esse delendam, Praeterea censeo internetinem esse delendam, Praeterea censeo monotheismum esse delendum, Praeterea censeo subsidia Ordinum Universitatis esse augenda, Praeterea censeo, Daniam esse delendam, Praeterea censeo Babyshambles esse delendam och många, många fler exempel, alla dessa ovan är helt autentiska, och bara en handfull. Jag undrar vad den gode Cato ansett om att hans lilla slutkläm blivit så produktiv.

Jag satte mig sålunda ner och plitade följande svar:

"Jag har vid min översättning helt fräckt antagit att du, såsom Cato, menar "skall" i betydelsen "måste/bör", och inte futuralt ("kommer att"). Om så inte är fallet, så hojta, och jag ska genast hitta på ngt annat.
Nåväl, det svåraste i detta är just översättningen av tingsnotarie. Notarie finns ju i en slags latiniserad variant, notarius, men det är vad jag förstått ngt helt annat på svenska än just tingsnotarie. Och visst kan du använda notarius i detta uttryck om du vill, det är dock efterklassiskt latin för snabbskrivare alt stenograf. Men det kanske har den högsta igenkänningsfaktorn hos din publik.
De svensk-latinska lexika som jag har på bordet föreslår scriba som notarie, och detta är enl de klassiska källorna; "skrivare, skrivarbiträde, kanslist" och tillägger att "sekreterarståndet var så aktat som lönearbete medgav [...] hade hand om räkneskaper och protokoll och voro med sin rutin en god hjälp för de årligen växlandeämbetsmännen". Kanske inte helt korrekt beskrivning av en tingsnotarie, även om just "clerk" är en översättning av scriba (som trots sin feminina form är genus maskulinum). Vad du kanske snarare är ute efter är domarassistent.
För lydelsen assistent, kan man ta till ngn variant av hjälpare, då finn adiutor (ordagrannt en "hjälpare", men även "birollsinnehavare" samt "medhjälpare, hantlangare, i ogynnsam bemärkelse") och man kunde kanske konstruera det som adiutor iudicis/arbitri-domaren hjälpreda, eller adiutor iuris-lagen/rättens hjälpreda/assistent, eller adiutor iudicalis-rättslig hjälpare, adiutor iudicarius- juridisk hjäpreda. Du ser det finns en oändlig variant att skapa här, men inte heller detta kanke känns helt bra.

Jag vet inte riktigt vad jag ska föreslå, antingen ta scriba + passande bestämning (iudicialis, forensis; ngt som gör det rättsligt, eller auditor iudicis kanske funkar, eller ett lite mer spexigt förslag är att göra en diminutivform (förminskandeform, som -ing på svenska) av iudex, och få ngt som skulle kunna översättas med smådomare (varför tänker jag på småpåvar?), och kanske är med i linje med denna uppsluppna tillställning på vilken du ska tala. Det skulle väl bli iudiculus alt iudiciulus.
Vad om bekymmrar mig att intet av dessa har egentligen hittats vid googlingar, visserligen hastiga sådana, men ändå, och det tyder på att det finns säkert ngt mer erkännt ord för detta fenomen som är tingsnotarie, som jag inte hittat.

För att ta resten av meningen är "sätt" oftast modus, "förändra" kan vara mutare, vilket här ger en allitration, typiskt latinskt stilgrepp, "anta" tyckte jag var lite klurigt, funderade först på ngn variant av "anställa"-instituere, men fastnade sedan för verbet sumere som betyder ungefär "uttaga, välja, nyttja" men även "adoptera", vilket väl blir en vacker metafor för att de tas upp i den juridiska familjen. Sålunda, om man nu använder scriba iudicalis för tingsnotarie bör det ungefär bli:

Praeterea censeo modum scribae iuducalis sumendi mutandum esse

Ordagrant:"För övrigt anser jag att sättet att skaffa domstolsskrivare bör ändras."
Scribae iudicalis kan sålunda bytas ut mot adiutoris iudicalis/iudicis et al. eller iudiculi. Om du väljer notarius blir det notarii iudicalis eller notarii tribunalis (det känns som man bör ha en modifikator här).
The friendly neighbourhood philologist/SDIL

P.S Ett litet påpekande om uttalet bara (jag är övertygad om att du redan kan, men säger det fräckt ändå), ae uttalas på klassiskt vis som aj, och sålunda sägs frasen ovan; prajterea censeo modum scribaj... (ser lite ut som transpiranto när man skriver detta så). D.S"

Min vän rhetorn blev nöjd och svarade trots han var "rädd för att i alltför hög grad störa Dina angelägna forskarstudier." (Jag har en särskild soft spot för de av mina vänner som tror att jag faktiskt jobbar om dagarna)
Han meddelade att "det jag närmast fastnade för var Praeterea censeo modum notarii tribunalis sumendi mutandum esse.", med motiveringen "Eftersom hovrätts-, tings- och länsrättsnotarier alla är notarier vid domstol känns domstolsnotarie som en bra utgångspunkt för översättningen. Att notarie är nylatin kan jag överleva, med all respekt för Cato d ä."

Jag fick ganska nyss veta från min bildade kamrat att "Talet igår förlöpte tämligen väl.[...] Slutklämmen blev dock lysande. Den följde på "Jag kommer ju från Uppsala. Där talar vi latin."

Någon som förresten vat den officiella latinska beteckningen för tingsnotarie?