Exercitus noster est magnus

(Jag blir inte frisk, jag kan inte skaka av mig denna feber och raspiga hals, så jag har till slut beslutat mig för att strunta i dessa symptom och försöka leva livet såsom det brukar vara och ignorera att jag svettas genom blusen.)

En av de ting som stått på agendan ett tag har varit att gå och se 300, man har en viss skyldighet som klassicist och Leonidasdyrkare, och det gjordes nu i veckan.
Jag är på många vis väldigt lätt att behaga som filmbesökare, det behöver bara finnas antingen exploderande helikoptrar eller ljudet av sköldar som slår samman för att jag ska tycka det är en passabel upplevelse.

Sålunda kanske jag inte gick besviken därifrån, men det kanske ändå var med viss svårighet som I wrenched enjoyement från denna film. Färgskalan och bilderiet är absolut superba, antagligen a nod till dess ursprung som seriealbum, och även, vill man hoppas, en slags tanke om att efterhärma vasmålningar, med de veckade mantlarna och överdrivna linjerna.
En scen, som i sanning är serierutig, är då "Leonidas" står och tittar naken på himmelen natten innan avfärd, man ser nästan bläcket. Den blir än mer underbar då han därefter beklagar sig inför sin hustru ungefär med orden "sometimes you have to disregard the laws you have sworn to upheld, for the sake of Freedom", (Darn it, somethimes you have to spill a little constitutional milk to save the american pie!)very bushian, och han är som sagt totally nude (vid återberättande för frater sade han: Thank you, I now have the image of a naked Dubaya before my eyes. SDIL: Circumsized?). Överhuvudtaget mycket, mycket naket i denna film.

Dialogen kunde, som sagt, emellanåt varit skriven av Karl Rove, med ett evigt basunerande av ordet Freedom, utan definition eller sammanhang för detta begrepp, och underbara plattityder som ovan. Överhuvudtaget var manus under all kritik, jag förklarade detta för mina gumsande eskorter (som redan från början hade viss illvilja mot filmen då den visades i en salong som inte hade plusstolar, då de båda består av mycket och långa ben), att då man betalat för all dyr dataanimerning fanns det inte helt inte pengar till ett manus. Det var faktiskt mest a string of clichées, såsom det ironiska ensamma handklappandet och mycket annat som ni alla sett på film tusentals gånger. Till och med de repliker som hämtats från de klassiska källorna schabblades bort, och en klassiskt kommer naturligtvis att irritera sig på att hodie apud umbras fortasse cenabimus översätts med "tonight we dine i hell", då det inte riktigt fanns koncept för helvetet på den tiden (detta kan man irritera sig på även i Gladiator om man så önskar).
"Kom och ta dem" finns med, och även det om att slåss i skuggan, men de missade många tillfällen till bra repliker, jag hade gärna sett att "Leonidas" faktiskt uppmanat sin hustru då de skiljs åt att skaffa sig en bra make och ytterligare barn, och den får sluta med Millers variant av Simonides dikt: Go tell the Spartans, passerby,That here, by Spartan law, we lie.

Annars är historieförfalskningen helt galen, man tar bort mycket av det nobla och tragiska i spartanernas uppoffring, och rensar bort bilden av Leonidas som stor härförare i spetsen för en grekisk allians som sänder hem trupper för att ensam ta striden, samt glömmer de överiga som även stannde i passet. Att ha Ephialtes som en vanskapt, utstött puckelrygg, visserligen en bild som är hämtad från serien, förtar den fruktansvärda banalitet som finns i hans förräderi (satt mest och tänkte på var gång han var ibild att jag intressant nog kan det franska ordet för ryggpuckel, bosse). Lustigt nog är de ruskiga, korrupta eforerna (hur kan de vara inbred?) och persernas elitninjas även vanskapta med utväxter och vårtiga partier.

Både DN och SvDs recencent beskriver perserkungen såsom en diskofjolla (jo, de är båda män), själ associerar jag snarare till filmen Stargate där potentaten framställdes på liknande, om än ngt kortare vis. Och ja, hotet, det perverterade, degenererade hotet från öster utmålas tydligt, och jag är förvissad om att den gått varm i Vita huset projectorn (efter att viss nakenhet klipps bort).

Vissa stridsener är vackra, närapå balettartade, och just ljudet av sköldar som slår ihop (ungefär det enda jag gillade i Troja), samt det faktum att jag betalt 90 kronor gjorde att jag var så illa tvungen att uppskatta den.